Ahlstrand snart i utlandet

Ingen som kan något om fotboll är  förvånad över att Erik Ahlstrand är på utländska klubbars radar. Expressen skriver en artikel med mycket vaga uppgifter om att ”skandinaviska” klubbar tittar på honom och nämner en konkret klubb: Bröndby.

Men även om Expressens text inte tillför så mycket nytt så är nog risken stor att Ahlstrand säljs i sommar. Ja, jag säger risken, för en försäljning kan mycket väl visa sig ödesdiger. Hittills har HBK:s anfallsspel i princip gått ut på att ge antingen Ahlstrand eller Viktor Granath bollen. Ingen annan spelare är något större offensivt hot och alla andra mittfältare i närheten av startelvan har sina främsta kvaliteter i defensiven, möjligen med undantag av Amir Al-Ammari, som är mer av en tvåvägsspelare.

Skulle Erik Ahlstrand säljas nu blir det svårt att ersätta honom med spelare i truppen och vi skulle också få ytterst svårt att handla in en kapabel ersättare. Nej, det bästa vore om vi kunde behålla honom säsongen ut, men jag förstår att det nog är en fåfäng förhoppning.

Härliga premiärer!

Jag gjorde mitt premiärbesök på Strandvallen och fick se en premiärmålskytt fixa 2000-talspremiärseger för HBK på Strandvallen.

Matchen som sådan då? Tja, inget sprudlande spel, och kändes mest som en typisk 0-0-match. Men att vi – som 2021 var ruskigt ineffektiva – är sylvassa när chanserna dyker upp är så härligt att se. Mjällby kändes å sin sida väldigt ofarliga, trots ett stort bollinnehav.

Vi bytte en back mot en anfallare när vi ledde i slutet och det gav utdelning när Naeem Mohammed fixade en straff. Kul! Man berodde det offensiva bytet på att Haglund ville ändra taktik – eller på att han inte litar på en sådan som Melvin Sjöland, som vore den naturliga ersättaren som högerback?

Har ni förresten tänkt på att alla våra mål i år har gjorts av spelare som aldrig tidigare nätat i allsvenskan?  Viktor Granath, Erik Ahlstrand, Thomas Boakye, Phil Ofosu-Ayeh, Gabriel Wallentin och Kazper Karlsson har alla spräckt sin allsvenska målnolla i år. Medan alla som har tidigare erfanhet av att göra mål i allsvenskan – Amir Al-Ammari, Ante G, Joseph Baffo, Marcus Olsson, Joel Allansson och Villiam Dahlström – än så länge ståtar på noll allsvenska mål i år.

Rättvist med orättvis seger

Sirius har varit synonymt med  bittra poängtapp i serien. Vi minns den orättvisa kvitteringen på hemmaplan senaste allsvenska sejouren, vi minns offsidemålet som avgjorde bortamöttet samma år, vi minns ännu en orättvis kvittering på hemmaplan samma år, vi minns när vi vann skottstatstiken klart men HBK-ratade Shkodran Maholli klämde dit två bollar på Örjans vall 2017, vi minns bortaförlusten på övertid samma år, vi minns när Sirius fick fira allsvensk plats på Örjans vall 2016 och vi minns den tunga premiärförlusten samma år.

Men idag byttes all sorg och förtvivlan ut mot glädje. Vi fick till slut vinna mot det andra blåsvarta laget. Var det rättvist? Inte det minsta. Och det är det som gör det så rättvist, efter alla dessa år.

Varför vinner vi då? Tja, vi har helt enkelt en bättre målvakt och vassare offensiva spelare – läs Erik Ahlstrand och Viktor Granath – än Sirius. Trots att uppsalaborna hade bollen nästan jämt så brände de nästan allt. Samtidigt var Granath sylvass när chansen dök upp och Sirius-målisen gjorde en rejäl tavla när Erik Ahlstrand dunkade på bollen från långt, långt håll.

Värt att notera är också att vi efter nio omgångar inte har ett enda kryss. Det var den skadliga kombinationen av ideliga kryss, en stor portion otur och en klick Marcus Antonsson-måltorka som sänkte oss 2021. 2023 ser vi ut att ha gjort oss av med alla de tre ingredienserna i denna trista soppa.

Helgjutet och ändå utan poäng

Vi gör en helgjuten försvarsmässig insats. Men till slut höll det inte. Egentligen finns inte så mycket mer att säga. Vi förtjänade poäng, men å andra sidan förtjänade väl MFF också segern.

Ändå grämer en sak mig lite extra. Kazper Karlsson gör en mycket bra insats, men redan när det var tjugo minuter kvar så såg man att han var riktigt trött. Då bytte MFF spelare på hans kant och fortsatte att pumpa, pumpa, pumpa mot honom. Till slut tog sig en nyinsatt och pigg MFF:are runt, fick in bollen och så var det 0-1. Jag vet att vi inte har världens bredaste trupp, men visst borde en sådan som Villiam Granath – hyllad för sin starka fysiska förmåga och snabbhet när han värvades – vara kapabel att ersätta Karlsson i förvarsarbetet sista kvarten när den unge talangen är helt slutkörd.

Mästarna nollade

Visst, det är aldrig roligt att bli förnedrad. Men kanske var det ändå bra att HBK blev så tilltufsade i veckan, för det syntes att revanschlusten var enorm. Och det räckte långt: seger mot svenska mästarna, som blev nollade för första gången på 34 allsvenska matcher och förlorade på bortaplan för första gången sedan 2021. Dessutom var det fullt rättvist, vi var närmare 2-0 än Häcken var 1-1.

Det har snackats mycket om vår taktiska flexibilitet i år. Men dagens 4-4-1-1-uppställning har inte ingått i paletten tidigare. Nu gör den det och den som framför allt gynnas är Erik Ahlstrand. Det är mycket bra, för Ahlstrand senior är sannolikt är vår viktigaste spelare. Han klarar naturligtvis också av att spela på kanten, men det är i mitten strax bakom anfallaren/anfallarna som han kan glänsa på riktigt.

Tresettare

Inte bara vi får stryk med tennissiffror denna omgång. Både Varberg och Degerfors åkte på sex i baken, dessutom utan att göra något framåt.

För Varberg var det till och med 0-6 på hemmaplan, medan Degerfors fick sin storsmäll mot jumbon i serien. Ännu sämre resultat än HBK alltså. Så ja – kanske finns det ändå hopp för oss i år. Minst ett par andra lag är ju också usla.

En tennisförlust

Elfsborg har i många år varit en mardrömsmatch för mig. Jag räknar i princip alltid med förlust, så också inför matchen idag.

Men istället fick jag en stund drömma om något annat – ja, jag satt faktiskt och fantiserade om att vi skulle vara på övre halvan efter den här omgången. Vi hade ledningen med 1-0, och Alexander Johansson var så när att utöka ledningen. Men så rasade allt. Först kvittering och sedan – precis som vid andra förluster i år – ett missat friläge för en HBK-anfallare vid ett oavgjort resultat och istället ett baklängesmål. Därefter rullade boll efter boll in och det kunde blivit ännu värre än 1-6.

Jag var tveksam till om det här laget skulle klara sig kvar redan före säsongen och just nu känns det svårt att se att vi ska kunna ha mer än maximalt två lag bakom oss i sluttabellen. Men för att ändå hålla hoppet uppe så kan man titta i tabellen och se att vi även efter denna omgång kommer att ligga över båda strecken.

Det finns också, för den som vill, annat positivt att se i detta nattsvarta läge. Viktor Granath fick göra mål igen och kan han fortsätta att få in bollarna så kan det gå. Anfallspartnern Alexander Johansson såg betydligt vassare ut än under tidigare på säsongen. Trevligt också att Malvin Sjöland till slut fick göra allsvensk debut.