En befäst stad på ett berg, enkel att försvara – ja, det är en akropol. Ungefär så agerade också vår motståndare Akropolis. Efter två matcher där spelet inte stämt till 100 procent men vi ändå plockat tre poäng kom så till slut en förlust. Och ändå – trots det under halva matchen usla spelet – var vi faktiskt värda tre poäng. Men målvakten ingår ju också i laget. Akropolis keeper stod för flera högklassiga räddningar medan Malkolm Nilsson inte tog många bollar och var helt felplacerad på avgörande skottet.
Vi har fått många straffar, både i år och i fjol. Igår blev det återigen en straff – men det borde nog ha blivit två-tre till, och då hade ju matchen varit avgjord långt innan 97:e minuten.
Högt aggressivt försvarsspel, sätta fart på bollen och att inte tillåta motståndarna att kontra. Det var några av nycklarna för att vinna, enligt Haglund inför matchen. Helt korrekt analys – men så synd att vi inte alls fick det att stämma under första 45 minuterna.
Kan man då få något positivt ut ur detta? Ja, en hel del faktiskt, tycker jag. Samuel Kroon har fått ordentlig snurr på produktionen, vi visar fin moral när vi lyckas komma ikapp och nu – efter en förlust – kanske Haglund till slut börjar rotera lite i startelvan. Spelet har som sagt inte suttit helt de senaste tre matcherna och vissa spelare, som Dusan Djuric och Rasmus Wiedesheim Paul, har sett bleka ut. Förhoppningsvis kan vi nu dra nytta av vår breda trupp och få in ett par-tre spelsugna bänknötare i startelvan mot Västerås.
söndag 26 juli 2020
Förlust mot staden på berget
Etiketter:
Akropolis,
Dusan Djuric,
Malkolm Nilsson,
Rasmus Wiedesheim-Paul,
Samuel Kroon,
Västerås
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar