Janne petas – in kommer Igor!

Janne Jönsson får stiga åt sidan som tränare och in kommer Igor Krulj. Väldigt överraskande – och ändå inte, med tanke på Tony Karlssons sågning häromdagen.

Det här påminner inte så lite om 2011. Då hade vi också en namnkunnig tränare, ett lag med inlånade utländska spelare som denne tränare tagit in, ett bra spel men få inspelade poäng under våren, valde att kicka tränaren under sommaren och tog in en oerfaren ung ersättare från de egna leden. Resultatet blev inte jättebra: Jens Gustafssons halva 2011 var till och med sämre än Pep Clotets. Låt oss verkligen hoppas att Igor Krulj lyckas bättre!

För övrigt kan vi konstatera att tränarbyten inte gett någon positiv effekt i HBK sedan vi lade oss till med vanan att kicka tränaren. Det blev inte bättre när Lasse Jacobsson ersatte Janne Andersson, det blev inte bättre när Pep Clotet ersatte Lasse Jacobsson, det blev inte bättre när Jens Gustafsson ersatte Pep Clotet och det blev inte bättre när Janne Jönsson ersatte Jens Gustafsson. Återigen – låt oss hoppas att Igor Krulj bryter mönstret!

Janne Jönsson blir nu manager. Det låter mest som att man skapar en roll åt honom eftersom man ändå ska betala hans lön i ett halvår till, precis som man var tvungen att göra med Lasse Jacobsson efter att han fått sparken.

Klarar Keita kontraktet?

Plötsligt ser förutsättningarna för att HBK ska klara kontraktet betydligt bättre ut, för Aboubakar Keita blir kvar i HBK hela 2017. En riktigt positiv överraskning.

För övrigt tycker jag att Tony Karlsson sågar Janne Jönsson ordentligt i dagens HP när han mer än antyder att HBK:s träningar är för mesiga. Intressant, minst sagt – dels sakfrågan i sig, dels att vår ordförande säger det offentligt.

Uppehåll på nedflyttningsplats

Det var en match vi skulle avgjort redan i första halvlek. Under matchen hade enbart Fredrik Olsson fler heta målchanser än vad hela Sirius lag hade. Och ändå förlorar vi – dessutom på övertid. Så tungt.

Men egentligen har det sett ut så här i åtminstone en månad nu. Det krävs otroligt många chanser för att vi ska göra mål, medan motståndarna är betydligt skarpare framför målet. Resultat: fyra uddamålsförluster på de fem senaste matcherna.

Så vad göra? Sparka Janne, ropar flera. Jag har svårt att se att det skulle göra så stor skillnad. Det är ju inte så att vi är utspelade. Huvudanledningen till att vi ligger där vi ligger är att vi inte har skärpan framför mål. Kanske är det helt enkelt så att våra offensiva krafter inte håller tillräcklig klass. Alexander Ruud Tveter är stark, men trubbig, Sead Haksabanovic är gudabenådad, men ofta osynlig och på sistone ack så frustrerad, Fredrik Olsson nosar upp mängder med målchanser, men sumpar de flesta, Kosuke Kinoshita har inte gjorts någon glad hittills, Nikolai Alho är ojämn och osäker. Kan vi i sommar få in en injektion av samma typ som Matthew Rusike var 2015 – ja, då kan vi fortfarande vända det här. För som tur är så har ju både Kalmar och AFC också plockat riktigt få poäng i vår.

Blir det Seads avskedsföreställning?

Imorgon är det dags för vårsäsongens sista match – och kanske den sista matchen på svensk mark för Sead Haksabanovic på många, många år. Vår supertalang kan mycket väl komma att säljas utomlands under uppehållet och kommer inte heller att återvända till Sverige för landskamper – han har ju tyvärr valt Montenegros landslag. Vågar man hoppas att Sead bjuder oss mål och seger i sin avskedsföreställning?

Och för Aboubakar Keita är det antagligen redan slutspelat i HBK. Han är skadad och lånet går ut efter vårsäsongen. Det vore verkligen glädjande om vi kunde förlänga det, men jag tror att våra chanser är små.