Nollade i Borås – som vanligt

Elfsborg borta innebär nästan alltid förlust. Därför känner jag ingen djupare sorg över att vi tar noll poäng även idag.

Första halvlek såg dock riktigt fin ut och även inledningen på andra – innan vi släpper in första målet. Därefter är vi närmast chanslösa. RWP skjuter ett skott utanför när målvakten är långt ute och har en nick, men annars vi inga vassa chanser förrän det är för sent och 0-2-bollen redan gått in. Det målet hade för övrigt antagligen inte hamnat i HBK:s bur om inte fyrtornet Gabriel Wallentin i slutet spelat forward. Helt rätt dock att lyfta honom och gå för kvitteringen.

Kul ändå att se att Birnir Snær Ingason ser ut att acklimatisera sig till forwardspositionen. Jag brukar inte så ofta skriva hur laget borde tas ut, men det vore intressant att se honom tillsammans med RWP i matchen mot Gais nästa helg. Naeem Mohammed tror jag tyvärr att vi kan räkna bort då efter dagens skada.

Alldeles för bussigt

HBK hade nog tänkt parkera bussen idag mot Djurgården. Men istället tvingades man hoppa på den och fick en tyngre resa än det var tänkt. Och sedan satt man kvar på bussen drygt en kvart och lät bussigt nog Djurgården dominera och i praktiken avgöra matchen.

Därefter jämnade spelet ut sig och andra halvlek är helt okej. Å andra sidan är det inte så konstigt, eftersom matchen som sagt nästan var avgjord.

Onödigt av Joseph Baffo att dra på sig en varning idag igen. Nu har vi verkligen den mittbackskris som jag förvarnade om för ett par veckor sedan – risken är stor att bara Gabriel Wallentin är tillgänglig mot Elfsborg på fredag.

Vi byter – så bra

Det fortsätter att svänga om HBK – idag gör vi en toppinsats igen! 3-0 mot favoritmotståndaren Häcken är riktigt härligt.

En återkommande kritik av Magnus Haglund har genom åren varit att han sällan ändrar om i startelvan, utan samma spelare får chansen gång på gång. Inte heller har han gjort särskilt många byten i matcherna och ofta väldigt sent. I år har den bilden kommit på skam – vi har ändrat friskt både vad gäller spelsystem och vilka som startar. Ganska ofta kommer också tidiga byten i matchen. Och se så bra det (ofta) har blivit! Idag tar vi in fyra nya spelare i startelvan jämfört med senaste matchen. Alla fyra – Tim Erlandsson, Villiam Granath, Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin – gör toppeninsatser. De tre utespelarna gör alla antingen mål eller assist och Tim Erlandsson är strålande där bak.

Totalt har nu, efter bara 9 omgångar, 19 spelare varit med i startelvan. Målskyttet är utspritt på hela 9 spelare. Det är exakt samma siffror vad gäller antalet spelare i startelvan och antalet målskyttar som efter 30 omgångar i fjol.

Vilket klassmål 2-0 var förresten. Amir Al-Ammaris slår en perfekt passning och Naeem Mohammeds löpning, första två touch och avslut är på riktigt hög nivå. Hade Mohammed varit några år yngre hade vi snart sett honom i en storliga, men jag tror att intresset är ganska svalt för en anfallare som fyller 28 i år och bara har drygt en säsong i en högstaliga bakom sig.

Nere i dalarna igen

En sak är säker: för oss HBK:are blir det inga jämntjocka presationer och ingen mellanmjölk i år. Spelet är antingen i djupa dalar eller på höga berg. Allt som oftast har prestationerna varit av det förstnämnda slaget, och totalt sett har vi fler poäng än vi förtjänar.

Igår mot Mjällby var vi tillbaka i dalarna. Ett uselt ingripande av Tim Rönning ledde till 0-1, 0-2 kom av bara farten och 0-3 på en rätt onödig straff. Visst fanns en hel halvlek kvar att komma ikapp, men även om RWP gjorde ett snyggt reduceringsmål och Amir Al-Ammari rammade ribban så var vi aldrig riktigt nära att göra match av det.

Finns det då något positivt att ta med sig? Jodå! Kanske kan RWP få det att lossna nu när målnollan är spräckt. Och 16-årige Bleon Kurtulus gjorde inte bort sig vid sin första allsvenska start. Med tanke på att Marcus Olsson skadade sig så får unge Kurtulus förhoppningsvis fortsatt förtroende. Kanske måste vi – nu när den mittbacksbrist jag varnade för slagit till – till och med stoppa honom från att åka till U17-EM, som vi en gång i tiden gjorde med Sead Haksabanovic?

Första bra men andra sämst

Vi låg inför denna allsvenska omgång på andra plats i allsvenskan. Men vad få, om ens någon, noterat är att alla våra segrar kommit efter bra resultatmässiga prestationer i första halvlek. 6-2 var vår förstahalvleks-målskillnad före dagens match – 1-5 motsvarande för andra halvlek.

Därför var det ingen överraskning att vi förlorade idag, trots ledning i halvtid med 2-1. Det kändes som att HBK:arna blev chockade efter 2-2-kvitteringen, som kom från ingenstans efter en slumplyra som flaxade in i krysset. Men fyra insläppta på en halvlek är naturligtvis katastrofalt dåligt och inte på något sätt acceptabelt.

Varför är vi då så mycket sämre i andra än första? Kanske blir vi helt enkelt slitna av att ständigt jaga boll, trots Texas påstående i HP att ”inget allsvenskt lag slår HBK i fysen”. Oavsett så måste Magnus Haglund och hans gäng analysera våra svaga andra halvlekar och hitta ett botemedel – annars finns risken att det sätter sig på hjärnan.

Jag förutspådde förra veckan att en mittback snart vara avstängd. Så blir det också. Efter dagens gula kort kommer Gabriel Wallentin att få sitta på läktaren mot Mjällby. Det blir intressant att se Haglunds val. Får Bleon Kurtulus chansen, drar han ner Jonathan Svedberg som back eller är det slut med 3-5-2?

Något positivt från dagens match finns trots allt: Viktor Granath spräckte sin målnolla och fyllde på med ytterligare ett mål. Låt oss hoppas att han snart kan peta in ett par strutar till – mål som förhoppningsvis också kan ge poäng.

Tillbaka på silverplats efter 20 år

För tjugo år sedan slutade HBK tvåa i allsvenskan efter MFF. Nu är vi tvåa i tabellen igen – kanske för första gången sedan dess.

Det var återigen en riktigt fin insats som gav dagens seger. Värnamo fick ha mycket boll, men kom inte till särskilt många lägen, medan HBK var sylvassa framför mål.

Naeem Mohammed lyfte jag upp som en potentiell skyttekung inför allsvenskan. Efter en svag start har han nu gjort tre mål på de två senaste matcherna. Skyttekungstiteln går säkert till MFF:s Isak Kiese Thelin, men Mohammed borde kunna nå 15 strutar i år.

”Vinicius Nogeira kan kanske bli allsvenskans bäste vänsterback”, skrev jag inför säsongen. Det var en bra förutsägelse. Brassen är stabil defensivt, och riktigt vass offensivt. Idag står han för två riktigt fina assist till de två första målen.

Marcus Olsson hyllade jag dock inte innan allsvenskan startade, tvärtom. Men han kommer verkligen till sin rätt som vänster inneback i 3-5-2-uppställning. Och idag sätter han själv 1-0 mycket snyggt innan han skarvar fram till 3-0.

Bra också att vi idag inte drar på oss en enda varning. Just nu känns truppen faktiskt riktigt bred, med dugliga möjliga ersättare på nästan varenda position.

Kan det bli mittbacksbrist?

Vår 3-5-2-uppställning igår blev en succé. Men frågan är om vi ändå måste överge den snart. För att den ska fungera krävs tre mittbackar och just nu har vi bara fyra friska sådana i truppen. Och jag tror som sagt att det dröjer innan Ante G är spelklar igen.

De tre mittbackar som startade igår – Joseph Baffo, Gabriel Wallentin och Marcus Olsson – drar på sig rejält med varningar per spelad minut, så avstängningarna lär dugga tätt. Visst kommer säkert Bleon Kurtulus att få chansen från start då, men snart försvinner han till U17-EM och missar därmed de tre sista omgångarna före sommaruppehållet. Om inte tidigare så är min gissning att vi är tillbaka i en fyrbackslinje någon gång då.

Rätt Kurtulus vann

Äntligen gör HBK en bra match i allsvenskan 2024! Och vi får tre rättvisa poäng! Underbart! Den nya 3-5-2-uppställningen kan inte betraktas som något annat än succé.

Mest uppmärksamhet idag fick förstås debuten för Bleon Kurtulus. Och visst var det härligt att se. Möta storebrorsans lag och banka dem, inför familj och vänner – det kan knappt bli bättre. Grattis, Bleon! Och tack för att du stannade i HBK och inte drog norrut som storebröderna.

Dagens store HBK:are var dock faktiskt en annan: Jonathan Svedberg. Svedberg har fått mycket skäll i år – och det har varit rättvist. Men idag är han magnifik, och avgör matchen med en ytterst exakt passning till Naeem Mohammeds 1-0 innan han själv behärskat placerar in 2-0 med sitt första allsvenska mål. Även flera andra gånger var Svedbergs passningar nära att nå fram till Mohammed och det är faktiskt också han som skjuter skottet som en hammarbyare ostraffat leker handbollsmålvakt på. En lysande insats, Svedberg!

Enda orosmomentet är den enorma mängd varningar vi drar på oss. Visst, det är bra att vi har tuffat till oss, men ett par av dagens varningar var inte på grund av tufft spel utan kom efter protest och bortsparkad boll. Det är onödigt, även om en förklaring är en kinkig domare. Nu är Amir Al-Ammari avstängd i nästa match och vi har fyra viktiga spelare som står på två varningar och riskerar avstängning till matchen därefter.

En fantastisk svit – som kan brytas

I decennier har HBK alltid haft minst en spelare i startelvan från den egna akademin. Det har inte varit ovanligt att mer än hälften av startspelarna är HBK:are från grunden. Men nu kan faktiskt allt brytas.

Vår förstemålvakt är numera Tim Rönning. Det är första gången sedan 2016 som vi inte har en HBK-produkt i den rollen. Noll ur-HBK:are här alltså, sannolikt.

I försvaret är tre av fyra positioner självskrivna: Phil Ofuso-Ayeh, Joseph Baffo och Vinicius Nogueira. Ingen har en bakgrund i HBK:s juniorled. Fjärde man blir sannolikt HBK:aren Gabriel Wallentin – men det är inte omöjligt att Marcus Olsson får platsen. Då skulle det vara noll ur-HBK:are här.

På mittfältet har hittills sju spelare fått speltid i allsvenskan. Endast två av dem, Jonathan Svedberg och Albin Ahlstrand, är HBK:are från grunden. Nu är är Ahlstrand avstängd och Svedberg har inlett säsongen svagt, så det är inte omöjligt att han petas. Då blir här noll ur-HBK:are.

I anfallet ligger Naeem Mohammed och Viktor Granath klart först i kön. Ingen har HBK-bakgrund. HBK-produkterna Rasmus Wiedesheim-Paul och Alex Hall känns långt borta från startelvan. Noll ur-HBK:are här också alltså.

Det är alltså långt ifrån omöjligt att den fantastiska sviten bryts imorgon. Det skulle vara sorgligt.

Kanske finns också en liten delförklaring till årets viljelösa och uppgivna spel i att vi numera har så få spelare med Halmstadsbakgrund i laget? De som spelar för sin moderklubb har kanske lite högre benägenhet att kämpa för laget.

Trist mot pojkarna – som vanligt

BP är numera nästan alltid en tuff nöt för HBK. Matcherna mot pojkarna från västra delen av huvudstaden slutar oftast i bedrövelse. Så det var inte något klokt val jag gjorde när jag idag för första gången i år tog mig till Örjans vall för att se HBK live.

Och efter bara någon minut låg vi under, efter en kavalkad av HBK-misstag. Först går Vinicius bort sig i nickduellen, därefter ger Marcus Olsson brommapojken på kanten gott om tid och enorma ytor att måtta ett inlägg, sedan håller varken Phil Ofosu-Ayeh eller Villiam Granath någon som helst koll på spelare utan tittar bara boll och till sist står Tim Rönning som fastfrusen på linjen, trots att nicken faktiskt inte är så välplacerad. Hade en enda av dem gjort vad man kan begära hade det aldrig blivit mål.

Sedan är det en lång transportsträcka till förlusten, där vi skapar oerhört lite. Ändå krävs det en domarinsats av den sämre kalibern för att vi ska förlora idag.

Först viftas brommapojken som i straffområdet dämpar bollen med en rakt utsträckt arm bort.

I andra halvlek tillåter domaren en annan brommapojk att riva ner Joel Allansson med något som liknar ett brottargrepp så att det blir 0-2.

Med en schyst domare hade vi alltså kunnat ha 1-1 idag. Hade det varit rättvist? Nej, vi var usla idag. Och ändå var det årets kanske bästa allsvenska insats. Det säger en hel del om statusen på HBK idag.