En fingervisning om ett avsked

Hmmm – en HBK-spelare gillar att en annan HBK-spelare sannolikt lämnar klubben. Hur ska man tolka det?

Lugnande besked om backlinjen

Jag spekulerade ju i om det, med tanke på hur truppen disponerats, kunde bli ett nytt försök med trebackslinje i år. Men det blir en fyrbackslinje, meddelar vår tränare. Det låter lugnande, med tanke på våra tidigare erfarenheter. Samtidigt kan man ju undra lite över varför vi har sju mittbackar kontrakterade.

Slitet stilistiskt grepp – på HP

Läser man lokaltidningen så börjar man snart tvivla på om vår klubb fortfarande heter Halmstads BK. Istället verkar den ha bytt namn till – Halmstads BK.

När Sadat Karim värvades meddelades i HP 19 december att han skulle spela för – Halmstads BK.

När Joel Allansson skrivit kontrakt med HBK nobbade han enligt HP den 24 december IFK Göteborg för – Halmstads BK.

Och när Keith Millen presenterades i HP samma dag blev han assisterande tränare i – Halmstads BK.

Vi kan också notera att det inte bara är vårt kära HBK som begåvats med – som ständig följeslagare. Även vår samarbetsklubb FCK verkade när samarbetet uppmärksammades av HP den 14 december ha smittats av sjukan.

Analys av truppen inför 2019

Som traditionen bjuder går jag på årets sista dag igenom truppen inför nästa år. Denna period är ju hoppets årstid som fotbollssupporter, med förväntningar på nyanlända spelare och en årligen återkommande förhoppning att det ska gå bättre än den nyligen avslutade säsongen. I år tror jag dock att vi kan ha lite mer fog för hopp än vanligt – dels eftersom årets säsong faktiskt var riktigt svag historiskt sett och det därför borde finnas goda möjligheter för förbättring, dels eftersom vi hittills värvat intressanta namn. Men jag ser också skäl till oro, främst med tanke på hur truppen är balanserad. Nåväl, nu kör vi.

Målvakt
Malkolm Nilsson fick sin första hela säsong som förstemålvakt i HBK och motsvarande, men överträffade inte, mina förväntningar. Han är habil, men frågan är om han kan bli en riktig stormålvakt? Med ett års erfarenhet under bältet bör han i alla fall vara bättre 2019 än 2018.
Under nästa får han konkurrens av Malte Påhlsson. Påhlsson har redan, trots sin ungdom, gedigen seniorerfarenhet från grannklubben Halmia. Därför tror jag att han är närmare att få spela än vad hans företrädare Simon Andersson var. Totalt sett anser jag alltså att både förste- och andremålvakt håller högre klass 2019 än motsvarande spelare 2018.

Ytterbackar
Här finns hård konkurrens – men ändå ingen direkt bredd. Nyförvärvet Thomas Boakye och veteranen Jesper Westerberg hade hand om kantpositionerna under större delen av säsongen, och höll Andreas Bengtsson utanför startelvan. Alla tre besitter fin Superettan-klass, och framför allt Bengtsson hoppas jag kan utvecklas så att han mer konsekvent nå upp till den potential som han stundtals visar upp. Men bakom trion finns i princip ingenting, mer än dåliga nödlösningar som Höskuldur Gunnlaugsson. Det känns inte helt tryggt, och bäddar kanske för något inte allt för lyckat...

Mittbackar
Om det är tunt på ytterbackspositionerna råder det motsatta på mittbackspositionerna. Under 2018 prenumererade Peter Larsson och Alexander Berntsson på de här platserna, men nu kommer ju stjärnan Andreas Johansson. Därutöver har vi ett helt koppel ungdomar: förra årets a-truppsnykomling Isac Larsson samt de nyligen uppflyttade Gabriel Wallentin och Edvin Kurtulus.
Totalt alltså sex utpräglade mittbackar, varav tre borde se sig som närmast givna i startelvan. Dessutom kan Andreas Hadenius spela här. Detta ger mig en känsla av att det kanske blir ännu ett experiment med trebackslinje. Illavarslande, med tanke på hur de tidigare försöken har slutat. Under 2018 så kan det ju mycket väl ha varit trebackslinjen som kostade oss uppflyttning, eftersom vi förlorade två av tre matcher med tre man där bak.

Yttermittfältare
Precis som när det gäller ytterbackar är det något tunt vad gäller utpräglade yttermittfältare i årets trupp. Gabriel Gudmundsson är ju ett givet namn, men kan tyvärr märkligt nog försvinna till HIF. Poängspelaren Höskuldur Gunnlaugsson är också aktuell. Bakom dem finns yngre, orutinerade förmågor som Isac Harrysson, Emil Tot Wikström och nyligen uppflyttade Erik Ahlstrand. Men annars handlar det om att flytta ut mer innermittfältspräglade spelare som Jonathan Svedberg och Oscar Petersson. Å andra sidan – ska vi spela 3-5-2 med wingbackar har vi plötsligt riktigt gott om valmöjligheter, eftersom det då både finns ytterbackar och yttermittfältare som kan figurera här...

Innermittfält
Här finns gott om alternativ. Särskilt intressant är naturligtvis landslagsmeriterade nyförvärvet Joel Allansson. Pontus Silfwer hade totalt sett inte någon glänsande säsong 2018, men visade i alla fall glimtvis varför han förra året beskrevs som en drömvärvning av Igor Krulj. Förhoppningsvis kan han vara jämnare på den nivån under 2019. Jonathan Svedberg har smugit bakom våra mer uppmärksammade ungdomar de senaste åren, men var ordinarie större delen av 2018 och är ju fortfarande tonåring. Han kan bli riktigt bra. Jämngamla Oscar Petersson har även han fått känna på a-lagsspel ordentligt under 2018. Höskuldur Gunnlaugsson kan också placeras här, liksom Emil Tot Wikström. I bakfickan finns Andreas Hadenius. Ja, det känns som att det – precis som i försvaret – är upplagt för att spela tre man här, i någon form av 3-5-2 eller liknande. Lite oroande, faktiskt.

Anfallare
Här är konkurrensen hård. Sadat Karim är ett högklassigt nyförvärv, Johan Oremo håller fortfarande hög nivå, måltjuven Rasmus Wiedesheim-Paul får förhoppningsvis en ärlig chans i HBK nu när han visat i Värnamo att han duger på den här nivån, Tryggvi Hrafn Haraldsson har en hög kapacitet även om han sällan fick ut den under 2018 och Alexander Johansson är en intressant yngling. Lägg till att Gabriel Gudmundsson också kan spela här och att framtiden för årets skyttekung Kosuke Kinoshita ännu inte är avgjord.

Nyförvärv i alla lagdelar – och på bänken

HBK gav oss två fina julklappar på dopparedagen, Joel Allansson och Keith Millen.

Nu har vi förstärkt samtliga lagdelar – plus bänken. I mål den lovande Malte Påhlsson, i försvaret den allsvenske superbacken Andreas Johansson, på mittfältet landslagsmeriterade Joel Allansson, i anfallet notoriske måltjuven Sadat Karim och på bänken Premier League-meriterade tränaren Keith Millen. Bättre värvningar hade vi knappast kunnat göra som Superettan-klubb, åtminstone inte på pappret.

Jag vill dock ändå lägga in några små brasklappar vad gäller våra två senaste nyförvärv.

Allansson har bara skrivit på ett ett-årskontrakt, och har haft en del skadebekymmer. Det känns som att hans huvudplan är att använda oss som en språngbräda för vidare äventyr, så snart hans kropp har fått en hel säsong i kroppen, vilket också hans uttalanden på hemsidan indikerar.

Keith Millen har visserligen varit huvudansvarig under några Premier League-matcher, men har knappast någon imponerande statistik som manager. Crystal Palace har totalt bara vunnit två av de nio matcher där han har varit huvudansvarig, och totalt sett har han fler förluster (35) än segrar (27) under alla sina år som manager. Nu är det självklart svårt att döma någon utifrån knapphändig statistik, men jag tycker ändå att det kan vara värt att notera. Å andra sidan verkar han vara skicklig på att få till farliga fasta situationer och på att stabilisera en svag defensiv, två aspekter som definitivt behövs i HBK.

Trio fick tidig julklapp

Tre av våra ungdomar fick en trevlig tidig julklapp: seniorkontrakt med HBK. Grattis, Edvin Kurtulus, Gabriel Wallentin och Erik Ahlstrand!

Med tanke på att både Edvin Kurtulus och Gabriel Wallentin är backar och även veteranbacken Andreas Johansson anslutit, medan ingen utpräglad back försvunnit (Marcus Mathisen har ju spelat mittfältare lika mycket som back), känns backbesättningen inför 2019 nu helt klar. Kanske borde någon eller några av ungdomarna där bak lånas ut, för nu står vi med nio kontrakterade backar.

Även på mittfältet, där Erik Ahlstrand huserar, har vi (om jag räknar rätt) nio kontrakterade spelare, men både Andreas Hadenius och Gabriel Gudmundsson har ju omgärdats av rykten. Försvinner de kan det nog behövas ett nyförvärv här.

I anfallet är det också trångt, med fem man kontrakterade sedan värvningen av Sadat Karim. Kosuke Kinoshita kan vi nog därför räkna bort.

Och så gör Kujtim Bala comeback i klubben – som tränare. Jag kan för lite om hans kompetens inom det området för att kunna uttala mig, men inte känns det precis som den sortens assisterande som Igor Krulj behöver.

En ny kvast – och så Kvasten

Sadat Karim gjorde 11 mål i superettans jumbolag. Det är riktigt bra. Nu är han HBK:are för två år framöver. Riktigt bra, det med. Han borde kunna sopa in minst lika många bollar hos oss.

Och så dök Kvasten upp häromdagen. Även det alltid en höjdpunkt.

Några märkligheter hittade jag dock i vårt medlemsblad. Som att vår tillförordnade ordförande menar att ”vi kommer att fortsätta att drömma om att vara en stabil allsvensk fotbollsförening”. Måhända är det realistiskt mål, men som ”dröm” är den något futtig. På statistiksidan fanns också en lustig detalj – där listas laguppställningarna i de allsvenska matcher som vi deltagit i under året.

Intressant också att Örjan ska få hybridgräs.

Ett decennium med Westerberg

Visst, jag har kommit fram till att det kanske var dags att säga adjö till Jesper Westerberg. Men det känns ändå så härligt att han fortsätter minst en säsong till. Trotjänare är en bristvara idag.

HBK hjärta FCK

Det har inte precis sprudlat av positiva HBK-nyheter på sistone, men dagens besked att vi inleder ett närmare samarbete med FCK är riktigt goda nyheter. De tre FCK-spelare som vi fått in tidigare, Aboubakar Keita, Marcus Mathisen och Mads Roerslev, höll alla hög klass, så det här lovar gott.

Lite kul var det också att se de tre HBK:are som FCK lyfte fram som våra mest kända spelare: Fredrik Ljungberg, Markus Rosenberg och Niclas Alexandersson.

Ett skämt från en utskämd klubb

På onsdagen får vi veta att årets Superettan-konkurrenter HIF läckt pengar som ett såll och att elitlicensen är i fara, men att styrelsen inte haft en aaaaning om det, trots att alla andra sett att klubben värvat som besatt, men vägrat att betala skulder till bland annat kommunen.

På torsdagen får vi veta att samma HIF är ute efter att köpa loss vår största talang.

Hela situationen vore skrattretande, om det inte samtidigt var så sorgligt. Om elitlicensen överhuvudtaget ska finnas måste den naturligtvis stoppa klubbar som HIF från att gång efter annan leva över sina tillgångar. Och nej – sälj för allt i världen inte Gabriel Gudmundsson till den klubben, HBK!