Såga målvakten eller domaren?

 ”AIK är fan sämst”, sa min son efter slutsignal. Det är svårt att inte hålla med. Trots att solnaiterna bjuds på såväl en straff (nej, det är inte rätt att blåsa när bollen träffar Amir Al-Ammari på innerlåret/knät och sedan studsar i en helt annan riktning upp på handen) som en HBK-utvisning (helt korrekt men helt onödig) och dessutom själva slipper en solklar utvisning när en helt fri Al-Ammari sparkas ner så lyckas de inte slå HBK – ja, knappt ens skapa något. Och inte heller hjälpte det att domaren hittade extra många tilläggsminuter.

Är inte HBK också fan sämst då som inte vinner mot detta dåliga lag? Nja, jag tycker faktiskt att detta är en fin prestation, som nog borde slutat med bortaseger, om domaren varit någorlunda neutral.

Många sågar Marko Johansson nu. Det är enkelt att göra. Jag stämmer inte in. Visst är det otroligt dumt gjort, men alla kan göra misstag och han tar det verkligen som en man, som både ställer upp på intervju och ber om ursäkt direkt efteråt. Innan dess gjorde han dessutom en storartad prestation på plan: lugn och stabil, alltid rätt placerad, släppte inga returer och hade flera fina uppspel som höll på att resultera offensivt.

Skönt förresten att Viktor Granath fick starta och tog vara på chansen. Jack Cooper Love må ha vissa kvaliteter, men framför allt är han en målsumpare av rang i HBK.

Och en poäng må kännas surt men kan ju faktiskt vara avgörande i slutet. För att vi ska åka ner på kvalplats krävs nu att BP tar två segrar och vi maximalt en poäng till. Jag ropar inte hej ännu, men visst är det nära.

Stolpskott igen, HP!

 HBK fortsätter att pricka stolpen. Tyvärr fortsätter även stolpskotten på HP.

Här är allsvenska tabellen 2019. Hur många oavgjorda allsvenska matcher spelade HBK då?

Fem matcher med ramträffar

Det är fem matcher sedan vi senast vann. Fem matcher där vi träffat stolpe eller ribba minst en gång per match. Hade ett enda av de stolpskotten suttit i mål hade vi nog i praktiken varit klara för allsvenskt spel 2024 nu.

Trots denna bittra upplevelse så kan dagens poäng mot Mjällby bli värd multum. För att Degerfors ska gå förbi oss krävs nu att värmlänningarna vinner sina tre avslutande matcher. Det kommer inte att ske. Och BP måste plocka minst fyra poäng för att vi ska kunna hamna efter dem. Detta är trots allt ett utgångsläge som jag alla dagar hade tagit före säsongen.

Att vi bara gör ett enda byte idag känns obegripligt. Vi VET om att vi varit svaga i slutet på matcherna på sistone. Varför då inte ta in fräscha ben, till exempel vår bästa målskytt, vår nickstarkaste mittback – eller kanske till och med någon av våra talangfulla, unga och förhoppningsvis pigga mittfältstalanger? Mjällbys kvitteringsmål kommer efter att de vunnit två nickdueller och sedan avslutat med att vara först på en volley. Hade de gjort det med Gabriel Wallentin på plan?

För övrigt gläds jag med Marko Johansson, som haft det så tufft i flera matcher men nu fick stå för en riktigt fin dubbelparad på straffen och även i övrigt uppträdde stabilt. Hans snabba ut- och insparkar som sätter igång kontringar är också något som jag gillar.

Tre stolpskott på Örjan och ett stolpskott på HP

I tre matcher i rad har vi träffat målramen när matchen stått och vägt – och sedan förlorat. Nu träffade vi på en enda match stolparna tre gånger, men fick i alla fall för en gångs skull med oss poäng. 0-0 mot Degerfors är en besvikelse, men alla poäng räknas och visst var det viktigt att inte värmlänningarna fick krypa närmare.

Och så funderar jag återigen på varför jag prenumererar på HP. Hur kan den profilerade skribenten vara så slarvig/okunnig/oengagerad att han påstår något, som till och med lyfts upp i puffen, men är 100 procent fel? Och INGEN annan på tidningen reagerar, varken före eller efter publicering, trots att det nu gått närmare tio timmar sedan texten publicerades?

Villiam Dahlström hade alltså spelat 21 allsvenska matcher och närmare 600 minuter innan den här säsongen började och gjort två allsvenska mål. Han var definitivt en del av HBK:s anfallsuppsättning inför den allsvenska comebacken.

Stolpe ut!

Det är verkligen stolpe ut nu, på mer än ett sätt. Tre matcher i rad har vi skapat riktigt vassa målchanser mot ett topplag, varit ytterst nära både poäng och seger – och sedan åkt på grymma baklängesmål i slutskedet. Idag illustrerades de förbannade marginalerna nästan övertydligt, när vi först fick se Naeem Mohammeds stolpskott rulla ut i planen för att sedan se Djurgårdens studsa in.

Samtidigt som vi nu svär över marginaler emot oss och svaga avslut så är det kanske dags att fundera på om det verkligen bara är otur vi har. Under de senaste tre säsongerna har vi haft det tungt under hösten, inte minst med målskyttet. Blir vi för lättlästa för motståndarna? Är anfallarna slutkörda efter hårt defensivt jobb på tunga planer? Eller är det något annat som spökar?

Nu blir det en extremt viktigt match mot Degerfors nästa helg. Seger då och läget ser plötsligt betydligt ljusare ut. Men värmlänningarna är så smått en mardrömsmotståndare. På de fyra senaste matcherna har vi tre förluster och en oavgjord. Jag är rädd att det kan bli fiasko om en vecka.

Så förbannat orättvist

Just nu upplever vi 2021 i repris. Efter att vi varit ett stolpskott ifrån seger mot ett topplag förra omgången åker vi idag på en fullständigt orättvist förlust mot ett annat topplag.

Elsborg skapar bokstavligt talat inte en målchans under 88 minuter. Sedan kommer ett helt ologiskt 0-1-mål. Innan dess har domaren fegat ur och bland annat låtit en Elfsborgare, som tydligt själv visste att han borde åkt ut, vara kvar på plan. Det är så otroligt bittert.  

Och samtidigt tar Sirius en seger när en Värnamospelare halkar på övertid. Förbannat!

Sex före Sirius

Nej, det är ju inte matcher som denna som vi måste ta poäng i för att klara kontraktet. Och nej, det var inte orättvist att Häcken vann. Men när vi hade 2-1 och först en boll i stolpen och sedan ett glidtacklingsskott i fritt läge – ja, då kändes det inte alls långt borta med en seger.

Och sedan, bara sekunder senare: svagt positionsspel av Jonathan Svedberg och en Marko Johansson som får bollen på sig men ändå släpper in den. 2-2. Besvikelse, men ändå en poäng mer än vi räknat med före match eller i halvtid. Sedan går ridån ner på övertid, med 2-3-målet.

Tungt också att flera möjliga nedflyttningskonkurrenter tagit segrar denna omgång. Lokaltidningen har skrivit ännu en krönika och slagit fast (läs: gissat) hur många poäng som krävs för att klara kontraktet. Men det enda vi vet är att HBK måste ha tre lag bakom sig. Hur många poäng dessa tre lag tar är omöjligt att sia om. Däremot kan vi vara 100 procent säkra på att laget på kvalplats kommer att heta Sirius och ligga sex poäng efter oss, men ha betydligt bättre målskillnad än vi har, när denna omgång är färdigspelad. Det känns på intet sätt som ett betryggande avstånd.

Vi vinner äntligen igen

Att vinna de rätta matcherna, de mot de svåraste konkurrenterna, har varit en akilleshäl för HBK under några år. Det är en av anledningarna till att gårdagens seger mot Sirius känns extra skön. Uppsalalaget är nu nio poäng efter oss, med bara åtta matcher kvar. Visst kan de fortfarande komma ikapp oss, men risken känns numera rätt liten.

För ett par veckor sedan kallade jag matchen mot BP för en taktisk förlust, som tränaren fick ta på sig ansvaret för. Helgens seger kan också tillskrivas taktiken. Att oväntat peta bästa målskytten Viktor Granath, som känts tyngre och tyngre på senare, och ge tidigare målmissaren Jack Cooper Love chansen i par med Naeem Mohammed visade sig vara helt rätt. JCL spräckte först sin allsvenska HBK-nolla och spelade sedan fram Mohammed till 2-0.

En annan anfallare som dock inte fått chansen i HBK, och inte heller kommer att få det, är Lorent Mehmeti. Det känns synd. Han är tydligen så intressant att ett lag i Superettan som gjort flest mål i den serien och sannolikt spelar i Allsvenskan 2024 bedömer att han är bra nog. Då borde han, som ung egen talang, åtminstone ha fått chansen att visa upp sig i en handfull matcher hos oss, tycker jag – särskilt som offensiven inte varit briljant i år.

Äntligen en poäng

0-0-matcher är sällan så mycket att jubla över, men det var verkligen skönt att ta poäng idag – och att hålla nollan. Ännu en förlust hade varit fullständigt förödande för självförtroendet och lagen där under hade kunnat krypa obehagligt nära.

Skönt också för inlånade Marko Johansson att äntligen få göra några avgörande räddningar och ta hem en poäng, efter tre raka matcher med flera insläppta mål.

Bäst idag? Jag säger Joseph Baffo. Ständigt på rätt plats och tog ett större ansvar när ordinarie mittbackspartnern var avstängd. Var det någon som saknade Ante G förresten?

På bänken idag hade vi tre potentiella vänsterbackar och noll anfallare. Sedan bytte vi ut anfallare efter anfallare och avslutade extremt defensivt. Men det var det värt – poäng idag var som sagt riktigt viktigt.

Men när ska Jack Cooper-Love spräcka sin allsvenska målnolla för HBK? Idag brände han återigen riktigt fina lägen.

Utanför plan har det ryktats om en värvning av islänningen Vidar Ari Jonsson, ett rykte som dock Magnus Haglund fullständigt avfärdar. Visserligen bekräftar Haglund aldrig potentiella värvningar, men han brukar inte heller så kategoriskt förneka uppgifter om de stämmer.

Ännu ett gruppspel säkrat

Vi gjorde som vanligt det som skulle göras – tog en i slutändan ytterst klar seger som tar oss in i cupens gruppspel i vinter. Och så några bonusar på det: dubbla mål från dubbla anfallare kan ge både Viktor Granath och framför allt Jack Cooper-Love en välbehövlig boost, en hållen nolla stärker självförtroendet och så fick några bänkvärmare luftas. Gott så!

En annan, minst lika glädjande, nyhet är att Malkolm Nilsson är i träning igen. Välkommen tillbaka, Malkolm!