Analys av truppen inför 2024

Vid årsskiften är truppbyggen sällan klara, men i år finns det lite mer grundläggande osäkerheter än det brukar göra. Visserligen ser försvaret ut att vara i princip färdigt, men i övriga lagdelar är det desto otydligare hur HBK 2024 ska se ut: Vi saknar en målvakt, vi har ett högst oklart läge på mittfältet och i anfallet finns knappt något bakom startduon. Här kommer den traditionella truppanalysen vid nyår:

Målvakt
Tim Erlandsson är ett mycket bra nyförvärv. Han har fått beröm i FFF, har erfarenhet från hög nivå och är en HBK:are i grunden. Det kan bli riktigt bra. Men jag vågar inte riktigt lita på honom som given nummer ett. Erlandsson har drabbats av ett par tunga skador de senaste åren och har dessutom haft mental ohälsa, vilket vi i år fick se kan få förödande effekt.
Således behöver en stabil målvakt komma in – alltså inte en andrakeeper, utan någon som är redo för allsvenskan. Tim Rönning verkar vara ganska nära att skriva på och han vore onekligen ett riktigt kap. Med TimTim som målvaktspar 2024 skulle vi få det bättre ställt på målvaktsfronten än vi hade inför allsvenskan 2023.

Ytterbackar
Phil Ofosu-Ayeh är sannolikt allsvenskans bästa högerback. Det har spekulerats lite löst i att han därmed skulle kunna lämna, men jag tror att risken är liten – POA vet nog att det är tack vare HBK och Simon Bakkioui som han överhuvudtaget spelar fotboll. Ingen direkt given reserv på högerbacken finns i truppen, men Thomas Boakye kan vikariera här och även Gabriel Wallentin och Joel Allansson har gjort det.
På andra kanten har 35-årige Marcus Olsson fått förlängt ett år till. Olsson är habil, men inte mer. Bakom honom finns Gustav Friberg, som var ganska upphaussad inför säsongen, men sedan knappt fick spela. Kanske kan han utvecklas i år, annars kanske det är läge för en utlåning. Då får nog Thomas Boakye vara förstereserv här också. Benjamin Hjertstrand finns fortfarande kvar på HBK:s truppsida, men det skulle kännas som lite överflödigt att ha honom i truppen även 2023.
Totalt sett skulle det inte vara dumt med en ny ytterback som kan täcka upp på båda kanterna, även om det inte är helt nödvändigt.

Mittbackar
Den enda position som redan känns helt spikad. Andreas Johansson och Joseph Baffo var ordinarie i år, och lär vara det i början av 2024 också. Men under detta år så tror jag faktiskt att Ante G:s ålder kommer att ta ut sin rätt och tids nog ge Gabriel Wallentin, som gjorde ett fint 2023, chansen i startelvan. Bakom finns intressanta 16-åringen Bleon Kurtulus, som säkert kommer att få känna på allsvenskt spel 2024.

Mittfältare
2023 spelade vi i huvudsak  utan egentliga yttrar, och därför väljer jag att slå samman alla mittfältare under en rubrik. Som truppen ser ut nu är vi starka här: Erik Ahlstrand är uttagen till landslagets januariturné, Kazper Karlsson är en supertalang, Amir Al-Ammari spelar i Iraks landslag, Joel Allansson gör alltid ett gott jobb så länge han slipper spela på kanten och Jonathan Svedberg hade visserligen en svagare höst men bör kunna komma tillbaka i form.
Det finns dock orosmoln; både Ahlstrand och Karlsson ryktas bort. Utan dem är vi plötsligt riktigt sårbara på mittfältet, för Villiam Granath floppade under sin debutsäsong och Albin Ahlstrand, Pontus Carlsson och Leo Hedenberg må vara talanger men är inga vi kan sätta vårt hopp till. Sedan finns naturligtvis Thomas Boakye, men han kan ju behövas på andra positioner.
Här behövs alltså åtminstone ett nytt namn om Ahlstrand den äldre och Karlsson försvinner.

Anfall
När Viktor Granath och Naeem Mohammed till slut, i seriens slutspurt, fick spela tillsammans blev det succé: 6 mål på 3 matcher. Det är ett fint anfallspar för 2024.
Men vem ska vara bakom? Alex Hall är en forwardstalang som prisades nyligen. Han kan vi ha förhoppningar, men inte förväntningar, på. Ytterligare minst en anfallare krävs för att komplettera truppen och inte mycket talar för att det är Villiam Dahlström. Troligen blir det Rasmus Wiedesheim-Paul och det är ingen dålig lösning, även om jag är långt i från övertygad om att han verkligen håller för allsvenskan.

Silly season har vaknat

Årets silly season har varit lugnare och senare än vanligt. Visst var det en chock att Malkolm Nilsson stack, men i övrigt har inte mycket spännande hänt. Den senaste tiden verkar dock silly season så smått ha vaknat. Här är läget för några av de mest intressanta spelarna:

• Kazper Karlsson ryktas än hit, än dit. Jättetalangen stänger själv inga dörrar för HBK, men sannolikt lämnar han i vinter. Det är ingen jätteförlust på kort sikt (än så länge är han ingen nyckelspelare i HBK), men jag hoppas så klart att vi får hyfsat bra betalt den dagen han försvinner och helst också en saftig vidareförsäljningsklausul.

• Rasmus Wiedesheim-Paul är med stor sannolikhet en HBK:are igen 2024. Magnus Haglund brukar sällan uttala sig så här positivt innan en spelare är klar. Det är så klart trevligt att få hem en tidigare HBK:are, men vi ska komma ihåg att han inte precis glänst under de tre senaste åren. I allsvenskan – den serie han nu ska spela i – blev det ett enda mål på 26 matcher förra året. Haglund undviker också att ge ett konkret svar på vad RWP egentligen kan tillföra HBK.

• Isak Pettersson verkar vara klar för Elsborg. Det bäddar för att det kan bli TimTim i HBK.

• Erik Ahlstrand har det varit mer tyst om på sistone, vilket känns märkligt eftersom han är uttagen i landslaget. Den senaste intervjun som jag sett säger egentligen inte mycket mer än att ingenting händer just nu.

• Och så meddelar Haglund att floppen Villiam Dahlström, precis som väntat, knappast är aktuell för HBK:s trupp 2024.

Första Tim hemma

Jag skrev häromdagen att jag gärna ser TimTim som HBK:s målvaktspar 2024. Nu är den första Tim klar.

Förhoppningsvis är Tim Erlandsson – trots att han själv inte ser det så – i första hand tänkt som andramålvakt, och då blir han en riktigt högklassig sådan. Sedan finns det ju en viss osäkerhet med i bilden; Erlandsson har både haft ett par allvarliga skador och mått psykiskt dåligt. Det förstärker bilden av att vi nog behöver in en ännu bättre keeper som nummer 1.

TimTim låter bra

HBK:s målvaktsduo 2024 blir kanske dubbel-Tim: Tim Rönning och Tim Erlandsson. Det låter mycket bra.

Rönning är en fortfarande ung målvakt med gedigen allsvensk erfarenhet, som spelat ungdomslandskamper och varit aktuell för a-landslagets januariturné. Om vi kan lägga Malkolm Nilsson-pengarna på att köpa loss honom från Elfsborg vore det faktiskt ett byte vi går plus på, i mina ögon.

Erlandsson är något äldre, men inte lastgammal. Även han med erfarenhet av såväl allsvenskan som ungdomslandslag och med fina vitsord från FFF de senaste åren. Dessutom är han ju HBK:are från början. Även detta skulle vara ett uppköp jämfört med Malte Påhlsson (som nu blivit klar för ÖSK).

En bortslarvad Taulant

Taulant Parallangaj fick riktigt fina lovord när han släpptes upp i a-lagstruppen för två år sedan. Och HBK visade att man verkligen trodde på honom när man i juli 2022 förlängde hans kontrakt med tre år.

En månad senare gjorde Parallangaj debut i startelvan mot svårast möjliga motstånd: BP. Det gick tyvärr uselt; debutanten visades ut och HBK fick stryk. Jag skrev då att jag hoppades att HBK skulle stötta honom. Om – och i så fall hur – HBK har gjort det vet jag inte. Men Parallangaj, nyss så hyllad, kom aldrig tillbaka. Känslan utifrån är att det där enda misstaget knäckte honom helt. Det är ett svaghetstecken hos HBK att en talang som man trott så hårt på fullständigt slarvas bort.

Nu lämnar Taulant Parallangaj för Sandviken i division 1. Det är en ytterst väntad bantning av truppen, särskilt som det finns fyra andra renodlade mittbackar i truppen (Ante G, Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus). Jag hoppas att det blir en möjlighet till nystart för Taulant. Och kanske, kanske kan han någon gång – med stärkt självförtroende och ny a-lagserfarenhet – komma tillbaka till oss.

En transferchock!

Det är nog en av de allra största transferöverraskningarna någonsin: Malkolm Nilsson lämnar HBK för Djurgården. En spelare som varit HBK-supporter sedan barnsben, som skrev på nytt kontrakt när många trodde att han skulle försvinna och som vi faktiskt fortfarande inte vet om han håller i allsvenskan – nej, jag kan ärligt säga att jag absolut inte såg det här komma.

Samtidigt har jag mycket svårt att förstå den ilska som riktas mot Nilsson. Visst känns det trist att han lämnar och visst kommer det att vara tungt att se honom i ett annat allsvenskt lag. Men som utomstående vet vi ju inte exakt vad som hänt och uppenbarligen är detta något han själv velat – kanske som en nystart och för att komma ifrån den miljö som en gång gjorde honom sjuk.

För HBK:s del blir det så klart tufft att jaga ny målvakt, två stycken dessutom eftersom Malte Påhlsson också försvinner. Men det finns också positiva aspekter. Vi får in bra med pengar och vi kan värva en målvakt som vi faktiskt vet håller – det är ju långt ifrån säkert att Malkolm Nilsson inte drabbas av bakslag.

För egen del önskar jag Malkolm Nilsson lycka till. Han har bidragit mycket till HBK, både spelmässigt och med sitt engagemang, och ser nu till att HBK får ordentligt betalt när han lämnar, vilket långt ifrån alla våra egna produkter har gjort. Sedan kan jag personligen fundera lite över hans klubbval – Djurgården känns inte som den optimala miljön om det går tufft för honom och han börjar känna av det sviktande psyket igen.

Mot rekord!

Andreas Johnsson har inte varit lika bra i år som tidigare år. Men visst är det ändå helt rätt att förlänga med vår kapten ett år till. Rutinen han bär på är ovärderlig. Och så får han ju chansen att skriva in sig i historieböckerna för alltid, som både meste allsvenske fotbollsspelaren och äldste målskytten genom tiderna.

Lite mer i skymundan framgår att såväl Melvin Sjöland som Marko Johansson lämnar HBK. Helt väntat, även om man i och med det tydliga beskedet kring målvakts-Johansson möjligen kan läsa in att Malkolm Nilsson nog ska kunna vara redo nästa år.

Firande och oro

Vi har klarat kontraktet med en omgång kvar, ett resultat som måste ses som klart bättre än väntat. Det fick vi fira igår. Nu är det dags att blicka framåt mot 2024 – och då blir jag nästan direkt lite orolig. För den trupp vi har idag kommer sannolikt att få det tufft att klara kontraktet. Det finns inte heller så mycket utvecklingspotential i den.

På målvaktsposten är osäkerheten allra störst. Vi har en målvakt, Malkolm Nilsson, som vi inte vet om han någonsin kommer tillbaka, även om vi kan hoppas. Vi har en målvakt med utgående kontrakt, Malte Påhlsson, som bedömts inte hålla klassen, även om han var bra igår. Och så har vi Marko Johansson, som blandat och gett och dessutom bara är inlånad. Det ska bli mycket intressant att se vilken målvaktsduo vi går in med 2024.

I försvaret har de fyra som spelat mest en medelålder på strax under 35 år. Någon utveckling hos dem kan vi utesluta. Flera av dem har också tidvis haft problem med skador. Visserligen är Phil Ofosu-Ayeh en av allsvenskan bästa backar och Joseph Baffo imponerar, men Marcus Olsson är faktiskt inte särskilt bra och Ante G:s ålder har börjat ta ut sin rätt. Också flera av reserverna är i trettioårsåldern och den enda yngre backen som fått hyfsat med speltid är Gabriel Wallentin – alla andra har bara maximalt några enstaka minuter här och där i år.

På mittfältet är spelarna yngre och här finns några intressanta talanger. Erik Ahlstrand kan naturligtvis bli riktigt bra, men han spelar sannolikt inte i HBK 2024. Den andra stora talangen, Kazper Karlsson, har bara kontrakt ett halvår till. Jonathan Svedberg har gjort en svag säsong, Villiam Granath får ses som en flopp och Amir Al-Ammari har inte heller imponerat. Joel Allansson gör alltid ett bra jobb när han får spela centralt,  men är 31 år och blir knappast bättre. Alla övriga yngre mittfältare har fått ytterst sparsamt med speltid och är synnerligen oprövade.

I anfallet får både Viktor Granath och Naeem Mohammed ett gott betyg efter sina premiärsäsonger i allsvenskan. Hos framför allt den sistnämnde kan vi hoppas på ännu mer utveckling – ja, han kan bli riktigt vass med ytterligare en försäsong i kroppen. Men vad finns bakom dem? Villiam Dahlström blir aldrig en allsvensk anfallare, inlånade Jack Cooper-Love har mest missat målchanser och unge Alex Hall är spännande, men helt oprövad.

Nej, det här ser faktiskt inte särskilt bra ut. Jag skulle säga att vi behöver minst ett högkvalitativt nyförvärv i varje lagdel (och nej – spelare av Skövdetyp räcker inte), plus säkra upp med en stabil målvakt, för att ha en hyfsad chans att överleva allsvenskan 2024.

Allsvenskan 2024!

Så var det då klart – för första gången på nästan ett decennium klarar vi av att stanna kvar i allsvenskan. Och vi gör det på egen hand. Och vi gör det övertygande. 3-0 mot Kalmar är den största allsvenska segern sedan vi krossade ett annat småländskt lag, J-Södra, i augusti 2017. Superhärligt!

Malkolm Nilsson Säfqvist var tillbaka i en allsvensk trupp. Också härligt!

Båda anfallarna fick göra mål! Härligt, det också!

Malte Påhlsson fick hålla nollan. Härligt!

Och så gjorde Erik Ahlstrand en riktigt bra match, med två assist. Och se – det GÅR ju att slå bollen med högran också, Erik! Ska vi gissa att priset nu gick upp ett par miljoner, när han säkerligen lämnar för utlandet efter säsongen?

Såga målvakten eller domaren?

 ”AIK är fan sämst”, sa min son efter slutsignal. Det är svårt att inte hålla med. Trots att solnaiterna bjuds på såväl en straff (nej, det är inte rätt att blåsa när bollen träffar Amir Al-Ammari på innerlåret/knät och sedan studsar i en helt annan riktning upp på handen) som en HBK-utvisning (helt korrekt men helt onödig) och dessutom själva slipper en solklar utvisning när en helt fri Al-Ammari sparkas ner så lyckas de inte slå HBK – ja, knappt ens skapa något. Och inte heller hjälpte det att domaren hittade extra många tilläggsminuter.

Är inte HBK också fan sämst då som inte vinner mot detta dåliga lag? Nja, jag tycker faktiskt att detta är en fin prestation, som nog borde slutat med bortaseger, om domaren varit någorlunda neutral.

Många sågar Marko Johansson nu. Det är enkelt att göra. Jag stämmer inte in. Visst är det otroligt dumt gjort, men alla kan göra misstag och han tar det verkligen som en man, som både ställer upp på intervju och ber om ursäkt direkt efteråt. Innan dess gjorde han dessutom en storartad prestation på plan: lugn och stabil, alltid rätt placerad, släppte inga returer och hade flera fina uppspel som höll på att resultera offensivt.

Skönt förresten att Viktor Granath fick starta och tog vara på chansen. Jack Cooper Love må ha vissa kvaliteter, men framför allt är han en målsumpare av rang i HBK.

Och en poäng må kännas surt men kan ju faktiskt vara avgörande i slutet. För att vi ska åka ner på kvalplats krävs nu att BP tar två segrar och vi maximalt en poäng till. Jag ropar inte hej ännu, men visst är det nära.