Trender är till för att brytas

Imorgon är det dags för IFK Göteborg på Örjans vall. Det är en match som HBK när jag var ung nästan alltid vann, trots att IFK på den tiden oftast var Sveriges bästa lag (min första HBK-match någonsin var IFK Göteborg hemma 1989, seger med 3-1 efter att Tommy Frejdh nätat två gånger på straff och Stefan Lindqvist gjort det tredje). Numera vinner vi aldrig mot IFK, varken hemma eller borta. Senaste vinsten var för exakt sju år sedan, 1-0 hemma 24 juli 2003. Sedan dess har vi sex förluster och sju oavgjorda. Noterbart är att ingen av förlusterna är med uddamålet och att målskillnaden på de tretton matcherna är fasansfulla 7-24. Noterbart är också att de 24 spelarna i HBK:s a-trupp bara har gjort tre mål mot IFK Göteborg - och då kom Gus mål på den tiden han fortfarande hette Gustavsson, nämligen i den här underbara matchen. Inga fantastiska förutsättningar för optimism imorgon således, men trender är ju till för att brytas.