Vi misslyckas med målen

Inför säsongen gjorde HBK ett stort nummer av "HBK Goals", spelarnas individuella målsättningar för säsongen. Sedan dess har man inte hört mycket om "HBK Goals". Detta agerande verkar tyvärr vara ganska typiskt HBK numera. Vi har ju sett andra kortsiktiga kampanjer som sedan inte följs upp, exempelvis #HBKkompisar och #slutsåltörjan.

Nåväl, när vi nu spelat fem sjättedelar av serien tänkte jag att jag själv kunde undersöka hur väl spelarna har uppnått målen. Många av de individuella målen var tyvärr så vagt formulerade att de inte går att utvärdera, framför allt inte externt, men här är min bedömning (i samma ordning som på hemsidan, och notera att vissa spelare inte satte upp några mål):

Johan Oremo: Jag ska göra tio mål.
NJA. Troligen inte, men ändå möjligt eftersom Oremo till slut fått igång målskyttet och idag står på sex mål.

Herman Johansson: Jag ska spela till mig ett A-lagskontrakt.
NEJ. Jag vet faktiskt inte ens om Johansson är kvar i klubben. Något a-lagskontrakt har det inte blivit.

Rasmus Wiedesheim-Paul: Jag ska starta 10 matcher.
NEJ. Inte ens tio minuter har han fått i HBK, utan istället blivit utlånad till Värnamo.

Emil Tot-Wikström: Jag ska göra debut från start.
JA. Ett av få uppnådda mål.

Gabriel Gudmundsson: Komma till fler avslut.
TROLIGEN. Svårt att bedöma, men kan nog stämma. Gudmundsson har ju etablerat sig som startspelare.

Jonathan Svedberg: Jag ska bli bättre på att styra mina medspelare.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag kan inte avgöra hur hans utveckling har varit inom detta område.

Oscar Pettersson: Jag ska dominera.
NEJ. Visst, Pettersson har tagit steg framåt, men dominerar gör han inte.

Alexander Arvidsson: Jag ska bidra till ett bättre motivationsklimat.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Det vet de bara internt.

Thomas Boakye: Jag ska förbättra min speluppfattning.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag följde honom inte i Varberg, så jag har ingen aning om hans speluppfattning förbättrats.

Alexander Berntsson: Jag ska spela samtliga matcher.
NEJ. Nästan, men han har missat en match.

Dida Rashidi: Jag ska gå in med vinnarskalle i varje match.
NEJ. Gav upp HBK-karriären nästan omedelbart – motsatsen till vinnarskalle.

Höskuldur Gunnlaugsson: Jag ska göra 10 assist.
NEJ. Står registrerad på två assist hittills och även om statistiken inte är pålitlig så är han långt ifrån målet.

Kosuke Kinoshita: Jag ska göra 20 mål.
NEJ. Japanen når inte målet, men har ändå gjort en bra säsong – det var målet som var lite löjligt.

Andreas Bengtsson: Jag ska springa 12 kilometer varje match.
NEJ. Bengtsson har knappt fått springa alls, utan mest sitta på bänken.

Isac Harrysson: Jag ska göra debut i Superettan.
JA. En ungdom med ett realistiskt mål, som också uppnåddes.

Marcus Mathisen: Jag ska ha topp 3 högst passningsprocent i Superettan.
NEJ. Absolut inte i närheten.

Tryggvi Hrafn Haraldsson: Jag ska göra något extra varje dag.
NEJ. Raka motsatsen känns det som för islänningen – han gör knappt något rätt längre.

Pontus Silfwer: Jag ska göra 10 poäng.
NEJ. Med sex matcher kvar står han i den officiella statistiken på tre poäng.

Simon Andersson: Jag ska göra debut i Superettan.
NEJ. Försvann tyvärr utomlands innan han ens gjort seriedebut.

Malkolm Nilsson: Jag ska vara en bra ledare på och vid sidan av planen.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag kan varken säga bu eller bä här.

Peter Larsson: Vara en stark ledare.
GÅR EJ ATT BEDÖMA. Jag har inte känt det som att Larsson varit någon stor ledare för laget, men det vet man ju egentligen bara internt.

Sammanfattning: 2 mål har uppnåtts, 1 är troligen uppnått, 1 kan kanske uppnås, 12 har man misslyckats med, 5 går ej att bedöma.

Ett ganska uselt facit faktiskt. Finns här en del av förklaringen till att vi just nu ser ut att få spela ännu en säsong i Superettan?

Gud ger oss hopp

I en minut kändes det som att vi slarvat bort chansen till kval i år. Men så steg han in och skänkte oss nytt hopp – vår egen ärkeängel och gud: Gabriel Gudmundsson. Som även för övrigt gjorde en riktigt bra match idag, och låg bakom 1-0 också. Ibland glömmer man bort att han fortfarande är tonåring, eftersom han varit med i a-laget så länge.

Tänk – nu kan vi plötsligt ligga trea igen, om vi slår Norrby på söndag.

Fyra blåsvarta poäng mot de grönsvarta

Två matcher i rad mot grönsvarta motståndare gav fyra poäng – och vi är fortfarande med i kampen om kvalplatsen.

Insatsen mot Varberg i fredags var erbarmlig, publiksiffran likaså. Där får vi vara nöjda med en poäng.

Insatsen idag var lysande i första halvlek, mer medioker i andra. Men tre poäng var rättvist.

Jesper Westerberg utsågs häromveckan till en av Superettans bästa spelare av Aftonbladets Superettan-”expert”. Måhända höll jag inte med då, men utmärkelsen verkar ha lyft vår högerback som varit riktigt duktig senaste två matcherna och fick avgöra med ett snyggt mål idag.

Kul också att se Andreas Bengtsson få spela en avgörande roll i sitt inhopp. Kan vi hoppas att det kan hjälpa honom ur den djupa formsvacka som han måste haft större delen av årets säsong?

En nolla och en klubbchef

Efter tre månader utan en nolla lyssnade HBK på mig och höll J-Södra mållösa. Bra, särskilt som vi ju bara lyckades få in en boll igår, trots otaliga chanser.

Johan Oremo riktigt bra igår. Hade vi fått ha honom skadefri och i denna form förra hösten kanske det ändå hade gått att fixa åtminstone kvalplats 2017. Nu får vi hoppas att han kan skjuta oss till kval 2018 istället.

Och om Alexander Berntsson fortsätter att spela som igår kanske Ante G får konkurrera på mittfältet istället.

Och så sägs Tony Karlsson ta över som klubbchef. Jag är försiktigt positiv. Han kan ju klubben väl och har, utifrån sett, tagit ett stort ansvar även för frågor som kanske inte normalt sett ligger på en ordförande.

Mittbackar som fyllt 70

Efter ett decennium på vift återvänder Andreas Johansson till oss 2019. Att värva hem en spelare som så sent som för två år sedan utsågs till allsvenskans bäste försvarare är naturligtvis en fjäder i hatten. Men samtidigt som det är glädjande har jag ändå lite svårt att bli så entusiastisk som många andra, för:

* Ante G kommer att vara 37 år när serien drar igång nästa år. Även om hans kropp än så länge håller kan det gå oerhört snabbt nedåt när åldern väl börjar ta ut sin rätt. Och då står vi där med ett treårskontrakt...
* Ante G kommer inte till HBK i första hand för att han vill till HBK. Han kommer till HBK för att hans familj har flyttat till Halmstad. Då passar det naturligtvis bra för honom att få en fast inkomst i HBK i tre år. Hur motiverad är han?
* Ante G och Peter L kommer att vara över 70 år tillsammans när säsongen drar igång. Rutin och placeringssäkerhet kan väga upp en del, men visst finns risken att de flesta snabba spelare kommer att kunna springa rakt igenom vårt mittförsvar om de serveras bra bollar. Och det alldeles oavsett om vi spelar i allsvenskan eller superettan 2019.

Stortalang bortslumpad

Vi släpper en stortalang, som är bäst i sin åldersklass, som trots tidig ålder redan fått a-kontrakt och som (inte minst med tanke på att vi inte varit särskilt stabila bakåt på sistone) säkerligen snart kunnat konkurrera om plats i startelvan. Vi släpper honom till en andradivisionsklubbs b-lag. Priset: ett utbildingsbidrag!? Alltså det minsta vi någonsin kunnat få! Hur tusan tänker vi?

Enda förklaringen jag kan tänka mig: Vi är grymt desperata på pengar. Oerhört sorgligt. Man hade ju hoppats att Sead Haksabanovic-intäkterna inte skulle vara slut efter bara ett år. Men kanske är det detta som krävs för att vi inte ska ligga på minus när årsredovisningen summeras.