Analys av truppen inför 2026

”Jag tror inte man ska förvänta sig att det händer för mycket hos oss”, sa Jesper Westerberg till HP för någon vecka sedan. Jag tror tvärtom att det blir en hel del som behöver hända hos oss, för truppbygget innehåller många frågetecken just nu. Därmed inte sagt att vi behöver vara oroliga – som HBK:are känns det faktiskt bättre än på många år, med en hyfsat ekonomiskt läge framför allt tack vare försäljningen av Yannick Agnero och en spelartrupp som visserligen innehåller hål, men också en hel del krydda. Så här ser jag på läget nu.

Målvakt

Dubbel-Tim har varit vårt målvaktspar i två säsonger, men mycket tyder på att det bara blir en Tim nästa år. Erlandssons far härjar på HÄB; gnäller understundom på att folk inte uppskattar honom, understundom på att sonen är för dåligt betald. Själv har Tim E inte uttryckt det så tydligt, men ändå inte velat skriva på nytt kontrakt. Ett rykte om IFK Göteborg dök upp häromdagen, även om jag har svårt att förstå varför han skulle vilja gå in som nummer två en gång till.

I sakfrågan om målvakternas kvalitet är min – liksom sannolikt majoriteten av HBK:arnas – inställning att Erlandsson varit den bättre av de båda Tim, men att skillnaden inte är milsvid. Visst är det trist för honom att han haft sämre lön än Rönning, men förutsättningarna när han kom var inte de bästa. Han hade spelat ett par säsonger i tredjedivisionen och hade en bakgrund med både fysiska och psykiska besvär. Och faktiskt är det också trist för oss att vi satsat våra största ekonomisk resurser på ”fel” Tim – i alla fall så här långt.

Så hur blir det då? Jag tror att HBK satsar på Rönning och hoppas att han kan betala tillbaka på det förtroendet. Som backup blir det sannolikt något liknande som Erlandsson var för två år sedan, alltså en hyfsat rutinerad keeper. Räcker det? Jag vet inte, och det är ett av de större frågetecknen inför 2026.

För övrigt hoppas jag trots allt på att Tim Erlandsson skriver på igen, inte minst för att det är vår kanske enda chans att hålla sviten med egna produkter i startelvan levande hela året.

Mittbackar

I drygt ett år har vi kört med tre mittbackar. På HÄB har det glunkats en del om att det kan komma att bli fyrbackslinje kommande år, men så som truppen har byggts tvekar jag, för mittbackar har vi verkligen gott om.

Bleon Kurtulus är än så länge kvar, men försvinner troligen. En ersättare har dock redan hämtats in i estniska landslagsmannen Erko Tougjas, som naturligtvis är tänkt att starta. Filip Schyberg gjorde en riktigt bra debutsäsong i allsvenskan och torde också få fortsätta i startelvan. Sedan har vi Pascal Gregor, som vi lade en del pengar på och även han borde vara med i startelvan. Där bakom finns Gabriel Wallentin och unge Hjalmar Åberg. Dessutom kan Gustav Friberg, som sannolikt skriver på nytt kontrakt, vara ett alternativ, och upplockade Olle Johansson har även han testat på mittbacksspel.

Sammanfattningsvis tycker jag att vi här har det gott ställt, såväl kvalitetsmässigt som kvantitetsmässigt.

Ytterbackar

Här kan det bli riktigt intressant om Vinicius Nogueira faktiskt återvänder till oss på riktigt. Då har vi återigen det superba ytterbackspar som glänste hösten 2024, med André Boman på andra kanten. Ännu en anledning att fortsätta med vår 3-4-3-uppställning.

Bakom dem finns Oliver Kapsimalis och Gustav Friberg – helt okej backups. Rami Kaib är vi också intresserade av, men jag gissar att det blir antingen han eller Vinicius, möjligen ingen av dem, men inte båda två. Blir det ingen av dem så behöver en ny vänsterspringare hämtas in till startelvan.

Mittfält

Här finns väldigt många namn att välja på, samtidigt som vi precis värvat Rocco Ascone permanent. Fransmannen kan med en hel försäsong i benen förhoppningsvis hålla i 90 minuter. Det kan bli succé.

Bredvid honom lär Joel Allansson vara första alternativet. Allansson hade en svacka för ett par år sedan när han ofta fick hålla till på kanten, men med kaptensbindeln runt armen har han återtagit sin givna plats i startelvan.

Andra innermittfältsalternativ i a-truppen är Niilo Mäenpää, Alexander Damnjanovic Nilsson, Måns Andersson, Vincent Johansson, Olle Johansson, Albin Ahlstrand och Iddrisu Moro. Även om några av dem även skulle kunna spela högre upp i banen så är nio innermittfältare faktiskt alldeles för många. Min gissning är att ett par-tre försvinner före seriespelet drar igång, antingen på lån eller permanent. Moro och Ahlstrand ligger nog närmast till hands, kanske också ADN som knappt spelade alls på andra halvan av säsongen och nog inte är sugen på vad som kan bli en hel säsong av bänknötande.

Anfall

Vi gjorde bara 24 mål förra året och av dem stod Yannick Agnero och Villiam Granath för nästan hälften. 2026 är sannolikt ingen av dem kvar, även om Granath inte presenterats för ny klubb ännu. Av allt att döma behöver vi förstärka.

De tre anfallspositionerna i 3-4-3 är tämligen olika. De två på kanterna liknar nästan mest mittfältare och det är också ofta mittfältare som fyller dem. I truppen skulle exempelvis Niilo Mäenpää, Vincent Johansson och Albin Ahlstrand kunna ta plats här.

Jag tror dock att mer renodlade anfallare kommer att ha goda möjligheter att spela på dessa positioner 2026.

Ludvig Arvidsson fick flera chanser under 2025 och gjorde mycket bra, men hamnade också i en svacka och är faktiskt fortfarande mållös i allsvenskan. Marvin Illary pratas det mycket om och visst drömmer vi om succé där. Blair Turgott är fortfarande kvar i truppen och kanske, kanske, kanske finns det någon form av kvalitet kvar där. Inlånade Emmanuel Yeboah har spelat mest centralt, men kanske skulle han kunna få det att lossna på en ytterposition?

Totalt sett tror jag ändå att vi nog har vad som krävs för de två yttre anfallsrollerna.

På den centrala positionen finns större problem. Här är just Yeboah förstavalet. Men som så många andra lyft fram har han ett väldigt svagt facit målmässigt, med endast en strut som kom på straff. Till en början verkade han kunna bli minst lika bra som företrädaren Agnero, och meritmässigt var han ett större namn, men målskyttet måste lossna snart. Gör det det så kan han bli riktigt bra, men annars bör vi nog satsa på någon annan snart, särskilt som lånet bara sträcker sig till sommaren.

Malte Persson är den andra naturliga kandidaten här. Av HÄB:s redaktör hyllades han enormt mycket efter sin startdebut då han förutspåddes bli en spelare i världsklass. Även om det var smått parodiska överord så är han definitivt ett intressant namn och har redan spräckt allsvenska målnollan. Men vi kan inte räkna med att han bär oss 2026.

Blair Turgott kan möjligen också figurera här, men har ju varit en flopp i ett och ett halvt år och är ingen att räkna med. Våra utlånade spelare med kontrakt även 2026, Jesper Westermark och Alex Hall, är knappast heller aktuella.

Nej, totalt sett ser det nog för tunt ut i mitten av anfallet och det är här jag hade lagt huvuddelen av den ekonomiska satsningen inför 2026, i alla fall återstoden nu när vi tagit in Tougjas och Ascone. Å andra sidan är ju just målfarliga centrala anfallare vad i princip varenda fotbollsklubb i världen söker så det är såklart inte det lättaste att pricka rätt.

Nu roccar vi loss

Rocco Ascone är klar för HBK, med ett långt kontrakt. ”En fin julklapp till alla HBK:are”, säger Jesper Westerberg, och det är ju bara att hålla med. Visserligen är det en julklapp som vi nog visste att vi skulle få, en sådan som legat under granen med ett rim som är lätt att avslöja, men inte desto mindre blir man glad när paketet till slut öppnas. Nu ser jag fram emot att mittfältet verkligen roccar 2026!

En till Norge och en från Norge?

Det är en tämligen stillsam silly season så här långt, trots att så många kontrakt gått ut. Än så länge har inga mer än Joel Allansson officiellt förlängt, å andra sidan har heller ingen med utgående kontrakt bekräftats klar för någon annan klubb ännu.

Pawel Chrupalla har i sin tur brutit sitt kontrakt, och det var väl egentligen inte så förvånande på något sätt. Chrupalla hade innan han kom till HBK valsat runt i rätt många klubbar. Med tanke på hans obestridliga talang i tillslaget så borde vi nog ha insett att det brister i andra aspekter, för annars hade han blivit kvar längre i en klubb. Jag skulle gissa att det nog till stor del kan vara det mentala som inte räcker till. Vi kan också notera att Jesper Westerberg nu säger att det inte är säkert att Chrupalla ens tänker fortsätta att spela fotboll.

Även vår assisterande tränare Adam Larsson lämnar. Inte heller det så förvånande, för även han verkar vara en hoppjerka. Men ändå synd – han hade intressanta tankar när jag lyssnade på honom i Sigges cirkus förra månaden. HBK säger att han inte ska ersättas och det kanske är bra, för vi har ju ett ganska stort tränarteam ändå.

Det enda riktiga ryktet om spelare in är Joel Nilsson. Han är en spelare som visserligen har en del allsvensk erfarenhet, men nu har harvat runt två år i Norges andradivision och är på fel sida 30-strecket. Det känns inte riktigt som rätt man att bränna vår lönebudget på. Intressant nog var han aktuell redan för sju år sedan, men även då var jag skeptisk.

Sviten i fara trots alla egna produkter

Ännu en talang får a-lagskontrakt. Olle Johansson blir den sjunde som lyfts upp i a-laget i år. Det är riktigt imponerande.

Och ändå: Risken är riktigt stor att vi när allsvenskan drar igång i vår bryter den underbara sviten med egna produkter i startelvan. För av de unga talanger som kommit upp de senaste åren är det bara Bleon Kurtulus som har slagit sig in i startelvan på riktigt. Samtidigt har flera egna produkter som varit givna i startelvan försvunnit: Erik Ahlstrand och Kazper Karlsson efter säsongen 2023, Jonathan Svedberg och Andreas Johansson efter säsongen 2024 och troligen Tim Erlandsson och Bleon Kurtulus efter denna säsong.

Visst kan Gabriel Wallentin, Ludvig Arvidsson och Malte Persson under rätt förutsättningar komma att göra en del matcher från start 2026, men ingen av dem har idag en given plats i startelvan. Och visst kan kanske Måns Andersson, Oliver Kapsimalis, Vincent Johansson, Olle Johansson, Albin Ahlstrand och Hjalmar Åberg få göra någon enstaka eller ett par från start 2026, men majoriteten får sannolikt nöja sig med inhopp. Nej, ska sviten leva kvar så behöver nog Tim Erlandsson skriva på nytt kontrakt, för jag tror inte att Bleon Kurtulus är med oss 2026.

Och så kan vi till sist konstatera att HP inte kan räkna till sju.

Tidningen har fortfarande inte heller orkat göra en egen intervju med en enda av våra tre nya spelare inför 2026 – bara avskrifter av HBK:s egen sajt. Så oerhört slappt. ”Allt om HBK” hävdar tidningen, men istället för att intervjua nya HBK:are så lägger man kraft på att skriva långa texter om spelare som lämnat HBK och gått till Superettan eller utlandet.

Från Ljungby och Tallinn

Lagbygget inför nästa säsong har satt igång. Igår presenterade HBK med bara någon timmes mellanrum två mittbackar: unge Hjalmar Åberg från egna akademin men ursprungligen från Ljungby och estländske landslagsmannen Erko Tougjas. Riktigt glädjande, båda två. Åberg utsågs nyligen till bäste back i P19-allsvenskan och Tougjas låter riktigt spännande på Jesper Westerbergs beskrivning: snabb (det kan vi behöva där bak), styr och ställer (vi behöver en ledartyp), vinnarmentalitet (ja tack!). Dessutom är han både lång och vänsterfotad. Vi kan för övrigt notera att Tougjas bara för några dagar sedan gjorde mål för estniska landslaget.

Intressant är också att Tougjas får ett så långt kontrakt (till 2029) och att vi av allt att döma fått honom billigt mot att Flora Tallinn får en saftig vidareförsäljningsklausul. 

Kontrakten för dessa två mittbackar torde innebära att Marcus Olsson och Bleon Kurtulus inte spelar med oss nästa år. Det är fullt väntat och fullt rimligt. Olsson har visserligen startat tio matcher i år och hoppat in en del, men han fyller 38 i vår och det är dags för generationsväxling. Kurtulus har fått sitt stora genombrott i år, men ska vi få något betalt för honom så måste han säljas i vinter – och jag tror också att han själv nu vill ta nästa steg.

Alla vill vara kvar – eller?

 ”Alla är väldigt positiva till en fortsättning”, säger Johan Lindholm om HBK-spelarna med utgående kontrakt. Det är nog ett av hans allra minst sanna uttalanden hittills. Jag har svårt att se exempelvis Naeem Mohammed vara väldigt positiv till att fortsätta i HBK. Men om spelare som Villiam Granath och Tim Erlandsson verkligen skulle vara det så skulle jag bli väldigt glad.

I samma artikel talas också om att de unga talangerna Hjalmar Åberg, back som nyligen prisats för årets säsong, och Olle Johansson, mittfältare, skulle vara aktuella för a-lagskontrakt. Gärna det, säger jag – båda verkar vara riktigt talangfulla.

Även Francis Dovi, som tidigare tränat med klubben, är på besök igen. I vintras trodde jag felaktigt att han skulle få kontrakt, men chansen borde vara större nu, för dels har han skaffat sig erfarenhet av svensk fotboll i ett år nu, dels skulle vi väl inte syna honom en andra gång om han inte var högintressant.

Och så glädjer vi oss naturligtvis åt att Migrationsdomstolen kommit fram till att Migrationsverket tog ett helt galet beslut kring Vinicius Nogueira. Nu är ju skadan tyvärr redan skedd – vi tappade honom i år och jag tror knappast att han vill spela i HBK 2026, men vi kan nog i alla fall få bättre betalt. Och visst kan man drömma om Vini i en HBK-tröja igen. Domstolens besked är också en viss upprättelse för Jesper Westerberg, som ju i vintras gång på gång försäkrade att allt skulle lösas, men sedan fick stå där med skammen när Migrationsverket till slut sade nej.

AIK har pengarna – men HBK har poängen

Förra helgen säkrade vi kontraktet efter en av årets bästa insatser. Idag var vi ännu bättre. Ja, det var nog årets bästa insats när vi på bortaplan lekte med laget som tydligen har högst publiksnitt någonsin i en nordisk högstaliga. Det är nästan imponerande hur svagt AIK är med tanke på hur mycket pengar de kan dra in på sina supportrar.

Men det är ju inte alltid ett lags fel att de framstår som dåliga – det kan ju också vara motståndarna som gör dem dåliga. Så skulle jag säga att det var idag. Segern grundlades genom en helgjuten prestation från samtliga HBK:are.

En del insatser är dock värda att lyfta extra.

Framför allt ska vi naturligtvis hylla Villiam Granath. Han var ett misslyckat nyförvärv som bara nötte bänk första säsongen, tog sig in i laget säsong två och nu, säsong tre, är han HBK:s viktigaste och bästa spelare som aldrig gör en dålig match. Trots att kontraktet går ut och han sannolikt lämnar så har han fortsatt att leverera högklassiga prestationer och blir med dagens två strutar årets bästa målskytt tillsammans med Yannick Agnero.

Men det finns fler att hylla idag: Marvin Illary gör en riktigt lysande startdebut och kommer att bli spännande att se nästa år, Niilo Mäenpää är så mycket bättre när han får spela på sin rätta prestation, trebackslinjen är stygg och tät som aldrig för, Joel Allansson firade sitt nya kontrakt med ännu en stabil insats och inhopparna Malte Persson och Vincent Johansson ger hopp om framtiden.

För övrigt kan vi konstatera att HBK i år tagit 17 poäng mot de 4 Stockholmslagen. Mot de övriga 11 lagen blev det totalt 18 poäng, varav 6 mot jumbon Värnamo.

Bäst när det gäller!

Vi hade vår bästa chans att säkra kontraktet på egen hand idag – och vi tog den med besked. Visserligen blev det bara 0-0 mot BP, men det var ju exakt vad som krävdes och prestationen var en av årets bästa, om inte den allra bästa. Förutom några korta perioder dominerade vi totalt, vann nästan alla närkamper, hade överlägset bollinnehav (har vi haft så mycket boll i någon match under den här allsvenska sejouren?) och bollar i både ribba och stolpe. Härligt att se att vi verkligen kan vara bäst när det gäller.

Nu, när serietillhörigheten är klar, lär arbetet med att bygga nästa års trupp ta fart på allvar. Och Jesper Westerberg, Johan Lindholm och de andra inblandade har ett styvt jobb framför sig. I dagens startelva är det bara André Boman, Pascal Gregor, Filip Schyberg och Niilo Mäenpää som har kontrakt hela nästa säsong. Visserligen kan säkert en del av de övriga stanna, men det lär nog ändå bli ganska rejält vinddrag av spelare både in och ut under den närmaste tidens silly season.

Bryta eller förlänga – både spelarkontrakt och allsvenskt dito

Det är den där tiden på året då allt går lite snabbare – rykten börjar rulla in, spelarkontrakt diskuteras, bryts eller förlängs samtidigt som årets säsong ska avslutas och även här ett nytt kontrakt ordnas.

I helgen har HBK ett gyllene läge att säkra nytt allsvenskt kontrakt. En poäng hemma mot BP räcker. Det ska inte vara omöjligt och är ett läge som jag absolut köpt före säsongen. Samtidigt: Om vi får stryk mot pojkarna och Degerfors eller Öster (eller i värsta fall båda) vinner den omgång så ser det plötsligt ganska så läskigt ut inför slutomgången. Då har vi AIK på bortaplan och det brukar innebära noll poäng. Nej, ska vi säkra kontraktet på egen hand så bör det nog ske på söndag.

Under veckan har också ryktena kring ett eventuellt tränarbyte rullat vidare och vår gamle anfallare Gunnar Heidar Thordvaldsson sägs ha varit aktuell. Nu framgår det visserligen inte om det är just jobbet som huvudtränare i HBK som GHT tackat nej till, men om det vore så så tycker jag att det är ytterst märkligt. Jag har svårt att se vad som skulle göra honom till en tydlig förbättring på tränarfronten.

HP är rejält akterseglade när det gäller ryktena kring tränarbyte. Men tidningen gjorde i alla fall sitt bästa för att koka soppa av en spik. HP tog några enstaka kommentarer från folk som istället för att se matchen kollade tidningens direktrapport – och byggde en hel artikel om ”missnöje med HBK-tränaren” på det. Tramsigt gjort. Men med detta sagt kan det naturligtvis, precis som jag påpekat tidigare, ligga något i uppgifterna som florerar.

Det är inte bara på tränarfronten som det finns rykten – och ibland mer än så. Nu sägs Gisli Eyjolfsson redan vara klar för isländska IA. Det förklarar varför han varit helt utan speltid nu på slutet. Jag tycker att han borde fått fler chanser, men med tanke på att vi har ganska många spelare på innermittfältet och han antagligen har en av de högsta lönerna så klagar jag inte.

Även Villiam Granath ryktas bort, i detta fall till ett topplag i Polen. Det låter fullt troligt – Granath har varit vår bästa spelare i år och vill säkert passa på att få några år med fin lön på kontinenten. Det är han faktiskt också värd, även om jag naturligtvis gärna vill att han stannar.

Målisen Tim Erlandsson har också utgående kontrakt och svävar lite i sina svar. Min gissning är dock att det inte är några supererbjudanden som han fått. Erlandsson är en okej allsvensk målvakt, men inte så mycket mer. För HBK duger han dock gott, så jag vill gärna ha honom kvar också.

Ett rykte in har också dykt upp: Högerbacken Anders Hellblom från tredjedivisionslaget FC Stockholm. Det låter som en ganska typisk HBK-värvningen, men jag ser inte riktigt att det är just på högerbacken som vi behöver förstärka. Men visst: Han kan kanske spelas in bakom André Boman ett år eller två. Och kanske funka på vänsterkanten också.

Och till sist: Kul att se B-laget bli svenska reservlagsmästare. Visserligen betyder det inte att framtiden är säkrad (många av spelarna är ju inte så unga längre och att vi tog guld 2021 har ju inte resulterat i att vi några år senare är ett topplag), men vi är svältfödda på titlar så man får ta vad man kan få.

Mörker – och ändå på rätt sida

De har varit så många i år, förlusterna som man känner en mörk tomhet efter. Dagens 0-3 mot IFK Göteborg var inte den värsta, men likväl så tung. Och ändå, trots alla dessa tunga förluster, så ligger vi med två omgångar kvar på rätt sida strecken och kan säkra kontraktet i nästa omgång. Det är faktiskt smått otroligt, känns det som.

Vad kan man säga om dagens insats? Tja, att Villiam Granath och Bleon Kurtlus, som båda var avstängda, är väldigt viktiga. Deras ersättare Niilo Mäenpää och Marcus Olsson är ett rejält kliv nedåt kvalitetsmässigt, framför allt när det gäller den förstnämnde. Jag har hoppats och hoppats på Mäenpää, men han har nog inte gjort en enda bra prestation i år på den så kallade tio-positionen.

Vi kan också konstatera att Tim Erlandsson är en bra målvakt, men ändå inte riktigt på hög allsvensk nivå. 1-0-målet ska han ta, och gör han det så hade vi nog fått en hel annan matchbild. Jag gillar Erlandsson, men kanske är det ändå dags att testa den andre Tim i nästa omgång. Tur dock att vi inte gjorde det idag, för då hade den evighetslånga sviten med egna produkter i startelvan brutits.