Dubbla återvändare

Viktor Ljung blir värvningen som är ”gångbar på samtliga fyra positioner i vår backlinje”. Ännu en återvändare, alltså. Ljung utvecklades fint under början av detta decennium. Han stack sedan som Bosman till HIF när vi åkte ner i Superettan och fick trevligt nog följa med den klubben på samma resa ner i Superettan ett år senare. Ytterligare ett år senare sades han vara på väg tillbaka till oss, men fick – gissningsvis på grund av skadehistoriken – söka sig till först Norge och sedan Småland istället. Nu verkar han ha gjort en bra och skadefri säsong i Värnamo, och känns som en riktigt fin värvning, som kan spela på båda kanterna i vårt försvar och dessutom täcka upp som alternativ i mitten.

Och även på ledarsidan har vi fått in en återvändare: legendaren Torbjörn Arvidsson, som gjorde sin HBK-debut det år jag på allvar började följa klubben.

Hej då, Höggi!

Höskuldur Gunnlaugsson ingår inte i Magnus Haglunds planer för HBK 2020. Tråkigt, men förväntat, eftersom vi värvat två andra yttrar: Robin Östlind och Samuel Kroon.

Däremot vill Haglund ha in en ny back som är ”gångbar på flera platser i backlinjen”. Visst, det är lite tunt på ytterbackspositionerna, men i mittförsvaret är det proppfullt: Alexander Berntsson, Andreas Johansson, Edvin Kurtulus, Andreas Hadenius, Gabriel Wallentin och Isac Larsson. Det känns som att minst en av dem borde lämna om vi värvar nytt och då ligger kanske Hadenius närmast till hands?

Kroonaldo kommer till Halland

Ytterförvärv nummer två är klart – Samuel ”Kroonaldo” Kroon. Han kommer från en succésäsong i Umeå och är fortfarande ung och utvecklingsbar. Riktigt spännande.

I och med värvningarna av Kroon och Robin Östlind känns det som att vi täckt upp yttermittfältspositionerna för nästa säsong. Det betyder sannolikt att vi snart får veta att Höskuldur Gunnlaugsson lämnar HBK permanent. Synd att vi slarvade bort honom.

Oremo backup om anfallare försvinner?

Den ordinarie säsongen är slut, men HBK passade på att möta allsvenskt motstånd och dessutom piska Häcken. Visserligen ställde väl inte Hisningslaget upp med bästa möjliga startelva, men en seger mot ett allsvenskt lag är ändå alltid gott.

Johan Oremo var en av målskyttarna mot Häcken och gjorde även två mål i U21 några dagar tidigare. Att han har målnäsan kvar är otvivelaktigt och att vi inte har avskrivit honom känns lika säkert (annars hade han ju knappast fått spela dessa matcher). Samtidigt har vi redan tre anfallare av riktigt hög eller hög superettan-klass i truppen och bakom dem ett par hungriga ungdomar. Min gissning är att vi avvaktar med Oremo för att se om RWP eller kanske Sadat Karim försvinner, för i så fall behöver vi definitivt Oremo. Visst finns chansen att någon annan norpar honom före oss i och med ett sådant agerande, men den risken får vi vara beredda att ta.

Samtidigt pågår en ordentlig översyn av ekonomin. Det får naturligtvis konsekvenser, men är välbehövligt. Vi behöver inse att vi är en superettan-klubb numera och anpassa oss till det.

Östlind första nyförvärvet

Vänsteryttern Robin Östlind blir vår första värvning. Riktigt lovande. Han gjorde, som jag skrev igår, poängsuccé i superettan 2018 och har satt tre mål på 13 allsvenska starter och sju inhopp i år. Det enda som kan kännas tveksamt är att han kommer att vara 30 år när serien drar igång nästa år och knappast lär utvecklas så mycket.

För övrigt gillar jag att FFF:s svenska fans-sida verkligen har fångat Robin Östlinds känslor inför övergången:

En säsong avslutad – en ny tar vid

Nej, det var ingen lysande insats idag, men Syrianska var riktigt svaga och vi kunde trots allt ganska komfortabelt ta vår femte raka seger. Tack vare att de andra resultaten gick vår väg tog vi också steget upp på sjätte plats när tabellen summeras. Med tanke på att vi låg jumbo när Magnus Haglund fick ansvaret måste han få med beröm godkänt. Om vi tagit steget upp om han fått chansen från start? Omöjligt att veta säkert, men jag tror det.

Rasmus Wiedesheim-Paul gjorde ännu ett mål, men Degerfors skarprättare Björndahl två, så tyvärr fick RWP se sig snuvad på skytteligatiteln.

Intressant att se hur mycket jämnare superettan varit i år, jämfört med allsvenskan. Jumbon Syrianskas 25 poäng hade räckt till nytt kontrakt utan kval i allsvenskan, medan Mjällbys 57 poäng och plus 13 i målskillnad bara gett en sjätteplats i allsvenskan.

Och nu vidtar nästa säsong: silly season. Jag rekommenderade ju för någon månad sedan att vi skulle låta ett flertal veteraner gå, ge oss själva ett transferförbud och bara plocka upp några juniorer samt ta hem Höskuldur Gunlaugsson. Jag ser nästan ut att få min önskan uppfylld, eftersom både Peter Larsson och Jesper Westerberg tackar för sig och sannolikt också Johan Oremo.

Men Höggi kommer nog inte tillbaka, det märks inte minst eftersom två yttrar sägs vara på gång: Samuel Kroon från Umeå och Robin Östlind från Falkenberg.

Ingen av dem är något större namn, men studerar man dem närmare verkar de riktigt intressanta. Stockholmaren Kroon har gjort en riktigt succésäsong uppe i Västerbotten. Robin Östlind hade ett extremt fint 2018 och har kanske inte glänst riktigt på samma sätt i år, men tre mål på 13 matcher från start som mittfältare i ett bottenlag i allsvenskan är inte fy skam.

Uppflyttning om vi haft Haglund från start?

Jag, familjen och 1404 andra var på plats för att bevittna Jesper Westerbergs och Peter Larssons sista minuter på Örjan. Och det blev en klang-och-jubel-föreställning till slut, trots ett 0-2-underläge. Den bästa comebacken på länge, sammanfattade min son, och det är väl bara att hålla med.

Spelmässigt var vi dock betydligt bättre än vad det sena avgörandet vittnar om. Förutom de två tillfällena då våra två ytterbackar blev bortgjorda med påföljande baklängesmål i mitten på första halvlek dominerade vi i matchen.

Efter segern tog jag en titt på Magnus Haglunds poängsnitt och kunde konstatera att vi haft minst 49 poäng idag om vi tagit lika många poäng under Igor Kruljs sex matcher också. Eftersom vi under Igors tid mötte seriens tre sämsta lag (och tog en enda poäng mot dem) så hade vi antagligen haft ännu fler poäng idag. Det betyder att vi med all sannolikhet spelat om uppflyttning nästa helg, om Haglund fått chansen från säsongsstart.

Och till sist så måste jag ge Mikael Boman credit. Jag har ju flera gånger uttryckt tveksamhet om värvningen av honom, men nu har han överbevisat mig. Boman kan bli en ruskig upplevelse för superettans försvarare nästa säsong.

Hej då, Westerberg!

Vi tackar Jesper Westerberg, som nu avslutar sin karriär, för många härliga insatser under många år i HBK-tröjan.

Redan under första sejouren var Westerberg en personlig favorit. Att han nu väljer att sluta är på alla sätt klokt beslut, tycker jag. Han har, framför allt under sin andra sejour, vuxit fram till en riktig HBK-profil med ett stort HBK-hjärta. Men åren har tagit ut sin rätt, och även om han fortfarande stundtals kan vara glänsande – kanske framför allt i offensiven – så håller han totalt sett inte samma spelmässiga kvalitet som förr och har inte minst haft svårt mot snabba motståndaryttrar.

Förhoppningsvis kan både Westerberg och försvarskollegan Peter Larsson tackas av ordentligt i årets sista hemmamatch på söndag.

En seger – och reflektioner inför 2020

25 minuters frejdigt spel räckte för att knäcka Frej. Ett tag kändes det som att det kunde bli tvåsiffrigt. Men 3-0 duger gott. Och precis som i förra omgången fick båda i anfallsduon måla. Fint så.

Mest intressant från dagens match var kanske ändå uppställningen. Att Jesper Westerberg får starta och spela hela matchen, trots att superettankontraktet är säkrat även i teorin, torde innebära att vår veteranhögerback får förlängt ett år till.

På samma sätt intressant att Sadat Karim går före U21-seriens skyttekung Alexander Johansson när bytena görs. En del spekulerar ju i att Karim kan försvinna till nästa säsong, men om planerna sett ut så hade han nog inte fått chansen idag.

Och apropå 2020, så hävdade ju podden 3-5-2 häromveckan att FCK ska hjälpa oss ekonomiskt och dessutom placera ”bra spelare” hos oss framöver. Det lät intressant, men med tanke på att inga andra medier plockat upp uppgifterna eller ens kommenterat dem så tror jag tyvärr inte att de stämmer.

Tre gånger tre

Visst, motståndarna Norrby hade absolut ingenting att spela för. Men dagens stabila insats var ändå glädjande att se, av flera anledningar, inte minst målen:
1-0: Mikael Boman får till slut göra mål nummer 2 i år. Kan det lossna för honom nu?
2-0: RWP – i veckan utsedd till månadens Superettan-spelare – gör ett riktigt klassmål, som nog höjer prislappen med en miljon eller så, om nu någon tänker köpa loss honom i vinter.
3-0: Alexander Berntsson får fortsatt visa sitt starka, offensiva huvudspel. Berntsson är nu ensam trea i interna skytteligan, trots att han spelar mittback och trots att han bara startat tio matcher i år. Imponerande.

Och de tre målen gav tre poäng som även i teorin säkrar att vi spelar i Superettan för tredje året i rad.