Det är nog en av de allra största transferöverraskningarna någonsin: Malkolm Nilsson lämnar HBK för Djurgården. En spelare som varit HBK-supporter sedan barnsben, som skrev på nytt kontrakt när många trodde att han skulle försvinna och som vi faktiskt fortfarande inte vet om han håller i allsvenskan – nej, jag kan ärligt säga att jag absolut inte såg det här komma.
Samtidigt har jag mycket svårt att förstå den ilska som riktas mot Nilsson. Visst känns det trist att han lämnar och visst kommer det att vara tungt att se honom i ett annat allsvenskt lag. Men som utomstående vet vi ju inte exakt vad som hänt och uppenbarligen är detta något han själv velat – kanske som en nystart och för att komma ifrån den miljö som en gång gjorde honom sjuk.
För HBK:s del blir det så klart tufft att jaga ny målvakt, två stycken dessutom eftersom Malte Påhlsson också försvinner. Men det finns också positiva aspekter. Vi får in bra med pengar och vi kan värva en målvakt som vi faktiskt vet håller – det är ju långt ifrån säkert att Malkolm Nilsson inte drabbas av bakslag.
För egen del önskar jag Malkolm Nilsson lycka till. Han har bidragit mycket till HBK, både spelmässigt och med sitt engagemang, och ser nu till att HBK får ordentligt betalt när han lämnar, vilket långt ifrån alla våra egna produkter har gjort. Sedan kan jag personligen fundera lite över hans klubbval – Djurgården känns inte som den optimala miljön om det går tufft för honom och han börjar känna av det sviktande psyket igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar