För över 20 år sedan kom en Pascal från Danmark till HBK och räddade oss kvar i allsvenskan. Nu kommer en annan Pacal från Danmark till HBK och om man läser danska beskrivningar så känns han som en viktig pusselbit för att säkra allsvenskt kontrakt i år.
I HP verkar det dessutom som att Iddrisu Moro snart är klar. Det ska bli spännande att se hur bra den upphaussade mannen egentligen är.
Äntligen fick allas vår Francis ett efternamn också: Dovi. Namnet är visserligen ogooglebart, men det låter lovande att han varit i Mjällby och tränat i två månader. Det tyder på att Mjällby sett något i honom och innebär dessutom att han redan har bekantat sig något med Sverige och fotbollen här, vilket kan snabba på acklimatiseringen. Min gissning är att han snart skriver på ett HBK-kontrakt, för klubben verkar ha fåt blodad tand på att plocka in afrikanska talanger.
Det har pratats om en ”kontraktlös mittback från någon av de skandinaviska ligorna”, men nu verkar det istället vara en man som heter Ove – förlåt: en mittback som heter Francis – som kan bli nästa pusselbit i truppbygget. Jag måste säga att det är ganska komiskt att HP varken lyckas få reda på hans efternamn eller vilken klubb han tillhör – och ändå väljer att publicera. Jag gissar att vi får vara glada att HP i alla fall lyckats få reda på att han är från Nigeria.
Så där ja – då har Marcus Olsson till slut också skrivit på. Välbehövlig rutin i försvaret är inne. Men ännu en mittback behövs och dessutom verkar det som att Iddrisu Moro snart också är klar. Då skulle vi ha 28 man med kontrakt och kommer att behöva rensa bort åtminstone tre-fyra.
Det är klassiskt HBK – från ingenstans ramlar plötsligt två värvningar in, utan att ett ord kring något av dem cirkulerat tidigare. Visst har det glunkats lite om att klubben tittar i Norge, men att två unga lirare med erfarenhet från Norges högsta division plötsligt skulle vara HBK:are anade jag inte.
Jag måste erkänna att jag hade noll koll på såväl Pawel Chrupalla som Aleksander Damnjanovic Nilsson, men utifrån lite snabb inläsning kan man väl säga att de i truppen kan ses ersättare för och – förhoppningsvis – uppgraderingar av två som lämnar.
Pawel Chrupalla är allsidig som Thomas Boakye och kan spela på alla ytterpositioner, men har – till skillnad från sin föregångare – tydligen en ”extremt fin vänsterfot”. Det låter inte dumt. Jag är inte jätteorolig för att Vinicius skulle lämna redan nu, men i sommar är det fullt möjligt att brassen sticker och då kan Chrupalla ersätta honom. Fram till dess kan norsk-polacken dels vara backup på båda wingbacksplatserna, dels lägga sig i kampen om tredje platsen i anfallet.
Aleksander Damnjanovic Nilsson ska nog kunna fylla Jonathan Svedbergs roll på mittfältet, men också någon av de mer offensiva platserna. Han är tre år yngre än Svedberg, men har gjort nästa lika många matcher i en nordisk förstadivision som den han ersätter. Jag kan inte säga att han är bättre än Svedberg, men potentialen finns där definitivt, med mängder med ungdomslandskamper.
Med de två nya värvningarna har vi nu, om jag räknar rätt, 25 man med kontrakt. Det är ganska många och jag gissar att ett par-tre snart har nya klubbadresser. Bara tre av de 25 är dock rena mittbackar – så vi kommer även att behöva värva mer. Dessutom hintar Johan Lindholm om att Gustav Friberg, inte oväntat, kan komma att lämna och då försvinner möjligheten att ha honom som backup i mittförsvaret.
Det är mer än ett decennium sedan som jag talade mig varm för att HBK skulle samarbeta med ett lokalt lag ett par divisioner ner, för att bland annat kunna ge unga talanger speltid. Då var det Halmia jag nämnde, men Astrio, som nu är aktuellt, är naturligtvis mycket bättre. Söndrumklubben har en väldokumenterad förmåga att utveckla spelare och saknar det löjliga lillebrorskomplex som Halmia, trots att snart ett halvt sekel gått sedan sällskapet låg på samma nivå som HBK, fortfarande har.
Samarbetet verkar i nuläget i första hand handla om att Astrios målvakt Zackarias Nilsson ska kunna vara tredjemålis hos HBK. Jag hoppas dock att det med tiden kan bli fler spelare än han, men det kräver kanske att Astrio tar steget upp till division 1 – det har ju varit nära flera år nu. Möjligen skulle HBK kunna snabba på processen genom att trots allt inkludera någon eller ett par lovande talanger i år, så att de kan få speltid i Astrio eftersom det knappt är några matcher i B-lagsserien (U21) och samtidigt hjälpa klubben uppåt i seriepyramiden.
Ett lärlingskontrakt är knappast någon garanti för att man en dag blir en a-lagsspelare, men eftersom vi tappat en hel del lovande ungdomar på sistone är det glädjande att se en u-landslagsspelare skriva på: Ludvig Arvidsson.
Signeringen av Arvidsson ger mig dock anledning att återkomma till hur felbyggd vår trupp är för tillfället. Vi har redan ett överflöd av anfallare, inklusive hyllade ynglingen Alex Hall som knappt fått speltid hittills. Vilken chans har Arvidsson att slå sig in här? Ja, jag förstår att han är för framtiden. Men samtidigt saknar vi fortsatt minst två mittbackar och där hade Kevin Andersson Lönnergård – jämngammal med Ludvig Arvidsson – varit ett intressant namn som kanske till och med kunnat få hyfsat med speltid 2025, men han valde tyvärr en betydligt tråkigare förening.
I HP:s artikel om truppbygget drar tidningen och Johan Lindholm samma slutsatser som jag skrev häromdagen. Joseph Baffo och Jonathan Svedberg lämnar sannolikt, medan Marcus Olsson nog snart skriver på. Då behöver ytterligare en erfaren mittback tillkomma, och så en ung talangfull mittfältare. Även om Johan Lindholm har fått ta över en felbyggd trupp så är det skönt att höra signalerna om att den är på väg att stöpas om.
Truppbygget känns i år oklarare än vad det brukar göra vid den här tiden på året. Det är kanske inte så märkligt, med en relativt ny tränare som fått ta över en annan tränares felbyggda trupp och dessutom helt bytt spelsystem. De viktigaste pjäserna är emellertid nästan alla klara, men vi kan nog förvänta oss en hel del förändringar (spelare som kommer, går eller skriver nytt kontrakt) den närmaste tiden.
Målvakt
Dubbel-Tim delade på jobbet under 2024 och gjorde det bra. Båda målvakterna stod stundtals för fenomenala insatser, men sjönk också ner i formsvackor – och då var det inte dumt att ha en annan Tim att slänga in.
Rönning är gissningsvis förstanamn när 2025 inleds, med en stark säsongsavslutning bakom sig. Han har dessutom både åldern för sig och ett längre kontrakt, så på sikt är det klokare att satsa på honom.
Erlandssson har en skada att kämpa sig tillbaka från, men kan säkert ta upp kampen inom kort. Han har bara ett år kvar på kontraktet, vilket hade kunnat vara lite oroande, men med tanke på den nya skadan och hans tidigare skadehistorik så tror jag att risken är liten att han söker sig vidare.
Alexander Nielsen är, om han får förlängt, säkerligen en bra nummer 3.
Sammantaget är detta en position där vi har både spets och bredd.
Ytterbackar
I Johan Lindholms 3-4-3/5-4-1 är detta nyckelpositioner. Och vi har fyllt dem väl: Vincius Nogeira och André Boman är som klippta och skurna för wingbackarna. Med båda två igång från inledningen av säsongen och med den nya offensiva inriktningen kan det bli succé 2025.
Vem som ska täcka upp bakom är dock betydligt mer oklart. Några renodlade ersättare finns inte i truppen. Gustav Friberg är kanske, om Johan Lindholm värderar honom högre än vad företrädaren gjorde, ett alternativ till vänster. Lojale och mångsidige Villiam Granath kan säkert göra ett habilt försök på båda kanterna, möjligen också Gisli Eyjolfsson och Joel Allansson. Är det kris kan Bleon Kurtulus också spela här. Men ingen av dem är i närheten av att kunna leverera det som Vinicius och Boman gör.
Här finns alltså spets, men knappast bredd. Frågan är dock om det ens går att ha in en hyfsad reserv på ytterbacken, när det är så tydligt att Boman och Vinicius kommer att spela alla matcher de är tillgängliga? Jag tror inte det utan att vi i så fall får flytta runt andra spelare
Mittbackar
Ante G har lagt av. Joseph Baffo lär inte skriva på nytt kontrakt. Marcus Olssons framtid har vi inte hört något om. I dagsläget finns alltså bara tre renodlade mittbackar, alla tre intressanta, men med begränsad rutin: Gabriel Wallentin, Bleon Kurtulus och nyförvärvet Filip Schyberg.
Det räcker naturligtvis inte långt när vi ska spela med tre mittbackar i startelvan. Åtminstone två till måste in. En av dem tror jag fortfarande blir Olsson, medan den andra bör hämtas in utifrån och ha allsvensk erfarenhet.
Gustav Friberg är också möjligen ett alternativ här, om han nu ingår i planerna 2025. Jonathan Svedberg har också gjort någon bra insats som mittback, men om han är HBK:are 2025 står skrivet i stjärnorna.
Här saknas alltså än så länge både spets och bredd – och hyfsat snart behöver de platserna fyllas.
Mittfält
Med den nya uppställningen är det inte helt enkelt att definiera mittfältet. Men om vi räknar med att det är de centrala positionerna i 3-4-3 så är det alltså två man som ska in här, med defensiva uppgifter som en viktig del av jobbet och spelupplägg en annan viktig pusselbit. Vem kan fylla de rollerna?
I mina ögon är det sex man med kontrakt som kan vara aktuella: Joel Allansson, Gisli Eyjolfsson, Niilo Mäenpää, Albin Ahlstrand, Villiam Granath och ynglingen Måns Andersson. Allansson gör jobbet mycket bra och de båda nordiska 2024-inköpen är fullt kapabla, men kanske bättre ett steg upp i banan. De tre sistnämnda är möjligen lite mer tveksamma – Ahlstrands defensiv kanske inte räcker till, Granath ska nog hellre ska ha en position där han får löpa mycket och Andersson är sannolikt inte redo att starta 2025.
Jonathan Svedberg var given här 2024, men har hintat att han inte är HBK:are 2025.
Totalt sett behövs det, för både breddens och spetsens skull, en man till här och jag skulle bli förvånad om det inte blir Iddrisu Moro som fyller den rollen.
Anfall
Är de två yttrarna i 3-4-3 anfallare eller mittfältare? Tja, det kan vara svårt att avgöra. Men i huvudsak har mittfältare använts här och i så fall det finns många spelare som kan fylla rollerna: Birnir Snær Ingason, Gisli Eyjolfsson, Niilo Mäenpää, Villiam Granath, Albin Ahlstrand och kanske också Måns Andersson. Mer renoldade anfallare finns det också gott om: Naeem Mohammed, Yannick Agnero, Alex Hall, Jesper Westermark, Rasmus Wiedesheim-Paul och Blair Turgott.
Vilka kommer då att starta? Agnero och Mohammed – om han kommer tillbaka i tidigare form – känns tämligen givna. Agnero blir mittanfallare och Mohammed får då utgå från en ytterplats. Dessa två känns oerhört spännande. Plats nummer tre på topp blir då en kamp mellan i första hand mittfältare, tror jag. Alltså: Ingason, Eyjolfsson, Mäenpää eller Granath.
Spets finns onekligen här i Agnero och Mohammed, men bredden är faktiskt för stor för att det ska vara hälsosamt. Trots att det är tre positioner som ska besättas har vi alldeles för många spelare här. Åtminstone två av dem som bara kan spela anfallare lär lämna innan serien sätter igång, spår jag. Förra årets tre floppnyförvärv i anfallet – RWP, Westermark och Turgott – ligger närmast till hands. Möjligen kommer Alex Hall också att lånas ut igen.
Kuriosa
Sedan någon gång på 1990-talet har vi alltid ställt upp med minst en egen produkt i startelvan. 2025 riskerar faktiskt att bli året då den fantastiska sviten spricker, eftersom sannolikt både Ante G och Jonathan Svedberg (tämligen givna i startelvan de senast åren) försvinner.
I mål tror jag som sagt att Tim Rönning ligger bäst till och förpassar HBK-produkten Tim Erlandsson till bänken. På ytterbackarna finns inga HBK-produkter. I mittförsvaret finns bästa HBK-chansen med både Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus, men bara Wallentin kan anses vara given i startelvan och han kan vara avstängd eller skadad. På mittfältet är Albin Ahlstrand och Måns Andersson kandidaterna. Om lillebror Ahlstrand utvecklas kan han kanske knipa en startplats, men det är långt ifrån säkert, och Andersson får vara glad om han får någon minut i allsvenskan alls. I anfallet är Alex Hall och RWP de enda HBK-produkterna och inte heller den duon kommer att få särskilt många chanser från start – om ens några.
Jag hade ju i princip redan räknat hem honom, men visst är det härligt att André Boman nu är HBK:are på riktigt. Han är en skicklig spelare och har även en karaktär som jag älskar – en spelare som kör ner huvudet och kör hårt, utan krusiduller.
Eftersom det är silly season så ryktas också spelare ut. Mängder med artiklar har skrivits om Yannick Agnero och ett eventuellt intresse från Sunderland. Alla artiklar verkar ha samma ursprung, denna ganska vaga och korta text från en ivoriansk sajt som avslutades med uppmaningar att tippa på en match. Visst kan det stämma att Sunderland är intresserade, men än så länge tar jag uppgifterna med ett kryddmålt salt.
Det är en klassisk HBK-värning – ett namn ingen tänkt på förut och så plötsligt, som en blixt från skyn, är han presenterad: Filip Schyberg. Jag måste erkänna att mina kunskaper om nyförvärvety är högst begränsade, men jag får lita på Johan Lindholms bedömning. Både Lindholm och Schyberg själv pratar om att Schyberg ska ”växa in i den allsvenska kostymen”, och det är nog klokt resonerat, för våra nyförvärv från Skövde brukar ha svårt att göra något större intryck direkt.
Med Schyberg klar är vår kontrakterade mittbacksuppsättning tre man stor: Schyberg, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus. Det är en orutinerad trio. Min gissning är att Marcus Olsson snart skriver på nytt kontrakt och kompletteras med ytterligare en mittback med gedigen allsvensk, eller motsvarade, erfarenhet.
