Analys av truppen inför premiären

Det blev aldrig någon premiär i påskhelgen och därför sköts också den traditionsenliga truppanalysen upp. Men imorgon är det snart äntligen dags – och därmed också tid för truppanalys.

Målvakt
Malkolm Nilsson är given etta. Nilsson har varit habil under försäsongen, men har också släppt in några bollar som han kanske borde ha tagit. Tyvärr får man konstatera att Isak Pettersson nog var ett strå vassare.
Bakom Nilsson ska Simon Andersson sitta på bänken. Andersson saknar i princip seniorerfarenhet, och kanske skulle han vara darrig om han slängdes in i superettan. Å andra sidan är det en riktig talang, som nyligen höll nollan i tre raka U17-landskamper, och får han bara förtroendet kan han kanske växa till våra nästa HBK-fostrade a-landslagsmålvakt.
Därför hoppas jag att Otto Martler, som sägs vara inplockad som tredjemålvakt, inte får chansen före Simon Andersson om Malkolm Nilsson blir skadad. Visst, måhända att Andersson riskerar att tappa in någon boll som Martler tagit, men jag föredrar att ge en lovande egen produkt a-lagserfarenhet framför att låta en avdankad föredetting hindra en ung talangs utveckling.

Försvarare
Vi har konsekvent kört med trebackslinje under försäsongen. I min senaste analys oroades jag över att vi saknade uppbackning här, men sedan dess har framför allt Jesper Westerberg och i viss mån även Andreas Hadenius visat att de kan vikariera som en av tre mittbackar.
Därmed känns det inte lika tunt bakom givna trion Marcus Mathisen-Peter Larsson-Alexander Berntsson. Dessa tre olika mittbackstyper kan förhoppningsvis bli en bra enhet där deras olikheter bidrar till både stabilitet och kreativitet. Lite orolig är jag trots allt för vad som exempelvis skulle hända om snart 34-åriga, och ganska skadedrabbade, Peter Larsson skulle åka på en långtidsskada. Vem tar då hans centrala position i mittförsvaret?
Längst bak i kön finns 17-åringen Isac Larsson, som nyligen debuterat i U17-landslaget, men gissningsvis inte får någon speltid alls i serien i år.

Wingbacks
Thomas Boakye har varit en positiv överraskning under försäsongen. Nyförvärvet har visat pigga initiativ framåt och demonstrerat att han behärskar wingbackpositionen både till höger och vänster. Det har höjt konkurrensen och gett oss bredd.
Just nu ser Boakye ut att konkurrera ut Andreas Bengtsson som vänsterback. Bengtsson spelade förra året alla seriematcher utom den som han var avstängd i och har också fått spela med U21-landslaget. Han har så pass mycket kvalitet att han bör kunna ta sig in i startelvan igen, om han bara kämpar för det.
Då kan Boakye istället möjligen få flytta över till höger. Där har offensiva islänningen Höskuldur Gunnlaugsson – som också är aktuellt för ett par andra positioner – spelat på slutet. Gunnlaugsson är en ettrig spelare och riktigt vass på fasta situationer, men absolut inte på ”en helt annan nivå än Kristinn Stiendorsson”, som vår ordförande Tony Karlsson skröt om i somras.
Till höger är också Jesper Westerberg ett alternativ. Veteranen kan bidra med erfarenhet och vinnarskalle, även om jag känner att han ibland snarare kan vara tjurig än den pådrivare vi behöver. Westerberg har tyvärr senaste åren varit lika bra som före skadan 2015, men hittills i år har han visat fina takter och på Superettannivå håller han.

Innermittfält
Jag förstår mer och mer varför Igor Krulj kallade Pontus Silfwer en önskevärvning när han anslöt i somras. Silfwer har en naturlig pondus; utstrålar både klass och trygghet. Han är för mig den enda som är helt given på innermittfältet.
Bredvid honom får antagligen Dida Rashidi plats. Rashidi – ett för mig helt oskrivet kort när han värvades – har varit bra under försäsongen och inte minst visat att han hotar ordentligt i offensiven. Han kan bli en sensation i år.
Den andra centrala mittfältsvärvningen, Andreas Hadenius, har varit mer svårbedömd. Han glänser inte, men det är å andra sidan inte hans roll. Förhoppningsvis kan han ge oss stadga.
Förutom dessa finns Jonathan Svedberg, som trots att nyligen fyllde 19 år har samlat på sig en hel del seniorerfarenhet. Svedberg är inte långt ifrån att få starta och fortsätter utvecklingen kan han vara given i startelvan mot slutet på säsongen.
Även Oscar Peterson är nyligen fyllda 19. Han har fått mer och mer speltid, och utmanar säkert snart om en startelvaplats.
Med i leken är också mångsidige Höskuldur Gunnlaugsson.
Och så finns ungdomarna Emil Tot Wikström och Isac Harrysson, samt förhoppningsvis senare i år Alexander Arvidsson, men med tanke på konkurrensen så lär deras speltid bli ytterst sparsam.

Anfall
I truppanalysen vid årsskiftet lade jag fram tre möjliga skytteligavinnare: Johan Oremo, Gabriel Gudmundsson och Tryggvi Hrafn Haraldsson. Sedan dess har Kosuke Kinoshita öst in mål för HBK. Här finns alltså fyra riktigt vassa anfallare (även om Haraldsson visat svag form under försäsongen och Oremo naturligt nog kan ha en bit kvar efter långtidsskadan), med olika spetskvaliteter. Det kan bli en rolig och riktigt målrik säsong om det lossnar för två-tre av dem.
Bakom kvartetten väntar måltjuven Rasmus Wiedesheim-Paul, som har som mål att starta 10 matcher i år, på sin chans. Ett sjätte alternativ är att spela "Höggi" Gunnlaugsson här, men han har nog lättare att ta en startelvaplats på någon annan position.