Analys av truppen inför 2026

”Jag tror inte man ska förvänta sig att det händer för mycket hos oss”, sa Jesper Westerberg till HP för någon vecka sedan. Jag tror tvärtom att det blir en hel del som behöver hända hos oss, för truppbygget innehåller många frågetecken just nu. Därmed inte sagt att vi behöver vara oroliga – som HBK:are känns det faktiskt bättre än på många år, med en hyfsat ekonomiskt läge framför allt tack vare försäljningen av Yannick Agnero och en spelartrupp som visserligen innehåller hål, men också en hel del krydda. Så här ser jag på läget nu.

Målvakt

Dubbel-Tim har varit vårt målvaktspar i två säsonger, men mycket tyder på att det bara blir en Tim nästa år. Erlandssons far härjar på HÄB; gnäller understundom på att folk inte uppskattar honom, understundom på att sonen är för dåligt betald. Själv har Tim E inte uttryckt det så tydligt, men ändå inte velat skriva på nytt kontrakt. Ett rykte om IFK Göteborg dök upp häromdagen, även om jag har svårt att förstå varför han skulle vilja gå in som nummer två en gång till.

I sakfrågan om målvakternas kvalitet är min – liksom sannolikt majoriteten av HBK:arnas – inställning att Erlandsson varit den bättre av de båda Tim, men att skillnaden inte är milsvid. Visst är det trist för honom att han haft sämre lön än Rönning, men förutsättningarna när han kom var inte de bästa. Han hade spelat ett par säsonger i tredjedivisionen och hade en bakgrund med både fysiska och psykiska besvär. Och faktiskt är det också trist för oss att vi satsat våra största ekonomisk resurser på ”fel” Tim – i alla fall så här långt.

Så hur blir det då? Jag tror att HBK satsar på Rönning och hoppas att han kan betala tillbaka på det förtroendet. Som backup blir det sannolikt något liknande som Erlandsson var för två år sedan, alltså en hyfsat rutinerad keeper. Räcker det? Jag vet inte, och det är ett av de större frågetecknen inför 2026.

För övrigt hoppas jag trots allt på att Tim Erlandsson skriver på igen, inte minst för att det är vår kanske enda chans att hålla sviten med egna produkter i startelvan levande hela året.

Mittbackar

I drygt ett år har vi kört med tre mittbackar. På HÄB har det glunkats en del om att det kan komma att bli fyrbackslinje kommande år, men så som truppen har byggts tvekar jag, för mittbackar har vi verkligen gott om.

Bleon Kurtulus är än så länge kvar, men försvinner troligen. En ersättare har dock redan hämtats in i estniska landslagsmannen Erko Tougjas, som naturligtvis är tänkt att starta. Filip Schyberg gjorde en riktigt bra debutsäsong i allsvenskan och torde också få fortsätta i startelvan. Sedan har vi Pascal Gregor, som vi lade en del pengar på och även han borde vara med i startelvan. Där bakom finns Gabriel Wallentin och unge Hjalmar Åberg. Dessutom kan Gustav Friberg, som sannolikt skriver på nytt kontrakt, vara ett alternativ, och upplockade Olle Johansson har även han testat på mittbacksspel.

Sammanfattningsvis tycker jag att vi här har det gott ställt, såväl kvalitetsmässigt som kvantitetsmässigt.

Ytterbackar

Här kan det bli riktigt intressant om Vinicius Nogueira faktiskt återvänder till oss på riktigt. Då har vi återigen det superba ytterbackspar som glänste hösten 2024, med André Boman på andra kanten. Ännu en anledning att fortsätta med vår 3-4-3-uppställning.

Bakom dem finns Oliver Kapsimalis och Gustav Friberg – helt okej backups. Rami Kaib är vi också intresserade av, men jag gissar att det blir antingen han eller Vinicius, möjligen ingen av dem, men inte båda två. Blir det ingen av dem så behöver en ny vänsterspringare hämtas in till startelvan.

Mittfält

Här finns väldigt många namn att välja på, samtidigt som vi precis värvat Rocco Ascone permanent. Fransmannen kan med en hel försäsong i benen förhoppningsvis hålla i 90 minuter. Det kan bli succé.

Bredvid honom lär Joel Allansson vara första alternativet. Allansson hade en svacka för ett par år sedan när han ofta fick hålla till på kanten, men med kaptensbindeln runt armen har han återtagit sin givna plats i startelvan.

Andra innermittfältsalternativ i a-truppen är Niilo Mäenpää, Alexander Damnjanovic Nilsson, Måns Andersson, Vincent Johansson, Olle Johansson, Albin Ahlstrand och Iddrisu Moro. Även om några av dem även skulle kunna spela högre upp i banen så är nio innermittfältare faktiskt alldeles för många. Min gissning är att ett par-tre försvinner före seriespelet drar igång, antingen på lån eller permanent. Moro och Ahlstrand ligger nog närmast till hands, kanske också ADN som knappt spelade alls på andra halvan av säsongen och nog inte är sugen på vad som kan bli en hel säsong av bänknötande.

Anfall

Vi gjorde bara 24 mål förra året och av dem stod Yannick Agnero och Villiam Granath för nästan hälften. 2026 är sannolikt ingen av dem kvar, även om Granath inte presenterats för ny klubb ännu. Av allt att döma behöver vi förstärka.

De tre anfallspositionerna i 3-4-3 är tämligen olika. De två på kanterna liknar nästan mest mittfältare och det är också ofta mittfältare som fyller dem. I truppen skulle exempelvis Niilo Mäenpää, Vincent Johansson och Albin Ahlstrand kunna ta plats här.

Jag tror dock att mer renodlade anfallare kommer att ha goda möjligheter att spela på dessa positioner 2026.

Ludvig Arvidsson fick flera chanser under 2025 och gjorde mycket bra, men hamnade också i en svacka och är faktiskt fortfarande mållös i allsvenskan. Marvin Illary pratas det mycket om och visst drömmer vi om succé där. Blair Turgott är fortfarande kvar i truppen och kanske, kanske, kanske finns det någon form av kvalitet kvar där. Inlånade Emmanuel Yeboah har spelat mest centralt, men kanske skulle han kunna få det att lossna på en ytterposition?

Totalt sett tror jag ändå att vi nog har vad som krävs för de två yttre anfallsrollerna.

På den centrala positionen finns större problem. Här är just Yeboah förstavalet. Men som så många andra lyft fram har han ett väldigt svagt facit målmässigt, med endast en strut som kom på straff. Till en början verkade han kunna bli minst lika bra som företrädaren Agnero, och meritmässigt var han ett större namn, men målskyttet måste lossna snart. Gör det det så kan han bli riktigt bra, men annars bör vi nog satsa på någon annan snart, särskilt som lånet bara sträcker sig till sommaren.

Malte Persson är den andra naturliga kandidaten här. Av HÄB:s redaktör hyllades han enormt mycket efter sin startdebut då han förutspåddes bli en spelare i världsklass. Även om det var smått parodiska överord så är han definitivt ett intressant namn och har redan spräckt allsvenska målnollan. Men vi kan inte räkna med att han bär oss 2026.

Blair Turgott kan möjligen också figurera här, men har ju varit en flopp i ett och ett halvt år och är ingen att räkna med. Våra utlånade spelare med kontrakt även 2026, Jesper Westermark och Alex Hall, är knappast heller aktuella.

Nej, totalt sett ser det nog för tunt ut i mitten av anfallet och det är här jag hade lagt huvuddelen av den ekonomiska satsningen inför 2026, i alla fall återstoden nu när vi tagit in Tougjas och Ascone. Å andra sidan är ju just målfarliga centrala anfallare vad i princip varenda fotbollsklubb i världen söker så det är såklart inte det lättaste att pricka rätt.