När vi klev upp i allsvenskan var en av de avgörande nycklarna kontinuiteten. Vi kunde använda i princip samma startelva under stora delar av säsongen och drabbades – förutom under coronautbrottet – av få avbräck som störde rytmen. Den stora skillnaden under årets försäsongen jämfört är just detta – nu har vi haft mängder med skavanker och i nästan varje match har det saknas en eller ett par spelare. Lite orolig blir jag för det, för på en del positioner är truppen för tunn för att klara av mer än någon enstaka frånvarande spelare utan att tappa rejält. Nåja, nu kör vi som traditionen bjuder en analys lagdel för lagdel.
Målvakt
Malkolm Nilsson höll rekordmånga nollor förra året och har sakta men säkert blivit en allt bättre målvakt. Fortfarande är han dock ingen superkeeper. Med tanke på hur många stora målvaktstalanger som passerat genom klubbens ungdomsled det senaste dryga decenniet är det lite märkligt att just Nilsson, som är en av få som inte fått chansen i något ungdomslandslag, är den som etablerat sig som förstemålvakt.
Bakom Malkolm Nilsson finns Malte Påhlsson, som nött bänk i två år nu. Påhlsson har inte imponerat när han väl fått chansen och det skulle kunna bli ruskigt skakigt om Nilsson blir långtidsskadad.
Ytterbackar
Andreas Bengtsson börjar bli en veteran i HBK-tröjan. Vänsterbacken debuterade i allsvenskan 2015, och har senaste säsongerna varit ordinarie. Han får en hel del skäll av en del supportrar, men jag tycker att han är hygglig defensivt och företagsam och ganska modig offensivt. Ett givet förstaval som vänsterback 2021.
På andra kanten bör nyförvärvet Phil Ofosu-Ayeh vara förstaalternativet. Att han har klass kan man se både i meriterna och i träningsmatcherna. Blir han så bra som han rimligtvis en gång varit kan han vara en av allsvenskans bästa på sin position. Men eftersom han varit långtidsskadad finns naturligtvis risken att han åker på bakslag.
Om någon av dessa två inte spelar finns universalhjälpredan Thomas Boakye. Manager Magnus Haglund verkade länge inte se honom som ett alternativ i backlinjen, men när han väl fick chansen som högerback i fjol blev han kvar där under hela den starka avslutningen. Boakye kan också ersätta Bengtsson till vänster, men kan även behövas högre upp i planen på yttermittfältspositionerna.
Edvin Kurtulus är också ett alternativ på högerbacken. Kurtulus var ypperlig där under första halvan 2020, men verkar ha en stark ovilja mot att placeras på kanten och framhärdar i att han ska konkurrera centralt. Det tycker jag är synd – han borde istället se högerbackspositionen som en möjlighet att samla på sig a-lagserfarenhet. Tids nog kommer han – om han är tillräckligt bra – att få chansen i mittförsvaret.
Bland ytterbackarna får vi också räkna Viktor Ljung. Ljung har dock i princip varit skadad i över ett år och verkar inte nära en comeback. Jag tror tyvärr att det är ytterst liten chans att han kommer tillbaka till startelvan i HBK igen.
Sista alternativet som ytterback är Isac Larsson. Han har varit med i a-truppen i många år, fick debutera i fjol, men är fortfarande för valpig för att kunna räkna med mer än enstaka minuters speltid.
Mittbackar
Andreas Johansson är naturligtvis ett kapitel för sig. Trots att hans spel, i takt med stigande ålder, för länge sedan borde ha börjat gnissla så glider han fortfarande omkring, avväpnar motståndaranfallare och sätter igång farliga HBK-attacker. Håller han hela 2021? Ja, det får vi hoppas, för skulle han gå sönder så kommer han nog aldrig tillbaka. Dessutom är hans rutin och lugn där bak ovärderliga egenskaper för en nykomling.
Joseph Baffo är också en högklassig mittback, som verkar gå under radarn på de flesta så kallade "experter". Men Baffo vann alltså U21-EM för sex år sedan och har tre års erfarenhet från tyska andraligan, som rimligtvis håller minst allsvensk klass.
Första reserv verkar Edvin Kurtulus bli. Det är ingen dålig ersättare. Kurtulus gjorde succé som högerback i somras och tycker själv att han är bättre som mittback. Stämmer det – ja, då har vi en stormittback på gång.
Alexander Berntsson är näste man. Lojale Berntsson har jag gillat ända sedan han debuterade (för sju år sedan!), men med undantag för 2018 har han aldrig varit ordinarie en hel säsong. Tyvärr känns det som att utvecklingen stannat upp och den Berntssonska kantighet som jag hoppats skulle slipas bort verkar vara där för att stanna. Nåja – som andra reserv är han fullt godkänd.
Även här finns Viktor Ljung och Isac Larsson, men ingen av dem bör vara aktuell för spel, om vi inte drabbas av flera skador.
Yttermittfältare
Samuel Kroon gjorde enorm succé 2020. Sju mål och elva assist hade varit bra siffror för vilken spelare som helst, men detta var alltså Kroons debutsäsong i superettan. I år har han tyvärr drabbats av skador – och det oroar mig ganska mycket.
På andra kanten, den till vänster, fick Emil Tot Wikström ett ordentligt genombrott i fjol. Ännu fler mål än Kroon, många assist och hårt jobb var vad ETW levererade. Kan han fortsätta på samma sätt i allsvenskan? ja, det är inte omöjligt – och då lär han dra till sig stort intresse från andra klubbar.
Bakom de två unga kanttalangerna finns veteranen Simon Lundevall. Han kunde aldrig riktigt steppa upp i höstas, säkert störd av Aftonbladets ganska märkliga kampanj (tidningen var den enda som hävdade att något fel begåtts, men försökte ändå påvisa att HBK ändå riskerade poängavdrag). I år har Lundevall tidvis blixtrat till, men också stundtals inte riktigt hängt med i defensiven. Jag tror dock ändå att han kan bli ett starkt kort, inte minst som inhoppare.
Hjälpgumman Thomas Boakye är nästa alternativ. Han gör alltid sitt jobb och kan täcka upp på båda kanter.
Erik Ahlstrand kan också få chansen här. Ahlstrand har, i Kroons frånvaro, fått en del starter som högerytter och gjort det riktigt bra. Känslan är dock ändå att han i första hand konkurrerar centralt.
Innermittfältare
Joel Allansson är given – och en mycket viktig spelare för HBK. Ända sedan han skrev på har det känts som han egentligen håller lite för hög klass för oss, men uppenbarligen trivs Allansson för han har redan förlängt kontraktet två gånger.
Bredvid Allansson är konkurrensen hård. Nye Amir "Triple-A" Al-Ammari var en riktigt viktig spelare för J-Södra förra året och när han nu kommit in i HBK:s spel känns det som han är förstaalternativet.
AAA utmanas dock av Erik Ahlstrand, som sett stark ut under försäsongen och får mycket lovord. Det är svårt att tänka sig att han fortfarande är tonåring. Om allt går rätt kan han explodera och bli årets sensation.
Längst bak i hackordningen finns Dusan Djuric. Jag blev överraskad när han fick förlängt kontrakt, men accepterar veteranen att han nu är långt ner i hackordningen är han ett bra alternativ som inhoppare.
Jonathan Svedberg är också med i truppen, men efter hans svåra knäskada i vintras skulle det vara ren bonus om han får spela i år.
Anfallare
Lånet av HBK-supportern Marcus Antonsson känns riktigt spännande. För bara ett par år sedan var Antonsson landslagsmässig i allsvenskans bästa lag. Några år dessförinnan öste han tillräckligt mycket mål för att vara på väg mot skytteligaseger (men drog utomlands innan säsongen var slut). Själv säger han sig vara en bättre spelare nu. Det är väl i och för sig en ganska given kommentar, men får Unnarydsonen in ett par bollar lär självförtroendet stiga – och det kan bli skytteligaseger i år istället.
Bredvid Antonsson är Mikael Boman det troliga valet. De flesta läsare av bloggen vet att jag ofta varit tveksam och kritisk mot Boman, men en Boman i den form han hade i höstas är magnifik. Tyvärr tror jag inte riktigt att han kan få till det på samma sätt i allsvenskan, där försvararna är skickligare. När Antonsson nu värvats lär dessutom Boman få en roll där han själv inte kommer till så mycket lägen.
Om Boman inte får till det står Sadat Karim redo. Karim har i flera intervjuer just lyft fram detta – att han jobbar på och inväntar sin chans. I höstas gjorde kom chansen, och det blev både mål och assist från ghananen, som dessförinnan missat en hel del. Karim är dessutom en stark bollmottagare, bättre än Boman i mina ögon. Jag tror faktiskt att han kan bli riktigt bra i par med Antonsson, om Haglund nu skulle våga att välja det anfallsparet.
Alexander Johansson är sistaalternativet på topp. Johansson har gjort en massa mål i juniorsammanhang, men inte fått till det som senior. Jag tycker att det är synd att han inte blivit utlånad för att få erfarenhet, som exempelvis Oliver Hintsa blev förra året. I år kan vi inte låna ut honom däremot, för då skulle vi ha för få anfallare kvar i truppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar