Missar och måltjuvar

Det blev en odiskutabel förlust mot MFF. Det är en gammal klyscha, men vi kan nog konstatera att motståndarna var bättre på varje position. Å andra sidan: om domaren inte hade blundat för Markus Rosenbergs solklara hands före 2-0 och om straffen sedan suttit, så hade det lyst 2-2 på resultattavlan.

Apropå straffen: nu får någon annan än Junes Barny stega upp till elvameterspunkten nästa gång. Barny har lagt två straffar och bränt båda. När visselorkanen satte igång kände jag mig tämligen säker på att han skulle missa idag. I det läget hade en rutinerad spelare, kanske Christoffer Andersson, Jesper Westerberg eller till och med någon av våra mittbackar, varit att föredra framför en kille som bara gjort fem matcher i allsvenskan.

Och apropå missar: vad krävs egentligen för att King Gyan ska göra mål? Han har 33 avslut under 2014 och 2015, men fortfarande en nolla i målkolumnen.

En som inte missar sina lägen är Kwame Karikari. Å andra sidan gör han i princip ingenting annat positivt. Frågan är om vi har råd att ha en sådan spelare på plan? Eller har vi inte råd att bänka en måltjuv? Shkodran Maholli var hur som helst mycket nyttigare när han kom in.

Bättre och bättre dag för dag

Dagen efter årets första allsvenska seger kommer beskedet att elitlicensnämnden ger klubben fram till årsskiftet att fixa positivt kapital. Kapade kostnader är en del av lösningen, men det lär knappast räcka hela vägen och jag undrar vilka de där "externa intressenterna" är och hur beroende vi är av att förhandlingarna med dem går i lås.

Och för er som missat den så innehöll chatten med Janne Jönsson mycket intressant.

Reflektioner efter första segern

Vi låg nästjumbo – och bankade serieledarna. Men kanske ändå inte så överraskande ändå eftersom det ju är riktig fotboll som spelas på Örjans vall, en annan sport än den Elfsborg är vana vid.

Fantastiskt stabilt försvarsspel. Fredrik Liverstam landslagsmässig. Mohammed Ali Khan stabil och en grym glidtacklare. Joseph Baffo gör en av sina bättre insatser som ytterback och Viktor Ljung spelade upp sig efter en svag start. Och så fick Stojan Lukic hålla nollan igen. Vet ni när vi höll nollan två allsvenska matcher i rad senast? Det var 2011, under Pep.

Ett steg upp i banan gjorde Jesper Westerberg, som i veckan inte precis uttryckte förtjusning över att få spela på mittfältet, en riktigt fin prestation som ytter. Han låg bakom nästan alla offensiva farligheter under första halvlek.

Debutanten James Keene gav oss energi och möjligheten att spela upp på en anfallare som ser till att nagla fast bollen där uppe. Junes Barny har också klarat det ibland, men han behöver lite snällare bollar än Keene gör.

Och så äntligen mål för Kwame Karikari. Det kändes som att det var det första rätta han gjort den här säsongen, men hans självförtroende lyfte säkert rejält efter målet för plötsligt gjorde han några andra bra aktioner. Hoppas att det kan lossna för honom.

MFF borta på onsdag – allt att vinna!

Välkommen förstärkning av anfallet

James Keene ansluter. Och det blir en riktigt bra lösning: han kostar oss knappt något och vi binder bara upp oss någon månad. Visst, risken finns att han lyckas bra och sticker igen, men eftersom han varit aktuell för HBK flera gånger tidigare kan han säkert tänka sig att stanna längre. Och skulle han göra succé och sedan lämna – ja, då har han i alla fall hjälpt oss att håva in en del nyttiga poäng. Tyvärr verkar han dock inte kunna debutera mot sin forna klubb Elfsborg.

En härlig nostalgikavalkad

Äntligen har jag kunnat se jubileumsvideon som togs fram förra året. Det var riktigt härligt, både att se sådant som utspelade sig före min tid (gulden på 1970-talet bland annat), sådant jag har vaga minnen av (uppflyttningen 1988) och att återuppleva klassiker som jag själv varit med om (som guldet 1997 och Parmamatchen). Dessutom en hel del intressanta intervjuer – det är ju fantastiskt roligt att höra personer som Roy Hodgson och Stig Nilsson. En proffsig produktion dessutom. Tack, Gamla Bollklubbare, för denna godbit!

Keen on Keene

James Keene har varit aktuell för HBK både i fjol och 2011, men nu ser han ut att vara närmare än någonsin. Och visst – vi behöver göra något åt offensiven. Kwame Karikari är en riktig besvikelse så här långt och på Shkodran Maholli kan vi ha förhoppningar, men inte förväntningar. Och med tanke på de där "släkten är värst"-incidenterna vi råkade ut för både mot AIK och IFK Norrköping hade det inte varit mer än rätt om Keene kunde sänka sin förra klubb Elfsborg i en HBK-debut.

0-0 kan kännas härligt

0-0 mot Gefle – och jag är nöjd, riktigt nöjd. Det var extremt viktigt att vi äntligen fick poäng, extremt viktigt för HBK:arnas självförtroende. Och det finns faktiskt inga härligare poäng än de man inte riktigt förtjänar. För Gefle var utan tvekan det bättre laget idag.

Trots det så fick vi se ett antal fina individuella insatser, framför allt från Mohammed Ali Khan, Fredrik Liverstam och den ifrågasatte Stojan Lukic, som äntligen fick hålla nollan. Jag tycker även att Kwame Karikari gjorde sin bästa insats i HBK-tröjan hittills, vilket i och för sig inte säger så himla mycket.

Shkodran Maholli gjorde ett piggt inhopp och det var synd att inte någon av hans chanser resulterade. Men vi får inte glömma den andra inhopparen: Antonio Rojas. Han tillförde ett djupledsspel från innermittfältet som saknats hela matchen, då King Gyan och Eric Smith mest hade passat i sidled. Det var faktiskt Rojas som både slog genomskäraren till Mahollis friläge och jobbade fram bollen när Maholli krutade på med vänstern några minuter senare. Eric Smiths tid kommer, men han verkar inte vara i form, kanske tyngd av pressen, och i dagsläget behöver vi Rojas där inne.

Men snart hoppas jag Janne inser det som alla vi HBK:are såg förra säsongen: Joseph Baffo är bra som innerback, men funkar inte på kanten.

För övrigt verkar det som att Tim Erlandsson stannar i England. Synd att vi inte får se honom i HBK-målet, men det ger oss i alla fall lite stålar. Och det behöver vi som bekant.

Två försvarsmisstag – två baklängesmål

Två försvarsmissar, en från vardera ytterback – och så var den sämsta starten på bra länge fullbordad.

Men trots att det var individuella misstag i försvaret som fällde oss igår så känns det som att våra största problem ligger i anfallsspelet. Det verkar som att vi måste ge alla de tråkmånsar, som i månader tjatat om att vi tappat si och så många mål sedan förra säsongen, rätt. Kwame Karikari var visserligen bättre än jag sett honom tidigare, men Junes Barny har inte riktigt lyckats så bra som försäsongen gav förhoppningar om, och på kanterna är vi numera betydligt trubbigare än vi var förra året. Positivt igår var dock att King Gyan gjorde en fin insats.

Så är det dags att måla fan på väggen? Nej, inte ännu. Får vi bara en seger – då tror jag att det kan lossna.

En sorglig hemmapremiär

Vi blir utrullade. Norrköping gör tre mål. Vi skapar inte ens tre halvchanser. Nu ligger vi jumbo.

Men okej - vi fick kanske se framtiden när Sead Haksabanovic debuterade. Inte näst yngst i allsvenskan som Aftonbladet hävdar (Nicklas Bärkroth var flera månader yngre och även Peter Dahlqvist var ett par månader yngre), men definitivt yngste HBK:are genom tiderna. Faktiskt hade vi både den äldsta och den yngsta hemmadebutanten någonsin på planen idag: Christoffer Andersson och Sead Haksabanovic. Och Haksabanovic kan fortfarande slå ett nationellt rekord: han har tio omgångar på sig att bli yngste allsvenske målskytten någonsin.

För övrigt var även publiksiffran sorglig idag. 4308 i en hemmapremiär är uselt.

AIK vann handbollsmatchen

HBK och AIK spelade 1-1 i fotbollsmatchen efter att ett skott av Johan Blomberg oturligt styrts in och Kristoffer Fagercrantz stått för ett teknisk konststycke när han fick in bollen. Tyvärr tyckte domaren att AIK skulle få spela handboll också och därför är det officiella resultatet 1-2.

Förutom det tråkiga slutresultatet så gav ändå premiären många positiva besked, inte minst när det gäller spelare som jag personligen inte sett särskilt mycket i HBK:s tröja tidigare. Junes Barny var skicklig på att ta mot och behålla bollen, Christoffer Andersson kommer att bli riktigt nyttig, Shkodran Maholli gjorde det klart godkänt och Mohammed Ali Khan var bäst i backlinjen. En besvikelse dock: Kwame Karikari som inte syntes överhuvudtaget under sitt inhopp, trots att vi jagade mål.