Janne petas – in kommer Igor!

Janne Jönsson får stiga åt sidan som tränare och in kommer Igor Krulj. Väldigt överraskande – och ändå inte, med tanke på Tony Karlssons sågning häromdagen.

Det här påminner inte så lite om 2011. Då hade vi också en namnkunnig tränare, ett lag med inlånade utländska spelare som denne tränare tagit in, ett bra spel men få inspelade poäng under våren, valde att kicka tränaren under sommaren och tog in en oerfaren ung ersättare från de egna leden. Resultatet blev inte jättebra: Jens Gustafssons halva 2011 var till och med sämre än Pep Clotets. Låt oss verkligen hoppas att Igor Krulj lyckas bättre!

För övrigt kan vi konstatera att tränarbyten inte gett någon positiv effekt i HBK sedan vi lade oss till med vanan att kicka tränaren. Det blev inte bättre när Lasse Jacobsson ersatte Janne Andersson, det blev inte bättre när Pep Clotet ersatte Lasse Jacobsson, det blev inte bättre när Jens Gustafsson ersatte Pep Clotet och det blev inte bättre när Janne Jönsson ersatte Jens Gustafsson. Återigen – låt oss hoppas att Igor Krulj bryter mönstret!

Janne Jönsson blir nu manager. Det låter mest som att man skapar en roll åt honom eftersom man ändå ska betala hans lön i ett halvår till, precis som man var tvungen att göra med Lasse Jacobsson efter att han fått sparken.

Klarar Keita kontraktet?

Plötsligt ser förutsättningarna för att HBK ska klara kontraktet betydligt bättre ut, för Aboubakar Keita blir kvar i HBK hela 2017. En riktigt positiv överraskning.

För övrigt tycker jag att Tony Karlsson sågar Janne Jönsson ordentligt i dagens HP när han mer än antyder att HBK:s träningar är för mesiga. Intressant, minst sagt – dels sakfrågan i sig, dels att vår ordförande säger det offentligt.

Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

Blir det Seads avskedsföreställning?

Imorgon är det dags för vårsäsongens sista match – och kanske den sista matchen på svensk mark för Sead Haksabanovic på många, många år. Vår supertalang kan mycket väl komma att säljas utomlands under uppehållet och kommer inte heller att återvända till Sverige för landskamper – han har ju tyvärr valt Montenegros landslag. Vågar man hoppas att Sead bjuder oss mål och seger i sin avskedsföreställning?

Och för Aboubakar Keita är det antagligen redan slutspelat i HBK. Han är skadad och lånet går ut efter vårsäsongen. Det vore verkligen glädjande om vi kunde förlänga det, men jag tror att våra chanser är små.

En annan tonåring i huvudrollen

Visst hade vi gärna tagit en seger, visst var det nära att det vi tog den och visst hade det varit rättvist. Men vi kunde faktiskt ha förlorat också och Isak Pettersson är utan tvekan dagens poängräddare. Härligt att ha en ny stormålvakt på gång.

Aboubakar Keita återigen dominant på mittfältet och jag hoppas verkligen att han kan vara kvar i höst. Tony Karlsson säger att vi ska värva i sommar oavsett och då hoppas jag på en vass anfallare. Å andra sidan – en sådan värvning hoppas man väl alltid på.

Men varför vill Kvällsposten få det till att Sead Haksabanovic måste lämna nu i sommar genom att antyda att han "behöver en bättre miljö för att ta nästa kliv"? Brukar man inte snarare säga att unga spelare ska vänta med en flytt till en större liga till dess att de har gjort någon eller några allsvenska säsonger och dominerar i den inhemska ligan? Det kan vi tyvärr inte ens med bästa vilja påstå att Haksabanovic har gjort i vår.

Förlust igen – men nytt hopp

Häcken borta är en match som jag nästan förutsätter att vi ska förlora. Och så blev det ju, även om vi var hyfsat nära att få in en kvitteringsboll i slutet. Men Häcken var klart bättre än vad vi var, så det är inte mycket att säga om förlusten.

Bäst i HBK var som vanligt Aboubakar Keita. Därför innehöll dagen även ett trevligt – och på sikt kanske riktigt viktigt – HBK-besked: Keita säger sig vilja stanna i klubben i höst. Med honom i laget skulle jag säga att våra möjligheter att klara kontraktet ökar betydligt.

Och så gratulerar vi Fredrik Olsson till hans första allsvenska mål någonsin efter sisådär tusen Superettanstrutar.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Skadefri trupp med två skador

HBK har "en skadefri trupp", hävdar HP. "Ett skadefritt HBK tar emot Bajen", skriver officiella hemsidan i sin rubrik. Jag undrar hur våra skadade spelare Simon Silverholt och Alexander Arvidsson tolkar det – de räknas kanske inte som medlemmar i truppen?

Hundraprocentig dansk och hederliga jämtar

Mads Roerslev Rasmussen lämnar HBK som en vinnare – hans enda match slutade ju med seger. Men riktigt tråkigt att han försvinner. Och jag undrar faktiskt hur man kan missa att fylla i rätt födelsedatum i övergångspapper – sådant måste självklart dubbel- och trippelkollas. Men heder åt Östersund som valde att inte överklaga.

Fem matcher utan mål nu – blir det Andreas Bengtsson som står för den förlösande fullträffen på söndag?

Effektiva kalmariter

Vi gör ingen bra match idag. Det gör inte heller Kalmar. Ändå vinner de komfortabelt. Förklaringen är enkel: de gör mål på sina chanser. Eller – de behöver inte ens en chans för att göra mål, som i fallet med det första målet. Mål nummer två var en fin, men feldömd frispark. Effektivt.

Vi skapar faktiskt fler heta chanser än kalmariterna, som till exempel Fredrik Olssons snabba skott (det var INTE Tveter, HBK) från några meters håll i slutet och läget när Marcus Johansson helt ren i straffområdet skyfflade bollen över. Men vi gör inte mål. Och det är ju det fotboll går ut på.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic fixade några strutar i inledningen av säsongen, men det känns som att motståndarna ligger hårdare på dem nu och det räcker inte att förlita sig på den duon. Kan någon annan stiga fram? Idag var Kosuke Kinoshita bedrövlig. För egen del tror jag att 4-5-1 med Aboubakar Keita på plan är det bästa för oss just nu – ivorianen hotar offensivt på ett helt annat sätt än våra andra innermittfältare gör.