Jag tyckte att ett kontrakt på ett år för Kosuke Kinoshita verkade märkligt kort. Nu sägs han ha skrivit på ett halvårskontrakt. Är HBK osäkra på hans kapacitet? Det låter inte bra. Kan HBK:s tvekan ha att göra med hans ganska allvarliga skadehistorik? Det låter inte heller bra. Eller är det möjligen Kinoshita själv som själv inte vill binda upp sig för HBK någon längre tid? Inte heller det känns bra.
Kvällsposten gör sitt bästa för att få till klick, men läser man vad Janne faktiskt säger är det inte särskilt sannolikt att vi skulle värva från FCK eller Arsenal. Men visst – en spelare till av Mathisens klass hade varit underbart.
tisdag 31 januari 2017
lördag 28 januari 2017
Seger – men noll mål av HBK:are
Vi slog Öster (som förhoppningsvis fortsätter att vara vår farmarklubb) med 2-0 – men fortfarande har ingen HBK:are gjort mål i år. Istället var det de båda offensiva krafterna utan HBK-kontrakt, Kosuke Kinoshita och Andre Ntambue, som hittade rätt. Kinoshita ska tydligen inom kort skriva på ett kontrakt, märkligt nog bara på ett år, medan Ntambue kan få chansen att följa med på träningslägret nästa vecka. Jag var ju skeptisk mot holländaren tidigare, men tänk om han trots allt visar sig vara ett fynd?
För övrigt är jag lite oroad över att Marcus Mathisen återigen fick rycka in som ytterback under en del av matchen. Vi har behov av dansken både i mittförsvaret och på innermittfältet och det känns som slöseri att spela honom på en ovan position.
För övrigt är jag lite oroad över att Marcus Mathisen återigen fick rycka in som ytterback under en del av matchen. Vi har behov av dansken både i mittförsvaret och på innermittfältet och det känns som slöseri att spela honom på en ovan position.
onsdag 25 januari 2017
En Janne imponerad av en holländsk ytter – igen
Andre Ntambue, en holländare från belgiska tredjedivisionen, testspelar hos oss och Janne verkar imponerad. Jag höjer ett varningens tecken: för tio år sedan testspelade en annan holländsk ytter (med betydligt bättre meriter) för oss och en annan Janne var så imponerad att holländaren fick ett treårskontrakt med fin lön. De goda stunderna med Alexander Prent blev dock väldigt få.
Hur som helst – belgiska tredjedivisionen är i alla fall inte lika uselt som franska åttondedivsionen.
Hur som helst – belgiska tredjedivisionen är i alla fall inte lika uselt som franska åttondedivsionen.
lördag 21 januari 2017
Reflektioner efter säsongspremiären
Ett jetlaggat HBK möter Nordens bästa lag på bortaplan – då får 0-3 räknas som en fullt godkänd säsongspremiär. Särskilt som vi avslutade med sju tonåringar på plan.
Malkolm Nilsson skänkte bort första målet. Men det var nog faktiskt inte så dumt – det är ju genom att göra misstag som man lär sig och nu vet han vad bättre som krävs på den här nivån. I målvaktskampen får man dock gissa att Isak Pettersson stärkte sina aktier, med en straffräddning och flera andra fina räddningar. Målen var han chanslös på.
Vårt förväntade nyförvärv Kosuke Kinoshita syntes, precis som väntat med tanke på motståndet, inte så mycket. Men av det jag såg finns det säkert möjlighet att han kan ta upp konkurrensen med Fredrik Olsson och Alexander Ruud Tveter i anfallet.
Och så fick vi se tre a-lagsdebutanter: Oliver Bryneus, Herman Johansson och Simon Andersson. Ska bli intressant att se om någon av dem kan slå sig in i a-lagstruppen på riktigt.
Malkolm Nilsson skänkte bort första målet. Men det var nog faktiskt inte så dumt – det är ju genom att göra misstag som man lär sig och nu vet han vad bättre som krävs på den här nivån. I målvaktskampen får man dock gissa att Isak Pettersson stärkte sina aktier, med en straffräddning och flera andra fina räddningar. Målen var han chanslös på.
Vårt förväntade nyförvärv Kosuke Kinoshita syntes, precis som väntat med tanke på motståndet, inte så mycket. Men av det jag såg finns det säkert möjlighet att han kan ta upp konkurrensen med Fredrik Olsson och Alexander Ruud Tveter i anfallet.
Och så fick vi se tre a-lagsdebutanter: Oliver Bryneus, Herman Johansson och Simon Andersson. Ska bli intressant att se om någon av dem kan slå sig in i a-lagstruppen på riktigt.
torsdag 12 januari 2017
Vi ska värva – men knappast Bekoe
En ghanesisk sajt påstår att vi visar intresse för anfallaren Eric Bekoe. Det låter inte särskilt troligt: Eric Bekoe är 30 år och verkar ha kuskat runt bland mängder av afrikanska klubbar, men aldrig spelat i Europa. Den ghanesiska sajten har dessutom tidigare haft fel om ghaneser med HBK-koppling.
Däremot verkar det som att vi kommer att värva ett par spelare till. Janne Jönsson säger till hemsidan att vi ska ha en trupp på 22-23 spelare – och då har han räknat bort både Simon Silverholt och Alexander Arvidsson. Eftersom truppen i nuläget är 22 man stor inklusive Silverholt och Arvidsson (eller kanske ännu mindre om även Ardian Berisha har lämnat – han ska enligt uppgift inte ha varit med under träningspremiären) betyder det minst två värvningar till.
Däremot verkar det som att vi kommer att värva ett par spelare till. Janne Jönsson säger till hemsidan att vi ska ha en trupp på 22-23 spelare – och då har han räknat bort både Simon Silverholt och Alexander Arvidsson. Eftersom truppen i nuläget är 22 man stor inklusive Silverholt och Arvidsson (eller kanske ännu mindre om även Ardian Berisha har lämnat – han ska enligt uppgift inte ha varit med under träningspremiären) betyder det minst två värvningar till.
tisdag 10 januari 2017
En b-lagsspelare går till ett b-lag
Henrik Johansson sa nej till ett a-lagskontrakt med HBK och gnällde över att han inte fått chansen med seniorerna. "Bäst för min utveckling vore att spela a-lagsfotboll", slog han fast. Och idag har han skrivit på för andradivisonslaget Brentfords b-lag...
Det positiva med Johanssons övergång (förutom att vi får in pengar) är att den kan fungera som ett lackmustest. Vem lyckas bäst – junioren som sticker utomlands tidigt eller talangerna som stannar kvar hemma? Det blir intressant att se.
Det positiva med Johanssons övergång (förutom att vi får in pengar) är att den kan fungera som ett lackmustest. Vem lyckas bäst – junioren som sticker utomlands tidigt eller talangerna som stannar kvar hemma? Det blir intressant att se.
22 x 22 ger rekordungt HBK
I skrivande stund består HBK:s a-lagstrupp av 22 spelare. Och medelåldern är exakt 22 år. Det är extremt ungt – jag har faktiskt inte hittat någon uppgift om att en allsvensk klubb någonsin har haft en så ung trupp. Är HBK 2017 rekordunga?
Och som en händelse är även vårt troliga nyförvärv Kosuke Kinoshita 22 år, så där blir det ingen förändring på medelåldern.
Och som en händelse är även vårt troliga nyförvärv Kosuke Kinoshita 22 år, så där blir det ingen förändring på medelåldern.
måndag 9 januari 2017
Den tyska japanen på ingång
Japanen Kosuke Kinoshita sägs vara klar för oss. Visst kan det låta som spännande ett spännande namn, men jag tror att vi delvis förblindas av det exotiska i att värva en japan. Kinoshita har trots allt inte spelat högre upp än i tyska fjärdedivisionen och där gjort totalt 15 mål på 54 matcher. En del jämför med Michael Görlitz och visst skulle kan vi drömma om en liknande succé, men en skillnad är att Görlitz hade spelat i tredjedivisionen. Så visst kan vi hoppas på japanen, men knappast ha några förväntningar på att han ska lyfta oss.
Och samtidigt som en spelare kommer in så försvinner två andra på grund av operationer. Att Simon Silverholt återigen är skadad några månader är ingen överraskning, men att Alexander Arvidsson kommer att saknas hela 2017 gör att det nog trots allt behövs förstärkning på det centrala innermittfältet.
Och samtidigt som en spelare kommer in så försvinner två andra på grund av operationer. Att Simon Silverholt återigen är skadad några månader är ingen överraskning, men att Alexander Arvidsson kommer att saknas hela 2017 gör att det nog trots allt behövs förstärkning på det centrala innermittfältet.
torsdag 5 januari 2017
Jag vill se Erlandsson i HBK
"Någon av dem borde kunna leva upp till förväntningarna", skrev jag förra veckan om våra två unga målvakter Isak Pettersson och Malkolm Nilsson. Och visst – jag tror fortfarande på dem. Men att Tim Erlandsson anses vara så bra att han har kallats in till landslaget gör att jag börjar undra om vi inte trots allt borde försöka få hem honom på lån, åtminstone under våren. Det hade gjort riktigt ont att se en HBK-produkt glänsa i konkurrenten AFC, särskilt om våra egna målvakter skulle darra. Det är ju trots allt troligen ganska stor skillnad i kvalitet mellan en målvakt som spelat i a-landslaget (Erlandsson) och en som gjort U19-landskamper (Pettersson).
fredag 30 december 2016
Analys av truppen inför 2017
Truppbyggandet inför vår allsvenska comeback ser annorlunda ut än de flesta tidigare år. Istället för att fylla luckor efter spelare som lämnat så har vi hittills skrivit nya kontrakt med alla spelare som vi velat ha kvar, med undantag för Stojan Lukic. Därför har vi inte heller behövt värva så mycket och hittills har ett enda nyförvärv har presenterats: Nikolai Alho. Det blir säkert en eller två nya spelare till och så möjligen någon junior som lärling, men inte alls som de senaste åren då vi fått hämta in många nya namn. Och att vi i princip har truppen klar redan när försäsongen drar igång plus att majoriteten av spelarna redan är välbekanta med varandra är naturligtvis positivt och lär hjälpa oss att få en samspelt elva. Hur långt kommer då truppen som nådde tredjeplats i andradivisionen räcka till i allsvenskan? Svårt att sia om, men jag är positiv, inte minst eftersom jag tror att kontinuiteten gynnar oss. Så här ser jag på läget i min traditionella nyårsanalys.
Målvakt
Stojan Lukic lämnade när han inte fick det kontrakt han hade hoppats på. Om jag tolkat signalerna rätt ville HBK ha Lukic i första hand som målvaktstränare och i andra hand som back up om våra två i målvaktssammanhang fortfarande unga burväktare Malkolm Nilsson och Isak Pettersson inte skulle hålla i allsvenskan. HBK hade alltså redan innan Lukics besked bestämt sig på att försöka genomföra ett generationsbyte. Och ja – det är nog dags att se om Nilsson och Pettersson, som båda imponerat i farmarklubben Öster i tredjedivisionen, kan bli ordinarie. Visst, det är en liten chansning, men någon av dem borde kunna leva upp till förväntningarna.
Ytterback
Nu när vi är tillbaka med 4-4-2 finns tre man som konkurrerar om två platser: Jesper Westerberg, Adnan Kojic och Andreas Bengtsson. Alla tre är ytterbackar som gärna går på offensiven. Jesper Westerberg har överlägset mest rutin och den av ytterbackarna som är stabilast defensivt, men jag tycker mig märka att han fortfarande inte är tillbaka där han var före skadan i slutet på 2015. Andreas Bengtsson har gjort många fina matcher och jag förvånades lite över att han inte fick spela mer 2016 (även om han ju faktiskt startade över hälften av matcherna). Det finns dock fortfarande brister i defensiven hos Bengtsson. Adnan Kojic var den som oftast höll Bengtsson utanför startelvan och han gjorde en väl godkänd debutsäsong. Kojics offensiva raider, där han gärna som vänsterback vandrar in i banan, kan vara lyckosamma och bryter mönstret, men ibland känns det som att det blir lätt att kontra på oss. Jag tror att Kojic hade tjänat på att få hålla till på högerkanten. Men med tanke på hur ungt vårt lag är i övrigt vill säkert Janne Jönsson ha den rutinerade Westerberg på banan och då får Kojic fortsätta att slåss med Bengtsson om vänsterbacksplatsen. Och frågan är om det inte behövs ytterligare en spelare som kan konkurrera här – det är ju lite tomt bakom den nämnda trion eftersom både David Struski Persson och Adrian Hallsö lämnat.
Innerbackar
Att både Fredrik Liverstam och Alexander Berntsson skrev nya kontrakt var en riktigt härlig nyhet i början av december. Jag hoppas att vi satsar på dem som mittlås under 2017, dels för att ge Berntsson chansen att fortsätta att utvecklas, dels för att vi då kan flytta upp kvalhjälten Marcus Matthisen på innermittfältet. Liverstam-Matthisen är också ett riktigt starkt mittbackspar, om Janne Jönsson föredrar dansken i backlinjen. Som fjärde namn finns Marcus Johansson, som är en duglig spelare och en helt okej back up.
Yttermittfältare
Här finns många namn – men också många som kan spela på andra positioner. Två spelare är utpräglade yttrar: Alexander Henningsson och årets eviga inhoppare Gabriel Gudmundsson. Henningsson är en habil spelare, men inte mycket mer. Gudmundsson är lovande – men är han redo att bli ordinarie? Troligen tar nyförvärvet Nikolai Alho, som också kan spela i anfallet, hand om högerkanten och allas vår Sead Haksabanovic, som också kan spela på innermittfältet och på topp, vänsterkanten. Andra alternativ är Simon Silverholt (även möjlig i anfallet, men mest troligt skadad större delen av säsongen) och Andreas Bengtsson (som dock troligen mest kommer att konkurrera i försvaret). Som sagt – många namn och det behövs inga fler om Alho och Haksabanovic är tänkta att ha yttermittfältare som huvudposition.
Innermittfält
Ivo Pekalski får en ordentlig försäsong och kan förhoppningsvis lyfta under 2017. Vem ska han ha bredvid sig? Jag hoppas på Marcus Matthisen – dansken är en ovanlig kombination av fin teknik, tufft närkampsspel och hårt jobb. Sead Haksabanovic kan ju också spela här, men behoven av hans konster är nog större på ytterpositionerna och i anfallet, så därför räknar jag bort honom som innermittfältare 2017. Rebin Asaad är då den som är närmast att konkurrera om en plats i startelvan. Det känns ibland som att Asaad flyter fram med bollen vid fötterna, men tyvärr skapar han sällan riktigt vassa lägen. Han är dock fortfarande ung och vi hoppas naturligtvis på utveckling. Unga är också Jonathan Svedberg och Alexander Arvidsson. Både gjorde lovande gästspel under 2016 och med rätt utveckling 2017 kan det säkert bli en handfull matcher från start för dem båda. Dessutom har ännu en yngling anslutit som kanske kan få speltid: juniorlandslagsmannen Oscar Petersson. Att Petersson väljer oss kan ses som ett tecken på att fotbollssverige uppfattat signalerna om att HBK låter ungdomar få chansen.
Anfall
Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson leverade båda tvåsiffrigt antal mål i superettan. Men att inte alla anfallare klarar att ta steget från superettan till allsvenskan finns det många exempel på. Man kan till exempel titta på vårt senaste anfallspar i superettan: Mikael Boman lyfte sitt spel till allsvensk nivå, men Gudjon Baldvinsson hade svårt att hitta målet när motståndarna blev skickligare. Så hur blir det med Ruud Tveter och Olsson? Båda två har tidigare i karriären – visserligen för ganska många år sedan – testat på spel i högstaligan utan att göra speciellt många mål (Tveter 4 mål på 44 matcher i Norge, Olsson 0 mål på 6 allsvenska matcher). 2017 tror jag mest på norrmannen, men känner mig inte riktigt säker på att någon av dem kommer att kunna leverera de mål vi behöver. Vad finns det då för alternativ? Ja, jag hade gärna sett Sead Haksabanovic här, men då blir det kanske lite tunt på yttermittfältet. Simon Silverholt gjorde också någon match i anfallet under 2016, men om han är skadefri så är det en ren bonus. Nikolai Alho kan spela här, men hittills i karriären har han inte varit någon utpräglad målskytt. Ungdomarna Rasmus Wiedesheim Paul och Ardian Berisha kan vi inte ha några förväntningar på och kanske är det läge att låna ut någon av dem eller båda två. Summa summarum – en anfallare med allsvensk erfarenhet skulle sitta fint. Blir det Dardan Rexhepi? Han har visserligen inte heller öst in mål i allsvenskan (10 stycken på 113 matcher), men har både potential och erfarenhet trots att han bara är 24 år och hans målsnitt i superettan 2016 var faktiskt aningen bättre än både Tveters och Olssons, trots att han spelade i ett mittenlag.
Målvakt
Stojan Lukic lämnade när han inte fick det kontrakt han hade hoppats på. Om jag tolkat signalerna rätt ville HBK ha Lukic i första hand som målvaktstränare och i andra hand som back up om våra två i målvaktssammanhang fortfarande unga burväktare Malkolm Nilsson och Isak Pettersson inte skulle hålla i allsvenskan. HBK hade alltså redan innan Lukics besked bestämt sig på att försöka genomföra ett generationsbyte. Och ja – det är nog dags att se om Nilsson och Pettersson, som båda imponerat i farmarklubben Öster i tredjedivisionen, kan bli ordinarie. Visst, det är en liten chansning, men någon av dem borde kunna leva upp till förväntningarna.
Ytterback
Nu när vi är tillbaka med 4-4-2 finns tre man som konkurrerar om två platser: Jesper Westerberg, Adnan Kojic och Andreas Bengtsson. Alla tre är ytterbackar som gärna går på offensiven. Jesper Westerberg har överlägset mest rutin och den av ytterbackarna som är stabilast defensivt, men jag tycker mig märka att han fortfarande inte är tillbaka där han var före skadan i slutet på 2015. Andreas Bengtsson har gjort många fina matcher och jag förvånades lite över att han inte fick spela mer 2016 (även om han ju faktiskt startade över hälften av matcherna). Det finns dock fortfarande brister i defensiven hos Bengtsson. Adnan Kojic var den som oftast höll Bengtsson utanför startelvan och han gjorde en väl godkänd debutsäsong. Kojics offensiva raider, där han gärna som vänsterback vandrar in i banan, kan vara lyckosamma och bryter mönstret, men ibland känns det som att det blir lätt att kontra på oss. Jag tror att Kojic hade tjänat på att få hålla till på högerkanten. Men med tanke på hur ungt vårt lag är i övrigt vill säkert Janne Jönsson ha den rutinerade Westerberg på banan och då får Kojic fortsätta att slåss med Bengtsson om vänsterbacksplatsen. Och frågan är om det inte behövs ytterligare en spelare som kan konkurrera här – det är ju lite tomt bakom den nämnda trion eftersom både David Struski Persson och Adrian Hallsö lämnat.
Innerbackar
Att både Fredrik Liverstam och Alexander Berntsson skrev nya kontrakt var en riktigt härlig nyhet i början av december. Jag hoppas att vi satsar på dem som mittlås under 2017, dels för att ge Berntsson chansen att fortsätta att utvecklas, dels för att vi då kan flytta upp kvalhjälten Marcus Matthisen på innermittfältet. Liverstam-Matthisen är också ett riktigt starkt mittbackspar, om Janne Jönsson föredrar dansken i backlinjen. Som fjärde namn finns Marcus Johansson, som är en duglig spelare och en helt okej back up.
Yttermittfältare
Här finns många namn – men också många som kan spela på andra positioner. Två spelare är utpräglade yttrar: Alexander Henningsson och årets eviga inhoppare Gabriel Gudmundsson. Henningsson är en habil spelare, men inte mycket mer. Gudmundsson är lovande – men är han redo att bli ordinarie? Troligen tar nyförvärvet Nikolai Alho, som också kan spela i anfallet, hand om högerkanten och allas vår Sead Haksabanovic, som också kan spela på innermittfältet och på topp, vänsterkanten. Andra alternativ är Simon Silverholt (även möjlig i anfallet, men mest troligt skadad större delen av säsongen) och Andreas Bengtsson (som dock troligen mest kommer att konkurrera i försvaret). Som sagt – många namn och det behövs inga fler om Alho och Haksabanovic är tänkta att ha yttermittfältare som huvudposition.
Innermittfält
Ivo Pekalski får en ordentlig försäsong och kan förhoppningsvis lyfta under 2017. Vem ska han ha bredvid sig? Jag hoppas på Marcus Matthisen – dansken är en ovanlig kombination av fin teknik, tufft närkampsspel och hårt jobb. Sead Haksabanovic kan ju också spela här, men behoven av hans konster är nog större på ytterpositionerna och i anfallet, så därför räknar jag bort honom som innermittfältare 2017. Rebin Asaad är då den som är närmast att konkurrera om en plats i startelvan. Det känns ibland som att Asaad flyter fram med bollen vid fötterna, men tyvärr skapar han sällan riktigt vassa lägen. Han är dock fortfarande ung och vi hoppas naturligtvis på utveckling. Unga är också Jonathan Svedberg och Alexander Arvidsson. Både gjorde lovande gästspel under 2016 och med rätt utveckling 2017 kan det säkert bli en handfull matcher från start för dem båda. Dessutom har ännu en yngling anslutit som kanske kan få speltid: juniorlandslagsmannen Oscar Petersson. Att Petersson väljer oss kan ses som ett tecken på att fotbollssverige uppfattat signalerna om att HBK låter ungdomar få chansen.
Anfall
Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson leverade båda tvåsiffrigt antal mål i superettan. Men att inte alla anfallare klarar att ta steget från superettan till allsvenskan finns det många exempel på. Man kan till exempel titta på vårt senaste anfallspar i superettan: Mikael Boman lyfte sitt spel till allsvensk nivå, men Gudjon Baldvinsson hade svårt att hitta målet när motståndarna blev skickligare. Så hur blir det med Ruud Tveter och Olsson? Båda två har tidigare i karriären – visserligen för ganska många år sedan – testat på spel i högstaligan utan att göra speciellt många mål (Tveter 4 mål på 44 matcher i Norge, Olsson 0 mål på 6 allsvenska matcher). 2017 tror jag mest på norrmannen, men känner mig inte riktigt säker på att någon av dem kommer att kunna leverera de mål vi behöver. Vad finns det då för alternativ? Ja, jag hade gärna sett Sead Haksabanovic här, men då blir det kanske lite tunt på yttermittfältet. Simon Silverholt gjorde också någon match i anfallet under 2016, men om han är skadefri så är det en ren bonus. Nikolai Alho kan spela här, men hittills i karriären har han inte varit någon utpräglad målskytt. Ungdomarna Rasmus Wiedesheim Paul och Ardian Berisha kan vi inte ha några förväntningar på och kanske är det läge att låna ut någon av dem eller båda två. Summa summarum – en anfallare med allsvensk erfarenhet skulle sitta fint. Blir det Dardan Rexhepi? Han har visserligen inte heller öst in mål i allsvenskan (10 stycken på 113 matcher), men har både potential och erfarenhet trots att han bara är 24 år och hans målsnitt i superettan 2016 var faktiskt aningen bättre än både Tveters och Olssons, trots att han spelade i ett mittenlag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)