En annan tonåring i huvudrollen

Visst hade vi gärna tagit en seger, visst var det nära att det vi tog den och visst hade det varit rättvist. Men vi kunde faktiskt ha förlorat också och Isak Pettersson är utan tvekan dagens poängräddare. Härligt att ha en ny stormålvakt på gång.

Aboubakar Keita återigen dominant på mittfältet och jag hoppas verkligen att han kan vara kvar i höst. Tony Karlsson säger att vi ska värva i sommar oavsett och då hoppas jag på en vass anfallare. Å andra sidan – en sådan värvning hoppas man väl alltid på.

Men varför vill Kvällsposten få det till att Sead Haksabanovic måste lämna nu i sommar genom att antyda att han "behöver en bättre miljö för att ta nästa kliv"? Brukar man inte snarare säga att unga spelare ska vänta med en flytt till en större liga till dess att de har gjort någon eller några allsvenska säsonger och dominerar i den inhemska ligan? Det kan vi tyvärr inte ens med bästa vilja påstå att Haksabanovic har gjort i vår.

Förlust igen – men nytt hopp

Häcken borta är en match som jag nästan förutsätter att vi ska förlora. Och så blev det ju, även om vi var hyfsat nära att få in en kvitteringsboll i slutet. Men Häcken var klart bättre än vad vi var, så det är inte mycket att säga om förlusten.

Bäst i HBK var som vanligt Aboubakar Keita. Därför innehöll dagen även ett trevligt – och på sikt kanske riktigt viktigt – HBK-besked: Keita säger sig vilja stanna i klubben i höst. Med honom i laget skulle jag säga att våra möjligheter att klara kontraktet ökar betydligt.

Och så gratulerar vi Fredrik Olsson till hans första allsvenska mål någonsin efter sisådär tusen Superettanstrutar.

Stöttepelarna sviker

Visst, det blev till slut ett HBK-mål, men i övrigt var det inte mycket att glädjas åt idag. Och även om vi möjligen inte har fått så många poäng som vi förtjänar så måste vi också börja se sanningen i vitögat: det kommer att bli en tuff strid om vi ska klara kontraktet.

Och det är kanske framför allt de spelare som vi trodde skulle hålla god allsvensk klass som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Inför säsongen såg jag fyra spelare som mer eller mindre givna: Sead Haksbanovic, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen och Ivo Pekalski. Om vi ska vara ärliga har åtminstone de tre förstnämnda presterat sämre än jag hade förväntat mig: Haksabanovic har synts mer i mediers hyllningsreportage än på planen, Liverstam är inte alls så dominant som tidigare år och Mathisen verkar helt ha tappat formen, kanske för att han ständigt flyttas runt på planen. När de här stöttepelarna inte levererar som förväntat så räcker det inte att de på förhand osäkra korten (som Isak Pettersson och Marcus Johansson) har gjort det helt okej.

För övrigt var Kosuke Kinoshitas reducering idag första gången sedan den 22 september förra året som någon HBK-spelare utanför kvartetten Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson, Sead Haksabanovic och Marcus Mathisen nätade i en tävlingsmatch. Sedan dess har vi (före dagens match) spelat 18 tävlingsmatcher och gjort 20 mål, om jag räknat rätt.

Skadefri trupp med två skador

HBK har "en skadefri trupp", hävdar HP. "Ett skadefritt HBK tar emot Bajen", skriver officiella hemsidan i sin rubrik. Jag undrar hur våra skadade spelare Simon Silverholt och Alexander Arvidsson tolkar det – de räknas kanske inte som medlemmar i truppen?

Hundraprocentig dansk och hederliga jämtar

Mads Roerslev Rasmussen lämnar HBK som en vinnare – hans enda match slutade ju med seger. Men riktigt tråkigt att han försvinner. Och jag undrar faktiskt hur man kan missa att fylla i rätt födelsedatum i övergångspapper – sådant måste självklart dubbel- och trippelkollas. Men heder åt Östersund som valde att inte överklaga.

Fem matcher utan mål nu – blir det Andreas Bengtsson som står för den förlösande fullträffen på söndag?

Effektiva kalmariter

Vi gör ingen bra match idag. Det gör inte heller Kalmar. Ändå vinner de komfortabelt. Förklaringen är enkel: de gör mål på sina chanser. Eller – de behöver inte ens en chans för att göra mål, som i fallet med det första målet. Mål nummer två var en fin, men feldömd frispark. Effektivt.

Vi skapar faktiskt fler heta chanser än kalmariterna, som till exempel Fredrik Olssons snabba skott (det var INTE Tveter, HBK) från några meters håll i slutet och läget när Marcus Johansson helt ren i straffområdet skyfflade bollen över. Men vi gör inte mål. Och det är ju det fotboll går ut på.

Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic fixade några strutar i inledningen av säsongen, men det känns som att motståndarna ligger hårdare på dem nu och det räcker inte att förlita sig på den duon. Kan någon annan stiga fram? Idag var Kosuke Kinoshita bedrövlig. För egen del tror jag att 4-5-1 med Aboubakar Keita på plan är det bästa för oss just nu – ivorianen hotar offensivt på ett helt annat sätt än våra andra innermittfältare gör.

Visst var det straff – för HBK

Visst var det rätt att blåsa straff igår. Till exempel här. Eller kanske här. Men definitivt inte här.

Nåja – nu är matchen spelad, poängen utdelade och jag väljer att fokusera på det positiva. Vi gör en riktigt fin insats, är fortsatt stabila bakåt och flera unga spelare med liten eller ingen allsvensk erfarenhet har visat att de håller på den här nivån: Isak Pettersson, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson, Adnan Kojic med flera.

Glädjande nog verkar även majoriteten av HBK-supportrarna se det positiva – det är inte mycket gnäll över att vi nu ligger på kvalplats, utan istället stolthet över spelet och insatsen mot Djurgården. Nu hoppas vi på seger mot bottenkonkurrenten Kalmar istället. Det ska bli intressant att se om Aboubakar Keita får en ny chans i startelvan, i så fall är det väl troligt att vi spelar 4-5-1 igen.

För övrigt är något märkligt med Mads Roerslev Rasmussen. KvP påstår att han inte spelat för att han varit sjuk, medan HP hävdar att det beror på något slags pappersstrul.

Två nollor och en märklig statistik

HBK:s 4-5-1-uppställning såg spännande ut i förväg. Men särskilt spännande blev det inte. Eller ja – matchen var ju spännande eftersom det var jämnt, men HBK:s offensiva spel var inte glimrande. Förklaringen är kanske så enkel som att varken Alexander Ruud Tveter eller Sead Haksabanovic hade någon större dag. Å andra släppte vi heller inte till särskilt mycket bakåt och en poäng på bortaplan mot en förmodad bottenkonkurrent kan visa sig väldigt värdefullt när allsvenskan summeras i november.

En detalj som stör mig något är att matchstatistiken i allsvenskan verkar vara lika slarvig som i superettan. HBK:s farligaste chans på hela matchen, Nikolai Alhos frispark som tippades i stolpen, finns överhuvudtaget inte med bland HBK:s registrerade avslut. Inte heller andra halvleks farligaste HBK-chans, Fredrik Liverstams klackförsök från nära håll som Tim Erlandsson räddade, verkar ha noterats korrekt av statistiken. Svagt.

Tio man i en timme – igen

Mot J-Södra lyckades ett tappert HBK ro hem en poäng trots tio utespelare, men mot svenska mästarna blev det inte oväntat för svårt. Jag påpekade redan efter förra matchen att våra nyförvärv från utlandet kanske inte riktigt anpassat sig till den svenska domarnivån, men nu skulle jag gärna se att vi lade oss av med ovanan att ge motståndarna en timme med fler spelare på plan.

Fram till Aboubakar Keitas utvisning påminde matchen dock mest inte om J-Södra-matchen utan om premiären mot Östersund. Motståndarna hade bollinnehavet, men skapade få chanser och HBK stack upp. Hur det hade slutat om vi haft 11 mot 11 på plan hela tiden är naturligtvis omöjligt att säga, men känslan var att det kunde blivit både en och tre HBK-poäng.

Och så vill jag lyfta fram två spelare som på förhand känts som svaga kort, men gjort det riktigt fint i säsongsinledningen: Isak Pettersson och Marcus Johansson. Jag har ju sagt att jag föredrar Alexander Berntsson framför Johansson, men i går visade den sistnämnde tydligt varför Janne har valt honom i säsongsinledningen. Men det vore onekligen skönt om Fredrik Liverstam kunde friskna till snart.

Bragden på Stadsparksvallen

Efter 51 minuter står det 0-2 och vi har en man utvisad – och så blir 2-2 slutresultatet! Det är inget mindre än en bragd av HBK. Och vi kunde till och med fått med oss tre poäng, med tanke på Alexander Ruud Tveters stenhårda skott som var på väg mot krysset och Sead Haksabanovics stolpskott. Fast en seger vore kanske för mycket och J-Södra hade i ärlighetens namn också chanser att avgöra.

Sead Haksabanovics allsvenska inledning är fantastisk. Jag visste naturligtvis att han var bra, men även om motståndet är tuffare än i fjol så har han utvecklats ännu mer och skapar ständigt chanser, trots att han tas väldigt hårt. Underbart att vi får njuta av honom i HBK-stället.

Även vår andra målskytt Alexander Ruud Tveter har tagit stora utvecklingskliv. Han är en grymt stark bollmottagare, kvick i fötterna och kan onekligen skjuta. Idag ett mål och en assist – nu toppar norrmannen poängligan i allsvenskan.

Och så måste vi lyfta fram Isak Pettersson. Inte nog med att han räddade en straff, han stod också för flera andra fina prestationer. Visst, kanske kunde han stoppat första målet, men nu känner jag mig trygg med att han håller i allsvenskan.

För övrigt är kan vi konstatera att tre av våra fyra nyförvärv från utlandet har dragit på sig kort trots att ingen av dem deltagit i mer än drygt en match. Kanske inte riktigt vana vid allsvenskans bedömningsnivå?