Årets viktigaste match närmar sig. Ja, på grund av min geografiska hemvist är MFF borta för mig årets viktigaste match. Det är den här matchen som avgör vad för slags bild folket här har av HBK. De två senaste åren har det gått bra. Året före skänkte domaren segern till MFF.
Som uppladdning läste jag idag MFF:s programblad som distribueras med lokaltidningen. Det var överraskande läsning - MFF:arna verkar ha insett att de faktiskt ligger riktigt pyrt till och texterna andades ödmjukhet. Det var annorlunda för bara två veckor sedan, när MFF skulle möta Kalmar. Då var det klassisk arrogans - det pratades om en topp fyra-placering, och Rolle Nilsson hävdade att laget spelmässigt var ett topp fyra-lag, men bara hade haft svårt att få resultat.
Så i MFF verkar det numera finnas en medvetenhet om att superettan faktiskt inte är mer än några poäng bort. Hur ser det då ut hos motståndarna HBK, som ju faktiskt också är nära botten? Utifrån ser det klubbens agerande skrämmande naivt ut - man har släppt två rutinerade innermittfältare för struntsummor och en tredje är i huvudet redan i Holland. Lägg därtill att den enda välmeriterade anfallaren är långtidsskadad. Visserligen är, om jag tolkar isländskan här och här rätt, Jonas Gudni Saevarsson snart klar, men innan han är presenterad på hemsidan ropar jag inte hej. Och om det inte skulle lösa sig med Saevarsson är det ytterst lite tid kvar att värva - transferfönstret stänger ju om en dryg vecka.
Låter jag som en pessimist inför matchen på måndag? Icke då - jag tror alltid på HBK. 2-1 blir det efter en dubbla Emir Kujovic-mål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar