onsdag 29 juni 2016

Två borta – men ändå hård konkurrens

Drygt 30 minuter i sin debut i startelvan fick Alexander Arvidsson. Sedan rök korsbandet igen. Otroligt tråkigt, men skönt att höra att det inte är den gamla skadan som gått upp. Och att det går att komma tillbaka trots flera knäskador är ju Marcus Johansson ett bevis på.

Att Junes Barny försvinner till marockanska Difaa El Jadida är däremot bra. Barny har visserligen varit ordinarie sedan han kom till HBK, men har aldrig riktigt fått ut den kapacitet som vi anade under försäsongen 2014. Därför är det bättre att vi får en liten slant för honom nu och ger andra spelare chansen.

Så behöver vi nu, när två centrala mittfältare försvunnit, förstärka i den lagdelen? Nej, jag tycker inte det. Vi har ju lika många innermittfältare tillgängliga som vid säsongsstarten, med den skillnaden att Junes Barny har ersatts av Ivo Pekalski (som ju, precis som Arvidsson, fortfarande höll på med rehab när säsongen drog igång). Och ska vi nu fortsätta med 4-4-2 blir konkurrensen ändå tuff om de två platserna i startelvan, med Antonio Rojas, Kristoffer Fagercrantz, Sead Haksabanovic, Rebin Asaad och möjligtvis Jonathan Svedberg som möjliga andra alternativ.

Och så kan vi glädja oss åt lite välbehövliga slantar när båda Marcus Antonsson och Kalle Johnsson bytt klubb. Bra!

torsdag 23 juni 2016

Omvända siffror

2-5 senast blev 5-2 idag. En skön revansch. Och det märktes sannerligen att HBK:arna var taggade från start efter bottennappet senast. Två riktigt snygga mål i inledningen och synnerligen vackert spel av den offensiva trion Sead Haksabanovic, Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson genom nästan hela matchen.

4-4-2 för första gången i år och årets troligen bästa insats. Är sambandet så enkelt? Eller var det tack vare en halv ny startelva som det gick så bra?

Jag fick för första gången se Alexander Arvidsson och han imponerande ordentligt. Hoppas verkligen inte att skadan är allvarlig.

Även Ivo Pekalski såg jag för första gången i HBK. Han stack inte ut, men kommer säkerligen att bli bättre och bättre. Han var också en av få som klarade av att sno bollen från Värnamos imponerande Jebali.

Värnamo hade alltså före dagens match bara släppt in tio mål – lika få som vi och Sirius.

Vår egen defensiv har inte heller längre så imponerande siffror. Dagens två baklängesmål, båda efter fasta situationer, kändes lite onödiga. Nog kunde Stojan Lukic åtminstone ha slängt sig efter frisparken och hörnvarianten borde vi varit beredda på, samtidigt som Lukic inte heller vid detta mål gjorde en hundraprocentig insats.

söndag 19 juni 2016

Frågor från Frej

Frej-matchen var den första seriematchen i år som jag missade att följa och det var naturligtvis riktigt deprimerande att se resultatet i efterhand.  Eftersom jag inte såg matchen kan jag inte göra någon fullständig analys. Men jag tycker att det är relevant att ställa vissa frågor:
1. Efter att tidigare under säsongen ha bytt noll, en, två eller max tre spelare från en match till en annan så bytte vi nu hela fyra man i startelvan. Vad hade det för betydelse?
2. I den hittills under säsongen mest kritiserade lagdelen, det centrala mittfältet, saknades alla de tre spelare som startat där flest gånger: Antonio Rojas, Junes Barny och Sead Haksabanovic. Vad hade det för betydelse?
3. Och, som en naturlig följd av fråga ett och två: Är det så att vår trupp, trots att vissa hävdar annorlunda, är för tunn? Spetsen finns där, men med endast 17 utespelare är kanske alternativen för få när skadorna, sjukdomarna och avstängningarna kommer? Det gäller ju inte bara att få ihop 11 man, det ska helst vara 11 man i form och därtill några avbytare med kapacitet att förändra matchbilden.

Och så glömmer vi inte detta: Vi toppar fortfarande serien.

torsdag 16 juni 2016

Himlen alltid grå för Himlen är blå

Vi leder Superettan. Det kan man knappast tro när man läser Svenska Fans Himlen är Blå. På tre dagar har sajten pumpat ut inte en, inte två, inte tre utan hela fyra artiklar som är kritiska mot HBK. "Hur i helvete kan vi vara så här dåliga", är bara en av formuleringarna.

Jag fattar faktiskt ingenting. Visst hade vi kunnat ha bättre spel – för det kan man alltid. Men vi TOPPAR SERIEN! Vi har släppt in fem mål på 12 matcher, varav två straffar. Det är otroligt bra. Det är värt mängder med hyllningar. Att det dessutom har skett i samband med att vi bytt spelsystem skulle kunna vara ett skäl att lovprisa vår tränare. Men för Himlen är blå är himlen alltid grå och man väljer istället att kritisera tränaren. För att låna en HÄB-formulering: Vad i helvete kräver ni?

Vi kan till exempel jämföra med förra gången som vi låg i Superettan. Då vann vi inte serien (vilket vi kanske inte gör i år heller, men det är där vi ligger idag), utan slutade trea. Och detta trots att vår tränare då fick möjlighet att bygga ett helt nytt lag och kunde hämta in både ett helt nytt mittfält och ett helt nytt anfall utifrån (Kiddi, Blomberg, Nyström, Rojas, Boman och Baldvinsson). I år har vi värvat mer blygsamt och istället gett våra ungdomar chansen – Andreas Bengtsson, Alexander Berntsson, Marcus Johansson, Sead Haksabanovic har alla tagit sig in i startelvan i år efter att tidigare bara ha gjort enstaka gästspel. Himlen är Blå påstår att vår tränare i Norge inte hade fokus på att talangutveckling, alltså raka motsatsen till vad andra säger – och raka motsatsen till vad han har visat i handling: Janne Jönsson lät sju spelare från egna verksamheten göra debut i startelvan under sitt första år, medan hans företrädare Jens Gustafsson bara släppte fram fem egna juniorer på sina 3,5 år.

Ja, himlen är just nu verkligen blå tack vare HBK. Jag hoppas att molnen spricker upp hos Svenska Fans snart så att även Himlen är Blå-redaktionen får se solen. För visst är det okej att vara kritisk, men denna ensidiga negativa rapportering kommer naturligtvis att färga av sig på intresset för och inställningen till HBK hos supportrarna.

lördag 11 juni 2016

Reflektioner efter Åtvid

1-1 mot på bortaplan mot Åtvidaberg, som bara en gång tidigare i år tappat på poäng på Kopparvallen, och vi är kvar i serieledning. En helt okej lördag, alltså.

Underbart mål av Sead Haksabanovic. Jag hoppas och tror att han stannar åtminstone säsongen ut, trots att bud lär komma i sommar.

Shkodran Maholli var skönt nog lika effektivt som vanligt när HBK spelar. Dock tråkigt att se honom falla så lätt. Men det är självklart Alexander Henningsson som får ta på sig straffen – han ska inte ge Maholli chansen att lägga sig där.

Jesper Westerberg tillbaka på plan, men Marcus Johansson fick bäras ut på bår och Antonio Rojas är avstängd nästa omgång efter en märklig varning. Ska bli intressant att se hur elvan formeras mot Frej nästa vecka. Är Simon Silverholt, Mohammed Ali Khan eller kanske till och med Ivo Pekalski eller Fredrik Olsson redo för spel då?

måndag 6 juni 2016

Ramstarkt försvar och ramträffar

Idag såg det, till skillnad från förra gången vi mötte jumbon, ut som det skulle när vi möter ett lag som ligger sist i tabellen: stundtals riktigt fint spel, gott om skapade målchanser och stabilt försvar. Om när Syrianska väl tog sig igenom stod Stojan Lukic – i år bättre än någonsin – där.

Ramträffar idag igen – för fjärde matchen i rad! Sammanlagt har vi träffat ribban eller stolpen hela sju gånger hittills i år. Där finns en del av förklaringen till att vi "bara" har gjort 15 mål.

Alexander Ruud Tveter har gjort flest mål av alla i serien, om vi räknar bort straffmål. Och värt att notera: han gör alltid första målet i matchen när han nätar. Sex öppningsmål i sex olika matcher. Smått otroligt!

måndag 30 maj 2016

I topp efter första tredjedelen

Ny seger efter en spelmässigt till synes svag match och då kommer snacket på Himlen är blås forum om vilket flyt HBK har. Jag tog upp det för några veckor sedan och lutade redan då åt att det handlar mer om kvalitet än tur. Efter en tredjedel av serien kan vi konstatera att vi verkligen har en spetskvalitet och det är vårt försvar – och särskilt då när Fredrik Liverstam spelar centralt. Om ni minns så placerades han på kanten i premiären och då vi släppte in två bollar. På de nio följande matcherna, då han har varit försvarets centralgestalt, har vi släppt in ett enda spelmål.

För övrigt ruskigt skönt att den i mitt tycke tveksamma straffen (vad skulle Liverstam egentligen ha gjort för att kunna undvika den) inte ledde till poängtapp.

Fyra juniorer på bänken idag. Roligt på ett sätt, men i sådana här jämna matcher är det svårt att slänga in en ung debutant för att stänga matchen. Nu behöver några av våra skadade spelare snart komma tillbaka, för hela sex man står på två gula kort och vi kan nog räkna med att avstängningarna snart står som spön i backen.

måndag 23 maj 2016

Räddade från det outhärdliga

Hemmaplan mot ett mittenlag borde kanske vara seger. Men jag måste säga att jag framför allt är tacksam över att vi inte förlorade idag. För jag tycker verkligen illa om Dalkurd, ett lag uppköpt av utländska miljardärer som norpade vår en gång så älskade klubbikon. En förlust, särskilt med den där 31-åringen på plan, hade varit outhärdligt.

Matchen som sådan då? Jo, hur tråkigt det än är att erkänna så måste jag säga att Dalkurd spelade riktigt bra i första halvlek.  En stor eloge till framför allt backlinjen och Stojan Lukic för att det stod 0-0 i paus.
Många kommer att påstå att det var utvisningen som förändrade matchbilden, men om ni ser matchen i repris så kommer ni att upptäcka att vi redan från ungefär minut 50 blev betydligt bättre på att få kontroll över bollen. Förklaringen tror jag helt enkelt är att Dalkurd började tröttna. Effekten förstärktes sedan av dubbelbytet, som ju också blev det som slutligen fick vågskålen att tippa i vår favör eftersom det var Antonio Rojas skickliga bollvinst som låg bakom utvisningen. Visst är det lite surt att vi inte får in en boll efter det, men totalt sett är resultatet inte orättvist. Och som sagt – för min del var det absolut viktigaste att inte förlora idag.

Och så ska vi inte glömma: vi toppar fortfarande tabellen!

lördag 21 maj 2016

En förvirrad 31-åring kommer till Örjan

I vintras kom chockbeskedet att vår 31-årige klubbikon valde att skriva på för Dalkurd. Nu på måndag är det möjligen dags för honom att beträda Örjans valls matta igen, även om han hittills har spelat oerhört lite. I en artikel i Kvällsposten, som skribenten påstår avslöjar varför 31-åringen nobbade HBK, ges tyvärr inget svar på varför han gjorde just detta. "Det var allt möjligt egentligen", hävdar 31-åringen och det närmaste man kommer något konkret är att han "inte kände sig önskvärd". Varför kände han sig då inte önskvärd? Tja, det verkar som att han inte var förtjust i kontraktet som han erbjöds, som var betydligt sämre än vad som var på tapeten i somras. Låt mig då förklara för 31-åringen att detta är fullt naturligt. För väldigt mycket har förändrades mellan augusti 2015 och februari 2016:
* I februari 2016 spelade vi inte längre i allsvenskan och hade alltså en betydligt mindre budget.
* I februari 2016 hade vi inte samma akuta behov. I somras var vi desperata efter King Gyans skada och placeringen i botten av tabellen.
* I februari 2016 hade 31-åringen färre andra alternativ, eftersom de flesta transferfönster var stängda – till skillnad från i somras då det svenska fönstret stängde före de utländska.
* I februari 2016 hade 31-åringen gått klubblös över ett halvår och inte spelat en match på cirka tio månader – alltså betydligt mindre attraktiv, både för oss och för andra.
* I februari 2016 hade vi redan nästan byggt färdigt vår trupp och 31-åringen skulle bara bli en bonus, ingen given nyckelspelare.
* I februari 2016 visste vi att 31-åringens lojalitet var bristfällig: han inte tvekade inför att strunta i sin desperata moderklubb i somras, då vi till och med reserverade hans tröjnummer, men han ändå valde att nobba oss.
Allt detta sammantaget gör det givet att HBK självklart inte skulle erbjuda 31-åringen något som liknande det kontraktsförslag som han fick i somras. Om han, på grund av att han erbjudits ett kontrakt som sett till de nya förutsättningarna givetvis var sämre än i somras, då "inte kände sig önskvärd" så kan man bara beklaga att 31-åringen inte begriper bättre. Och för att vara tydlig: han får givetvis skriva på för vem han vill, men han måste också vara beredd på att hans val kan göra andra besvikna. Och att ljuga och påstå att "Dalkurds idé fick mig att komma hit", när det nu av allt att döma handlar om pengar, är givetvis inte okej.

På måndag får vi också se hur Janne Jönsson tänker när vi bara har två friska senioranfallare i truppen. HP tror att Rasmus Wiedesheim-Paul ligger närmast till bland juniorerna, men Gabriel Gudmundsson kan väl också spela forward?

måndag 16 maj 2016

Serieledare – och vi förtjänar det

Vi är serieledare igen – och långa stunder idag märktes det också varför. Visst, vi skapar inte jättemånga heta chanser, men dominerar matchen fullständigt första halvtimmen och har även ett tydligt övertag efter det. Jag tycker att detta var en av årets bästa prestationer, om inte den bästa. Framför allt mittfältet var betydligt bättre än i de senaste matcherna. Kan det vara så enkelt som att Rebin Asaads intåg i startelvan gjorde det enklare för både Junes Barny och Sead Haksabanovic att få ut sin potential? Framför allt den senare glänste idag. Och när vi ändå är inne på mittfältare – Alexander Henningsson är ju i grym form.

Alexander Ruud Tveter framstår mer och mer som ett fynd. Jag var lite besviken att han var petad, men när Fredrik Olsson skadade sig så blev det det forwardspar som jag hade önskat.

Och apropå skador: Tänk om det inte varit Olsson som skadat sig utan istället Fredrik Liverstam eller någon annan i backlinjen. Hur hade vi gjort då? Obegripligt nog hade vi ännu en gång bara sex man på bänken – varav noll spelare som kan spela mittback. Visst, U19 har varit i Holland och spelat turnering, men när Mohammed Ali Khan skadade sig i torsdags borde vi naturligtvis ha beredskap att kunna skicka hem exempelvis Adrian Hallsö.

I den officiella matchstatistiken står det för övrigt att det var Asaad som slog den målgivande passningen. Det var det ju inte – det är Marcus Johansson som ska få den passningspoängen.