Ett riktigt bra lag för superettan

Alexander Berntsson gjorde sitt första mål på seniornivå, Tryggvi Rafn Haraldsson gjorde sitt första mål i HBK-tröjan, Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde sina första minuter i allsvenskan och Oscar Petersson gjorde sitt första inhopp i en seriematch för HBK. Och så gjorde Jens Gustafsson sitt första besök på Örjans vall som huvudtränare för bortalaget – men inkasserade sin långt ifrån första förlust på arenan. Mycket som var trevligt idag alltså.

Jag måste säga att det lag, både startelva och inhoppare, som vi hade idag skulle vara riktigt intressant att se i superettan nästa säsong – ett lag helt utan säsongens besvikelser Alexander Ruud Tveter, Nikolai Alho, Kosuke Kinoshita och Jesper Westerberg. Visst, Aboubakar Keita lär inte stanna i superettan, men då får väl Marcus Mathisen eller någon ungtupp ersätta. Och så underbart det vore om det meddelades att Isak Pettersson skrivit på nytt kontrakt.

Apropå kontrakt så fick vi i veckan veta att Adnan Kojic inte stannar (lite synd, men ändå förståeligt och inte så farligt), men att Alexander Ruud Tveter kan få förlängt (smått obegripligt, med tanke på hans svaga säsong). En spelare ska ha en klausul om att få lämna. Kan man hoppas på att det är Alho eller kanske Kinoshita? Risken är väl annars att det är Fredrik Liverstam, och hur viktig han är för stabiliteten fick vi ju se idag.

En oavgjord förlust

Så bröts förlusttrenden då till slut. Men 1-1 mot Kalmar kändes ändå som en förlust, eftersom vi fick spela över en timme med 11 man mot 10, hade två bollar i stolpen och i princip behöver vinna nästan varje match som är kvar för att nå kvalplats. Å andra sidan – det som gav oss chansen att dominera den här matchen var en utvisning som måste ses som väldigt tveksam, så vi kanske ändå inte ska klaga.

Gabriel Gudmundsson riktigt bra idag igen. Han kan bli dominant i superettan nästa säsong. Också  roligt att se Jonathan Svedberg göra en fin allsvensk debutmatch i startelvan – även han har potential att bli en nyckelspelare nästa år.

Men usch – vilken usel markering vid Kalmars mål. Jag vet inte om det är Jesper Westerbergs eller Marcus Mathisens fel, men NÅGON av dem måste i alla fall markera den enda kalmariten i straffområdet när ett inlägg kommer.

Hej igen, superettan!

Sju poäng upp med sju omgångar kvar – ja, nu är det i praktiken omöjligt att klara kontraktet. Och så utspelade som vi var i första halvlek mot AIK har vi heller ingenting att göra i allsvenskan.

Det är tråkigt att säga det, men inte heller denna gång blev tränarbytet ett lyft. Det har faktiskt ALDRIG blivit bättre när vi sparkat tränare senaste decenniet.

Om Igor Krulj bör träna HBK i superettan 2018? Vet inte, faktiskt.

Som det jojo-lag vi numera är så är vi ju ganska vana vid att starta om i andradivisionen. En skillnad mot tidigare år är att vi den här gången har vi ordentligt med stålar. Problemet, vilket vi ju blivit smärtsamt medvetna om, är att spelare som funkar bra och till och med glänser i superettan inte så sällan misslyckas i allsvenskan. I år har vi exempel som Alexander Ruud Tveter (som idag missade öppet mål vid 0-0) och i viss mån Marcus Mathisen. Frågan är vilka spelare vi ska satsa på i superettan? Jag tycker att vi åtminstone bör rensa bort dem som uppenbarligen inte håller för allsvenskan, exempelvis Tveter och Nikolai Alho, även om de kanske kan göra ett gott jobb i andradivisionen 2018. Vi måste redan nu börja bygga ett lag som kan klara sig kvar när vi går upp i allsvenskan nästa gång, om det nu blir 2019, 2020 eller ännu senare.

Uselt, märkligt och ljus i mörkret

"Snöplig förlust mot Häcken", skriver hemsidan om gårdagens match. Knappast med sanningen överensstämmande. "Fullständigt rättvis förlust mot Häcken" vore betydligt mer passande. För visst har vi gjort många mindre bra insatser i år (inte minst på senare tid), men frågan är om inte gårdagens var den allra sämsta. Uselt passningsspel, viljelösa närkamper, ängslig offensiv och tama avslut. Häcken var kanske inte heller bra, men ändå minst en klass bättre.

Värvningen av Tryggvi Rafn Haraldsson framstår som allt mer märklig. Minns ni att vår ordförande Tony Karlsson talade om att han skulle fylla Sead Haksabanovics position? Om inte islänningen får en enda minuts speltid när vi spelar uselt, jagar mål och saknar flera ordinarie spelare – när tusan är det tänkt att han ska spela?

Finns det då några ljus i mörkret? Ja, två stycken: Gabriel Gudmundsson har tagit stora kliv, även om han fortfarande i mitt tycke brister en del i speluppfattning. Och bara en av våra närmaste konkurrenter vann. Att ta igen sex poäng på de kvarvarande åtta matcherna blir mycket svårt, men är inte omöjligt. Att ta igen nio poäng på åtta matcher hade i praktiken varit omöjligt.

Vem ska göra målen när Oremo är skadad?

Sead Haksabanovic är såld, Fredrik Olsson bortskänt till en konkurrent – och nu är Johan Oremo långtidsskadad. Det betyder att vi i truppen inte har en enda spelare som gjort mer än ett allsvenskt mål på hela säsongen. Ja, vi har faktiskt bara två killar som gjort mer än ett allsvenskt mål för HBK överhuvudtaget – de två backarna Jesper Westerberg och Fredrik Liverstam har gjort två var, men det senaste var för tre år sedan.

Målfattig handbollsmatch

0-0 slutade fotbollsmatchen mot Elfsborg. 0-1 slutade handbollsmatchen. Issam Jebali måste vara en av få fotbollsspelare som får passningspoäng för att ha passat fram bollen med armen.

Och så samtidigt: Giffarna vänder med 10 man. Nådastöten för vår allsvenska existens?

Säkert steg till gruppspel

I allsvenskan har vi inte vunnit på bortaplan sedan 2014, men i cupen går det bra. 3-1-segern mot Kristianstad var precis så stabil och säker som man kunde hoppas på. Även om skåningarna fick reducera en gång var de aldrig nära att hota. Och nu blir det gruppspel i vår nästa år också. Härligt.

Två man var inblandade i alla tre målen: Höskuldur Gunnlaugsson – och Marcus Johansson!

För övrigt helt obegripligt att HBK:s hemsida den här veckan inte verkar ha skrivit ett ord om matchen, varken före eller efter avspark. Våra motståndare i tredjedivisionen hade två införtexter och en kort rapport efteråt.

HP:s artikel höll inte heller riktigt klassen: det var inte Marcus Johansson som spelade fram första målet (det var Pontus Silfwer, Johansson bara släppte inspelet förbi sig), det var inte "flipperspel i straffområdet" före mål två (det var tre snygga passningar från HBK) och det var inte Marcus Johansson som brände ett bra läge efter hörna (det var Marcus Mathisen).

Sålde vi allsvenska kontraktet till West Ham?

Efter krossen av J-Södra hoppades jag och alla andra HBK:are att vi äntligen skulle få lite luft under vingarna. Istället: säsongens kanske två sämsta insatser och följaktligen två nya förluster mot Sirius och Djurgården. Det har känts fullständigt bedrövligt. Visst kan man hävda att vi bara förlorade med uddamålet mot Djurgården, men det smickrande resultatet berodde enbart på de två målvakterna.

Så vad är det då som hänt? Tyvärr tror jag att vi kan ha sålt det allsvenska kontraktet när Sead Haksabanovic gick till West Ham. Inte så att tonåringen alltid varit bäst på plan i år – långt därifrån – men med Haksabanovic på banan visste motståndarna att de aldrig visste vad som kunde hända. De var tvungna att alltid hålla koll på HBK:s nummer 10. Den dimensionen har helt försvunnit i de senaste matcherna. Våra fyra sommarnyförvärv kan säkert alla vara habila spelare, men de är inte i närheten av Haksabanovics briljans. Fast nog kommer vi att kunna dominera superettan 2018.

Men visst – vi ska inte måla fan på väggen ännu. Sundsvall verkar vara nästan lika usla och kanske kan vi kravla oss upp på kvalplats. Och kval brukar ju gå bra.

Och så hoppas jag att vi kan spräcka förlustsviten mot tredjedivisionslaget Kristianstad imorgon. Kul att cupmatchen sänds på webben, eftersom jag tyvärr inte hinner dit i tid.

Vi skjuter – Maholli gör mål

En vecka fick man vara glad – sedan tog den stora dysterheten över igen. Vi har 14 skott på mål, varav 9 på mål, men är inte i närheten av hitta målet. Sirius skjuter faktiskt färre skott, men utmanövrerar oss fullständigt taktiskt. Uppsalaborna har nu vunnit både hemma och borta mot oss två år i rad. Hoppas att vi kan bryta den trenden nästa år, om vi nu klarar oss kvar i allsvenskan.

Och även det var trist att vi förlorade så unnar jag faktiskt Shkodran Maholli att vara glad. Han har haft det riktigt tufft i karriären och det är bara så synd att målskyttet aldrig lossnade hos oss.

En annan som haft det tufft är Ivo Pekalski. Riktigt trist för honom att han – när han till slut får chansen som utlandsproffs – återigen skadar knät. Men för vår del var det tur att inte skadan kom för en vecka sedan...

Isländsk landslagsman Seads ersättare

En 20-årig islänning som redan spelat i a-landslaget – ja, Tryggvi Hrafn Haraldsson låter som en helt okej ersättare till Sead Haksabanovic. Och välbehövligt att bredda truppen, som var riktigt tunn efter att Haksabanovic och Pekalski flyttat till England.

Och så har dessutom Jonatan Svedberg förlängt och Oscar Petersson flyttats upp i a-truppen. Riktigt bra. Att Simon "Lill-Hacke" Andersson flyttar till Göteborg för studier är inte lika roligt, men man kan ju inte få allt.

Ska bli riktigt intressant att se hur startelvan formeras på lördag. Kan det bli debut för både Pontus Silfwer och Tryggvi Hrafn Haraldsson kanske?