Analys av truppen inför premiären

22 man stor, eller snarare liten, är HBK:s allsvenska trupp. Av de 22 har 5 aldrig spelat någon match i en högstaliga. Av de 17 återstående har 4 spelat färre än 10 matcher. Återstår alltså 13 spelare som har åtminstone en hyfsad erfarenhet av spel på den här nivån. Av de 13 är en skadad (Simon Silverholt) och Kwame Karikari påstås vara förhindrad att spela få spela i premiären, även om han är med i matchtruppen. Ja, någon särskilt bred trupp har HBK sannerligen inte i år. Dags att traditionsenligt analysera position för position inför säsongen.

Målvakt
Stojan Lukic gjorde ett fint 2013, men första halvan av 2014 var inte bra. Under hösten ryckte han upp sig och vi får hoppas att han är i fin form, eftersom det har blivit allt tydligare under försäsongen att Janne Jönsson ser honom som förstemålvakt.
Malkolm Nilsson verkar bli bänkvärmare även i år. Jag har inte sett honom särskilt mycket, men han har, till skillnad från de unga HBK-keepers som kämpat till sig en a-lagströja 2000-talet (Marcus Sahlman och Kalle Johnsson), inga meriter från något ungdomslandslag och kan knappast räknas som någon större talang. Om Nottingham Forest inte köper loss Tim Erlandsson när hans utlåning tar slut i sommar så kanske han snart kan vara redo att ta upp kampen?

Ytterbackar
En av de positioner där det trots vår tunna trupp finns konkurrens: tre man av allsvensk klass på två platser. Viktor Ljung känns självskriven på vänsterkanten, medan Jesper Westerberg och Christoffer Andersson är alternativen till höger. Janne Jönsson har inte gett Jesper Westerberg så stort förtroende på högerbacken som jag hade förväntat mig, men med tanke på att Andersson lär behövas högre upp i banan när nu Simon Silverholt är skadad så lär Westerberg få spela.
Med i leken finns också Andreas Bengtsson. Han kommer säkert, med tanke på hur tunn truppen är, att få debutera i år: antingen som ytterback eller högre upp i banan, där han spelat tidigare.

Mittbackar
Den position där det är hårdast konkurrens: tre man av hög klass som slåss om två platser. Fredrik Liverstam är vår nya kapten och det kan man bara tolka som att han är det givna förstahandsvalet. Inget fel i det – jag har gillat Liverstam från första stund. Bredvid honom har Mohammed Ali Khan fått stort förtroende under försäsongen. Ali Khan har inte imponerat överdrivet spelmässigt, men det finns stora förväntningar på honom, och han blir förhoppningsvis allt bättre. Jag tycker dock att det är märkligt att Joseph Baffo ser ut att inte få chansen och att det talas om att han kan hamna på andra positioner. Han är landslagsmässig som mittback, men har inte fungerat särskilt bra varken som ytterback i fjol eller som innermittfältare under försäsongen i år. Om jag fått välja hade jag hellre flyttat på Ali Khan än Baffo.
Bakom topptrion finns två ungdomar: Alexander Berntsson och Marcus Johansson. Den förstnämnda är nästan tre år yngre än den sistnämnda och har redan fått känna på allsvenskt spel och dessutom spelat i a-laget under försäsongen. Det kan säkert bli något inhopp även i år. Marcus Johansson har däremot fortfarande inte gjort en minut i a-laget utan i princip varit skadad sedan han skrev på sitt a-lagskontrakt. Nu är han frisk, men med tanke på konkurrensen så tror jag att han aldrig kommer att få debutera i allsvenskan.

Yttermittfältare
Endast två spelare i truppen har yttermittfältare som primär position: Snorre Krogsgård och Simon Silverholt. Norrmannen Krogsgård har sett spännande ut under försäsongen. Han verkar vara skicklig på att komma till chanser, men sämre på att placera bollen i mål. Simon Silverholt är kvicksilversnabb och målfarlig, men också ojämn och dessutom skadad i inledningen av säsongen.
Övriga spelare som konkurrerar här är inte i första hand yttrar, även om de behärskar positionen. Christoffer Andersson har spelat back mycket under försäsongen, men med Silverholt skadad borde en yttermittfältsplats vara vikt åt honom. 15-årige Sead Haksabanovic, i grunden anfallare, kommer att få sina chanser på kanten i år, men vi får se det som en bonus om han kan utmana om en startplats redan 2015. Ett annat alternativ här är Kristoffer Fagercrantz. Han var bra som innermittfältare i superettan 2012, men verkar tyvärr vara lite för trög för allsvenskan, oavsett om det är som innermittfältare eller på kanten. Nej, som sagt: det ser tunt ut.

Innermittfält
Här är konkurrensen skarpare. King Osei Gyan är självskriven, även om hans form inte varit den bästa så här långt i år. Bredvid honom har Eric Smith imponerat under försäsongen och 18-åringen kan få ett grymt genombrott i år. Antonio Rojas lyfte verkligen under 2014, men Janne Jönsson verkar inte särskilt förtjust i paraguayanen, som spelat märkligt lite under försäsongen. Rojas borde dock vara åtminstone tredjevalet här. Kristoffer Fagercrantz känns som ett betydligt sämre alternativ och Joseph Baffo imponerade inte när han flyttades upp. Mohammed Ali Khan sägs också vara möjlig att flytta upp, men under försäsongen har han i princip spelat non-stop som mittback så han lär inte flyttas på i första taget.

Anfallare
Så vem ska göra målen då? Under försäsongen har Janne Jönsson kört Junes Barny och Kwame Karikari i match efter match för att göra dem samspelta. Den förstnämnde har imponerat både spelmässigt och målmässigt och om han får vara frisk kan han bli en sensation i år. Den sistnämnde har visserligen hittat målet, men inte fått ut särskilt mycket i spelet. Innan vi värvade honom så dömde jag ut honom som medioker och tyvärr har han inte motbevisat mig hittills. Det påstås att HBK accepterat en otillåten klausul i Karikaris kontrakt, vilket hindrar honom från att deltaga i premiären. Han är dock med i matchtruppen, men det kan vara en dimridå, eftersom truppen är 19 man.
Oavsett Karikaris eventuella klausul skulle det inte förvåna om Shkodran Maholli, som jag gång efter gång har räknat ut, får chansen mot AIK. Jag minns när han som 17-åring sensationellt fick spela i Peps första allsvenska match. Sedan dess har han haft ett helvete med skador, men vi minns ju Fiddes ord från i vintras: "Han är en forwardstank, med ett ruskigt tillslag med sin vänsterfot och synnerligen vassa armbågar. Det kan explodera fullständigt om han får förutsättningarna." Det får gärna "explodera fullständigt" redan mot AIK – en passande revansch för Karikari-klausulen.
Fjärde man här är Perparim Beqaj, som fick debutera i fjol. Han var bättre än Valmir Berisha i U21 för något år sedan, men har inte visat något särskilt på seniornivå i HBK ännu.
Supertalangen Sead Haksabanovic är ett annat alternativ i anfallet, även om han antagligen mest får speltid på kanten i år. Dessutom kan både Simon Silverholt och Snorre Krogsgård spela forward, men med tanke på hur tunt det ser ut på ytterpositionerna så lär de stanna kvar där.