Analys av truppen inför 2019

Som traditionen bjuder går jag på årets sista dag igenom truppen inför nästa år. Denna period är ju hoppets årstid som fotbollssupporter, med förväntningar på nyanlända spelare och en årligen återkommande förhoppning att det ska gå bättre än den nyligen avslutade säsongen. I år tror jag dock att vi kan ha lite mer fog för hopp än vanligt – dels eftersom årets säsong faktiskt var riktigt svag historiskt sett och det därför borde finnas goda möjligheter för förbättring, dels eftersom vi hittills värvat intressanta namn. Men jag ser också skäl till oro, främst med tanke på hur truppen är balanserad. Nåväl, nu kör vi.

Målvakt
Malkolm Nilsson fick sin första hela säsong som förstemålvakt i HBK och motsvarande, men överträffade inte, mina förväntningar. Han är habil, men frågan är om han kan bli en riktig stormålvakt? Med ett års erfarenhet under bältet bör han i alla fall vara bättre 2019 än 2018.
Under nästa får han konkurrens av Malte Påhlsson. Påhlsson har redan, trots sin ungdom, gedigen seniorerfarenhet från grannklubben Halmia. Därför tror jag att han är närmare att få spela än vad hans företrädare Simon Andersson var. Totalt sett anser jag alltså att både förste- och andremålvakt håller högre klass 2019 än motsvarande spelare 2018.

Ytterbackar
Här finns hård konkurrens – men ändå ingen direkt bredd. Nyförvärvet Thomas Boakye och veteranen Jesper Westerberg hade hand om kantpositionerna under större delen av säsongen, och höll Andreas Bengtsson utanför startelvan. Alla tre besitter fin Superettan-klass, och framför allt Bengtsson hoppas jag kan utvecklas så att han mer konsekvent nå upp till den potential som han stundtals visar upp. Men bakom trion finns i princip ingenting, mer än dåliga nödlösningar som Höskuldur Gunnlaugsson. Det känns inte helt tryggt, och bäddar kanske för något inte allt för lyckat...

Mittbackar
Om det är tunt på ytterbackspositionerna råder det motsatta på mittbackspositionerna. Under 2018 prenumererade Peter Larsson och Alexander Berntsson på de här platserna, men nu kommer ju stjärnan Andreas Johansson. Därutöver har vi ett helt koppel ungdomar: förra årets a-truppsnykomling Isac Larsson samt de nyligen uppflyttade Gabriel Wallentin och Edvin Kurtulus.
Totalt alltså sex utpräglade mittbackar, varav tre borde se sig som närmast givna i startelvan. Dessutom kan Andreas Hadenius spela här. Detta ger mig en känsla av att det kanske blir ännu ett experiment med trebackslinje. Illavarslande, med tanke på hur de tidigare försöken har slutat. Under 2018 så kan det ju mycket väl ha varit trebackslinjen som kostade oss uppflyttning, eftersom vi förlorade två av tre matcher med tre man där bak.

Yttermittfältare
Precis som när det gäller ytterbackar är det något tunt vad gäller utpräglade yttermittfältare i årets trupp. Gabriel Gudmundsson är ju ett givet namn, men kan tyvärr märkligt nog försvinna till HIF. Poängspelaren Höskuldur Gunnlaugsson är också aktuell. Bakom dem finns yngre, orutinerade förmågor som Isac Harrysson, Emil Tot Wikström och nyligen uppflyttade Erik Ahlstrand. Men annars handlar det om att flytta ut mer innermittfältspräglade spelare som Jonathan Svedberg och Oscar Petersson. Å andra sidan – ska vi spela 3-5-2 med wingbackar har vi plötsligt riktigt gott om valmöjligheter, eftersom det då både finns ytterbackar och yttermittfältare som kan figurera här...

Innermittfält
Här finns gott om alternativ. Särskilt intressant är naturligtvis landslagsmeriterade nyförvärvet Joel Allansson. Pontus Silfwer hade totalt sett inte någon glänsande säsong 2018, men visade i alla fall glimtvis varför han förra året beskrevs som en drömvärvning av Igor Krulj. Förhoppningsvis kan han vara jämnare på den nivån under 2019. Jonathan Svedberg har smugit bakom våra mer uppmärksammade ungdomar de senaste åren, men var ordinarie större delen av 2018 och är ju fortfarande tonåring. Han kan bli riktigt bra. Jämngamla Oscar Petersson har även han fått känna på a-lagsspel ordentligt under 2018. Höskuldur Gunnlaugsson kan också placeras här, liksom Emil Tot Wikström. I bakfickan finns Andreas Hadenius. Ja, det känns som att det – precis som i försvaret – är upplagt för att spela tre man här, i någon form av 3-5-2 eller liknande. Lite oroande, faktiskt.

Anfallare
Här är konkurrensen hård. Sadat Karim är ett högklassigt nyförvärv, Johan Oremo håller fortfarande hög nivå, måltjuven Rasmus Wiedesheim-Paul får förhoppningsvis en ärlig chans i HBK nu när han visat i Värnamo att han duger på den här nivån, Tryggvi Hrafn Haraldsson har en hög kapacitet även om han sällan fick ut den under 2018 och Alexander Johansson är en intressant yngling. Lägg till att Gabriel Gudmundsson också kan spela här och att framtiden för årets skyttekung Kosuke Kinoshita ännu inte är avgjord.