Snöbollen, hemsidan och det uteblivna tacket

Efter cup-sortin studsade vi tillbaka och lekte bort Husqvarna med 4-0. Kosuke Kinoshita hittade återigen nätmaskorna, två gånger dessutom, och kan kanske – för mig något oväntat – bli den där anfallaren som öser in målen i år. Å andra sidan har väl alla hans mål kommit mot lag från tredjedivisionen.

Utanför plan har det hänt mer spännande saker i veckan. Årsmötet gick av stapeln och med det blev årsredovisningen officiell. Jag har själv ännu inte fått tag på den, men å andra sidan verkar det inte direkt vara så lätt att utläsa så mycket ur den, av rapporterna att döma. I och med att vi köpt tillbaka Snöbollen och gett investerarna den bonus de hade rätt till samt (om jag förstått rätt) betalat av en del av de villkorade kapitaltillskotten är det svårt att veta hur mycket plus vi egentligen gick. Hur som helst – vi har nu i alla fall ett eget kapital på 8 miljoner och färre skulder/åtaganden till våra räddare i nöden. Det ska vi framför allt tacka Sead och Senad Haksabanovic för.

Utanför plan har också hbk.se gjorts om. Jag är tyvärr inte imponerad – man verkar ha förstört alla gamla länkar, vilket är särskilt tråkigt för en bloggare som jag som gillar att länka till klubbens sida. Även länkar till sajten som kommer upp om man söker exempelvis på Google är döda. Dessutom tycker jag att den nya sajten är svårnavigerad och jag har till exempel ännu inte hittat sidan där alla säsongens matcher listas – för det måste väl finnas en sådan också?

Och så är det naturligtvis – precis som Himlen är Blå uppmärksammat – mycket märkligt att Marcus Johansson inte ens har nämnts av HBK. Jämför med Isak Pettersson, som inte visade någon som helst lojalitet, aldrig hade en tanke på att stanna i klubben och gick som Bosman, men ändå fick ett officiellt tack.

Ute ur cupen – redo för serien?

Det gick som väntat – AIK vann och var ungefär så mycket bättre som man kan förvänta sig att en allsvensk tvåa är jämfört med ett nyligen degraderat lag. Som vanligt i cupen tyckte jag dock prestationen var mer intressant än resultatet i sig och då får betyget ändå bli helt klart godkänt. Synd ändå med Alexander Berntssons individuella misstag som kostade baklängesmål när vi faktiskt hade AIK lite i gungning.

Johan Oremo var tillbaka i spel och även om han inte märktes överhuvudtaget under minuterna han spelade idag så lär han bli ordentligt viktig när serien drar igång. Jag förstår tanken med kontringsspelarna Gabriel Gudmundsson och Tryggvi Hrafn Haraldsson på topp eftersom AIK förväntas ha boll, men i superettan lär det oftast vara vi som dominerar och då behöver vi åtminstone en anfallare av annan typ på plan.

Själv blir jag mer och mer förtjust i Pontus Silfwer. Hela hans rörelsemönster utstrålar klass, trygghet och självsäkerhet – utan att vara nonchalant. Silfwer kommer att bli guld värd för oss i år.

För övrigt är det rätt intressant att kunna konstatera att bara en enda i dagens startelva spelade i allsvenska premiären för mindre än ett år sedan.

Nyförvärv visar klass i storseger

Efter en tveksam premiär krossade vi Syrianska med 5-0. Med lite bättre skärpa och marginalerna på vår sida hade det blivit tvåsiffrigt. Visst finns förklaringar (Syrianska spelar i en division lägre och var hårt drabbat av influensa), men det är naturligtvis ändå riktigt glädjande med en storseger. Nu blir det avgörande gruppfinal mot AIK borta – hoppas bara att det inte går som i sista gruppspelsmatchen förra året...

Precis som i cuppremiären var dock kanske själva spelet mer intressant än resultatet. Och här var det härligt att se flera spelare göra bra prestationer, inte minst nyförvärven Dida Rashidi och Thomas Boakye. Rashidi var livsfarlig i djupled, säker med bollen och tuff i duellerna. Boakye sprang förbi sin försvarare gång på gång och serverade farliga inlägg. Övriga två nyförvärv, Andreas Hadenius och Peter Larsson, var stabila utan att direkt glänsa.

Vi upprepar en dålig ovana

Det gick som det brukar när vi inleder cupen mot ett lag längre ner i seriesystemet: det blev oavgjort, precis som mot Vänersborg 2017 och Västerås 2015. Nåja, sannolikt blir det ändå matchen mot AIK som avgör om vi går vidare och även om chanserna inte är stora finns naturligtvis möjligheten att vi skräller.

Kanske mer intressant än resultatet i sig var spelet. Och där fanns tyvärr få glädjeämnen.

I första halvlek skapade vi knappt en chans, medan Oddevold kunde satt både en och två bollar till. Dessutom kändes det som att Oddevoldspelaren som gjorde målet kom förbi både Marcus Mathisen och Peter Larsson alldeles för enkelt.

I andra halvlek blev det bättre, men vi dominerade ändå inte särskilt eftertryckligt. Kul för Kosuke Kinoshita att fördubbla sina tävlingsmål för HBK, men anfallskollegan Gabriel Gudmundsson kom ingen vart överhuvudtaget. Och Tryggvi Hrafn Haraldsson, som jag utnämnt till möjlig skytteligavinnare, fick nöta bänk hela tiden trots att vi jagade mål. Underligt.

Vad gäller nyförvärven så kändes det rätt märkligt att hälften av dem satt på bänken. Är det verkligen bänknötare som vi ska hämta in utifrån? Av de två som startade visade Tomas Boakye att han bra på att komma till inlägg, men sämre på att få kvalitet i dem. Peter Larsson imponerade framför allt i luften, men var som sagt lättpasserad vid målet.

Och så har vi fått en del nyheter utanför plan. Otto Martler skriver på och precis som jag hoppades  är han uttalad tredjemålvakt. Dessutom slutar Susanne Nilsson som klubbchef. Jag tycker att det känns som att hon alldeles nyligen utnämndes, och även om jag inte kan bedöma hur hon har skött sig (det där märkliga uttalandet hon gjorde nyligen är ju självklart bara en detalj) så är det naturligtvis ett misslyckande att någon lämnar en central post så snart efter tillträdet.

En tredjemålvakt på väg in?

Otto Martler sägs vara på ingång. Jag hoppas att han i så fall är tänkt som tredjemålvakt, som han var i Gais förra året – det skulle kännas surt om talangen Simon Andersson hamnade utanför matchtruppen på grund av en spelare som tränar en gång i veckan. Och som just tredjemålvakt kan han vara en vettig förstärkning, för jag har ingen aning vem som annars skulle fylla på om någon av Malkolm Nilsson eller Simon Andersson blir skadad. I vanliga fall finns ju oftast någon lovande junior som kan värma bänk i händelse av skada, men nu har vi ju lyft upp den lovande junioren i a-truppen.

Utan segrar och utan att få vara supporter?

Visst, träningsmatcher ger inga poäng och resultaten är inte det viktiga. Men noll segrar på två hemmamatcher mot seriekonkurrenter ger inte precis känslan att Tony Karlsson kaxiga uttalande skulle stämma. Själv har jag bara sett vissa delar av matcherna och vågar inte uttala mig alltför mycket. Och nu blir det allvar nästa gång – tävlingspremiär med en bortamatch mot Oddevold.

Är det förresten någon mer än jag som är förvånad, besviken och lite oroad över att vår klubbchef verkar sätta likhetstecken mellan "supportrar" och "klacken"? I den här intervjun säger Susanne Nilsson att HBK i år har samlat supportrarna på ett ställe på Örjan. Vad menar hon? Alla vi som ger HBK vårt stöd, både på och utanför Örjan, är för tusan supportrar. Hur vi stödjer klubben må variera, men att högste tjänstemannen inte tycker att jag är en supporter till klubben som jag har stöttat i decennier – ofta i en miljö där jag varit tämligen ensam – känns faktiskt lite sårande.

Ska jag dra det ännu lite längre så är det ju faktiskt så att de som köper seriekort på den nya klacksektionen får ett ordentligt rabatterat pris, vilket alltså betyder att de stödjer klubben med en mindre summa än övriga som köper årskort. Ja, man skulle till och med kunna tolka det som att klubben sponsrar dessa klackmedlemmar ekonomiskt genom det låga priset. Så vem är egentligen störst "supporter" – den som köper ett klackårskort för 600 kronor eller den som köper ett årskort på sektionen bredvid och därmed bidrar med 2500 kronor till HBK:s kassa?

Bättre trupp i år än i fjol?

Ordförande Tony Karlsson anser att vår trupp nu är starkare än den vi hade inför premiären i fjol, säger han i en intressant färsk HBK-TV-intervju. Ett ganska kaxigt uttalande, med tanke på vilka spelare som försvunnit sedan dess: Sead Haksabanovic, Fredrik Liverstam, Aboubakar Keita, Ivo Pekalski, Isak Pettersson med flera. Jag hoppas att han har rätt, men är lite tveksam till om det stämmer.

För övrigt borde nog HBK byta omslagsbild på Facebook. Just nu syns framför allt tre spelare:  Aboubakar Keita, Sead Haksabanovic och Marcus Johansson. Ingen av dem är kvar i klubben.

Kaptensbyte över åsen

HIF:s kapten Peter Larsson gick till oss och vår kapten Fredrik Liverstam stack till HIF. Tyvärr tror jag att vi är förlorare i det kaptensbytet. Liverstam är yngre, mindre skadebenägen och – i mina ögon – en bättre spelare. Men Larsson får naturligtvis gärna motbevisa mig.

Även Viktor Ljung kan komma att återvända från andra sidan åsen. Visserligen behöver vi fylla på wingbackar och Ljung kan nog även spela yttermittback, men hans skadehistorik senaste åren är inte kul.

För övrigt är nu truppen uppdaterad på hemsidan och Marcus Johansson bortplockad. Då kan vi väl definitivt räkna bort honom.

Analys av truppen inför 2018

Vår trupp för nästa år sägs redan vara spikad, vilket är tidigare än jag någonsin kan minnas. Intressant nog är det en i mina ögon väldigt framtung trupp – gott om goda, offensiva alternativ, men tunnare på de defensiva positionerna. Kanske är det rätt tänkt för superettan, där väl förhoppningen är att vi ska dominera match efter match. Och om det är något vi ofta har saknat på senare år är det just offensiv kvalitet. Å andra sidan ska vi väl under 2018 – om det går så väl att vi går upp – även börja sätta spelet, inklusive defensiven, som förhoppningsvis håller oss kvar i allsvenskan 2019.

Nåväl, nu tar vi och går igenom lagdel för lagdel, enligt den numera aktuella formeln 3-5-2.

Målvakt
Malkolm Nilsson fick chansen de sista matcherna under 2017, efter att Isak Pettersson till slut behagat meddela HBK att han inte hade minsta tanke på att stanna. Nilsson får väl godkänt; han hade faktiskt näst bäst räddningsstatistik av alla målvakter i allsvenskan. Dessutom är han en genuin HBK-supporter – vilket idag känns väldigt ovanligt. Kommer han att bli en allsvensk stormålvakt? Högst oklart, men jag ger honom gärna chansen att försöka.
Bakom Nilsson finns snart 17-årige Simon Andersson, med gott om ungdomslandskamper på kontot. På Himlen är Blå ifrågasätts det kloka i att ge honom chansen som andramålvakt, men jag har svårt att förstå det. Under 2017 lät vi en 19-åring vara förstemålvakt i allsvenskan och det gick ju bra – varför skulle vi då inte våga ge en 17-åring chansen som andremålvakt i andradivisionen? Jag är dessutom gammal nog att minnas hur Andreas Isaksson slog igenom som 17-åring i allsvenskan.

Mittbackar
Här finns tre självskrivna namn av hög superettanklass, men bakom dem är det tunnare. Peter Larsson må vara en gammal favorit, men det vimlar av texter om hans skador de senaste åren, till exempel här, här, här, och här. Alexander Berntsson och Marcus Mathisen är betydligt yngre, men kan naturligtvis också bli skadade. Den enda utpräglade mittbacksreserven är Peter Larssons namne Isac, nyss 17 år fyllda vid premiären. Jesper Westerberg är visserligen ett alternativ som höger innerback, men kan behövas som wingback och har dessutom aldrig blivit sig lik efter skadan i sista matchen 2015. Andreas Hadenius kan också vikariera här, men är i första hand tänkt för innermittfältet. Nja, totalt sett känns det som att vi hade behövt ytterligare ett etablerat namn här och Marcus Johansson är ju fortfarande kvar i truppen på hemsidan – kanske han ändå får förlängt?

Wingbackar
Andreas Bengtsson blev helt ordinarie 2017 och har haft en fin utveckling. Han känns given som vänster wingback. Till höger lär nyförvärvet Thomas Boakye och veteranen Jesper Westerberg tampas om platsen, och jag tror att Boakye ligger steget före. Ett annat alternativ till höger är den mångsidige Höskuldur Gunnlaugsson. Totalt sett är det ganska tunt även här, särskilt som både Westerberg och (speciellt) Gunnlaugsson nog kan bli aktuella på andra positioner. Krulj öppnar dock för att även använda 3-4-3 och så kanske uppställningen blir om det saknas wingbackar och vi då istället får se innermittfältare ta steget ut.

Innermittfält
Vi spelar numera med en trio i mitten, men trots att det finns tre platser att slåss om så är det svårt att se någon spelare som helt given. Pontus Silfwer beskrevs av Igor Krulj som en önskevärvning och var under hösten helt ordinarie. Jag gissar att han startar majoriteten av matcherna även 2018. Bredvid honom tog unga Jonathan Svedberg också en ordinarie plats under slutet på 2017, men nu får han tuff konkurrens av nyförvärven Andreas Hadenius och Dida Rashidi. Oscar Petersson, som debuterade i a-laget 2017, vill säkert också ha ett ord med i laget. Höskuldur Gunnlaugsson kan placeras på den offensiva innermittfältsplatsen. De nyuppflyttade Emil Tot Wikström och Isac Harrysson finns också, och kanske kan Alexander Arvidsson kämpa sig tillbaka från ännu en skada. Många alternativ således och svårt att sia om vilka som startar i premiären mot HIF.

Anfall
I många år har vi jagat offensiv spets under silly season. Det här året har det verkligen inte behövts. I mina ögon har vi i Johan Oremo, Gabriel Gudmundsson och Tryggvi Haraldsson tre kandidater till skytteligasegern. Det ska bli intressant att se vem av dem som får nöta bänk – oavsett så lär han vara en vass avbytare. Bakom trion finns Kosuke Kinoshita, som floppade i allsvenskan och bara gjorde ett mål, men i alla fall i superettan borde vara en kapabel målskytt. Och kanske kan måltjuven Rasmus Wiedesheim Paul, som fortfarande är tonåring även nästa år, vara redo för seniorspel 2018. Dessutom kan allroundalternativet Höskuldur Gunnlaugsson spela här. Ja, här finns sannerligen många möjliga måljägare.

Trebackslinje utan back-up?

Marcus Johansson sägs lämna HBK, även om inget officiellt ännu kommit ut. Om HP:s uppgifter stämmer, inklusive uppgiften att truppen nu ska vara spikad, måste jag säga att jag är förvånad över hur tunna vi kommer att vara i försvaret. Vad händer om exempelvis Peter Larsson, som är en bra bit över 30 år och haft en del skador genom åren, åker på en tuff skada i premiären? Ska då Isac Larsson, som i det läget nyligen fyllt 17 år och till dags dato inte gjort en enda minut i a-laget, kliva in resten av våren? Eller ska Jesper Westerberg spela höger innerback, vilket tunnar ut oss ytterligare på wingbacksplatserna? Och vad händer vid ytterligare en skada/sjukdom/avstängning i försvaret?

Nej, det här känns inte riktigt tryggt. Marcus Johansson är måhända ingen stjärna, men som back-up i Superettan skulle han duga finfint.