Texas målar bilden av superettan

För några dagar sedan läste jag Texas text i senaste Offside om hans år i superettan. Vår gamle vänsterback lyckas onekligen förmedla en känsla av vad det är som väntar HBK:arna. "Säsongen i FFF har fått mig att inse att Superettan antagligen är en utmärkt serie för unga, hungriga killar" är ett citat. Lite längre ner fortsätter resonemanget: "Därför är det rent ut sagt dumt när en Superettanklubb bygger lag på erfarenhet. De gamla rävarna kommer att tröttna halvvägs in på säsongen när de inser att de varken kan gå upp i Allsvenskan eller få sova ostört på spelarbussen /.../ Ska man överleva i Superettan måste man älska sin fotboll. Spelar man för pengar, berömmelse eller för att upprätthålla sin livsstil är det bättre att hålla sig borta."

Jag förstår efter texten varför så många före detta allsvenska lag har misslyckats i superettan. Men det gör mig inte orolig - tvärtom. För i Jens Gustafsson har vi en nyckelperson som själv vet allt om det där och har agerat just efter den kunskapen: värvat in fyra nya killar som alla har stor erfarenhet av superettan och betonat att han vill ha spelare som verkligen brinner för HBK. Däremot så bör vi passa oss för spelare som är "för bra för superettan".

Men jag tror också att vi kan ha vissa fördelar jämfört med de andra klubbarna i superettan, om vi lyckas behålla allsvensk klass på allt runt omkring laget. Som att Texas berättar att han i FFF fick taktiken en timme före matchstart, i HBK dagen före - vilket gjorde att han kunde förbereda sig bättre. Eller att lagen i superettan inte reser dagen före en bortamatch flera timmar bort (i alla fall inte FFF), utan går rakt ut från bussen till uppvärmningen på plan. Jag är också glad över att Jens Gustafsson förstår att det mentala är viktigt. Han har plockat in Mikael Lörnstam som mental coach - jag tror att de flesta andra superettanklubbar inte lägger pengar på sådant, och det ger oss ytterligare ett litet övertag.