HBK spelade i Ukrainas färger mot Brage. Det var dagens höjdpunkt.
Matchen som sådan innehöll få höjdpunkter för ett HBK-hjärta. Det var inte orättvist att Brage vann, även om utvisningen på Joseph Baffo – som i praktiken ledde till straffen som avgjorde matchen – var bisarr. Men det kan bli ett mycket tufft år i Superettan om vi ska vara så här tandlösa.
Missade målchanser, alldeles för många kryss och oflyt med domare – så kan man sammanfatta HBK:s 2021. 2022 års tävlingssäsong inleds tyvärr med att vi upprepar de två förstnämnda.
Visst är 1-1 mot BP knappast någon katastrof, men det är lite oroande att både Villiam Dahlström och Sadat Karim brände högkaratiga lägen och att matchbilden såg ut som den ofta gjorde 2021: efter ledningsmål drog oss tillbaka, för att sedan – efter den väntade kvitteringen – återigen driva upp tempot, men utan att kunna fixa segermålet.
Kul dock att Pontus Carlsson fick göra tävlingsdebut.
Smällen att vi åkte ur allsvenskan har varit tuff för mig att hantera. Trots att två månader gått så har jag fortfarande inte fått tillbaka särskilt mycket intresse för HBK. Men nu närmar sig tävlingsmatcherna och förhoppningsvis vaknar glöden igen.
Ett träningsläger i Portugal har avverkats, inklusive tre matcher med fina resultat: 1-2 mot FCK, 2-1 mot Vålerenga och samma siffror mot Brentfords B-lag. Detta är siffror som ett allsvenskt lag hade varit nöjda med och ett allsvenskt lag borde vi ju vara. Men frågan är hur mycket resultaten egentligen är värda – dels är det försäsong, dels är det motståndare av en kvalitet som vi inte kommer att träffa på i år.
Kanske mest intressant från lägret är faktiskt de liveintervjuer som HP gjort, men gömt undan på hemsidan. Som en extra service har jag samlat dem här: här är Marcus Olsson, här är Alexander Johansson, här är Mikael Boman, här är Samuel Kroon och här är Magnus Haglund.
Av allt intressant som framkommer så studsar jag till över Magnus Haglunds uttalande att han ändrat ”absolut ingenting” om han skulle få spela om 2021. Visst, vi hade otur och det var små marginaler som gjorde att vi trillade ur. Men vi trillade faktiskt ur. Då borde en tränare vara öppen för att fundera och reflektera över varför det gick som det gick – och i alla fall inte kategoriskt avfärda möjligheten att vi inte gjorde exakt allt rätt.
Nyss bytte vi en ung back mot en gammal. Nu ryktas en back i det äldre spannet vara på väg bort: Joseph Baffo.
Det vore naturligtvis mycket synd. Baffo håller hög klass och om han försvinner blir det väldigt tunt i mittförsvaret, eftersom både Gabriel Wallentin och Isac Larsson har lånats ut. Ante G och Alexander Berntsson är så klart bra nog för att dominera Superettan, men bakom dem skulle alltså bara Taulant Parallangaj finnas. Det räcker inte och det gör att jag tvivlar på att vi släpper Baffo – om det inte kommer ett riktigt bra erbjudande, förstås.
I helgen har vi också passat på att få stryk av Varberg. Ingen bra prestation. Nordhallänningarna gjorde, precis som de brukar, sin motståndare dåliga. Men vi får inte glömma att vi hade nästan en hel möjlig premiärstartelva borta: Malkolm Nilsson, Marcus Olsson, Phil-Ofosu Ayeh, Joel Allansson, Jonathan Svedberg, Samuel Kroon, Alexander Johansson och Sadat Karim saknades alla.
Marcus Olsson skriver på kontrakt med oss och Isac Larsson lämnar på lån. Det får betecknas som positiva truppförändringar.
Olsson är naturligtvis en chansning, men precis som för Phil Ofosu-Ayeh på andra kanten har han hög kapacitet och kostar sannolikt inte så mycket. Visserligen tycker jag att Andreas Bengtsson duger gott och väl som vänsterback i Superettan, men kanske kan konkurrensen lyfta honom också.
Isac Larsson, som alltså nu lämnar, skrev på a-lagskontrakt redan 2017, men har aldrig varit nära att ta en plats i laget. Förhoppningsvis kan han utvecklas på lån i Ängelholm, annars är det nog tack och hej.
Två mål framåt och nyförvärvet Villiam Dahlström gör mål i debuten. Stabilt försvarsspel med en nolla bakåt. Några a-lagsdebuter. Totalt sett en helt okej säsongspremiär denna helg, även om motståndet inte var av elitklass.
Ett litet orosmoln dock – när både Ante G och Joel Allansson gått ut sjönk kvaliteten på HBK-spelet rätt rejält.
28 man stor var vår trupp vid årsskiftet – minst ett par man för mycket. Och nu börjar de falla av, en efter en.
Gabriel Wallentin lånas ut ytterligare ett år till Skövde. Bra tycker jag – inte minst för att det ger en signal om att Joseph Baffo sannolikt stannar. Hade även Baffo varit på väg ut hade vi sannolikt tyckt oss behöva Wallentin som backup. Baffo verkar också vara inställd på att stanna i HBK i en HP-intervju. Som bonus kan Wallentin tas tillbaka, om han behövs i sommar (till exempel om vi har skadebekymmer).
Att Amir Al-Ammari sannolikt sticker är naturligtvis inte lika bra, men högst väntat. Al-Ammari är för bra för att harva i superettan och även om vi bara får en mindre ersättning för honom så ska vi inte klaga – han kom till oss för mindre än ett år sedan (gratis, tror jag), har verkligen levererat och nu får vi trots allt en liten peng för honom. Klubbvalet IFK Göteborg är ju dock trist, men det är ju en klassisk väg för HBK:are.
Och så har vår akademi återigen fått högsta betyg, som enda klubb i superettan. Härligt!
Jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva uppleva Superettan så snart igen. Men nu kommer den. Är vi redo? Jo, det tror jag nog efter att ha gått igenom truppen – även om den i dagsläget framstår som något obalanserad, med extremt många mittfältare och få backar. Dessutom är truppen nog för stor just nu (28 man), men vi kan räkna med att minst ett par försvinner.
Målvakt
Malkolm Nilsson har haft en fin utveckling på senare år och kommer säkerligen att kunna glänsa i Superettan – om vi får behålla honom, vilket jag trots allt tror. Bakom är Malte Påhlsson en helt okej reserv. Det här är en stark position.
Ytterbackar
Andreas Bengtsson har hängt i under många år och är en habil vänsterback – även om jag gärna hade önskat att han hade lite fler verktyg i offensiven än att springa ner till kortlinjen och skicka in inlägg av varierande kvalitet.
På andra kanten kan Phil Ofosu-Ayeh bli riktigt bra – om han inte skadar sig igen, vilket väl ändå får ses som ganska troligt. I så fall får Thomas Boakye vikariera igen och det gör han ju oftast med den äran. Boakye kan dock behövas även på andra positioner.
Bakom denna trio finns bara unga Isac Larsson, som aldrig varit nära en startplats. Lite för tunt och skadekänsligt alltså och det behövs en värvning.
Mittbackar
Andreas Johansson och Joseph Baffo är båda två egentligen för bra för Superettan. Medan den förstnämnda stannar gissar jag att Baffo försvinner. Då får Alexander Berntsson kliva in – och det klarar han galant i Superettan. Där bakom finns Gabriel Wallentin, som återvänder från lån, Isac Larsson och Taulant Parallangaj. Det kan nog räcka, men en skada på Ante G vore katastrofalt.
Yttermittfält
Samuel Kroon och Emil Tot Wikström gjorde båda succé i Superettan 2020. Trots duons betydligt svagare 2021 så räknar jag med att de kommer att leverera även 2022.
Annars finns alternativ som Simon Lundevall, Thomas Boakye och Erik Ahlstrand – plus uppflyttade juniorer som Pontus Carlsson, Oscar Murro, Melvin Sjöland och kanske Johan Gudmundsson. Lite för många totalt sett och jag hoppas att vi bryter kontraktet med floppen Lundevall för att spara pengar.
Innermittfältet
Precis som i mittförsvaret är de två ordinarie, Joel Allansson och Amir Al-Ammari, egentligen på tok för bra för andradivisionen. Al-Ammari är nog förlorad för oss, men jag tror att Allansson stannar.
Bredvid honom torde Erik Ahlstrand och Jonathan Svedberg ligga bäst till – om inte lovordade talangen Kazper Karlsson får och tar chansen. Längre bak finns Albin Ahlstrand och Melvin Sjöland. Gott om alternativ här också, således.
Anfall
Sadat Karim är en skicklig spelare, men ingen stor målskytt. Kanske kan nyförvärvet Villiam Dahlström axla den rollen. Det blir också intressant att se om Alexander Johansson, som ju öst in mål i ungdomssammanhang, kan få det att lossna på seniornivå. Bakom dem finns veteranen Mikael Boman, som numera mest känns trött, men förhoppningsvis kan leverera på Superettan-nivå. Även Johan Gudmundsson finns med i leken som en möjlig joker.
Ryktet stämde – Villiam Dahlström är klar för HBK. En riktigt bra värvning, sett till att vi numera är ett superettan-lag. Och som bonus så slipper vi att han gör mål på oss framöver.
Villiam Dahlström gjorde måhända ingen succé i allsvenskan i år, men det är en anfallare som har levererat rejält i superettan. Dessutom är han som 24-åring fortfarande utvecklingsbar. Det skulle alltså vara riktigt trevligt om han anslöt till HBK. Och blir det så är väl forwardbesättningen 2022 klar: Sadat Karim och denne Dahlström som anfallspar, Alexander Johansson som (åtminstone till en början) pigg inhoppare, Mikael Boman som rutinerad reserv och unge Johan Gudmundsson som möjlig joker.
I andra änden av planen har Fotbolldirekt försökt placera Malkolm Nilsson i IFK Göteborg. Men den som läser artikeln får uppfattningen att det nog mest är sajten som vill ha dit honom.
Och utanför plan har personerna bakom den utmärkta HBK-bloggen Stigs Himmel tyvärr meddelat att det är slut med poddandet. Mycket tråkigt.
