Fotboll går ut på att göra mål. Och länge kändes det som att det var omöjligt för HBK att få in den, trots läge på läge. Till slut fick HBK det bästa läge man kan få: en straff. Då blev det till slut mål.
Jens Gustafsson har ofta kritiserats för sin matchcoachning, även av mig. Idag vågade han - och hade fingertoppskänsla. Trots att det var oavgjort tog han in en extra anfallare: Marcus Antonsson, som sedan fixade straffen. Och den andre inhopparen Kristinn Steindorsson, som inte spelat en minut de senaste fem omgångarna, tog chansen, pangade in bollen och spräckte äntligen sin allsvenska målnolla.
Skönt att vara tillbaka i det gamla vanliga efter de senaste rasen defensivt.
Och så spelade vi för första gången i år en seriematch utan att dra på oss ett enda kort. Kan vi nu också klara av att vinna två allsvenska matcher i rad för första gången på över tre år så är det faktiskt inte omöjligt att vi kan häva oss upp över kvalstrecket, trots min tidigare pessimism. Men först och främst gäller det ju att hålla Öster bakom oss i tabellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mot Norrköping hemma drog man inte heller på sig något kort.
Du har naturligtvis helt rätt. Kul med så observanta läsare.
Skicka en kommentar