Myten om 30

”30 poäng räcker för att klara nytt kontrakt.” Detta påstående har som ett mantra upprepats gång på gång under hela året. Nu är vi på god väg att nå 30 poäng och borde således kunna säkra kontraktet. Men tyvärr är mantrat en myt.

Sedan allsvenskan 2008 fick 16 lag har 30 poäng flera gånger inte varit tillräckligt för att undvika kval. 2017 åkte Jönköping ur med 30 poäng, 2014 tvingades Gefle kvala med 32 poäng och 2013 tvingades vi själva kvala med 31 poäng. Lagen som nått platsen precis ovanför kvalstrecket (plats 13) har i en majoritet av fallen haft över 30 poäng; enda undantagen är 2019, 2018, 2016 och 2008.

Inte heller i år lär 30 poäng räcka för att slippa kvala. Kanske krävs uppåt 33-34. Det får vi mycket svårt att nå.

Nu blir det kval i Skåne

Nej, det var ingen bra insats mot ett av allsvenskans sämsta lag. Men vi borde ändå ha vunnit mot ÖSK idag. Som så många gånger förr brändes fina chanser och som så många gånger förr blundade domaren för tydliga straffar (ett par knuffar och en tydlig hands).

Nåja – vi förlorade i alla fall inte, och det bör innebära att kvalplatsen är säkrad. Ska vi undvika kval behövs sannolikt minst fem poäng mot de fem översta lagen i våra fem sista matcher. Det blir mycket svårt. Nej, vi får nog räkna med kval i december, mot något Skånelag: Helsingborg, Trelleborg och Landskrona ligger alla inom två poängs marginal i Superettan.

Äntligen rättvisa!

 Efter alla dessa satans orättvisor, så fick vi igår till slut marginalerna på vår sida – på alla sätt. Så rättvist!

Vi hade en domare som dömde som man ska, alltså straff när motståndaren tar med hand i eget straffområde och avblåsning när motståndaren står offside. Detta är väl egentligen precis som det ska vara, men den här säsongen har man som HBK:are fått lära sig att alla lag inte spelar efter samma regler.

Vi hade också en Malkolm Nilsson som gjorde fenomenala räddningar, en Marcus Antonsson som spräckte den evighetslånga måltorkan, en Emil Tot Wikström som till slut fixade sitt första allsvenska mål och räddade oss från ett nesligt rekord, en Thomas Boakye som låg bakom två mål och visade vem ska spela högerback i HBK. Och så hade vi det lilla flytet, när – till skillnad från resten av säsongen – våra bollar gick in i mål och motståndarens chanser bara var nära, nära.

Och idag fick Håkan Svensson behålla sitt legendariska rekord.  Så rättvist! Visserligen innebar det att IFK Göteborg tyvärr vann, men jag tycker ändå att det var värt det.

Dessa satans orättvisor

Nej, att gnälla leder sällan till något. Men ändå. Andreas Bengtsson bryter bollen – straff för Degerfors. Degerforsare tar medvetet med handen i eget straffområde – ingen straff. Vi gör mål på frispark – men måste repetera bedriften för att det ska räknas. Ja, för kanske femte gången denna säsong står domaren för helt avgörande insatser när vi förlorar poäng. Satans orättvisa!

Men ändå. Trots domarens missar så ska vi vinna den här matchen, för vi skapar tillräckligt för att pricka in ett par bollar till. Precis som vi gjort de två senaste matcherna. Satans orättvisa!

Och så har Magnus Haglund förlängt kontraktet till och med 2024. Bra, tycker jag. Ingen kan förneka att Haglund lyft HBK under dessa två och ett halvt år. Och spelarna tror på honom, det är tydligt. Min största tveksamhet är hans ovilja att matcha in ungdomar från de egna leden. Han har bara låtit en enda ung kille från egna leden debutera sedan han tog över, och det var Isac Larsson som fick ett par minuter i en enda match.

Byter vi ett bra rekord mot ett dåligt?

Legendariska HBK:aren Håkan Svensson har fortfarande rekordet när det gäller att hålla nollan längst tid i allsvenskan. Men det är inte alls otroligt att han snart tappar det till Mjällbys målis Carljohan Eriksson.

Tyvärr kan vi istället få ett annat rekord. Hittills har fem HBK:are nätat i år: Marcus Antonsson, Sadat Karim, Mikael Boman, Amir Al-Ammari och Samuel Kroon. Faktiskt har inget lag haft färre antal målskyttar under en allsvensk säsong – någonsin. Om inte exempelvis Emil Tot Wikström eller Joel Allansson får in en boll under de åtta sista matchen får vi alltså synas i historieböckerna med denna usla prestation.

Alla sorters missar

Oavgjort hemma mot särklassiga jumbon – dessutom decimerad till tio man – är snudd på katastrof. Men så blir det när den ene efter den andre missar: Andreas Bengtsson som upphäver offsiden vid 1-1, Emil Tot Wikström som slår bollen utanför öppet mål, Marcus Antonsson som schabblar bort allt, linjedomaren som hittar en offside som inte finns (ÖFK:aren närmast hörnflaggan var närmare mål än Joseph Baffo när Sadat Karim nickade) och Magnus Haglund som byter ut vårt vassaste offensiva kort när motståndarna är en man mindre.

Mikael Boman är HBK:are ett år till. Det kan nog bli bra om vi ligger i Superettan, men jag har svårt att se honom bidra så mycket om vi spelar i allsvenskan nästa år. Att Hallandsposten kallar honom anfallsstjärna är smått parodiskt – om Boman är en stjärna, vilken HBK:are är INTE en stjärna?

Magnus Haglund vill ha 23-24 utespelare i truppen nästa år. Svårbergripligt – vi har ju i praktiken inte använt mer än 15 man i år. Varför ska vi ha 8-9 man som bara nöter bänk eller till och med är helt utanför matchtruppen.

Fy fan för ett kryss

Äntligen ett kryss, utropade jag efter 0-0 mot Mjällby. Fy fan för ett kryss, säger jag idag. Efter en fullständigt lysande första halvlek, där vi kunde haft ledningen med 5-0, kom en betydligt svagare, men ändå okej, andra halvlek. Och så tappar vi på tilläggstid, efter en situation där vi ser ut att ha kontroll, men en väldigt skicklig anfallare (det måste ändå erkännas!) lyckas få in bollen. Mörker!

Kan de två Sirius-matcherna vara årets bittraste poängtapp? Sist snodde domaren vår poäng i slutet, nu var Siriusmålet regelrätt men ack så orättvist.

Jag har undrat tidigare varför inte Alexander Berntsson byts in i slutet när vi ska försvara ledningen. Idag undrar jag samma sak. Med Berntsson på plan hade vi med all sannolikhet firat en rättvis trepoängare nu.

Östersund på hemmaplan på lördag. Blir det inte vinst då – ja, då känns kvalspel strax före jul som ett troligt scenario. Brrrr.

Äntligen ett kryss

HBK och Mjällby var både de två lag som gjort minst antal mål och de två lag som spelat flest oavgjorda. Ingen överraskning att det slutade 0-0 idag, alltså. Och det är ett resultat jag är glad över. Efter tre raka förluster var det viktigaste att inte förlora igen, särskilt som Mjällby är en bottenkonkurrent och skulle ha passerat oss om vi förlorat.

Magnus Haglund sade före matchen att det var otänkbart att peta Marcus Antonsson, eftersom Antonsson gjort flest mål för oss i år. Oerhört märkligt resonemang – naturligtvis ska en spelare kunna petas, även om han gjort fler mål än någon annan. Och det är ju inte precis så att Antonsson öst in mål, särskilt inte om man beaktar hans speltid. Per spelad minut undrar jag om inte Mikael Boman har bättre facit i år.

När Haglund sedan ändå lät förra höstens succépar Mikael Boman-Sadat Karim spela i andra halvlek lyfte HBK:s anfallsspel rejält under en liten stund, även om Mjällby sedan tog över initiativet. Om det betyder att Antonsson ska petas framöver? Jag vet inte, men Haglund borde i alla fall inte avvisa möjligheten kategoriskt.

En svit tar slut

Första hemmaförlusten på över ett år, tredje förlusten i rad, tredje mållösa matchen för laget i rad, tionde raka utan mål för vår tilltänkta stjärnanfallare. Det är inte så jättemycket man kan glädjas åt som HBK:are just idag.

Ändå lyckas jag hitta ett par ljusglimtar. Vi ryckte upp oss ordentligt i andra halvlek och borde nog, sett till chanserna, ha kunnat kvittera Kalmars ledning. Och vi ligger ju fortfarande helt okej till i tabellen. Men oj – vad viktig matchen mot Mjällby på torsdag blir.

Fegt och trubbigt – och en klantig högerback

Varbergsmatchen i förra omgången var möjligen årets dittills svagaste insats – men gårdagens förlust mot de blåvita pensionärerna var nog ett steg värre. Motståndarna var inte särskilt bra, men vi var håglösa, tempofattiga, fega och trubbiga.

Dessutom kryddade vi det med ett par misstag i försvaret. Värst var så klart Edvin Kurtulus helt omotiverade markering av en redan markerad IFK:are, vilket ledde till baklängesmål. Det är riktigt tråkigt att Kurtulus försöker anpassa sig till den nivå av försvarsspel som gäller hos hans blivande arbetsgivare. Nu bör Thomas Boakye få chansen som högerback.