Sead hjälper oss igen

Hösten 2016 hjälpte Sead Haksabanovic oss tillbaka till allsvenskan. Sommaren 2017 hjälpte han oss att komma på rätt köl ekonomiskt (en position som tyvärr sedan slarvades bort med en bunt misslyckade nyförvärv och en katastrofal tränare). Nu hjälper han oss igen i ett återigen ansträngt ekonomiskt läge. Försäljningen från IFK Norrköping till Rubin från Kazan uppges vara på cirka 60 miljoner kronor, vilket enligt mina beräkningar bör ge en solidaritetsersättning till HBK på cirka 1,5 miljoner kronor. 

Över strecken – trots svag utdelning

Vi kommer att parkera ovanför båda strecken under EM-uppehållet. Detta kan vi konstatera efter dagens 0-0 mot Degerfors som innebär totalt 9 poäng under vårsäsongen. Men samtidigt som denna poängskörd får betecknas som ett bra facit på förhand så känns det fortfarande lite bittert att vi egentligen borde haft fler poäng och faktiskt en position på övre halvan. Jag tycker inte att vi i en enda match i år har fått fler poäng än vi förtjänar, däremot har vi ett par-tre stycken där vi förtjänar mer än vi får.

I den senare kategorin får vi räkna in dagens insats. Degerfors håller visserligen i bollen en del stundtals, men värmlänningarna har inte en enda het målchans på hela matchen. Vi har däremot ett par riktigt heta och stundvis ett hårt tryck på Degerfors-keepern Diawara, som verkar vara huvudförklaringen till att brukslaget ligger så bra till i tabellen. Visserligen är det skönt att inte gå in i ett längt uppehåll med en förlust i bagaget, men dessa tappade två poäng kan komma att visa sig mycket kostsamma i slutet på säsongen, eftersom jag tror att Degerfors kommer att sjunka allt längre ned i tabellen vartefter säsongen går.

Första gången!

Första gången på evigheter som vi besegrar Elfsborg på bortaplan i allsvenskan. Första gången på nästan lika länge vi vänder ett 0-2-underläge till seger. Första gången vi vinner med Glenn Nyberg som domare. Första gången i år vi tar bortapoäng. Första gången i år vi gör mer än ett mål i allsvenskan. Första gången Erik Ahlstrand spelar från start i allsvenskan. Första gången Amir Al-Ammari gör mål i allsvenskan. Första gången Sadat Karim gör mål i allsvenskan. Första gången Emil Tot Wikström slår målgivande passning i allsvenskan. Första gången i seriesammanhang Simon Lundevall slår en målgivande passning för oss.

Men knappast första gången Magnus Haglund vänder hem från Borås Arena med tre poäng. Idag visade han fingertoppskänsla när Sadat Karim fick stanna kvar på plan och istället skyttekungen Marcus Antonsson (som innan dess målat ännu en gång!) gick av när det skulle göras ett forwardbyte. Minuten senare avgjorde Karim matchen.

Tungt poängtapp på övertid

Alla våra allsvenska bortamatcher har slutat med förlust, men på hemmaplan är vi fortsatt obesegrade. Dagens 1-1 mot Mjällby känns dock som en förlust. Inte för att det var orättvist (Mjällby hade gott om chanser att kvittera innan 1-1 kom) och inte för att domaren gjorde en miss (visst hade han kunnat döma HBK-frispark före kvitteringen, men det var inte givet och jag sparar min ilska till de uppenbara domarmisstagen), men för att vi verkligen hade behövt en seger och för att Mjällby är ett av de lag som vi trots allt har chans att komma före i tabellen. Nu har vi halkat ner på kvalplats, har mycket svårt att få in bollen i mål, upplever stora problem att hålla en ledning och är drabbade av mängder med skador (även om Mikael Boman, som gick av tidigt, inte ska vara skadad). Det känns som att 2021 kommer att bli en krampaktig kamp för att klara kontraktet.

Surt för Malkolm Nilsson, som gjorde flera fina aktioner, att inte få hålla nollan. Det hade han förtjänat.

Hade det inte varit bättre att byta in Alexander Berntsson istället för Erik Ahlstrand, när Mjällby matade in bollar mot den store buffeln Jacob Bergström? Med Berntsson på plan tror jag inte att 1-1 kommit.

Marcus Antonsson har nu tre mål på sex matcher. Det är imponerande. Klarar han att hålla det snittet bör vi nog ordna nytt kontrakt, trots allt.

Tre konstgräsmatcher – tre förluster

En tredje bortamatch på konstgräs gav en tredje förlust. Men idag kan vi, till skillnad från de tidigare bortaförlusterna, inte skylla på domaren. Här var det var egen svaga prestation som ledde till förlusten, inklusive ett individuellt misstag av Joseph Baffo. Extra trist att vi är så svaga när vi möter ett lag som – baserat på hur de uppträdde idag och deras tidigare resultat – rimligtvis bör kunna hamna efter oss i tabellen.

Två tappade poäng

IFK Göteborg är namnkunniga. Men uppenbart inte särskilt kunniga. HBK borde vunnit idag, med betydligt fler chanser, inte minst 3 x Boman (ribbnick, tungt skott och på väg att sno bollen av målvakten). Göteborgarna hade ett enda skott på mål – tyvärr gick det in i mål.

Intressant att vi spelat så olika taktiskt under de fyra första matcherna. Idag låg försvarsspelet betydligt högre än i de tre tidigare, och fembackslinjen och sexbacklinjen från de tidigare matcherna var försvunnen. En eloge till Magnus Haglund och de andra i tränarstaben, som i princip i varje match verkat ha förvirrat och förvånat motståndartränaren.

Men skadorna är oroande. Idag hade vi sex man borta och Albin Binnefors, nyligen fyllda 17 år, på bänken. Och så fick Joseph Baffo (för övrigt mycket bar idag) stiga av. Om han saknas till nästa match och vi inte får tillbaka någon av de andra har vi inte en enda försvarsspelare kvar som reserv. Finns det någon juniorback som skulle klara av att kastas in?