HBK-land krymper

Trots våra fina insatser på sistone talar ju det mesta för att vi blir nedflyttade till superettan. Och det kan faktiskt få en del ganska stora konsekvenser för vår klubb, sett på lite längre sikt.

HBK:s traditionella upptagningsområde för supportrar, men även i hög grad spelare och sponsorer, har, enligt min uppfattning, varit koncentrerat till södra och mellersta Halland och en bit av västra Småland. Folk från Falkenberg, och i vissa fall även nordhalläningar som Jesper "Fjärås Uhlén och Alex Bengtsson, har kunnat utvecklas till HBK:are, liksom människor från till exempel Gislaved.

Frågan är om de kommer att göra det i framtiden. Jag har svårt att se en falkenbergare som blir intresserad av fotboll idag välja HBK, med tanke på att FFF ligger på samma nivå som vi och möjligen även i en högre division nästa år. Detsamma kommer troligtvis att ske i orterna i närheten av Nissastigen i Småland: ungdomar från Gislaved, Gnosjö, Smålandsstenar och så vidare kommer mycket möjligt välja J-Södra, som i princip är klart för allsvenskan och nu kan få en ny arena, före HBK (under förutsättning att de överhuvudtaget väljer ett lokalt lag, det är ju långt ifrån självklart idag). Skulle även IFK Värnamo och Varbergs Bois lyckas etablera sig på samma nivå som HBK så kan HBK-land krympa ytterligare. Och det är som sagt inte bara supportrar vi tappar, även spelare och sponsorer riskerar att försvinna till de andra klubbarna som tränger bort oss från vårt revir.

Men det är naturligtvis långt ifrån kört. Om det nuvarande tillståndet blir en parantes och vi snart återigen är överst på tronen i Halland och västra Småland så bör ordningen kunna återställas. Tills vidare kan vi kanske glädja oss att konkurrensen inte är lika hård i sydvästra Småland, där ju vår traditionella antagonist Öster numera är vår farmarklubb.

En poäng, en ficka och ett rekord vi slipper

Oavgjort mot Sveriges Champions League-representant följdes upp med oavgjort mot serieledarna. Det går inte att klaga på de resultaten, och inte på prestationerna heller. Men tyvärr är det ju trepoängarna som vi är i desperat behov av. Tänk om vi hade lyckats ta i alla fall en poäng mot FFF i de båda derbymatcherna, då hade vi nästan varit ikapp nu...

Stojan Lukic har verkligen Mikael Boman i sin ficka. Plockade ett friläge och även Bosses övriga försök.

Återigen en strålande prestation av Andreas Bengtsson. Ja, även våra andra två tonåringar i startelvan, Alexander Berntsson och Eric Smith, gjorde det bra.

Och även om vi skulle åka ut har vi i alla fall med dagens mål sett till att Halmia får behålla rekordet som laget med sämst offensiv i allsvenskan. Skönt.

Varken hockey eller handboll

Det är inte hockey vi spelar, sa den bittre MFF:aren. Nej, och inte handboll heller, kan jag upplysa om. Pinsamt att klaga på domaren för att man inte får fuska.

Men visst kändes det ovant att i den situationen faktiskt ha flyt – det är vi inte bortskämda med i år. Totalt sett går det dock inte säga att det var vi som hade flyt, för den här matchen hade vi faktiskt kunnat vinna om vi hade marginalerna med oss.

Trist dock att det bortdömda målet ledde till att Fredrik Liverstam blev varnad. Nu är både han och Matthew Rusike – våra två bästa spelare – avstängda mot IFK Göteborg.

Och sist men inte minst: vilken debut från start av Andreas Bengtsson! Honom vill jag se mer av.

Farväl Falkenberg – nu sticker vi till superettan

Hej då, allsvenskan. Det var den känslan jag hade när jag efter matchen igår stod kvar på läktaren och tittade ut över planen. Några av HBK:arna var framme och snackade med supportrarna, det blev heta känslor, och det kändes som ett farväl där också.

Visst, det var ett misstag som gjorde att vi förlorade igår. Och visst, vi hade faktiskt riktigt många heta lägen att göra mål. Men det går inte längre att tänka att det är tillfälligheter som gör att vi nästan aldrig lyckas få ihop både offensiv och defensiv i en och samma match. Det är uppenbart att vi inte räcker till.

Intressant nog inleddes bröts vår starka svit och kräftgången inleddes i den match där King Gyan blev skadad. Undrar hur stor hans betydelse för HBK egentligen varit?

Konstiga idéer om konstigt gräs

Kommunen har lösa planer på konstgräs på vår hemmaarena och pratar av någon anledning att man vill utnyttja planen tio gånger mer. Varför då? Ska alla stans småklubbar flytta sina matcher dit?

Och om det stämmer, som nämndsordföranden påstår, att Örjans vall inte räcker till för både HBK och Halmia så är det ju ganska givet vad som bör göras – flytta småklubben som är på väg ner i fjärdedivisionen till en annan plan.

Förresten visar Halmias ordförande upp en imponerande okunskap när hon påstår att "alla nya arenor i dag byggs med konstgräs". Har hon hört talas om fotbollsarenan Swedbank stadion? Känner hon möjligen till Gamla Ullevi?  Är Friends Arena måhända bekant? Pinsamt är bara förnamnet.

Festlig eller ångestfylld fredag?

Derbyfest marknadsför HBK matchen mot Falkenberg som. Derbyångest skulle jag säga. Efter att vi idag som vanligt fått stryk mot Häcken så ser det riktigt mörkt ut. En ny förlust mot FFF och superettan är ruskigt nära. Å andra sidan – om vi vinner med mot våra halländska kollegor så är vi uppe på kvalplats. En ångestfylld fredag, som sagt.

Finns det då inte något positivt att plocka med sig från dagens match? Jodå, jag kan hitta sådant också:
* Vi fick inga nya avstängningar eller skador.
* Fram till dess att vi gjorde första målet så såg HBK:arna riktigt alerta ut. Jag gissar att vi blev oroliga när vi fick ledningen och sedan gick det ju av bara farten att släppa in några bollar.
* Och Matthew Rusike visade återigen, trots svagt understöd, att han är minst en klass bättre än övriga HBK:are. Ska vi rädda kontraktet så får det nog bli han som gör det.

Äntligen en klasspelare

Vilka klassmål av Matthew Rusike. Där har vi en spelare på en helt annan nivå än övriga HBK. Oh, shit, liksom!

Men så bedrövligt att försvaret går bort sig så många gånger. Jag skrev ju förra veckan att det märktes att Fredrik Liverstam saknades, men idag när han var tillbaka gjorde varken han eller Mohammed Ali Khan någon särskilt bra match. Mycket tråkigt att försvaret nu darrar när vi väl ha fått igång målskyttet.

Äntligen mål!

Mot allsvenskans sämsta försvar sprack äntligen målnollan, och sedan gick det av bara farten att göra ett mål till. Väldigt, väldigt viktiga mål och en väldigt, väldigt viktig poäng. Om något lag förtjänade tre pinnar var det ÖSK, men nu håller vi dem bakom oss och gick faktiskt också förbi FFF på målskillnad.

Jag vill inte hänga ut startdebuterande Alexander Berntsson, men visst syntes det att vår bäste spelare saknades. Utan Fredrik Liverstam har vi inte längre ett försvar av hög allsvensk klass. Tolkar jag det här rätt är han i alla fall tillbaka nästa omgång.

Matthew Rusike är tydligen ingen utpräglad anfallare, men mål kan han göra. Nu två på de två senaste matcherna.

En strålande match av Antonio Rojas. Vann mycket boll, fixade frisparken som gav första målet och sköt snyggt in det andra.

Snorre Krogsgård må ha varit en besvikelse jämfört med de förhoppningar vi hade före säsongen, men jag gillar inte att han börjar utvecklas till en hackkyckling. Ni som hånar honom bör minnas att han idag hade flera fina inlägg varav ett ledde till 2-2-målet och dessutom ett rykande skott som målvakten fick tippa till hörna. Heja Snorre!

Mannen i gult matchhjälte för HIF

En svag första halvlek, men en stark uppryckning i början av andra – och så bestämmer domaren sig för att avgöra matchen. Och inte nog med det, han ser också till att vår bäste spelare kommer att missa ett antal matcher framöver. Fy fan.

Idag fick vi inte ens ihop full trupp: Viktor Ljung, James Keene, Simon Silverholt och King Gyan skadade, Sead Haksabanovic märkligt nog ivägsläppt för att träna med en annan klubb mitt under brinnande säsong och Andreas Bengtsson avstängd efter ett rött kort i U21. Återstod alltså 17 a-lagsspelare. Framöver kommer även Fredrik Liverstam att saknas.

Har ni noterat att Alexander Henningsson fortfarande spelar i nummer 14, trots att det inför hans första match sades att han senare skulle byta till 20? HBK förberedde allt för frälsarens återkomst, men Dusan Djuric nobbade oss den sista dagen. Bittert.

Och nu är vi ännu närmare Halmias bottenrekord.

Snart lika dåliga som Halmia

Fotboll går ut på att göra mål. Och även om jag allt som oftast är väldigt förtjust i stabilt försvarsspel så måste vi börja hitta målet snart. Faktum är att vårt målsnitt just nu (0,63 mål per match) är det sämsta i allsvenskan sedan Halmia åkte ut med dunder och brak 1979 (15 mål på 26 matcher gav 0,58 mål per match). För att klå Halmias bottenrekord när säsongen är slut måste vi nå 18 mål i år – vete tusan om vi klarar det.

Så var vi då nära att få in en boll i dagens möte med jumbon Åtvidaberg på hemmaplan? Nja, visst gjorde målvakten några fina räddningar på två lägen för James Keene, men annars var det ganska tamt. Nyförvärvet Matthew Rusike gjorde inget större avtryck.

Men försvarsspelet var återigen bra och Stojan Lukic var stabil. Alltid något. Och jo – vi kröp ju faktiskt närmare FFF också och utökade dessutom avståndet till ÖSK.