Slump eller spets?

Jag hoppades att vi hade lärt oss läxan efter hemmaförlusten mot Degerfors sist. Men det såg inte ut så mot Varberg. Visserligen borde både en och två Boisare blivit utvisade, men eftersom domaren dömer så var det elva mot elva hela matchen – och Varberg skapade helt klart flest chanser.

Trots det vinner vi, och man kan spekulera i varför. Man kan se det som slump, ren tur. Man kan också se det som att vi faktiskt har lite, lite mer spetskvalitet än de flesta andra lag i serien, och därför får marginalerna med oss även när spelet hackar – alltså ungefär på samma sätt som vi i fjol ofta förlorade jämna matcher i allsvenskan eftersom vi helt enkelt var lite, lite sämre än motståndarna. Andraplaceringen i serien tyder på att detta senare kan vara det som ligger närmast sanningen.

Men det finns en aspekt som är lätt att glömma bort. Hittills har vi på våra sju matcher mött sex lag som nu parkerar på undre halvan. Enda matchen mot ett lag som ligger på övre halvan förlorade vi (Sirius). Nu väntar tre matcher i rad mot lag på övre halvan...