Det blev ännu en imponerande seger, 4-0 mot Dalkurd. HBK är nu så bra och så stabila att jag knappt längre gläds över segrarna, jag bara förväntar mig dem. Inte bara resultaten är bra, vi spelar också bättre än på många år. Och Sadat Karim-Mikael Boman är – hur märkligt det än kan verka för den som bara sett första halvan av säsongen – ett bättre anfallspar än vad RWP-Boman var.
Men egentligen är jag inte förvånad. Redan när RWP såldes så skrev jag att jag trodde att ”det finns tillräckligt hög kapacitet” i våra återstående forwards. Och inte ens förlusten mot J-Södra strax därefter fick mig att tvivla – trots att vi blev nollade så uttryckte jag att jag hade ”gott hopp inför framtiden”.
Sadat Karim utses för tredje matchen i rad till matchens bästa spelare av fansen. Även om vår manager Magnus Haglund kanske inte håller med (jag skulle tro att Ante G är etta i hans ögon), så är det ingen tvekan om att ghananen gjort en storartad höst. Han har dessutom visat sig vara både lojal (inga klagomål när han satt på bänken) och en lagspelare (vilket inte minst hans nio målgivande passningar visar). Som bonus uttrycker han – till skillnad från vissa andra – att han verkligen vill stanna kvar i klubben. Jag hoppas därför att han får sin önskan uppfylld.
Nu är nästa match mot Sundsvall – tre poäng där och vi har säkrat allsvenskt spel mot Giffarna. Precis som det brukar vara. Och skulle vi mot förmodan bomma i Norrland finns två andra chanser kvar. Vilket underbart utgångsläge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar