Det tog fyra försök, men till slut lyckades vi besegra de Uppsala-baserade kurdiska dalkarlarna från Gästrikland. Och lika chanslösa som vi var mot Öis i veckan, lika kassaskåpssäker kändes den här segern. Inte ens efter Thomas Boakyes märkliga – men onödiga – utvisning kändes det farligt. Istället var vi närmare 3-0 än motståndarna en reducering.
Kul för Malkolm Nilsson att få hålla nollan och göra några fina räddningar, inte minst eftersom jag klagade på hans svaga prestationer för några dagar sedan. Mikael Boman, som jag också var missnöjd med, fortsätter däremot tyvärr att arbeta in sitt nya smeknamn Bom-man, med ännu en hårresande miss idag.
Även om vi fortfarande ligger på nedre halvan så har vi faktiskt inte förlorat hemma sedan 14 maj – alltså för snart tre månader sedan. Härligt om vi kan bli det starka hemmalag vi en gång var.
Utanför planen har en ny produkt från akademin fått a-lagskontrakt: Oliver Hintsa, son till Fredrik Ljungbergs polare Abbe Hintsa. Med Hintsa har vi nu sex anfallare i truppen (RWP, Karim, Boman, Oremo, Alex Johansson och Hintsa), men inte en enda utpräglad yttermittfältare (möjligen med undantag av Emil Tot Wikström), även om många (inklusive Hintsa) kan spela ytter. Jag hoppas och gissar att vi ser till att balansera om truppen en del till nästa år.
Märkligt nog ser jag att en del argumenterar för att vi ska skriva nytt kontrakt med Johan Oremo, men skicka iväg Sadat Karim, som har kontrakt nästa år. Om nu Karim är en flopp med sina fem mål på 19 seriematcher (17 starter och 2 inhopp) i år, hur ska man då beskriva Oremos sex mål på 28 matcher (18 starter och 10 inhopp) förra året? Oremo spelade dessutom i ett topplag i fjol, medan vi i år är ett lag på nedre halvan. Han är också extremt skadedrabbad och fem år äldre än Karim.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar