En historisk kväll

Det skrevs historia på Grimsta ip ikväll. Femte raka bortasegern i allsvenskan - nytt klubbrekord. Och så första målet för Viktor Ljung - en kanon i krysset.

Skrevs det också ett nytt kontrakt för HBK ikväll? Ja, nu är det nog klart i praktiken. Jag har svårt att se att två av trion FFF, Norrköping och Gefle skulle kunna plocka sju poäng på de fyra sista matcherna. Fast visst skulle det vara skönt om vi kunde säkra kontraktet även i teorin redan på söndag mot Åtvid.

Efter målfesten i första halvlek fick vi se en ganska avslagen andra halvlek. Men vi ska inte glömma att Stojan Lukic faktiskt gjorde en hel del kvalificerade räddningar efter paus.

Reflektioner efter Malmö

Noll poäng blev det som vanligt mot MFF på Örjans vall. Men när till och med malmöiternas husorgan tycker att en kvittering inte varit orättvis så förstår man att HBK var riktigt nära.

Om det är något Marcus Antonsson varit känd för tidigare är det målkänsla. Men den verkar helt försvunnen i år. Totalt har han skjutit 27 skott och gjort noll mål i årets allsvenska. I fjol avlossade han 16 skott och gjorde fyra mål.

Tyvärr är inte heller Gudjon Baldvinsson längre någon särskilt fruktad anfallare. Igår var han helt osynlig under den halvtimme han spelade. Bör kanske Perparim Beqaj få chansen på allvar snart?

BP är nu helt borta från allsvenskt spel 2015 även i teorin. Om vi sätter klubbrekord med femte raka allsvenska bortavinsten på måndag bör vi däremot i praktiken vara klara för allsvenskt spel även nästa år.

Tre poäng mot våra friends i AIK

Vår favoritmotståndare AIK var friendly nog att pricka virket istället för mål och det blev en taktisk triumf med fembackslinjen.

Men trots att AIK hade en del chanser ska vi inte glömma att även vi hade flera riktigt högkaratiga lägen, till exempel inlägget från höger i inledningen som AIK-målvakten turligt räddar med hälen till hörna, Viktor Ljungs nick utanför tomt mål när AIK-målisen samtidigt boxar honom i huvudet, Kristoffer Fagercrantz gratisläge när målvakten var långt utanför straffområdet och samme mans friläge på övertid.

Var kom Johan Blombergs varning ifrån? Bland de märkligaste gula kort jag har sett.

Kommer King Gyan någonsin att spräcka nollan? Han skjuter och skjuter, ofta i andravågen efter hörnor, men får aldrig in den. 25 skott står han noterad för i statistiken, och därtill har han säkert ett tiotal blockerade försök.

Jag hade förresten fel när jag påstod att det var tre raka bortasegrar inklusive cupmatchen senast - det var ju fyra raka då. Nu är det fem, varav fyra i allsvenskan. Vinner vi mot BP också slår vi klubbrekord. Det hade varit fint med ett sådant under 100-årsjubileet.

Reflektioner efter Mjällby

Efter fem minuter kändes det som att det kunde bli tvåsiffrigt för HBK mot Mjällby. Två enskilda misstag och så var vi i underläge. Tyvärr kändes det som att inställningen inte var hundraprocentig och vi lyckades inte kvittera.

Visst, vi hade mycket väl kunnat få straff och kanske borde två Mjällbyspelare varit utvisade. Fast det är inte rätt att gnälla på domaren.

Tre matcher i rad utan seger på hemmaplan nu - medan vi har tre raka vinster på bortaplan, inräknat cupmatchen mot Örgryte. Det är verkligen skillnad på höst och vår.

Nästa match vill jag se Joseph Baffo och Fredrik Liverstam i mittförsvaret.

Fyra år till med Jeppe

Jag har alltid gillat Jesper Westerberg. Det är en anledning till att jag är glad för att han nu förlängt sitt kontrakt med oss i fyra år. Men det finns fler. Jag tycker att det är riktigt roligt att han tydligt markerar, både nu och tidigare under säsongen, att han trivs så bra i HBK. Och det mest spännande med det här kontraktet är att det är på fyra år. Ett så långt kontrakt tyder på att vi nu kanske äntligen är på väg ur krisen och kan börja bygga truppen på lång sikt. När tecknade vi senast ett så långt kontrakt med någon spelare?

Vi utklassar HIF!

Vi vinner mot HIF med 4-1 på bortaplan och till och med Helsingborgssupportrarna skriver att det kunde slutat 7-1. Detta är onekligen fredagsmys.

Alla spelare gör riktigt bra prestationer idag. Men jag måste ändå nämna några speciellt:
* Kiddi Steindorsson - vilken bollkontroll!
* Mikael Boman - vilka mål!
* Viktor Ljung - vilken utveckling!

Vart har kraven på Jens avgång tagit vägen? För egen del kan jag säga "vad var det jag sa?"

Senaste gången vi gjorde fyra mål på bortaplan i allsvenskan var för övrigt 2008.

Förbi både Gais och Falkenberg

Vi passerade Gais i maratontabellen och Hallandskonkurrenten Falkenberg i allsvenskan efter 1-1 mot Elfsborg idag. Inte så dumt, särskilt som vi numera alltid har svårt mot boråsarna. Men visst är det lite surt att vi inte lyckas vinna när vi är så pass mycket bättre än motståndarna. Matchen påminde för mycket ganska mycket om hur det såg ut i våras, när vi spelade bra, men ofta tappade poäng i slutet. Den här gången räddade dock Stojan Lukic oss från vad som hade varit en mycket orättvis förlust med en fin straffräddning.

Ett steg uppåt i maratontabellen imorgon?

Det har varit en del märkliga kommentarer efter cupsegern mot Örgryte i veckan. Folk som är besvikna över att matchen blev jämn. Jag kan inte förstå hur man tänker. Visserligen skiljer det två serier mellan lagen, men Öis toppar söderettan medan vi trots allt är ett bottenlag i allsvenskan. Har vi otur spelar Öis och HBK i samma division nästa år. Detta i kombination med att Öis har hemmaplan och att HBK ställde upp med några reserver gör att en jämn match inte är någon överraskning. Nu vann vi och lyckades ta oss till cupens gruppspel nästa år. Jämför gärna med Kalmar, Åtvidaberg och Falkenberg, som alla tre åkte ut mot lag som ligger i botten eller mitten av division ett.

Tar vi en poäng mot Elfsborg imorgon passerar vi Gais i maratontabellen. Vi låg faktiskt före dem för drygt fem år sedan, men den här gången ska vi väl inte tappa det, utan sedan är det dags att börja jaga just Öis, som är mindre än hundra poäng före oss.

Och precis som väntat lämnar Gudjon Baldvinsson när kontraktet går ut. Han är värd respekt för det han har gjort för oss, även om vi alla nog hade velat se lite fler allsvenska mål från islänningens sida.

2013-Stojan tillbaka!

Just när vi tvivlade som mest, just när det behövdes som mest - då var han tillbaka, vår egen Stojan Lukic anno 2013. Given matchhjälte idag med ett par riktigt omöjliga räddningar. Och visst syntes det att han växte även i sitt övriga agerande efter räddningarna.

Och Mikael Boman - vilken kämpe! Dödstrött, men ändå gör han ett riktigt klassmål.

Det börjar bli en trevlig vana att ta hem tre poäng från bortaplan efter ett sent avgörande.

Med 2013-Stojan hade vi varit ett mittenlag

På Himlen är blå har det senaste tiden varit en del diskussioner om Stojan Lukic. Många, inklusive jag själv, är väldigt besvikna på Stojans säsong. Men låt oss titta på fakta: hur har han egentligen presterat i år jämfört med i fjol och hur har det påverkat HBK? Ett sätt att mäta en målvakts prestation är att se till räddningsprocenten. Den säger naturligtvis inte allt, till exempel syns det inte hur svåra räddningarna har varit och den målvakt som är bra på att plocka ner inlägg eller gör lyckade utrusningar utanför staffområdet tjänar ingenting på det i statistiken. Med detta sagt är räddningsprocenten ändå en ganska viktig del i målvaktsarbetet. I år har Stojan Lukic en räddningsprocent på 62 procent. I fjol var räddningsprocenten 71 procent. Hade hans räddningsprocent i år varit lika bra som 2013 hade han tagit åtta bollar till, om man ser till antalet skott han har fått på sig hittills. Och hade vi släppt in åtta mål färre hade vi antagligen haft åtminstone fem poäng mer. Då hade vi legat på övre halvan av den allsvenska tabellen.