Analys av truppen inför 2026

”Jag tror inte man ska förvänta sig att det händer för mycket hos oss”, sa Jesper Westerberg till HP för någon vecka sedan. Jag tror tvärtom att det blir en hel del som behöver hända hos oss, för truppbygget innehåller många frågetecken just nu. Därmed inte sagt att vi behöver vara oroliga – som HBK:are känns det faktiskt bättre än på många år, med en hyfsat ekonomiskt läge framför allt tack vare försäljningen av Yannick Agnero och en spelartrupp som visserligen innehåller hål, men också en hel del krydda. Så här ser jag på läget nu.

Målvakt

Dubbel-Tim har varit vårt målvaktspar i två säsonger, men mycket tyder på att det bara blir en Tim nästa år. Erlandssons far härjar på HÄB; gnäller understundom på att folk inte uppskattar honom, understundom på att sonen är för dåligt betald. Själv har Tim E inte uttryckt det så tydligt, men ändå inte velat skriva på nytt kontrakt. Ett rykte om IFK Göteborg dök upp häromdagen, även om jag har svårt att förstå varför han skulle vilja gå in som nummer två en gång till.

I sakfrågan om målvakternas kvalitet är min – liksom sannolikt majoriteten av HBK:arnas – inställning att Erlandsson varit den bättre av de båda Tim, men att skillnaden inte är milsvid. Visst är det trist för honom att han haft sämre lön än Rönning, men förutsättningarna när han kom var inte de bästa. Han hade spelat ett par säsonger i tredjedivisionen och hade en bakgrund med både fysiska och psykiska besvär. Och faktiskt är det också trist för oss att vi satsat våra största ekonomisk resurser på ”fel” Tim – i alla fall så här långt.

Så hur blir det då? Jag tror att HBK satsar på Rönning och hoppas att han kan betala tillbaka på det förtroendet. Som backup blir det sannolikt något liknande som Erlandsson var för två år sedan, alltså en hyfsat rutinerad keeper. Räcker det? Jag vet inte, och det är ett av de större frågetecknen inför 2026.

För övrigt hoppas jag trots allt på att Tim Erlandsson skriver på igen, inte minst för att det är vår kanske enda chans att hålla sviten med egna produkter i startelvan levande hela året.

Mittbackar

I drygt ett år har vi kört med tre mittbackar. På HÄB har det glunkats en del om att det kan komma att bli fyrbackslinje kommande år, men så som truppen har byggts tvekar jag, för mittbackar har vi verkligen gott om.

Bleon Kurtulus är än så länge kvar, men försvinner troligen. En ersättare har dock redan hämtats in i estniska landslagsmannen Erko Tougjas, som naturligtvis är tänkt att starta. Filip Schyberg gjorde en riktigt bra debutsäsong i allsvenskan och torde också få fortsätta i startelvan. Sedan har vi Pascal Gregor, som vi lade en del pengar på och även han borde vara med i startelvan. Där bakom finns Gabriel Wallentin och unge Hjalmar Åberg. Dessutom kan Gustav Friberg, som sannolikt skriver på nytt kontrakt, vara ett alternativ, och upplockade Olle Johansson har även han testat på mittbacksspel.

Sammanfattningsvis tycker jag att vi här har det gott ställt, såväl kvalitetsmässigt som kvantitetsmässigt.

Ytterbackar

Här kan det bli riktigt intressant om Vinicius Nogueira faktiskt återvänder till oss på riktigt. Då har vi återigen det superba ytterbackspar som glänste hösten 2024, med André Boman på andra kanten. Ännu en anledning att fortsätta med vår 3-4-3-uppställning.

Bakom dem finns Oliver Kapsimalis och Gustav Friberg – helt okej backups. Rami Kaib är vi också intresserade av, men jag gissar att det blir antingen han eller Vinicius, möjligen ingen av dem, men inte båda två. Blir det ingen av dem så behöver en ny vänsterspringare hämtas in till startelvan.

Mittfält

Här finns väldigt många namn att välja på, samtidigt som vi precis värvat Rocco Ascone permanent. Fransmannen kan med en hel försäsong i benen förhoppningsvis hålla i 90 minuter. Det kan bli succé.

Bredvid honom lär Joel Allansson vara första alternativet. Allansson hade en svacka för ett par år sedan när han ofta fick hålla till på kanten, men med kaptensbindeln runt armen har han återtagit sin givna plats i startelvan.

Andra innermittfältsalternativ i a-truppen är Niilo Mäenpää, Alexander Damnjanovic Nilsson, Måns Andersson, Vincent Johansson, Olle Johansson, Albin Ahlstrand och Iddrisu Moro. Även om några av dem även skulle kunna spela högre upp i banen så är nio innermittfältare faktiskt alldeles för många. Min gissning är att ett par-tre försvinner före seriespelet drar igång, antingen på lån eller permanent. Moro och Ahlstrand ligger nog närmast till hands, kanske också ADN som knappt spelade alls på andra halvan av säsongen och nog inte är sugen på vad som kan bli en hel säsong av bänknötande.

Anfall

Vi gjorde bara 24 mål förra året och av dem stod Yannick Agnero och Villiam Granath för nästan hälften. 2026 är sannolikt ingen av dem kvar, även om Granath inte presenterats för ny klubb ännu. Av allt att döma behöver vi förstärka.

De tre anfallspositionerna i 3-4-3 är tämligen olika. De två på kanterna liknar nästan mest mittfältare och det är också ofta mittfältare som fyller dem. I truppen skulle exempelvis Niilo Mäenpää, Vincent Johansson och Albin Ahlstrand kunna ta plats här.

Jag tror dock att mer renodlade anfallare kommer att ha goda möjligheter att spela på dessa positioner 2026.

Ludvig Arvidsson fick flera chanser under 2025 och gjorde mycket bra, men hamnade också i en svacka och är faktiskt fortfarande mållös i allsvenskan. Marvin Illary pratas det mycket om och visst drömmer vi om succé där. Blair Turgott är fortfarande kvar i truppen och kanske, kanske, kanske finns det någon form av kvalitet kvar där. Inlånade Emmanuel Yeboah har spelat mest centralt, men kanske skulle han kunna få det att lossna på en ytterposition?

Totalt sett tror jag ändå att vi nog har vad som krävs för de två yttre anfallsrollerna.

På den centrala positionen finns större problem. Här är just Yeboah förstavalet. Men som så många andra lyft fram har han ett väldigt svagt facit målmässigt, med endast en strut som kom på straff. Till en början verkade han kunna bli minst lika bra som företrädaren Agnero, och meritmässigt var han ett större namn, men målskyttet måste lossna snart. Gör det det så kan han bli riktigt bra, men annars bör vi nog satsa på någon annan snart, särskilt som lånet bara sträcker sig till sommaren.

Malte Persson är den andra naturliga kandidaten här. Av HÄB:s redaktör hyllades han enormt mycket efter sin startdebut då han förutspåddes bli en spelare i världsklass. Även om det var smått parodiska överord så är han definitivt ett intressant namn och har redan spräckt allsvenska målnollan. Men vi kan inte räkna med att han bär oss 2026.

Blair Turgott kan möjligen också figurera här, men har ju varit en flopp i ett och ett halvt år och är ingen att räkna med. Våra utlånade spelare med kontrakt även 2026, Jesper Westermark och Alex Hall, är knappast heller aktuella.

Nej, totalt sett ser det nog för tunt ut i mitten av anfallet och det är här jag hade lagt huvuddelen av den ekonomiska satsningen inför 2026, i alla fall återstoden nu när vi tagit in Tougjas och Ascone. Å andra sidan är ju just målfarliga centrala anfallare vad i princip varenda fotbollsklubb i världen söker så det är såklart inte det lättaste att pricka rätt.

Nu roccar vi loss

Rocco Ascone är klar för HBK, med ett långt kontrakt. ”En fin julklapp till alla HBK:are”, säger Jesper Westerberg, och det är ju bara att hålla med. Visserligen är det en julklapp som vi nog visste att vi skulle få, en sådan som legat under granen med ett rim som är lätt att avslöja, men inte desto mindre blir man glad när paketet till slut öppnas. Nu ser jag fram emot att mittfältet verkligen roccar 2026!

En till Norge och en från Norge?

Det är en tämligen stillsam silly season så här långt, trots att så många kontrakt gått ut. Än så länge har inga mer än Joel Allansson officiellt förlängt, å andra sidan har heller ingen med utgående kontrakt bekräftats klar för någon annan klubb ännu.

Pawel Chrupalla har i sin tur brutit sitt kontrakt, och det var väl egentligen inte så förvånande på något sätt. Chrupalla hade innan han kom till HBK valsat runt i rätt många klubbar. Med tanke på hans obestridliga talang i tillslaget så borde vi nog ha insett att det brister i andra aspekter, för annars hade han blivit kvar längre i en klubb. Jag skulle gissa att det nog till stor del kan vara det mentala som inte räcker till. Vi kan också notera att Jesper Westerberg nu säger att det inte är säkert att Chrupalla ens tänker fortsätta att spela fotboll.

Även vår assisterande tränare Adam Larsson lämnar. Inte heller det så förvånande, för även han verkar vara en hoppjerka. Men ändå synd – han hade intressanta tankar när jag lyssnade på honom i Sigges cirkus förra månaden. HBK säger att han inte ska ersättas och det kanske är bra, för vi har ju ett ganska stort tränarteam ändå.

Det enda riktiga ryktet om spelare in är Joel Nilsson. Han är en spelare som visserligen har en del allsvensk erfarenhet, men nu har harvat runt två år i Norges andradivision och är på fel sida 30-strecket. Det känns inte riktigt som rätt man att bränna vår lönebudget på. Intressant nog var han aktuell redan för sju år sedan, men även då var jag skeptisk.

Sviten i fara trots alla egna produkter

Ännu en talang får a-lagskontrakt. Olle Johansson blir den sjunde som lyfts upp i a-laget i år. Det är riktigt imponerande.

Och ändå: Risken är riktigt stor att vi när allsvenskan drar igång i vår bryter den underbara sviten med egna produkter i startelvan. För av de unga talanger som kommit upp de senaste åren är det bara Bleon Kurtulus som har slagit sig in i startelvan på riktigt. Samtidigt har flera egna produkter som varit givna i startelvan försvunnit: Erik Ahlstrand och Kazper Karlsson efter säsongen 2023, Jonathan Svedberg och Andreas Johansson efter säsongen 2024 och troligen Tim Erlandsson och Bleon Kurtulus efter denna säsong.

Visst kan Gabriel Wallentin, Ludvig Arvidsson och Malte Persson under rätt förutsättningar komma att göra en del matcher från start 2026, men ingen av dem har idag en given plats i startelvan. Och visst kan kanske Måns Andersson, Oliver Kapsimalis, Vincent Johansson, Olle Johansson, Albin Ahlstrand och Hjalmar Åberg få göra någon enstaka eller ett par från start 2026, men majoriteten får sannolikt nöja sig med inhopp. Nej, ska sviten leva kvar så behöver nog Tim Erlandsson skriva på nytt kontrakt, för jag tror inte att Bleon Kurtulus är med oss 2026.

Och så kan vi till sist konstatera att HP inte kan räkna till sju.

Tidningen har fortfarande inte heller orkat göra en egen intervju med en enda av våra tre nya spelare inför 2026 – bara avskrifter av HBK:s egen sajt. Så oerhört slappt. ”Allt om HBK” hävdar tidningen, men istället för att intervjua nya HBK:are så lägger man kraft på att skriva långa texter om spelare som lämnat HBK och gått till Superettan eller utlandet.

Från Ljungby och Tallinn

Lagbygget inför nästa säsong har satt igång. Igår presenterade HBK med bara någon timmes mellanrum två mittbackar: unge Hjalmar Åberg från egna akademin men ursprungligen från Ljungby och estländske landslagsmannen Erko Tougjas. Riktigt glädjande, båda två. Åberg utsågs nyligen till bäste back i P19-allsvenskan och Tougjas låter riktigt spännande på Jesper Westerbergs beskrivning: snabb (det kan vi behöva där bak), styr och ställer (vi behöver en ledartyp), vinnarmentalitet (ja tack!). Dessutom är han både lång och vänsterfotad. Vi kan för övrigt notera att Tougjas bara för några dagar sedan gjorde mål för estniska landslaget.

Intressant är också att Tougjas får ett så långt kontrakt (till 2029) och att vi av allt att döma fått honom billigt mot att Flora Tallinn får en saftig vidareförsäljningsklausul. 

Kontrakten för dessa två mittbackar torde innebära att Marcus Olsson och Bleon Kurtulus inte spelar med oss nästa år. Det är fullt väntat och fullt rimligt. Olsson har visserligen startat tio matcher i år och hoppat in en del, men han fyller 38 i vår och det är dags för generationsväxling. Kurtulus har fått sitt stora genombrott i år, men ska vi få något betalt för honom så måste han säljas i vinter – och jag tror också att han själv nu vill ta nästa steg.

Alla vill vara kvar – eller?

 ”Alla är väldigt positiva till en fortsättning”, säger Johan Lindholm om HBK-spelarna med utgående kontrakt. Det är nog ett av hans allra minst sanna uttalanden hittills. Jag har svårt att se exempelvis Naeem Mohammed vara väldigt positiv till att fortsätta i HBK. Men om spelare som Villiam Granath och Tim Erlandsson verkligen skulle vara det så skulle jag bli väldigt glad.

I samma artikel talas också om att de unga talangerna Hjalmar Åberg, back som nyligen prisats för årets säsong, och Olle Johansson, mittfältare, skulle vara aktuella för a-lagskontrakt. Gärna det, säger jag – båda verkar vara riktigt talangfulla.

Även Francis Dovi, som tidigare tränat med klubben, är på besök igen. I vintras trodde jag felaktigt att han skulle få kontrakt, men chansen borde vara större nu, för dels har han skaffat sig erfarenhet av svensk fotboll i ett år nu, dels skulle vi väl inte syna honom en andra gång om han inte var högintressant.

Och så glädjer vi oss naturligtvis åt att Migrationsdomstolen kommit fram till att Migrationsverket tog ett helt galet beslut kring Vinicius Nogueira. Nu är ju skadan tyvärr redan skedd – vi tappade honom i år och jag tror knappast att han vill spela i HBK 2026, men vi kan nog i alla fall få bättre betalt. Och visst kan man drömma om Vini i en HBK-tröja igen. Domstolens besked är också en viss upprättelse för Jesper Westerberg, som ju i vintras gång på gång försäkrade att allt skulle lösas, men sedan fick stå där med skammen när Migrationsverket till slut sade nej.

AIK har pengarna – men HBK har poängen

Förra helgen säkrade vi kontraktet efter en av årets bästa insatser. Idag var vi ännu bättre. Ja, det var nog årets bästa insats när vi på bortaplan lekte med laget som tydligen har högst publiksnitt någonsin i en nordisk högstaliga. Det är nästan imponerande hur svagt AIK är med tanke på hur mycket pengar de kan dra in på sina supportrar.

Men det är ju inte alltid ett lags fel att de framstår som dåliga – det kan ju också vara motståndarna som gör dem dåliga. Så skulle jag säga att det var idag. Segern grundlades genom en helgjuten prestation från samtliga HBK:are.

En del insatser är dock värda att lyfta extra.

Framför allt ska vi naturligtvis hylla Villiam Granath. Han var ett misslyckat nyförvärv som bara nötte bänk första säsongen, tog sig in i laget säsong två och nu, säsong tre, är han HBK:s viktigaste och bästa spelare som aldrig gör en dålig match. Trots att kontraktet går ut och han sannolikt lämnar så har han fortsatt att leverera högklassiga prestationer och blir med dagens två strutar årets bästa målskytt tillsammans med Yannick Agnero.

Men det finns fler att hylla idag: Marvin Illary gör en riktigt lysande startdebut och kommer att bli spännande att se nästa år, Niilo Mäenpää är så mycket bättre när han får spela på sin rätta prestation, trebackslinjen är stygg och tät som aldrig för, Joel Allansson firade sitt nya kontrakt med ännu en stabil insats och inhopparna Malte Persson och Vincent Johansson ger hopp om framtiden.

För övrigt kan vi konstatera att HBK i år tagit 17 poäng mot de 4 Stockholmslagen. Mot de övriga 11 lagen blev det totalt 18 poäng, varav 6 mot jumbon Värnamo.

Bäst när det gäller!

Vi hade vår bästa chans att säkra kontraktet på egen hand idag – och vi tog den med besked. Visserligen blev det bara 0-0 mot BP, men det var ju exakt vad som krävdes och prestationen var en av årets bästa, om inte den allra bästa. Förutom några korta perioder dominerade vi totalt, vann nästan alla närkamper, hade överlägset bollinnehav (har vi haft så mycket boll i någon match under den här allsvenska sejouren?) och bollar i både ribba och stolpe. Härligt att se att vi verkligen kan vara bäst när det gäller.

Nu, när serietillhörigheten är klar, lär arbetet med att bygga nästa års trupp ta fart på allvar. Och Jesper Westerberg, Johan Lindholm och de andra inblandade har ett styvt jobb framför sig. I dagens startelva är det bara André Boman, Pascal Gregor, Filip Schyberg och Niilo Mäenpää som har kontrakt hela nästa säsong. Visserligen kan säkert en del av de övriga stanna, men det lär nog ändå bli ganska rejält vinddrag av spelare både in och ut under den närmaste tidens silly season.

Bryta eller förlänga – både spelarkontrakt och allsvenskt dito

Det är den där tiden på året då allt går lite snabbare – rykten börjar rulla in, spelarkontrakt diskuteras, bryts eller förlängs samtidigt som årets säsong ska avslutas och även här ett nytt kontrakt ordnas.

I helgen har HBK ett gyllene läge att säkra nytt allsvenskt kontrakt. En poäng hemma mot BP räcker. Det ska inte vara omöjligt och är ett läge som jag absolut köpt före säsongen. Samtidigt: Om vi får stryk mot pojkarna och Degerfors eller Öster (eller i värsta fall båda) vinner den omgång så ser det plötsligt ganska så läskigt ut inför slutomgången. Då har vi AIK på bortaplan och det brukar innebära noll poäng. Nej, ska vi säkra kontraktet på egen hand så bör det nog ske på söndag.

Under veckan har också ryktena kring ett eventuellt tränarbyte rullat vidare och vår gamle anfallare Gunnar Heidar Thordvaldsson sägs ha varit aktuell. Nu framgår det visserligen inte om det är just jobbet som huvudtränare i HBK som GHT tackat nej till, men om det vore så så tycker jag att det är ytterst märkligt. Jag har svårt att se vad som skulle göra honom till en tydlig förbättring på tränarfronten.

HP är rejält akterseglade när det gäller ryktena kring tränarbyte. Men tidningen gjorde i alla fall sitt bästa för att koka soppa av en spik. HP tog några enstaka kommentarer från folk som istället för att se matchen kollade tidningens direktrapport – och byggde en hel artikel om ”missnöje med HBK-tränaren” på det. Tramsigt gjort. Men med detta sagt kan det naturligtvis, precis som jag påpekat tidigare, ligga något i uppgifterna som florerar.

Det är inte bara på tränarfronten som det finns rykten – och ibland mer än så. Nu sägs Gisli Eyjolfsson redan vara klar för isländska IA. Det förklarar varför han varit helt utan speltid nu på slutet. Jag tycker att han borde fått fler chanser, men med tanke på att vi har ganska många spelare på innermittfältet och han antagligen har en av de högsta lönerna så klagar jag inte.

Även Villiam Granath ryktas bort, i detta fall till ett topplag i Polen. Det låter fullt troligt – Granath har varit vår bästa spelare i år och vill säkert passa på att få några år med fin lön på kontinenten. Det är han faktiskt också värd, även om jag naturligtvis gärna vill att han stannar.

Målisen Tim Erlandsson har också utgående kontrakt och svävar lite i sina svar. Min gissning är dock att det inte är några supererbjudanden som han fått. Erlandsson är en okej allsvensk målvakt, men inte så mycket mer. För HBK duger han dock gott, så jag vill gärna ha honom kvar också.

Ett rykte in har också dykt upp: Högerbacken Anders Hellblom från tredjedivisionslaget FC Stockholm. Det låter som en ganska typisk HBK-värvningen, men jag ser inte riktigt att det är just på högerbacken som vi behöver förstärka. Men visst: Han kan kanske spelas in bakom André Boman ett år eller två. Och kanske funka på vänsterkanten också.

Och till sist: Kul att se B-laget bli svenska reservlagsmästare. Visserligen betyder det inte att framtiden är säkrad (många av spelarna är ju inte så unga längre och att vi tog guld 2021 har ju inte resulterat i att vi några år senare är ett topplag), men vi är svältfödda på titlar så man får ta vad man kan få.

Mörker – och ändå på rätt sida

De har varit så många i år, förlusterna som man känner en mörk tomhet efter. Dagens 0-3 mot IFK Göteborg var inte den värsta, men likväl så tung. Och ändå, trots alla dessa tunga förluster, så ligger vi med två omgångar kvar på rätt sida strecken och kan säkra kontraktet i nästa omgång. Det är faktiskt smått otroligt, känns det som.

Vad kan man säga om dagens insats? Tja, att Villiam Granath och Bleon Kurtlus, som båda var avstängda, är väldigt viktiga. Deras ersättare Niilo Mäenpää och Marcus Olsson är ett rejält kliv nedåt kvalitetsmässigt, framför allt när det gäller den förstnämnde. Jag har hoppats och hoppats på Mäenpää, men han har nog inte gjort en enda bra prestation i år på den så kallade tio-positionen.

Vi kan också konstatera att Tim Erlandsson är en bra målvakt, men ändå inte riktigt på hög allsvensk nivå. 1-0-målet ska han ta, och gör han det så hade vi nog fått en hel annan matchbild. Jag gillar Erlandsson, men kanske är det ändå dags att testa den andre Tim i nästa omgång. Tur dock att vi inte gjorde det idag, för då hade den evighetslånga sviten med egna produkter i startelvan brutits.

Ett oroande rykte

Det var ytterst märkliga uppgifter som kom i veckan: HBK överväger att sparka Johan Lindholm. Visst, säsongen har innehållit djupa dalar, och visst, man kan vara skeptisk till Johan Lindholms styvnackade sätt att hålla fast vid ett 3-4-3-system som vi nog inte längre har spelare för.

Men vi ligger på plats 10 i allsvenskan, kan säkra nytt kontrakt med hela två omgångar kvar – och det trots att vi sålt vår bästa målskytt under säsongen och förlorade vår bästa spelare före säsongen på grund av administrativt slarv. Vi har dessutom gjort det samtidigt som mängder med unga spelare fått chansen och gett oss hopp om en gyllene framtid igen. Varför sparka den första tränare på ett decennium som faktiskt fört oss framåt såväl placeringsmässigt som spelarutvecklingsmässigt?

I HP förnekade HBK-representanter Lindholm-ryktet. Samtidigt är det svårt att tänka att det inte finns ett korn av sanning – och det oroar. Visst, Expressen är en tabloid och publicerar extremt mycket erbarmlig journalistik, men sport är våra kvällstidningar faktiskt bra på. Det vore dumt av journalisten att solka ner sitt namn om han inte har fog för sina uppgifter. Formuleringen att flera oberoende källor är uppgiftslämnare torde innebära att minst tre av varandra oberoende röster påstått detta, vilket faktiskt är tämligen många. Man ska dock notera att journalisten garderar sig med att ”inget definitivt beslut är taget”.

Möjligen skulle detta kunna vara någon form av testballong från HBK:s håll. I så kan man konstatera att i princip alla HBK:are reagerat negativt på ryktet. Att ändå sparka Lindholm vore nog att gräva sin egen grav för styrelsen, särskilt som de namn som Expressen tar upp som möjliga ersättare på intet sätt imponerar. Och att hälla pengar på ytterligare en sparkad tränare nästa år, samtidigt som vi på grund av svag ekonomi har svårt att knyta till oss de spelare vi vill ha kvar i årets trupp, vore ren idioti.

Ett stort steg mot nytt kontrakt

Det var inte vackert. Det var kanske inte ens helt rättvist eller välförtjänt. Men det var en härlig revansch från förnedringen som alla vi på Örjan upplevde i premiären – och ett stort steg mot nytt kontrakt. Vi går också upp på plats tio i tabellen. Så högt har vi inte hamnat i sluttabellen sedan 2014.

Dagens seger kom efter en riktig kämpainsats. Många spelare kan hyllas, men Rami Kaib är den verkliga matchhjälten, trots att han inte gjorde mål. Först slår han inlägget som resulterar i självmålet, sedan räddar han bollen på mållinjen när Tim Erlandsson är på väg att kvittera i självmål. Förutom det står han även för en stark prestation i det övriga spelet.

Lite orolig blir jag ändå av allt snack om att kontraktet nu är klart. Vinner Öster hemma mot Degerfors nästa helg, vilket är ganska troligt, medan vi förlorar mot IFK Göteborg (fullt möjligt) så är vi bara tre poäng före Växjölaget och har oändligt sämre målskillnad när två omgångar återstår. Vi är alltså INTE klara ännu, det behövs nog ytterligare ett par poäng, skulle jag säga.

Även i övrigt har det varit fina HBK-dagar nu på slutet, när damerna säkrat kontraktet och Laholms FK tagit steget upp i tredjedivisionen med hjälp av HBK:are. LFK kan bli ett fint farmarlag nästa säsong.

Friskt vågat – inget vunnet

HBK:s säsong fortsätter som den varit – efter fina prestationer kommer ofta djupa dalar. Så även idag i Växjö. Första halvlek mot Öster var usel. Svag energi, få vunna närkamper, inte ett skott mot mål och ett rättvist 0-2-underläge. Andra halvlek blev betydligt bättre, men vi var ändå aldrig nära att ta poäng.

Man kan inte beskylla Johan Lindholm för att vara feg. På vänsterkanten startade HBK med 17-årige Ludvig Arvidsson, 18-årige debutanten Oliver Kapsimilis och 18-åringen Bleon Kurtulus. Nu blev det kanske inte helt lyckats – framför allt har Arvidsson inte alls varit i slag på sistone – men friskt vågat av tränaren och en värdefull erfarenhet för våra unga spelare. Kapsimilis gjorde för övrigt en klart godkänd allsvensk debut.

En av få andra ljuspunkter var att vi inte drog på oss ett enda gult kort. Med tanke på att hälften av utespelarna i startelvan blir avstängda vid en varning så var jag lite orolig inför Degerforsmatchen i nästa omgång. Efter dagens resultat, där även Degerfors tog poäng, blir den än viktigare – och då är det tur att vi har nästan hela truppen tillgänglig.

Stockholmsdräparna och gnällspikarna

 ”Stockholmsdräparna” sade André Boman och tyckte att det bästa med matchen var spelarnas inställning. Det är bara att hålla med. Boman själv, målskytten Villiam Granath, andra wingbacken Rami Kaib, mittbacksjätten Filip Schyberg, hårt jobbande mittfältsduon Joel Allansson och Rocco Ascone – ja, det skulle gå att rada upp i princip varenda HBK:are.

Men bara i princip, tyvärr. Inhoppade Naeem Mohammed var extremt loj och det var inte långt ifrån att det kostade oss segern. Även förra matchen visade han liknande tendenser. Så tråkigt om hans sista tid kommer att göra att minnet av hans tidigare fantastiska insatser bleknar.

Nu väntar Öster – och det kan bli lite tufft. Rami Kaib drog på sig en varning idag och André Boman skadade axeln. Visst kan Villiam Granath gå ner och vikariera på högerbacken, men han är ju vårt farligaste offensiva hot. Och vem ska egentligen spela på vänster wingback?

För övrigt extremt roande att läsa hur plastklubben Hammarby gnäller över fotboll som spelas på de allra mest naturliga förutsättningarna för denna sport: en gräsmatta som inte vattnats extra. Som en extra bonus bröt vi Nahir Besaras målgörarsvit.

Till sist: Kontraktet är fortfarande långt ifrån klart, och det är ju det absolut viktigaste. Men vi är faktiskt just nu bara en enda poäng efter laget på nionde plats. Det såg man inte komma för ett tag sedan.

Äntligen en vändning!

Förutsättningar var tuffa. Degerfors hade vunnit. Öster hade knipit poäng mot serieledarna. En HBK-seger mot jumbon Värnamo kändes mer eller mindre som ett måste. Och så fick vi 0-1 i baken.

Men vi stormade fram i andra halvlek och gjorde det som vi så sällan gör – vände en match. Dessutom på mindre än en kvart. Så blev det plötsligt istället tvärstopp. Offensiven bedarrade totalt. Vi bjöd in Värnamo i matchen. Trots att det är välkänt att det smålänningarna inte är dåliga framåt så slutade vi anfalla och lät hemmalaget ta taktpinnen. Helt onödigt – och det var ytterst nära att kvitteringen kom, men såväl Tim Erlandsson som stolpen stod i vägen.

Oerhört skönt med tre poäng till slut, men nu när bottenlagen börjat håva in poäng på löpande band så krävs nog minst två segrar till på de sex sista matcherna för att vi ska slippa kvala.

En poäng – jag är besviken

 Jag brukar inte vara så missnöjd med kryss. Som gammal försvarare känner jag ofta att det viktigaste är att inte förlora och att man därmed får med sig något från matchen. Men idag är jag nog mer besviken än många andra, som till exempel HP som i rubrik kallar det oavgjorda resultatet för en ”viktig poäng”.

Inte för att det var orättvist att HBK och IFK Norrköping delade på poängen – det var det nog faktiskt helt rättvist. Östgötarna hade fler heta chanser. Och förutsättningarna inför matchen var tuffa, med både Emmanuel Yeboah och Naeem Mohammed avstängda. Men ändå kändes detta efter första halvlek som en match där vi skulle kunna ta en av de där två-tre trepoängarna som behövs i höst för att vi ska säkra kontraktet.

Kul att se att Malte Persson göra det så bra där uppe i de avstängdas frånvaro. Kul också att Vincent Johansson så snabbt blivit en spelare som kan komma till användning.

Rocco Ascone är också en spelare att lyfta fram. Så länge han orkar så ger han oss en helt ny dimension och idag fixade han återigen straff – och satte den dessutom själv. Men varför orkar han bara i max en timme? Vi blir väldigt mycket svagare när hans krafter är slut.

Ungdomarna forsar fram

Vid den här tiden för ett år sedan kände jag mig nedstämd, trots en seger. Då hade ett par unga, talangfulla HBK:are valt att skriva på för andra lag istället.

Men vinden har vänt. Strax efter mitt inlägg förra året bytte vi a-lagstränare. Nu kommer talangerna upp i vårt a-lag istället, precis som det ska vara. På knappt ett år har Måns Andersson, Ludvig Arvidsson, Malte Persson och Vincent Johansson plockats upp från juniorlagen – och inte bara som trupputfyllnad, som var tämligen vanligt under Haglunds tid, utan alla har fått debutera i allsvenskan.

Nu skriver även Oliver Kapsimalis a-lagskontrakt. Kul. Jag räknar med att också han snart har beträtt allsvensk mark – särskilt som vi är tunna på wingbackpositionerna.

Agnero till Polen

Det har snackats och snackats, men nu är det till slut klart att Yannick Agnero säljs. Mycket bra, tycker jag, även om priset verkar ha rasat en del under ivorianens långa måltorka. Trots det är 25 miljoner kronor plus bonusar en helt okej summa för en spelare som varit bra, men inte fantastisk. Särskilt som ersättaren Emmanuel Yeboah håller minst samma klass.

Nu hoppas jag att HBK investerar pengarna klokt. Visserligen får vi säkerligen inte behålla en stor del av de 25 miljonerna själva, men en del av de återstående miljonerna bör vi lägga på att redan nu köpa loss just Yeboah, om det är möjligt. Möjligen kan Rocco Ascone också värvas permanent.

Framför allt bör dock truppens attraktiva nyckelspelare med utgående kontrakt snarast erbjudas nya, sockrade med lite sign on-bonusar. I första hand tänker jag på Tim Erlandsson och Villiam Granath, två av säsongens absolut bästa HBK:are. Kanske kan även Naeem Mohammed förmås att skriva på ett nytt kontrakt, men Mohammed har faktiskt inte varit så bra som före skadan och det blir en chansning om vi ger honom ett välbetalt kontrakt.

Dyrköpt fin prestation

Vi möter överlägsna serieledarna på bortaplan – och det krävs en straff för att de ska få hål på oss, samtidigt som vi själva faktiskt har ett par fina lägen att få till ett mål. Ja, det var en riktigt bra prestation av HBK idag, en av årets bästa. Men den blev dyrköpt: Vi åker hem med noll poäng, två anfallare avstängda mot bottenkollegan Norrköping i nästa omgång (Emmanel Yeboah och Naeem Mohammed) och våra två ytterbackar Villiam Granath och Rami Kaib är nu bara ett kort från att även de bli avstängda, samtidigt som vi inte har en enda reservytterback kvar så länge André Boman är skadad.

Kul dock att se Vincent Johansson få göra allsvensk debut och sköta sig riktigt bra. Modigt av Johan Lindholm att slänga in honom vid 0-0 och närmare en halvtimme kvar.

Så dumt att låna ut Chrupalla

HBK:s trupp är tunn. I senaste matchen mot Elfsborg hade vi inte ens full matchtrupp. Ändå väljer vi att låna ut en av de spelare som inte bara var med i den matchtruppen, utan till och med var med och spelade i matchen. Obegripligt.

Visst, Pawel Chrupalla har inte lyckats så bra som vi hoppades och hans defensiv lämnar en del övrigt att önska. Men på den position där han konkurrerat – vänsterback – har vi nu inte en enda duglig reserv. Och offensivt är Chrupalla bitvis glimrande och har möjligen det allra bästa tillslag jag sett en HBK:are ha under de snart fyra decennier som jag följt klubben.

Riktigt dumt också att inkludera en utköpsklausul. Om Chrupella verkligen lyckas i HIF vill vi ju inte att han fortsätter där.

Enda möjliga och acceptabla förklaringen jag kan se är att vi är på väg att ta in en bättre vänsterback. Men frågan är om det blir så, eftersom det inhemska transferfönstret väl stänger ikväll?

För övrigt är det intressant att se HBK.se kalla Chrupalla för ”offensiv mittfältare”. Om nu klubben ser honom som sådan, varför har han inte fått chansen på den positionen?

Högtryck i Borås med hekto-Pascal

När man minst anar det, då slår HBK till. Efter mängder med svaga prestationer, mot en av de motståndare vi som allra svårast mot, på plast på bortaplan, så gör vi årets kanske mest gedigna insats och vinner fullt rättvist. Elfsborg har i princip ingenting, förutom målet, medan vi faktiskt är nära flera gånger om innan det oerhört snygga 2-1-målet av mittbacken Pascal Gregor, som både sätter igång kontringen och avslutar den.

Emmanuel Yeboah ersatte skadade Yannick Agnero och visade att han är ett hack upp i kvalitet. Jag skrev redan förra månaden att jag gärna hade sett att vi cashade in på Agnero och istället satsade på Yeboah. Men visst – kan vi spela dem båda två så skulle det inte vara illa, då kommer motståndarförsvaren att få det riktigt tufft.

Smolket i glädjebägaren är skadorna. Både Gisli Eyjolfsson och Joel Allansson såg ut att vara ganska illa däran, och om bägge verkligen blir borta ett tag så har vi det ganska tunt på mittfältare. Även Rami Kaib gick ut med något som möjligen var en skada, men där tyckte jag inte att det såg så illa ut.

Gruppspel, premiärmål och debuter

Cupmatcherna i augusti handlar framför allt om en sak – att ta sig vidare till gruppspelet. Det gjorde vi, till slut tämligen övertygande. Då gör det inte så mycket att spelet såg lite halvdassigt ut under första halvlek.

Förutom segern så fick vi också några fina bonusar. Emmanuel Yeboah och Marvin Illary gjorde bägge två sina första HBK-mål, den förstnämnde till och med två stycken. Vi behöver anfallare som gör mål. Dessutom fick både Oliver Kapsimalis och Vincent Johansson (med färskt a-lagskontrakt på fickan) debutera i tävlingssamanhang.

Men vi släppte alltså återigen in ett hörnmål. Här finns förbättringspotential, minst sagt.

Pinsamma hörnor – men annars inte så uselt

Det fanns de HBK:are som naivt trodde att vi skulle ha en bra chans efter att MFF blivit förnedrat mot FCK i veckan. Jag, som bor i vad som tyvärr är MFF-land, insåg genast att det skulle bli tvärtom. Hade FCK vunnit med 1-0 kunde MFF ha haft fokus på kommande insatser, men nu ville malmöiterna göra allt för att visa att man inte är så usla som senaste matcherna visat. Och vi fick betala priset, precis som jag förutspått.

Vi kan också konstatera att Filip Schybergs onödiga varning i slutminuterna mot Sirius blev kostsam. Utan backlinjens två bästa huvudspelare (både han och Gabriel Wallentin var avstängda) så fick MFF göra hela tre hörnmål. Katastrofalt. Det är en sak om vi som bottenlag blir utspelade i det öppna spelet och släpper in mål där, men fasta situationer är ju ett svagt lags chans att rå på ett bättre. Att då tvärtom vara så mycket sämre vid just dessa fasta situationer är oursäktligt.

Många är så klart att upprörda efter 0-4, men med tanke på ovanstående har jag svårt att vara det. I öppet spel hade vi faktiskt nästan lika många chanser som MFF och borde nog gjort både ett och två mål. Visst, vår uppryckning i andra halvlek berodde väl till stor del på att MFF drog ner på takten, men likväl var denna förlust minst två mål för stor.

Jag är också nyfiken på vad Emmanuel Yeboah kan komma att prestera framöver. Han kom in och visade attityd, styrka och snabbhet. I nästa match får han gärna peta Naeem Mohammed, som tyvärr helt tappat stinget.

Skit och skit

En skithalvlek följdes av en något bättre dito – men då kom ett skitmål istället. Tyvärr räknas de också och så fick vi återigen känna den besvikelse som numera alltid kommer matchen efter att vi gjort en bra prestation.

Skit också att både Gabriel Wallentin och Filip Schyberg lyckades dra på sig gula kort och är avstängda mot Malmö. Nu har vi bara tre mittbackar kvar, så ingen får bli skadad – eller såld! – under kommande vecka.

Men allt var inte skit idag. Rocco Astone gjorde en lovande debut i andra halvlek och bidrog till att spelet ryckte upp sig. Vårt andra danska lån, Emmanuel Yeboah, var dock tämligen anonym under den korta tid han var på plan.

Qashi får nog nej

Yousef Qashi är namnet på provspelaren som annonserades igår. Han har tillhört Bayern München, och det är imponerande. De senaste säsongerna har han emellertid hållit till i tyska fjärdeligan och varit långt ifrån ordinarie där, vilket inte är lika imponerande. Jesper Westerberg verkar också ha ett ganska svagt intresse i honom. Ointresset hos vår sportchef kan så klart vara spelat, men jag skulle tro att Qashi snart får samma besked som alla sommarens övriga provspelare: Tack, men nej tack.

Kan Rocco få mittfältet att rocka?

De är ganska ovanliga numera – HBK-nyförvärven som plötsligt är klara utan att någon knystat det minsta om dem innan dess. Idag kom dock en sådan klassisk HBK-värvning: franske innermittfältaren Rocco Ascone. Till att börja med bara på lån, men med köpoption.

Utifrån beskrivningarna på hemsidan – gärna utmanar sin motståndare i det offensiva spelet, har acceleration med bollen som en av sina främsta styrkor – och i HP – bra passningsspelare, kan transportera boll – är det tämligen tydligt att han inte i första hand tas in för sina defensiva kvaliteter. Tanken är sannolikt att Joel Allansson ska vara den som vinner bollen och sedan lämnar över den till Ascone. Det kan kanske få vårt mittfält att rocka på ett sätt som vi inte sett sedan Erik Ahlstrands dagar. Jag hoppas dock att fransmannen ändå är en hyfsad bollvinnare, för vi har nog inte råd med en spelare som alltför lätt blir bortkollrad där.

Som bonus är till slut även Emmanuel Yeboah klar för spel. Glädjande nog bekräftas också uppgifterna om att HBK även för hans del har en köpoption.

Och ännu fler nyförvärv kan det bli; i HP uppges att en ny provspelare kan vara på plats imorgon.

Men spelare är naturligtvis inte bara på väg in. Yannick Agnero och Bleon Kurtulus har det snackats om i ett par månader nu, men Jesper Westerbergs uttalande i HP idag läser jag som att det är riktigt nära – och att det kan bli så att någon av dem (eller båda) spelar klart hösten i HBK trots en försäljning. I så fall tror jag att det främst är Bleon Kurtulus som är aktuell, eftersom han sannolikt inte som 18-åring skulle ta en plats i ett större lag som mittback och att det då även för det köpande laget kan vara positivt att låta honom få lite mer seniorerfarenhet i allsvenskan under hösten.

Naeem Mohammed kan också komma att säljas, men det låga budet som det pratades om för ett par veckor sedan är tydligen nobbat. Med Yeboah helt spelklar är möjligen HBK något mer villiga att låta Mohammed gå nu – det finns ju onekligen många anfallare att välja på.

14 djurgårdare, en plastpoäng och ett avslöjande

Det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng, skrev jag för drygt en månad sedan. Det stämmer fortfarande – men oj, vad skönt det var med dagens poäng mot ett annat av Stockholms plastlag.

Skönt av så många anledningar: för att vi verkligen förtjänade poäng efter en strålande insats där vi var betydligt bättre än motståndarna men – som Rami Kaib konstaterade – mötte 14 djurgårdare, för att vi visade en så härlig attityd, för att vi nu till slut får tyst på HP-Wickens evinnerliga tjat om att vi aldrig tar poäng efter att ha hamnat i underläge.

Jag gläds också mycket över att ofta ifrågasatta spelare som Gisli Eyjolfsson och Gabriel Wallentin stod för helgjutna insatser idag. Eyjolfssons nick som frispelade Yannick Agnero var riktigt fint och Wallentin visade upp ett spel med fötterna som jag nog aldrig sett från hans sida tidigare.

Glädjande var även att se André Boman inte bara tillbaka på plan utan också tillbaka i sin 2024-version. Villiam Granath har varit en bra vikarie på högerbacksplatsen, men Boman i form är ändå ett snäpp upp. Det ger ju dessutom möjlighet att använda Granath högre upp i banan, där han idag gjorde ett fint jobb och ett riktigt snyggt mål.

Det behöver även sägas några ord om domarinsatsen. Men nej, det handlar inte om utvisningen på Rami Kaib. Jag tycker faktiskt att den är korrekt, för hans satsning är våldsam och han missar bollen. Men i övrigt står Mohammed Al-Hakim och hans kamrater för ett lysande exempel på enögdhet, med mängder av småbeslut som gynnar Djurgården. Hemmalaget får frispark för minsta lilla, medan HBK:are kan rivas ner utan åtgärd. Åtta minuter läggs till, trots få avbrott. Och fotbollsforskare kommer i all framtid förbryllas över hur djurgårdaren som överföll Tim Erlandsson kunde få se samma färg på kortet som Yannick Agnero fick syna efter en liten knuff.

Intressant för övrigt att domarbasen Stefan Johannesson omedvetet avslöjar att domarna i princip redan i förväg bestämt sig för att visa ut Kaib.

Till sist: Det har gått 17 dagar sedan Emmanuel Yeboah presenterades på HBK:s hemsida. Varför är han inte spelklar ännu? Finns det någon speciell anledning till att vi verkar vara väldigt svaga på det administrativa kring icke-EU-spelare?

En ghanan och en Bellman

Jag fruktade för ett par veckor sedan att Naeem Mohammed var på väg bort efter att han saknats i en matchtrupp. Veckan efter var han tillbaka i spel, men har inte imponerat överdrivet. Det skulle inte förvåna om han har tankarna på en annan plats. Hur mycket man ska lita på Foot-Africas uppgifter om att förhandlingar med Maccabbi Natanya som ska ha lagt ett bud på 200 000 euros återstår att se. Att sajten inte har någon djupare koll på svensk fotboll, eller Mohammed själv, framgår när de beskriver honom som en ex-Dalkurd-spelare.

Det snackas också om spelare in, men jag har mycket svårt att se att provspelande Henrik Bellman snart blir HBK:are. Bellman spelade förra året i ett bottenlag i Superettan och har nu varit utan klubb i över ett halvår. Det är knappast en spelare som går in i startelvan och han är inte direkt ung och utvecklingsbar. Dessutom är bredden på mittfältet redan stor, medan toppkvaliteten saknas – och vi bör spara löneutrymme till just sådant.

Torsk mot makrillarna igen

 ”Mycket som inte är bra”, sa Joel Allansson efter matchen. Det är bara att hålla med. Det var en mycket svag match HBK gjorde idag. Gais var överlägsna från avspark till slutsignal.

Som HBK-supporter är det oerhört enerverande att varje gång motståndarna gör första målet höra tjatet om att HBK inte på en evighet lyckats ta poäng när man hamnat i underläge. Men ännu mer enerverande är det faktum att vi faktiskt inte har lyckats göra det. Det är nästan som att det nu blir en självuppfyllande profetia – för vi är i princip aldrig ens nära att ta poäng heller och släpper oftast in minst tre bollar.

Yannick Agnero skulle garanterat säljas i sommar, sades det. Nu har han inte gjort mål på åtta omgångar och bränner i nästan varje match ett par riktigt fina lägen. Visst är han bra, men den superspelare som han målades upp som i mitten på maj är han inte. Jag skulle faktiskt inte ha något emot om vi cashade in rejält på honom och istället fick knyta våra hopp till nye Emmanuel Yeboah.

Idag har vi bara 19 man i truppen, efter att Bleon Kurtulus blivit sjuk. Jag har svårt att förstå varför man gör så. Varför kunde inte till exempel Albin Ahlstrand fått vara med på bänken?

Finns det då något bra, trots att så mycket inte var bra? Jodå – comebacken för André Boman ger visst hopp. Det är spelare med hans inställning vi behöver framåt.

Historiskt – tack vare Erlandsson

Häcken hade inte spelat 0-0 på över hundra allsvenska matcher. Och att det blev 0-0 idag känns smått otroligt. Oavgjort var inte orättvist, men 2-2 hade speglat matchen betydligt bättre. 

För vår del kan vi framför allt tacka Tim Erlandsson för nollan, med benäget bistånd av nyförvärvet Rami Kaib som skickade upp bollen i ribban och ut när Erlandsson för en gångs skull var överspelad. Där hade vi verkligen marginalerna på vår sida.

Kaib var för övrigt en trevlig bekantskap, stark defensivt och samtidigt hyperfarliga inlägg offensivt. Bästa vänsterbacken av dem vi testat i år – vilket också visar tydligt hur långt efter vi är allsvenskans topplag eftersom han, likt André Boman i fjol, inte platsat i Elfsborg.

Även om vi mycket väl kunde fått en trea idag så är jag riktigt nöjd med en poäng. Det var viktigt att komma igen efter magplasket förra helgen och vi drar ifrån flera bottenlag som förlorat denna omgång. 

Utanför planen kan vi notera att Birnir Snær Ingason till slut, efter att det ryktats om det i evigheter, återvänt till Island. Det är nog bra för alla, för tyvärr har Ingason inte kommit till sin rätt alls i år. Jag noterade också att han – som jag förstår det – går på lån i ett halvår, men har ett och ett halvt år kvar på kontraktet. Även om det är osannolikt så finns alltså möjligheten att han, efter en lyckad låneperiod, återvänder till oss.

Klart med Yeboah

Så där – då var Emmanuel Yeboah klar! Som jag skrev igår är detta riktigt klokt agerande av HBK, inte minst att vi har ersättare på plats redan innan vi förlorar en spelare.

Lånekontraktet sträcker sig över hela den danska säsongen, alltså till nästa sommar, vilket inte är så dumt. Inget nämns om den utköpsklausul om det talades om igår, men förhoppningsvis finns en sådan.

Kul också att HBK till slut uppdaterat truppsidan. Istället för en massa utlånade spelare så finns nu både Rami Kaib och Emmanuel Yeboah (dock stavad Teboah!) där. Men varför saknas vår senaste målskytt Malte Persson?

Ye till Yeboah!

Det går knappt en dag utan nya rykten ut eller in. Nu sägs HBK vara på väg att låna in anfallaren Emmanuel Yeboah från Bröndby. Det betyder med all sannolikhet att minst en av Naeem Mohammed och Yannick Agnero är ytterst nära en försäljning.

Men förutom att vi alltså tappar en skicklig anfallare mot en mer oklar förmåga så tycker jag att allt känns rätt. Emmanuel Yeboah har visserligen knappast sprutat in mål, men Bröndy pungade ut 20 miljoner kronor för honom för två år sedan så en råtalang måste finnas där. Vi ska också komma ihåg att Yannick Agnero hade det väldigt svårt i Danmark före flytten till HBK och bara hade gjort ett enda seniormål när han värvades. Där ligger alltså Yeboah långt före.

Bäst av allt är dock att det sägs vara ett lån med en utköpsklausul. Går allt så bra som vi kan hoppas, ja då plockar vi in honom permanent. Och misslyckas han, ja då betalar vi honom lön i ett knappt halvår och sedan är det farväl. För fler floppande forwards under kontrakt behöver vi knappast, det räcker med dem vi redan har.

Klart med Kaib

Så var Rami Kaib klar. Precis som jag skrev häromdagen är det ett fullt rimligt lån i det läge vi befinner oss i idag. Intressant nog så är dessutom både han och Jesper Westerberg tydliga med att det kan bli en fortsättning även efter säsongen, på samma sätt som det blev med André Boman. Jag är dock långt ifrån övertygad om att Kaib blir samma succé som Boman – det har inte blivit mycket speltid för honom de senaste åren och frågan är vilken kvalitet han egentligen håller. Men vi hoppas naturligtvis på det bästa.

Jesper Westerberg har nu också nu bekräftat att inga av alla sommarens provspelare är aktuella i dagsläget. Det var tämligen väntat. Dessutom ska HBK ha nobbat utländska bud på både Yannick Agnero och Bleon Kurtulus. Johan Lindholm säger sig emellertid vara ”relativt säker på” att minst en spelare (dock ej namngiven) kommer att säljas och uppger också att man är beredda att både ersätta och förstärka. Det blir helt enkelt en spännande fortsatt sommar för oss HBK:are.

Häcken klippte till oss – till slut

Vi har haft osannolikt lätt för Häcken de senaste åren, men när jag idag såg att vår bäste spelare – ja, jag rankar Naeem Mohammed där – saknades i truppen kändes det direkt att det skulle bli svårt. Och Häcken lekte verkligen med oss idag. 4-1 hade kunnat vara ett par mål mer.

Det är en sak att Häcken har skickligare bollspelare än vi, men vad som särskilt irriterade mig idag var att vi förlorade mängder med närkamper och andrabollar. Så kan vi inte agera om vi ska ta poäng mot bra lag.

Som HBK:are börjar lagets enorma pendlande i prestationer kännas ganska enerverande. HBK gör sällan bra två matcher i rad, utan efter en seger kommer oftast ett rejält bakslag.

Dagens match visar också att den statistik som det så ofta tjatas om (avslut på mål, xG och liknande) är tämligen meningslös. Antalet avslut på mål var idag nästan lika många för de båda lagen och enligt xG så borde Häcken (avrundat) vunnit med 3-2. Sanningen är som sagt att 4-1 mycket väl hade kunnat vara ett par mål mer.

Något positivt då? Ja, men det levererar jag ju nästan alltid. Och det är så klart Malte Perssons debutmål. Extra skönt att han fick sätta dit den efter att ha slarvat bort friläget en stund tidigare.

Utanför planen ryktades det om att vi ska låna in Elfsborgs vänsterback Rami Kaib. Det låter logiskt. Lån är bra när man behöver täcka upp på kort sikt, vilket vi behöver eftersom två vänsterbackar redan försvunnit den här säsongen. Det gav ju också bra effekt när vi lånade en annan ytterback från boråsarna förra året.

Det enda direkt negativa med ett lån av Kaib är att Pawel Chrupalla återigen hamnar utanför startelvan. Det vet jag inte om vi har råd med, för Chrupalla skapar väldigt mycket framåt med både passningar och skott. Men möjligen kan han få en roll högre upp, för försvarsspelet är tyvärr inte norsk-polackens starkaste sida, vilket vi se prov på idag med den klumpiga tacklingen i eget straffområde.

Kanske är det som ersättare för Naeem Mohammed som Chrupalla ska stanna i startelvan? För anledningen till att ghananen saknades idag har gått mig förbi, men det känns väldigt likt det som hände vid den här tiden förra året när Phil Ofosu-Ayeh plötsligt saknades i matchtruppen mot Malmö och sedan visade sig vara såld. Kanske har vi sorgligt nog sett Mohammed i en HBK-tröja för sista gången.

Vi provar på

Det var länge sedan HBK tog in så många provspelare som man gör denna sommar. Efter att Emmanuel Tannor (något överraskande) samt danskarna Oliver Bødker och Tobias Nielsen (mer förväntat) avskrivits är nu istället två nya på plats: svenske anfallaren Alex Mortensen och dansken Sebastian Koch.

Det är svårt att säga så mycket om dem, men utifrån det som går att se statistiskt är de inte särskilt spännande. Mortensen har visserligen tillhört Groningen men är i princip helt utan seniorerfarenhet trots att han fyller 23 år om någon dag. Koch närmar sig 30 år, men har bara gjort ett par korta inhopp i danska högstaligan och i övrigt spelat i andra- och tredjedivisionen (där han visserligen varit en fin målskytt). Inga jätteimponerande meriter således, men visst kan man vara värd att titta närmare på ändå – minns att Yannick Agnero hade gjort ett enda seniormål när han kom till HBK.

Förutom att spana in nya spelare hoppas jag att HBK lägger minst lika mycket tid, kraft och ekonomi på att förlänga med dem som vi vill ha kvar. Naeem Mohammed, Tim Erlandsson och Villiam Granath är tre av våra viktigaste spelare, alla tre har utgående kontrakt och mycket tyder på att alla tre funderar på att lämna – Mohammed öppnar för det i HP, Erlandssons far härjar på HÄB:s forum där han ständigt antyder att förste-Tim är på väg bort och Granath ska ju ett danskt lag vara på jakt efter. Jag skulle bli mycket glad över nyheter om nya kontrakt med var och en i denna trio.

Glad blir jag också över att Gabriel Gudmundssons flytt till Leeds. Så klart kan man glädjas med honom, men framför allt är det härligt att cirka 4 miljoner snart skramlar in i HBK:s alltid tomma skattkista. Tyvärr kan vi väl inte använda de pengarna till sign on-bonusar i just detta transferfönstret, men med tanke på hur små ekonomiska marginaler vi har så är så klart alla slantar välkomna.

Lekande lätt mot solnaiterna

Det var länge sedan vi var så övertygande mot ett allsvenskt topplag. Efter två ruskigt snygga mål i första halvlek, 1-0 genom Pawel Chrupalla och 2-0 genom Naeem Mohammed, så täppte HBK till helt i andra. AIK hade inte enda seriös reduceringschans, medan HBK hade kunnat göra – och nog borde ha gjort – både ett och två mål till. Ja, det var en härlig match och en härlig stämning på Örjan.

Kul att se Pawel Chrupalla leverera det vi vet att han kan. Han fick ju chansen i premiären och gjorde, som de flesta HBK:are i den matchen, ingen bra insats. Sedan dess har minuterna på plan varit få och det har varit tydligt att han saknat självförtroendet, fram till förra matchen mot Hammarby då han också gjorde det bra. I målfirandet idag syntes det tydligt hur mycket han längtat efter det här. Förhoppningsvis kan han nu bli den joker som vi hoppades på inför säsongen.

Kul också att se 17-åringen Ludvig Arvidsson, som idag fick sin första assist i allsvenskan och borde fått en till om inte Villiam Granath varit helt felkalibrerad när han bara skulle placera in 3-0.

Till sist: Att klaga på domaren är sällan konstruktivt. Men idag, när vi ändå vinner, så kan jag kosta på mig det. Till stor del gjorde domarteamet det bra, men att AIK fick avsluta med 11 man på planen är faktiskt närmast skandalöst.

I början av andra halvlek är Naeem Mohammed på väg att löpa sig fri när en AIK:are långt från bollen vänder sig om, greppar tag i Mohammed, själv faller – och får frispark. Sett till den nivå som gällde sist jag var på Örjan, och Gabriel Wallentin visades ut när han av misstag kom åt en Värnamospelares ben, så är detta ett illrött kort. Men frisparken gick alltså till solnaiterna. Helt obegripligt.

Några minuter senare tacklar Pawel Chrupallah snyggt och korrekt ner en AIK:are – som svarar med en ful eftersläng. Denna gång ser domaren att det är AIK:aren som felar, men ger ändå inget kort. Hur solnaiten i detta fall kan klara sig helt utan kort, i mina ögon rött men möjligen kan man nöja sig med gult, är om möjligt ännu mer obegripligt.

Men det är inte så konstigt att domarna kör med dubbla standarder. De vet att ett enda litet msstag som missgynnar ett storlag kommer att drabba dem hårt, medan ingen kan höra en HBK:are skrika. Ikväll efter matchen kollade jag på tv-sändningen för att höra hur kommentatorerna diskuterar dessa domarmisstag. Döm om min förvåning (eller kanske inte) när ingen av de två kommentatorerna över huvudtaget tar upp något av tillfällena. Hade samma domarmisstag skett åt andra hållet hade detta så klart varit det viktigaste diskussionsämnet i alla kommentarer under och efter matchen.

Rättvist nollade på plastet

Nej, det är inte på plastet i Stockholm som vi i första hand ska ta våra poäng. Ändå svider så klart alltid en förlust, men det är bara att vara ärlig och konstatera att Hammarby idag var ett riktigt skickligt fotbollslag. Det var inte vi som var dåliga, som många ofta säger efter en förlust, utan våra motståndare som spelade bra.

Och det går att hitta ett par ljuspunkter trots allt.

Marvin Illary, en av våra två unga – av vissa ifrågasatta – afrikaner, fick inte bara vara med i truppen utan också debutera. Han gjorde inte bort sig, så låt oss hoppas att han kan bli den joker som Jesper Westerberg pratade om i Sigges cirkus för någon månad sedan.

Pawel Chrupalla fick komma in i paus och visade omedelbart den fina kvalitet som vi såg i vintras, men som varit som bortflugen när allsvenskan drog igång. Inspelningen till Villiam Granath i början av andra halvlek var världsklass och det var inte långt ifrån att vi där fick in en (orättvis) kvittering.

Apropå Granath så var han dock inte en ljuspunkt idag. Efter att ha skämt bort oss med fina prestationer under våren var han mindre lyckad idag och blev grundlurad vi 0-1-målet. Jag hoppas (och tror) att det inte beror på att han har tankarna i Danmark, dit han ryktats. Istället skulle jag gärna se ett nytt kontrakt med lillebror Granath så snart som möjligt.

Åt andra hållet i silly season, alltså in, kan nyblivne 18-åringen Daniel Coffey komma. Han har tränat med HBK sedan i mars, men först nu blivit myndig och därmed möjlig att kontraktera. Jag känner mig tämligen säker på att han får ett kontrakt också, annars hade han knappast fått vara här så länge.

Ungt i silly – äntligen

Silly season står i full blom – och HBK verkar satsa ungt, till skillnad från under Haglund-epoken. Det är på tiden. Vi behöver göra chansningar på yngre spelare som kan slå igenom och ge oss betalt, och inte bara hämta in föredettingar som kanske är marginellt bättre – eller ibland sämre – än de vi redan har och samtidigt kostar multum.

Emmanuel Tannor känns som ett spännande namn. Han verkar ha gjort det bra i träningsmatchen mot Gais, är uppvuxen i svensk fotboll så ingen inskolning behövs och låter väldigt intresserad av att skriva på. På den position där han helst spelar, till höger i anfallet, skulle det inte skada med en förstäörkning, även om Ludvig Arvidsson på intet sätt gjort bort sig.

Lite mer som långskott känns de två danskarna Oliver Bødker och Tobias Nielsen. Båda är 19 år gamla, har inte tagit sig in i Nordsjällands a-lag (vilket visserligen inte Yannick Agnero heller gjorde) och Johan Lindholm menar att de är ”inga som går in i en a-trupp nu”. Då kan man undra lite när de ska göra det, för om ett halvår är de för gamla för P19. Men naturligtvis skadar det inte att testa dem och kanske kan mittbacken Bødker, som är den mest meriterade, fylla en roll i truppen som siste mittback när Bleon Kurtulus försvinner.

På försäljningssidan är det mer tyst och i princip samma läge som för en månad sedan. Yannick Agnero och Bleon Kurtulus finns det så klart intresse kring, och frågan är ju bara när – inte om – de sticker. Men kanske får vi ha kvar dem ett tag till. Birnir Snær Ingason lär också försvinna snart, han var enda man i matchtruppen mot Gais som inte ens fick en minut och har också offentligt klagat på sin uteblivna speltid. Samtidigt borde han vara ett attraktivt namn hemma på Island, med tanke på hur bra han var där 2023.

Schyst, Schyberg!

När allsvenskans sämsta offensiv stod på andra sidan lyckades vi äntligen hålla nollan igen. Det var riktigt skönt och på tiden.

Länge såg det istället ut att bli offensiven som fallerade idag. Yannick Agnero fintade bort målvakten, men sköt på en back. Gustav Friberg skickade bollen över öppet mål. Gisli Eyjolfsson upprepade bravaden. Yannick Agnero träffade målvakten när det blev straff och lyckades sedan med konststycket att placera bollen utanför ett öppet mål. Till slut blev det en mittback som från tre decimeters håll kunde spräcka nollan. En riktigt bra dag på jobbet, Filip Schyberg, med mål framåt och nolla bakåt!

Nu blir det sommarvila ovanför strecken. Bra nog, för min del. Vårsäsongen är också lyckad på så sätt att vi tar våra segrar mot konkurrenterna i tabellen – samtliga 13 HBK-poäng har tagits mot lag på undre halvan.

Silly startar

Det har talats om löjligt låga transfersummor av stockholmsbaserade medier. Men nu börjar siffrorna som nämns motsvara den talang som Bleon Kurtulus är. 5-7 miljoner euro är han värd, enligt en italiensk källa. Får vi ett bud i den storleksordningen, eller strax där under, är jag tämligen säker på att Bleon Kurtulus försvinner i sommar, under förutsättning att han själv vill det.

Även Birnir Snær Ingason sägs – återigen – vara på väg bort. Precis som i vintras är det från isländskt håll som uppgifterna härstammar, men den här gången tror jag att de stämmer. Ingason har inte ens varit med i matchtruppen de senaste omgångarna och har ärligt talat inte visat mycket alls i år, de minuter han trots allt spelat. Det är nog bäst för alla att han går vidare.

Yannick Agnero har också omgärdats av rykten och hans fem mål under värsäsongen lär inte ha minskat intresset. Men om Kurtulus för siffrorna som nu nämns säljs har vi nog råd att vänta på ett riktigt fett bud på ivorianen innan vi släpper honom.

Är då någon på väg in?

Tja, än så länge finns inga tydliga rykten. Men försvinner Bleon Kurtulus är det givet att en mittback av hög klass måste in – ja, kanske måste det till ett sådant nyförvärv även om Kurtulus stannar, med tanke på hur svagt vårt försvar har varit.

I övrigt är det svårt att veta. Visst kan man drömma om värvningar som är tydligt bättre än de vi har idag, men med tanke på vår ekonomi så har vi nog svårt att handla från en sådan hylla. Kanske kommer någon ung talang in, kanske kan vi få till något lån som kan lyfta oss, men jag tror nog att det i år blir ett betydligt lugnare transferfönster än förra året.

Vi är ett såll

Det är inte lätt att vara HBK:are just nu. Vi läcker som ett såll bakåt. Situationer som inte är i närheten av att vara farliga förvandlas plötsligt, på bara någon sekund, till baklängesmål. Förlorade närkamper, missade bortsparkningar, onödiga straffar och självmål – ja, allt inträffar just nu och allt leder till insläppta mål. Då hjälper det föga att vi trots allt får in en boll framåt då och då.

Idag mot Elfsborg var Bleon Kurtulus extra olycklig. Vid första målet förlorar han först bollen och får den sedan på handen, vid det andra misslyckas han i en duell, vid det tredje bröstar han själv in den och vid det fjärde är visserligen Filip Schyberg den som missar grovt, men innan dess har bollen också passerat Kurtulus. Ingen idé att hänga honom dock, detta är läropengar, och Kurtulus är fortfarande en ruskigt spännande talang.

Vi har nu spelat 11 matcher. I 6 av dem har Pascal Gregor medverkat. På dessa 6 matcher har vi släppt in 10 mål (varav 5 i premiären), i genomsnitt alltså 1,67 per match, eller 1 per match borträknat premiären. Det är inga supersiffror, men när man ser att vi på de övriga 5 matcherna, där Gregor alltså inte har medverkat, har släppt in 15 mål, 3 per match i snitt, så inser man att dansken nog måste komma tillbaka så snart som möjligt.

Något glädjande då? Jo, visst går det att hitta sådant. Till exempel att flera av våra egna unga talanger får allt mer speltid. Idag gjorde Ludvig Arvidson mycket bra och Måns Andersson såg riktigt fin ut under inhoppet.

Pawel Chrupalla fick också lite speltid igen. Och frågan är om vi har råd att vara utan hans vänsterfot på plan? Idag skapade den ett par fina lägen på de få minuter den fick och visst borde Blair Turgott gjort mål ett av dem. Jag gillar att Gustav Friberg kunnat ta sig in i laget efter två svåra år, men kanske är det ändå läge att ge Chrupalla chansen från start igen?

Som vanligt i Malmö

Nej, det blev ingen seger mot Malmö. Och det hade vi ju inte räknat med heller. För att lyckas bryta den hemska sviten hade vi inte bara behövt göra en solid prestation utan också ha marginaler med oss och en domare som vågar döma rättvist. Idag nådde vi nästan det första, men var långt ifrån på det andra och tredje.

Ändå såg det länge ganska bra ut. Men så väljer Filip Schyberg av någon anledning att nicka bollen inåt plan, där en MFF:are drar Joel Allansson i tröjan och får fritt spelrum att servera en annan ljusblå – som grundlurar Tim Erlandsson och sätter bollen mitt i mål.

Sedan blir Bleon Kurtulus nedknuffad i straffområdet och får nästan tröjan avsliten. Alla vi som kan något om fotboll förstår att domarens signal är en straffspark på grund av den store MFF-mittbackens extremt tydliga knuff i ryggen. Men domaren pekar helt obegripligt åt fel håll. En sån fegis!

Så avslutas halvleken med ett självmål och ridån går ner. Andra halvlek blir en lång transportsträcka, där det som är mest synd är att Yannick Agnero inte kan förvalta gratisläget och förlänga sin målsvit, medan det roligaste är att Malte Persson, med nytecknat kontrakt på fickan, får känna på allsvensk gräsmatta.

Hemska hattrick

Vi måste sluta med det här. För andra gången i år får en motståndarforward göra hattrick på Örjans vall. Det duger faktiskt inte. Totalt har vi nu, på fem hemmamatcher, släppt in hela 13 mål. Det är smått katastrofala siffror. På hela förra säsongen släppte vi in totalt 14 mål på hemmaplan. 2021, senaste året vi åkte ut, släppte vi in 9 hemma!

Matchen i övrigt då? Jo, visst rullade vi boll fint fram till 1-0. Men sedan vaknade Gais och hade spelet under större delen av matchen. Ändå kunde vi mycket väl fått poäng, men både Naeem Mohammed och Yannick Agnero hade inte riktigt kalibrerat in siktet. Synd.

Finns det något positivt då? Tja, vi fick i alla fall inga nya skador eller avstängningar, som vi annars brukar få numera.

Nu väntar Malmö stadion på söndag. Yannick Agnero har chansen att sätta klubbrekord med mål i sex raka matcher om han målar igen då. Det vore härligt. Jag hoppas verkligen att vi får jubla där på kortsidan mitt emot de stöddiga malmöiterna. Då kommer dagens bleka insats att vara glömd.

Forwardsförbannelsen

I decennier har HBK haft minst en egen produkt i startelvan. Totalt 753 matcher är sviten uppe i nu. Det är något att vara extremt stolt över.

Men har ni tänkt på att vi ytterst sällan, om ens någonsin, får fram egna anfallsprodukter som håller i allsvenskan? Visst har vi spelare som gör mycket mål som juniorer, men när det vankas seniorspel så misslyckas de alla.

Bara under de senaste fem-sex åren har anfallslöften som Alex Hall, Alexander Johansson, Oliver Hintsa, Lorent Mehmeti och Johan Gudmundsson fått a-lagskontrakt för att sedan antingen inte slå sig in i startelvan eller få chansen men misslyckats med att leverera på allsvensk nivå. Några år tidigare var det Rasmus Wiedesheim-Paul, som ju höll i superettan, men inte i allsvenskan. Ja, jag kan faktiskt inte minnas senaste egna forwardstalangen som blev en bra allsvensk målskytt. Kan det vara så långt tillbaka som Niklas Gudmundsson? Eller möjligen om man vill räkna in Marcus Antonsson, även om han nästan var vuxen när han flyttade till HBK:s akademi.

Visst finns spelare som Niklas son Gabriel eller Sead Haksabanovic, som stundtals spelat i anfallspositioner, men sedan etablerat sig längre ned i banan.

Samtidigt finns det mängder med mittfältare, försvarare och målvakter som tagit steget från HBK:s juniorled till att bli riktigt bra spelare på allsvensk eller till och med internationell nivå. Men forwards får vi alltså inte fram. Det torde stämma till eftertanke och analys. 

Kanske kan Ludvig Arvidsson bli den som till slut lyckas, även om 16-åringen inte heller än så länge gjort mål i allsvenskan. Eller kanske Malte Persson, ännu en spelare som gör mycket mål i juniormatcherna och nu också får a-lagskontrakt. Låt oss hoppas att någon av dem, eller allra helst båda, kan bryta forwardsförbannelsen!

Seger, skador och Sigge

BP är en motståndare som brukar passa HBK illa. Trots att vi oftast slutar nära varandra i tabellen så blir det ofta förlust mot stockholmarna. Så inte idag – det blev istället tre riktigt sköna poäng, extra sköna just för att de kanske inte var helt rättvisa. Förutom de inledande 20 minuterna hade BP bollen i princip hela tiden och flera HBK-spelare gick verkligen på knäna på slutet.

Äntligen fick Tim Erlandsson chansen i målet. Och han tog den. En riktigt svettig räddning och flera andra stabila ingripanden. Jag hoppas verkligen att vi snart kan skriva nytt kontrakt med honom, för annars är risken att han går vidare.

Kul också att vi nu gav en junior, Oliver Kapsimalis, chansen att vara med i matchtruppen och inte lämnade en plats tom som vi gjorde sist.

Men allt är inte bra. Vi fick två nya skador idag. Pascal Gregor var borta för någon match sedan, nu är han återigen skadad och denna gång verkar det vara värre. Yannick Agneros skada verkar lite lindrigare, men han är å andra sidan i princip oersättlig för oss just nu, särskilt om Naeem Mohammed inte kan spela.

Utanför planen så har podden Sigges cirkus nu släppt sin intervju med Jesper Westerberg. Det är väldigt intressant lyssning för alla HBK-intresserade, inte minst resonemanget kring Vinicius Nogueira, där den uteblivna kommunikation kort sagt kan förklaras med att man inte ville sänka värdet på spelaren, vilket är ett helt logiskt argument.

En annan spännande sak i Westerberg-intervjun rör WV-gate, med de två Ludwvigarna. Om jag förstod klubbchefen rätt uppstod hela situationen för att någon ”Halmstad-vänlig” hört av sig till förbundet två dagar efter matchen. Jag tolkar det som att denna ”Halmstad-vänliga” är HP, som alltså i så fall skapat hela denna skandal på egen hand genom att kontakta förbundet. Dessa citat, från en HP-text två dagar efter segern, låter väldigt mycket som att SvFF-mannen precis fått reda på det han kommenterar av den som ringer och inte känner till några detaljer (formuleringar om att ”det låter som” är sådana man använder när man precis fått veta något och inte själv kan detaljerna).

Visst ska HP inte behandla HBK med silvesvantar, men att medvetet bli en aktör som försöker hitta fel i klubbens agerande och på så sätt skapa svårigheter för klubben, det känns riktigt illvilligt. Jag kan förstå att Jesper Westerberg har en njugg inställning till HP, något som blir väldigt tydligt i poddavsnittet.

En härlig kväll på Örjan

Oh, en så mycket härligare resa hem från Örjan det blev idag jämfört med förra gången jag var där. En riktigt imponerande insats, där vi var tio man en timme men ändå klart bäst.

Idag finns det många att hylla: Naeem Mohammed som sätter sina två första mål sedan förra året, Filip Schyberg som gör ett och en assist, Yannick Agnero som målar för tredje matchen i rad och även gjorde sin spelmässigt bästa insats i år. Mest av alla imponerade dock Bleon Kurtulus – stark, bollsäker och med mängder av rätt beslut på plan. Han kommer att bli en storback, kanske den bästa någonsin under den tid jag följt HBK.

Allt var dock inte bra. Tim Rönning inger ingen trygghet och har i år inte stått för särskilt många bra insatser, ej heller idag. Det första målet kanske inte är hans, men han bör i alla fall försöka nå bollen. Det andra får han ta på sig helt. Kan man hoppas att den andre Tim får chansen snart?

Inte heller är det så bra att vi har en så tunn trupp. Idag saknades tre man och då valde vi att inte ens ta ut en full matchtrupp, vilket alltså indikerar att de två afrikanska ungdomarna Iddrisu Moro och Marvin Illary är oerhört långt ifrån att få spela. Idag försvann ytterligare två man, Gabriel Wallentin med utvisningen och Naeem Mohammed som skadade baksida lår.

Märkligt också att HBK verkar ha sparat in på massören. Är det för att ha råd med fem tränares lön, plus Magnus Haglunds feta paycheck?

Till sist: Jag försöker undvika att alltför ofta anmärka på domaren, men hur kan hon låta den varnade Värnamospelaren som slår till Bleon Kurtulus vara kvar på plan? Särskilt när hon tidigare har tagit en oerhört billig utvisning för att Gabriel Wallentin möjligen kan ha nuddat samma spelares häl.

Reflektioner efter Sirius

Det viktigaste var inte att vi fick en poäng, även om den också var viktig. Det viktigaste var att vi äntligen spelade riktigt bra. 1-1 slutade gårdagens match mot Sirius, men vi var faktiskt närmast segern och hade ordentligt oflyt med marginalerna, medan Sirius mål var riktigt onödigt. Nu kan man våga tro på HBK igen.

Yannick Agnero har varit uppsnackad, men inte motsvarat förväntningarna alls hittills. Igår visade han äntligen klass – skottet som gav 1-0 kan vara årets mål i allsvenskan och höjde säkert hans värde med ganska många miljoner. Samtidigt som han ofta ser kantig ut och tappar enkla bollar så kan han ur ingenting skapa farliga målchanser, ett attribut som lär locka större klubbar inom kort.

Naeem Mohammed ser också ut att vara på väg att bli den superanfallare han var fram till skadan i somras. Precis som 2023 så tror jag att det kan lossna rejält för honom så snart första bollen sitter i nätmaskorna.

I försvaret visade Bleon Kurtulus också klass, framför allt i spelet med boll. Han har redan blivit en riktigt viktig bricka och det är härligt att se. Även han lär snart försvinna för ett antal miljoner.

Och utanför plan är det spännande att se att podden Sigges cirkus ska ta ett rejält snack med Jesper Westerberg, på sistone rejält ifrågasatt. Det blir intressant att höra och kanske är det också läge att skicka in lite egna frågor.

Mjällby bättre på allt

Som HBK:are har vi tyvärr blivit vana vid känslan av tomhet och hopplöshet efter en match under det senaste decenniet. Jag ska inte säga att det är sämre än någonsin, för den senaste smärtan är alltid den värsta, men det har gått oerhört snabbt nedåt de senaste månaderna. Administrativt slarv, mörkläggning, misslyckade nyförvärv och nu match på match med erbarmliga prestationer.

Idag kändes nästan varenda Mjällbyspelare som starkare, snabbare, uthålligare och mer teknisk än varenda HBK-spelare. Även om vi hade riktigt flyt med målet precis före paus så var vi aldrig nära poäng. Att xG är ett löjligt mått kan man se efter den här matchen: HBK var inte speciellt långt efter Mjällby enligt detta sätt att räkna, men i verkligheten chanslöst.

Fanns det något bra då? Jo, så klart. Joel Allansson var faktiskt briljant i första halvlek och krönte det med framspelningen till målet. Filip Schyberg gjorde inte bort sig i sin startdebut. Yannick Agnero fick till slut göra mål, även om han i övrigt var väldigt svag och säkert hämmades av sin tidiga onödiga varning. Naeem Mohammed blixtrade till ett par gånger. Bleon Kurtulus visar flera gånger klass, även om sista målet nog delvis är hans. Ludvig Arvidsson är pigg och han får faktiskt gärna starta på söndag.

Marginaler emot – men rättvis förlust

Nej, det är ingen katastrof, varken dagens förlust eller säsongsinledningen med tre poäng på fyra matcher. Men det är en grym besvikelse att den känsla av nystart och hopp om framtiden som uppstod i höstas grusats så hårt.

I matchen idag hade vi trots allt faktiskt marginalerna emot oss. Första målet kommer efter att Norrköping fått ett inkast när bollen, av allt att döma, inte var över linjen. Andra målet ser på tv-bilderna ut att vara hårfint offside och skottet går in tack vare att det tar på Gabriel Wallentins ben. Och tredje målet uppstår för att samma Wallentin halkar. Med detta sagt: Norrköpings seger var naturligtvis fullt rättvis.

Att jag kan säga ”vad var det jag sa” är en klen tröst när det gäller vår forward Yannick Agnero. För jag varnade ju för att binda allt för mycket hopp till honom. Att han står på noll mål än så länge kan man acceptera, men han har knappt ens kommit till något läge, vinner få dueller och ordnar inte många frisparkar. Visst är han en talang, men det är värt att minnas att han spelade bara hade lyckats göra ett enda seniormål innan han kom till HBK.

Det är också deprimerande hur svag scoutingen varit. Att bara ett enda av sex nyförvärv (Pascal Gregor) spelar regelbundet är faktiskt obegripligt uselt. De två afrikanerna kan kanske bli något i framtiden och Filip Schyberg har väl hela tiden varit tänkt att skolas in, men att Pawel Chrupalla inte längre ens får hoppa in och att Aleksander Damnjanovic Nilsson hittills står på noll minuter är smått skrämmande. Vad är den långsiktiga planen?

Samtidigt gläds jag ändå över att oglamorösa och hårt kämpande spelare som Gustav Friberg och Villiam Granath visar sig vara så stabila och att en 16-åring som Ludvig Arvidsson är den anfallare som är närmast att hitta målet.

17 år som ger hopp

Han sköt och han sköt. Till slut nickade han istället – och fixade en underbart härlig och rättvis seger i allra sista minuten. 17-årige Bleon Kurtulus är guld värd, både idag och i framtiden, när han kommer att ge oss många sköna miljoner. Redan före målet hade han varit bäste HBK:are på plan.

En märklig känsla var det att se HBK så fullständigt överlägset mot ett annat allsvenskt lag. Öster var uppenbarligen ute efter 0-0, med hopp om att någon kontring kanske skulle resultera. Det är en helt acceptabel taktik från en nykomling, men det var ändå förvånande att se hur ytterst mediokra de var, särskilt med tanke på deras tidigare resultat. Samtidigt var det frustrerande att se hur trubbiga vi själva var – mängder med hyfsade chanser, men Östermålvakten hade knappt behövt anstränga sig innan Bleon skallade in den.

Härligt också att se 16-årige Ludvig Arvidsson få chansen när vi jagade mål, före till exempel Blair Turgott. Det var dessutom Arvidsson som fixade frisparken som sedan Joel Allansson rutinerat flyttade tio meter närmare mål innan vi avgjorde.

Förutom Arvidsson fick vi även en annan allsvensk debutant i Filip Schyberg. Även det roligt. Nu har alla utespelare i a-lagstruppen spelat, med undantag av tre nyförvärv (Aleksander Damnjanovic Nilsson, Iddrisu Moro och Marvin Illary) och vår nummer 10 Albin Ahlstrand. Just det känns inte riktigt lika bra.