Som HBK:are har vi tyvärr blivit vana vid känslan av tomhet och hopplöshet efter en match under det senaste decenniet. Jag ska inte säga att det är sämre än någonsin, för den senaste smärtan är alltid den värsta, men det har gått oerhört snabbt nedåt de senaste månaderna. Administrativt slarv, mörkläggning, misslyckade nyförvärv och nu match på match med erbarmliga prestationer.
Idag kändes nästan varenda Mjällbyspelare som starkare, snabbare, uthålligare och mer teknisk än varenda HBK-spelare. Även om vi hade riktigt flyt med målet precis före paus så var vi aldrig nära poäng. Att xG är ett löjligt mått kan man se efter den här matchen: HBK var inte speciellt långt efter Mjällby enligt detta sätt att räkna, men i verkligheten chanslöst.
Fanns det något bra då? Jo, så klart. Joel Allansson var faktiskt briljant i första halvlek och krönte det med framspelningen till målet. Filip Schyberg gjorde inte bort sig i sin startdebut. Yannick Agnero fick till slut göra mål, även om han i övrigt var väldigt svag och säkert hämmades av sin tidiga onödiga varning. Naeem Mohammed blixtrade till ett par gånger. Bleon Kurtulus visar flera gånger klass, även om sista målet nog delvis är hans. Ludvig Arvidsson är pigg och han får faktiskt gärna starta på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar