Triss i vinster

Sådärja, nu känns det mycket bättre än för två veckor sedan. Djurgården är visserligen inget bra lag och kändes oerhört tama framåt, men det är ändå imponerande att vinna med 3-0. Och hade inte bortalagets målvakt storspelat hade vi nog fått in ett halvt dussin.

Kul att Emir Kujovic får göra två mål. Nu hoppas jag att vi får slippa de tråkmånsar som har svårt för honom bara för att han är bror till Ajsel. Det finns ju konstigt nog till och med HBK:are, eller i alla fall personer som kallar sig sådana, som liksom de okunniga tv-kommentatorerna (de har väl läst Expressens så kallade guide till allsvenskan) tycker att bröderna är lika till spelstilen. Det är löjligt. Visserligen är de båda Kujuovicarna långa och hyfsat tekniska, men i övrigt finns inga likheter. Emir skjuter på allt som rör sig, medan Ajsel nästan alltid passar. Emir är snabb, Ajsel är det inte (minst sagt). Hade de inte haft samma efternamn hade ingen jämfört deras spelstil.

Apropå Ajsel så är det ett sorgligt kapitel. Jag har konsekvent vägrat att stämma in i kören som inte vill se honom på plan, eftersom jag minns hösten 2006 och har hoppats på att han ska nå dit igen. Men sanningen är nog att de höga förväntningarna på honom (Janne kallade honom den största talangen han sett om jag inte minns fel och medierna jämförde honom med Zlatan) har verkat hämmande och att han antagligen aldrig kommer att bli någon stjärna.

När vi ändå är inne och diskuterar enskilda spelare så måste Michael Görlitz lyftas fram. Han ligger bakom alla tre målen idag och spelar dessutom fram till ytterligare några chanser. Tim Sparv gör också en lysande insats, liksom defensive mittfältskollegan Ante G. Och jag är riktigt förtjust i Joe Sise som targetspelare - han är stark, teknisk, bra på huvudet och snabb.

Det enda tråkiga idag var publiksiffran. Under 6000 när det är strålande väder och HBK är i fin form är uselt.