Framtid på kort och lång sikt

MFF blev inte mästare i mjukisbyxor igår kväll, så nu behöver de minst en poäng mot HBK på lördag för att säkra guldet. Det gör naturligtvis inte situationen enklare för oss. Kanske kan det också skapa lite guldfrossa hos malmöiterna, men det är sannolikt för mycket att hoppas på. Ett litet hopp finns ändå i att vi ju faktiskt än så länge ligger före Degerfors, och ingen kan garantera att värmlänningarna klarar av Östersund i tio minusgrader. Men med 90 procents säkerhet känns det som att vi får uppleva nya kvalmatcher mot Helsingborg.

Även om dessa frågor naturligtvis är de viktigaste nu, så är framtiden på längre sikt också intressant. Därför är det glädjande att se att vi har skrivit kontrakt med lovande mittfältaren Pontus Carlsson. Nu hoppas jag bara att Magnus Haglund snart vågar spela unga debutanter – hittills har han (om jag räknat rätt) bara släppt fram en enda debutant under sina 2,5 år som HBK-manager (även om han också gett en del andra unga, som debuterade under Igor Krulj, bra med speltid).

En oavgjord förlust

Det blev som vanligt oavgjort för oss idag. Som vanligt skapar vi mängder av chanser. Som vanligt sumpas de.

Och samma dag halkar en Degerforsare på deras egen urusla plan – och får en straff till skänks av domaren. Visst gör värmlänningarna sedan ytterligare några mål, men vet vem om de hade gjort det om domaren inte skänkt bort det första målet?

Nu krävs det alltså troligen en seger mot MFF på Malmö stadion i sista omgången för att undvika kval. Kanske, kanske, kanske kan det vara möjligt, om MFF redan säkrat guldet då – hoppet är det sista som överger människan. Men av allt att döma blir det alltså på nytt ett kval mot Helsingborg.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar fortsätta att följa fotboll om vi flyttas ner i år. Det är så många matcher som vi förtjänat ett bättre resultat, men antingen har vi själva varit otroligt ineffektiva eller så har domaren dömt bort oss – om det inte varit en kombination.

HP helt förvirrade

Inför dagens viktiga HBK-match mot Hammarby har Hallandsposten skrivit en hel artikel med vinkeln att Marcus Antonsson inte gjort mål i allsvenskan sedan förra mötet mot Hammarby. 

Det är fullständigt fel – Antonsson satte ett av målen i segern mot Häcken förra månaden.

Hur är det ens möjligt att detta sker? Finns det alltså ingen på HP – varken reportern själv, kollegor på sportredaktionen, sportchef, redigerare eller någon annan på redaktionen – som har så grundläggande koll på HBK att man reagerar innan den här texten är publicerad? Ännu märkligare är att ingen heller ännu har reagerat och korrigerat felaktigheten trots att texten publicerades i fredags och det nu är lunchtid söndag.

Tack för schemat!

HBK har inte haft marginalerna på sin sida i år. Enligt HP:s genomgång av statistiska målchanser borde vi varit ett stabilt mittenlag, och jag kan bara hålla med – säsongen har varit fylld av motflyt, både med spelmässig otur och negativa domarinsatser.

Men på ett sätt har vi faktiskt gynnats av omständigheterna. Näst sista omgången i allsvenskan spelas – märkligt nog – inte samtidigt. Det gör att vi får möjlighet att spela på Degerfors resultat imorgon:
• Har Degerfors förlorat vet vi att det räcker med en poäng mot Hammarby för att säkra nytt kontrakt.
• Har värmlänningarna spelat oavgjort blir det knepigare. Då kan en poäng vara bra eftersom det då ”räcker” med oavgjort mot Malmö i sista omgången. Men att ta poäng på Malmö stadion är oerhört svårt, så vi bör nog satsa på seger.
• Och har Degerfors – Gud förbjude – vunnit mot Norrköping måste vi göra allt för att vinna mot Hammarby, annars är kvalplatsen i princip redan klar.

Och så sägs Marcus Antonsson vara aktuell för Djurgården. Jag är inte förvånad. Även om han inte har levt upp till förväntningarna hos oss så är det en anfallare som tidvis i karriären öst in mål. Han kan naturligtvis lyckas i Djurgården.

Svenska mästare!

Vårt representationslag har fortfarande inte klarat säsongens mål, men U21 levererar onekligen. Efter straffdramatik igår kunde Malte Påhlsson, som dessförinnan räddat en straff, avgöra med att sätta sista målet. Härligt att vara svenska mästare!

Betyder det här att vi går en ljus framtid till mötes, med mängder av talanger som bankar på dörren? Nja, U21 består ju till övervägande delen av a-truppsspelare, vissa på gränsen till startelvan: Simon Lundevall, Emil Tot Wikström, Alexander Berntsson, Erik Ahlstrand, Alexander Johansson, Dusan Djuric och Malte Påhlsson. Men det var kul att se de riktigt unga också. Inte minst mittbacken Taulant Parallangaj och vänsterbacken Viktor Håkansson såg riktigt intressanta ut, tyckte jag.

För övrigt har MFF bekräftat att Marcus Antonsson inte fortsätter hos dem. Det är nog årets minst förvånande nyhet. Men är Antonsson rätt man för oss nästa år? Jag är tveksam – Antonssons fyra spelmål plus två straffar är svag utdelning för den forward som spelat mest av alla.

Förlust på övertid på övertiden

Klockan hade passerat de tre övertidsminuterna när Elfsborgs Jacob Ondrejka satte 0-1 på Boråslagets första heta chans på hela matchen. Innan dess hade vi både missat straff, träffat ribban och fått se motståndarmålvakten göra storräddningar. Hade det varit fiction hade jag dömt ut det som orealistiskt, men hur otroligt det än låter är detta den bistra verklighet vi är i – det krävs minst en poäng, sannolikt tre, mot Hammarby nästa omgång för att vi ska slippa kval.

Men varför?

Varför låter vi Samuel Kroon lägga straffen efter att han själv blivit nedtryckt? Vi har veteraner som borde kunna stiga fram, vi har en specialist på fasta situationer som Amir Al-Ammari. Istället skickar vi fram en av de minst rutinerade i hela laget, en kille som haft svårt med poängskörden i år och som dessutom själv ordnat straffen.

Och varför?

Varför dribblar Erik Ahlstrand när det är fem sekunder kvar? Han kan tjonga upp bollen på en löpande anfallare, han kan hitta en medspelare med en enkel pass. Istället springer han rakt in i tre elfsborgare. Sju sekunder senare är bollen i vårt eget nät. Mörker.

Flyttar domarna ned oss?

Jag börjar bli ordentligt trött på mitt eget tjat om avgörande domarmisstag. Men jag är hundra gånger tröttare på dessa ständiga felaktigheter som missgynnar oss. När till och med Sportbladet vinklar på att Djurgården vann på ett offsidemål, då har vi nog nått en gräns. Hur tråkigt det än är att säga det så måste sanningen sägas: Åker vi ur i år så är det på grund av domarna.

Linjedomaren gjorde dessutom sin sista match någonsin. Undrar hur det känns att avsluta med att felaktigt avgöra en match?

Första guldkandidaten kammar noll

Vi är bäst mot topplagen, sades det. Och så blev det tre poäng mot AIK. En riktigt fin prestation av hela laget. Nu har vi tagit poäng mot alla lag i serien, oerhört imponerande av nykomling. Och vi har fyra matcher på oss att ta de ytterligare tre poäng som sannolikt räcker för att klara kontraktet.

Idag blev också en taktisk fullträff av Magnus Haglund med Thomas Boakye som extra understöd i högerförsvaret och en ettrig Samuel Kroon som stängde ner fint till vänster.

Nästan lika lyckosamt blev återföreningen av förra årets succéduo Sadat Karim och Mikael Boman på topp – även om det inte var Haglunds eget val. Frågan är om Marcus Antonsson ska in i startelvan igen när han är tillbaka? Jag är mycket tveksam, men gissar att Haglund tänker annorlunda.

Och även om vi förtjänade tre poäng idag så måste vi tillstå att vi också hade domaren på vår sida. Hörnan som föregick hörnan som ledde till målet såg ut att vara en inspark. Och Andreas Bengtssons tuffa krock med en AIK:are i straffområdet kunde mycket väl ha varit straffspark.