söndag 31 mars 2024

Analys av truppen inför premiären

Allsvenskan har redan dragit igång, men HBK har fortfarande inte spelat.
Årets HBK-trupp känns strået vassare än fjolårets, vilket givetvis inte är en garanti för att vi klarar nytt kontrakt men naturligtvis ändå glädjande.
Mina positiva känslor har dock fått sig en liten törn efter de senaste resultaten och den osäkerhet som finns i laget inför premiären, där Gisli Eyjolfsson och Tomas Boakye definitivt är borta medan Tim Rönning och Naeem Mohammed är osäkra. Alla utom Boakye ser jag som mycket viktiga inslag i årets trupp. Jag upplever faktiskt en fara för att vi åker på ett riktigt bakslag imorgon, särskilt om HP:s uppgifter om startelvan stämmer. Risken är att vi har en ofokuserad Tim Rönning där bak, en Ante G som lätt blir bortspelad på konstgräset i mittförsvaret, en Joel Allansson som inte alls kommer till sin rätt på kanten och ett anfall där sylvasse Naeem Mohammed saknas. Jag blir inte förvånad om vi vänder hem med svansen mellan benen efter ännu en 0-4-match då.
Nåja, än vet vi inte hur det går, än lever hoppet. Nu spottar jag ur mig klassikern: truppanalys inför premiären.

Målvakt
Det såg skakigt ut ett tag, när Malkolm Nilsson, Malte Påhlsson och Marko Johansson alla lämnade. Men så bra det blev.
Tim Rönning har gjort en fin försäsong och kommer – som han själv är inne på – nog bättre till sin rätt i HBK än i Elfsborg.
Tim Erlandsson är en riktigt rutinerad andramålvakt som inte kommer att göra bort sig om han får chansen.
Målvaktsbesättningen är alltså minst en klass bättre än i fjol.

Ytterbackar
Phil Ofosu-Ayeh är allsvenskans kanske bästa högerback. Vinicius Nogueira kan kanske bli allsvenskans bästa vänsterback. Det är en riktigt stark duo.
Men bakom ser det svagare ut. Marcus Olsson är endimensionell och har nått sitt bäst före-datum. Gustav Friberg fick några enstaka matcher på våren i fjol, men har sedan aldrig varit nära en plats i laget. Tomas Boakye har, vad det verkar, varit skadad hela vintern och är fortfarande frisk. Nej, här får vi verkligen hoppas att de två ordinarie kan spela nästan varje match.
Möjligheten finns ju också att flytta ut en mittback. Gabriel Wallentin spelade någon match på kanten i fjol, Bleon Kurtulus är också ett alternativ. Joel Allansson har ju också spelat ytterback i någon match.
Totalt sett får vi dock ranka ytterbackarna ett snäpp upp från i fjol, i och med att vi nu har en rejäl vänsterback också.

Mittbackar
Ante G fortsätter att hyllas i pressen. Men vi som faktiskt ser HBK inser att tiden nu nog faktiskt sprungit ifrån veteranen. Resultaten när han är på plan är inte heller imponerande. Risken finns att Magnus Haglund håller fast vid honom lite för länge.
Joseph Baffo finns det däremot inte så mycket att klaga på, mer än att han ibland är lite för hetsig.
Låt oss hoppas att Gabriel Wallentin snart är Baffos parhäst. Visserligen fortfarande lite orutinerad och kan göra misstag, men på det hela taget en rejäl mittback med mycket fint luftspel.
Bleon Kurtulus är också med. Det skulle förvåna mig om 16-åringen inte får känna på allsvenskan i år, även om debuten kanske dröjer till efter 17-årsdagen.
Totalt sett håller mittförsvaret ungefär samma klass som i fjol.

Yttermittfältare
Under 2023 saknade HBK renodlade yttrar i startelvan. 2024 ser annorlunda ut – i alla fall delvis.
Birnir Snær Ingason utsågs till isländska ligans bästa spelare i fjol och kan bli en sensation på vänsterkanten. Han är given i startelvan.
Men vem får chansen på andra kanten? Villiam Granath är också i första hand en ytter. Han hade ett tungt 2023, med noll matcher från start. Kanske kan 2024 bli bättre, även om han troligen mest får nöta bänk i år också.
Ett annat intressant kantalternativ är talangen Albin Ahlstrand, som skulle kunna bli storebror Eriks ersättare rakt av. Ahlstrand dy visade spännande takter i början av försäsongen, men verkar nu ha sjunkit nedåt i hackordningen. Kanske inte så underligt, unga spelare tenderar att vara mycket upp och ner.
Mångsidige islänningen Gisli Eyjolfsson är en annan kandidat och kanske den som när säsongen är summerad har spelat flest matcher, även om han just nu tyvärr är skadad.
Tomas Boakye kan ju också spela här, men frågan är när han är redo.
Däremot hoppas jag slippa att vi plockar ut Jonathan Svedberg eller Joel Allansson hit – framför allt Allansson är betydligt bättre i mitten.
Totalt sett: ungefär samma klass som i fjol, men mycket hänger på hur väl Ingason lyckas. Om han inte får till det kan avsaknaden av Ahlstrand den äldre bli kännbar.

Innermittfältare
Amir Al-Ammari var okej under 2023. Under 2024 har han varit mer än okej – ja, faktiskt riktigt bra. Jag blir förvånad om han stannar hela säsongen. Vi får nog räkna med en försäljning för småslantar (ett halvår kvar på kontraktet) i sommar, men fram till dess hoppas – och tror – jag att AAA visar högsta klass.
Bredvid honom finns flera möjliga alternativ: i första hand Jonathan Svedberg och Joel Allansson men även Gisli Eyjolfsson och Albin Ahlstrand. Svedberg och Allansson är hyggliga allsvenska spelare som klarar av att göra jobbet. De två sistnämnda är mer spännande, men också mer svårbedömda och konkurrerar nog i första hand om en ytterplats, i alla fall så länge AAA är kvar.
Samma klass som 2023 eller möjligen något bättre tack vare AAA:s uppryckning, blir det sammanfattande betyget.

Anfall
Naeem Mohammed sågades fullständigt av Simon Bakkioui. Men sedan, sannolikt efter att Bakkiouis magi gjort sitt, exploderade han. Måhända tar jag i något, men jag ser faktiskt ghananen som en möjlig skytteligavinnare 2024, om utvecklingen fortsätter. Låt oss hoppas att han är redo för spel imorgon och sedan slipper skador under året.
Viktor Granath gjorde ännu fler mål än Mohammed under 2023, men några av dem var från straffpunkten. Totalt sett är han ändå en habil allsvensk anfallare och ett bra komplement till Mohammed.
Rasmus Wiedesheim-Paul har hämtats hem för att ytterligare spetsa till anfallet. Men RWP har sett ruskigt svag ut under försäsongen och verkar inte heller ha rätt attityd. Är det en risk att vi får se Alexander Johansson-scenariot upprepas – alltså att en ung, HBK-fostrad anfallare viker ner sig och drar vidare? Det skulle vara synd. Jag hoppas att RWP biter ihop och visar belackarna, inklusive mig, att han klarar av allsvenskan.
Alex Hall är fjärde man i anfallet. Han hyllades för sina juniorinsatser i fjol, men som vi sett så många gånger är steget stort till seniornivå, inte minst för forwards. Här kan vi ha förhoppningar, men inga förväntningar.
Totalfloppen Villiam Dahlström är femte forwardsalternativet – om nu Haglund alls ser honom som ett alternativ. HBK har velat se gotlänningen lämna och han är den enda friska i seniortruppen som inte är med i morgondagens matchtrupp. Jag tror inte att det blir några fler matcher för Dahlström i a-laget, men man ska aldrig säga aldrig.
Totalt sett är klassen här i nivå med 2023, eller möjligen något bättre med tanke på Mohammeds utveckling.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för uppskattad analys och genomgång! Tycker även att staben är strået vassare nu när Lasse Jacobsson har kommit in med nya fräscha ögon. Gött med en så senior stab som kan nyttja sitt breda kontaktnät. Naeem Mohammed kom ju ifjol tack vare Pelle Olsson. Tim Rönning valde i år att komma till sin tidigare tränare Haglund.