Tveksam Baffo-värvning

Joseph Baffo återvänder för att fylla skadade Viktor Ljungs skor. Många hyllar värvningen, och visst har Baffo fina meriter, men jag är ändå tveksam, av flera skäl:
* Han har knappt spelat alls sedan 2017, då han skadade knät. Sedan tog han sig tillbaka och skrev på för Duisburg 2019 – och skadade knät omedelbart.
* Han gick till hård attack mot HBK efter att han lämnat. Dessutom lyckades han få svenska medier att köpa bilden att han varit helt utanför laget i HBK våren 2015, vilket inte stämmer – han deltog i sju av de elva matcher som han var tillgänglig under vårsäsongen.
* Värvningen är en tydlig misstroendeförklaring mot de spelare som vi har i truppen. Truppen är, även efter Viktor Ljungs skada, full med försvarsspelare, men signalen blir nu att de inte duger. Jag undrar vad exempelvis Edvin Kurtulus känner.
* Viktor Ljung sägs vara tillbaka om fem månader, alltså i början av augusti. Om det stämmer är behovet av Baffo ännu mindre.

Men så klart hoppas jag att jag har fel – och att Baffo blir en viktig pusselbit på vägen mot allsvenskan 2021!

En barndomshjälte är död

Det var i slutet av 1980-talet som jag började följa HBK. Första matchen på plats på Örjans vall var HBK-IFK Göteborg 1989. Stefan Lindqvist var i högform och landslagsmålvakten Thomas Ravelli tvingades fälla honom två gånger i inledningen och Tommy Frejdh bankade in straffarna. Sedan satte Linkan ett mål själv.

Nu finns han inte mer.

Cupen blåste bort

Förra veckan mötte vi ett allsvenskt lag på bortaplan och fick stryk med 0-1. Idag mötte vi ett allsvenskt lag på bortaplan och fick stryk med 0-1. Men likheterna slutar där. För medan vi förra veckan gjorde en stormatch som nog borde gett poäng var dagens prestation särdeles usel: temposvagt, fantasilöst och chansfattigt, trots en man mer i närmare en timme.

Oroande också att vi – inte ens med en man mer – kan klara av att hålla nollan. Bara en enda nolla på åtta spelade matcher i år.

Förra veckan hyllade jag Krokus, det nya radarparet till höger. Men idag kändes det nästan som att vi undvek att spela på högerkanten. Synd, för Samuel Kroon ser fortsatt riktigt intressant ut, även om inte heller han riktigt fick till prestationen idag.

Krokus blommade ut på plastmattan

IFK Norrköping tog 57 poäng i allsvenskan förra året. HBK tog 46 poäng i superettan. Ändå var det en ytterst jämn match vi fick beskåda. Visst fick vi stryk – men efter en fin prestation som mycket väl kunde, och kanske till och med borde, ha gett poäng.

Särskilt vår högerkant blomstrade. Ljung:en må ha vissnat, men radarpartet Krokus blommade ut istället. Samuel Kroon var bäst i HBK idag. Teknik, fart, spelsinne och duellskicklighet. Vid ett tillfälle vände han bort nästan hälften av Norrköpings utespelare i en enda aktion. Kroon kommer att bli en sensation i år, det törs jag nästan lova. Och bakom honom var Edvin Kurtulus också strålande och gav inte kompisen Sead Haksabanovic något utrymme att briljera.

Ideella slår professionella

HBK:s kommunikation har, som jag tidigare noterat, fått sig ett lyft sedan den professionella kommunikatören fick lämna och ideella krafter tog över. Något förvånande kanske, men glädjande.

Samma övertag för de ideella krafterna kan noteras inom mediemarknaden. Medan gratispodden Stigs himmel numera håller riktigt hög klass och i princip är ett måste för HBK-intresserade har betaltidningen HP inte fått ut en enda artikel om spridningsområdets största lag på SEX dagar, trots att tävlingssäsongen sätter igång om bara någon dag (nej, en notis om att damlagets träningsmatch är inställd räknas inte). Inte bara förvånande, utan faktiskt deprimerande svagt. Och det drar ett löjes skimmer över tidningen att man idag på morgonen skickade ut ett mejl med rubriken ”Vi älskar den lokala sporten”.

Bäst i Halland

Vi må ligga i superettan, men under denna försäsong har vi slagit båda de halländska allsvenska lagen övertygande. Dessutom har länets fyra fått stryk. Visserligen är det bara försäsong, men ändå ytterst lovande inför den i princip helhalländska cupgruppen (HBK, FFF, Tvååker och Halmstad Nordöstra).

Sitt still i båten!

Viktor Ljung har fått lovord under försäsongen. Men nu är han korsbandsskadad och sannolikt borta i princip hela säsongen, även om Simon Bakkioui tror att det kan bli lite tidigare. Mycket tråkigt.

Ytterbackspositionen är inte den vi har allra flest alternativ, men jag tycker ändå att vi ska sitta stilla i båten. Edvin Kurtulus är helt okej som högerback, Thomas Boakye är ett annat alternativ och Jacob Olsson har gjort det bra i ungdomslagen. Det räcker.

Insläppta mål, härlig träning och gulligt twittrande

Försäsongen har flutit på och vi har programenligt fått stryk av FC Köpenhamn och slagit Tvååker. FCK var rejält mycket bättre än HBK, men jag tycker ändå att vi gjorde en helt okej match. Å andra sidan var vi mycket bättre än Tvååker, dock utan att kunna skapa så särskilt många heta chanser.

Lite oroande att vi, trots två matcher mot lag i lägre divisioner, fortfarande inte klarat att hålla nollan.

Kul för Samuel Kroon att få göra mål så tidigt, även om det nästan skulle kunna klassificeras som självmål.

Gabriel Wallentin såg intressant ut. Men oj, så tuff konkurrensen är i mittförsvaret.

Robin Östlind var jag lite orolig för för någon vecka sedan. Nu har han i alla fall fått spela, dock utan att utmärka sig speciellt.

Härligt att höra om den hårda träningen och dess positiva effekter från både Dusan Djuric och Alexander Berntsson. Samtidigt kan jag inte låta bli att lite förbittrat tänka på de senaste bortkastade åren, då vi uppenbarligen inte tränat särskilt mycket.

Till sist: Visst är det lite gulligt att våra startelvor numera ser ut som en samling för ett P11-lag, när bara förnamnen på spelarna skrivs ut av HBK:s officiella Twitterkonto. Men jag skulle nog ändå föredra det lite mer klassiska att efternamnen används, med en förnamnsinitial om så är nödvändigt för att skilja två spelare åt.

Tankar efter en årspremiär

En årspremiär är alltid en höjdpunkt, och vi inledde på bästa sätt med en 3-1 seger mot LBK. Själv har jag tyvärr inte tittat på mer än sammandraget, men vissa tankar dyker ändå upp.

Fint att se våra tre unga, egenfostrade, offensiva talanger göra mål. Dessutom var det första a-lagsmålet för både Alexander Johansson och Oliver Hintsa. Kul! Kan man hoppas att någon av dem får en liknande utveckling som RWP under de kommande åren?

Thomas Boakye, som jag trott framför allt skulle konkurrera i försvaret i år, fick spela högerytter. HP uppger att det är Boakye och Hintsa som tävlar om högerytterplatsen, vilket – om det stämmer – är lite överraskande för mig. Jag hade nämligen trott att nyförvärven Samuel Kroon och Robin Östlind var förstaalternativen på kanterna. Men medan Kroon får beröm av Magnus Haglund över att ha tränat på ambitiöst redan innan säsongen startat, så saknades Östlind helt i första matchtruppen och sägs enligt Haglund behöva ”några träningar till innan han spelar match”. Det låter lite illavarslande, faktiskt. Har Östlind slöat under ledigheten? Inte den bästa starten, i så fall.

Precis som Boakyes placering på yttern överraskade mig så var det också med viss förvåning som jag såg att Edvin Kurtulus spelade ytterback. Visst gjorde han det helt okej där i fjol, men jag trodde ändå att det var som mittback han främst skulle konkurrera i år. Men med Boakye högre upp i planen är Kurtulus så klart betydligt närmare en startplats som högerback även framöver. Konkurrensen om positionen är dock fortfarande hård, i första hand med Viktor Ljung och Jacob Olsson.

För övrigt är det kul att se att truppen på hemsidan nu är uppdaterad, och att spelarna fått fylligare presentationer än vad de hade tidigare. Härligt om hemsidan kan få ett lyft när ideella krafter tagit över från inhyrda konsulter.

Igor är den bäste

Vem är bäste spelaren under 2000-talet? frågar sig hemsidan. Förutom att det är lite märkligt att utse den bäste de senaste 20 åren (varför inte 10, 25, 30 eller 50) är det en intressant fråga att fundera över. Man kan välja spelare som haft stor betydelse för klubben under lång tid, och då är det svårt att gå förbi Tommy Jönsson. Man kan välja en egen talang som dominerat både här hemma och utomlands, och då landar man på Dusan Djuric. Men jag väljer att tolka det precis som det står – och då går det inte att välja någon annan än Igor Sypniewski. Även om hans glansperiod hos oss blev kort så har jag aldrig sett en bättre spelare i en HBK-tröja.

Och så något helt annat: När Discovery tog över svenska fotbollsrättigheterna påstod man att det skulle bli billigare än hos Cmore. Nu ser vi resultatet – priset höjs från från 199 kronor till 349 kronor i månaden, alltså en prisökning på över 75 procent. En smärre skandal, faktiskt.