Bredden visar klassen

Vi hade tilltufsat självförtroende, efter flera poängtapp på sistone. Vi hade tilltufsad trupp, med en handfull viktiga pjäser borta på grund av skada, sjukdom och avstängning.

Då visade truppen sin bredd. Andreas Bengtsson gjorde sin bästa prestation i år och släppte ingen förbi sig på sin kant. Alexander Berntsson vann nickdueller och var felfri. Emil Tot Wikström hade självförtroende igen och gjorde sin kanske bästa insats sedan 2020. Och så vann vi stabilt.

Samtidigt: Öster hade fler avslut totalt och fler avslut på mål. Precis som vi i förra matchen mot Norrby hade marginalerna mot oss så får man erkänna att vi hade dem med oss idag. Det här hade mycket väl kunnat sluta med förlust, om vi haft en sådan dag. 

Årets smäll

Varje år kommer minst ett riktigt bottennapp. Förra året kom det i den avgörande kvalmatchen mot HIF, och vi trillade ner. I år kom det vid en betydligt bättre tidpunkt – mot bottenlaget Norrby.

0-3 är vår största förlust på väldigt länge och första gången vi blir mållösa i år. Ändå: så dåligt var det inte. Visst hade vi svårare än normalt att skapa chanser, men ett par stycken var heta och ytterst nära att resultera. Samtidigt gjorde Norrby mål på en felträff, en slumpboll vid hörna och en kontring på övertid.

En härlig vecka

Det har varit en fin start på veckan, trots att HBK inte spelat. På måndagen förlorade Brage, på tisdagen fick Öster stryk – och på onsdagen skrev Erik Ahlstrand på ett nytt kontrakt! Den sista nyheten är den överlägset viktigaste och härligaste.

Trist dock att HP spred felaktiga nyheter om att Alexander Johansson förlängt till 2025. Nåja, två år har vår anfallsjuvel kvar på kontraktet.

Ett drömmål i en berg-och-dal-bana

Det blev en berg-och-dal-bana i dagens match mot Skövde. Dels sett till Skövdes spel, som bygger på att hiva in bollar som dimper ner i straffområdet, men framför allt sett hur matchen utvecklade sig. Vi kontrollerar det mesta, gör tre mål och är ytterst nära en handfull till, men Skövde är sylvassa på att skapa heta chanser ur nästan ingenting. Förutom sina två mål så har de två ribbträffar och stolpträff. Till slut står vi där ändå med tre poäng och ytterligare ett ordentligt kliv mot allsvenskan.

Och om vi nu talar om målen – helvete vilken superb prestation Alexander Johansson gör vid sitt 1-0-mål. Underbar nedtagning, snabbt ryck och elegant avslut. En individuell anfallsprestationen i klass med GHT:s dribbling mot Djurgården 2005 och Igor Sypniewskis lekstuga mot Öster. Riktigt fint att hans kontrakt förlängts med ytterligare ett år.

En annan Alexander, Berntsson, gjorde också mål. Han blev därmed vår fjortonde målskytt i år. Det måste väl vara rekord?

Allt man kan önska

Cupmatcherna vid den här tiden på året har tre funktioner:
• Viktigast: Att se till att vi tar oss till gruppspelet.
• Mindre viktigt: Att ge bänknötare speltid och möjlighet att visa upp sig.
• Minst viktigt: Att låta några ungdomar få ett par minuters speltid i seniorfotboll.

Dagens match mot Husqvarna uppfyllde alla tre funktionerna. Gott så. Prestationen som sådan var inte helt 100 procent, med mängder av bortslarvade lägen, men vi vann hyfsat komfortabelt, vi lät en handfull bänknötare starta och så fick en trio juniorer komma in i slutet.

Misstag av en debutant och två journalister

Ibland måste man ta chanser. En sådan tog Magnus Haglund när han lät Taulant Parallangaj göra sin startdebut mot tuffast möjliga motstånd: serietvåan BP på bortaplan. Chansningen gick inte hem. Tvärtom. Parallangajs utvisning blev i slutändan matchavgörande. Men jag tänker aldrig nedlåta mig till att attackera en 20-årig egen produkt som gör ett misstag i sin startelvadebut. Misstag gör vi alla (som exempelvis Thomas Boakye som strax därefter bjuder BP på en straff). Parallangaj ska stöttas. Jag hoppas att HBK gör det.

Matchen som sådan kan jag faktiskt inte klaga på. Trots tio man och 0-2-underläge under mer än en timme så är vi inte jättelångt ifrån att ta poäng. Jag gläds också över att vi fortsatt har gjort mål i varenda seriematch i år.

Jag ser att en del skäller på domaren för både utvisningen och straffen. Löjligt. Vi hade alla tyckt att både utvisningen och straffen varit givna om HBK varit i anfall. Då måste man vara ärlig nog att erkänna att de är korrekta även när motståndarna gynnas. Däremot kan man kanske ha synpunkter på domarens övriga kortviftande. Det blev minst ett par varningar för mycket för HBK, jämfört med BP:s enda.

Till sist. Nivån på HP:s rapportering måste tas upp igen. Först skriver tidningens sportjournalist i införtexten för tredje gången fel på Taulant Parallangaj (tidigare har samma reporter kallat vår mittback både Taulen Pallangay och Taulent Pallangay). Det är oprofessionellt, nonchalant och respektlöst agerat.

I rapporteringen efteråt lyckas sedan en annan journalist helt missförstå HBK:s uppställning efter utvisningen. Jag kräver faktiskt högre kvalitet på rapporteringen om jag ska fortsätta att betala för den där tidningen.

Bomber och granather!

Bomber och granater! Boman och Granath! 1-1! Och alls inte orättvist, Västerås spelade bra och hade flera heta lägen, även om bollarna oftast smet utanför målramen. Å andra sidan hade vi två stolpträffar varav en kanske, kanske var över linjen.

En del missnöje vädras nu bland HBK-supportrar. Och visst, oavgjort hemma mot ett bottenlag är kanske inte vad man drömmer om. Men faktum är att detta innebär ett klart steg närmare allsvenskan. Före matchen hade vi 10 poäng ner till kvalstrecket med 33 poäng kvar att spela om, nu har vi 11 poäng ner med 30 poäng kvar att dela ut.

Vi och de?

HBK:s hemsida har publicerat en intervju med ordförande Pelle Nilsson, och sådant är ju alltid trevligt att läsa. Men jag tror nog att Pelle Nilsson avslöjar mer om sig själv än vad han vill. Vår ordförande kallar nästan konsekvent herrlaget ”vi” och ungdomsledarna och ungdomsspelarna ”våra”.

Damlaget och FFA (Fotboll för alla) benämns däremot med pronomenet ”de” – inte en enda gång ”vi” eller ”våra”.

Bäst på exakt allt

Vi leder serien överlägset, vi har gjort flest mål, vi har släppt in minst antal mål, Alexander Johansson är i topp i skytteligan, Sadat Karim har flest assist och utanför planen har vi störst publikstöd i serien. Vi är helt enkelt bäst på exakt allt just nu.

Bäst bland de bästa är idag Alexander Johansson. Det har funnits många starka HBK-anfallare genom åren, men han kan vara den allra mest kliniska avslutaren under de tre och ett halvt decennium som jag följt HBK. 13 mål efter 5 starter och 12 inhopp är helt makalösa siffror – särskilt som han inte lägger straffarna.

5-0 blev det alltså till slut, men det fanns chanser att nästan fördubbla antalet mål. Ändå får vi inte glömma superettans bästa målvakt Malkolm Nilsson, som stod för flera svettiga räddningar när matchen stod och vägde.

Det är också härligt att se att HBK:s lagbygge fungerat så fint. Inte en enda värvning behövde vi göra under sommarfönstret, utan har istället kunnat smalna av truppen genom att rensa bort överflödiga spelare.

Vi bara vinner

Man ska inte klaga, men vi har nog börjat bli bortskämda. Jag har vant mig så mycket vid segrar att jag knappt blir glad när vi vinner längre, utan konstaterar bara lite nöjt att ytterligare tre poäng kommit in på kontot.

Matchen som sådan? Tja, ganska lik flera andra segrar. Vi maler ner motståndet och vinner till slut komfortabelt, trots tidigt underläge. Dalkurd hade ju inte en enda målchans förutom målet.

Mikael Boman har tidvis kritiserats i denna blogg. Men idag visar han klassen. 2-1-målet är en fantastiskt fin prestation och 3-1-förarbetet nästan lika bra.

Roligt också att se Kazper Karlsson göra så bra ifrån sig. Och roligt att Haglund låter en ung kille få chansen från start, trots att det finns mer rutinerade alternativ att tillgå.

Och så blev Emil Tot Wikström vår trettonde målskytt denna säsong. Har vi någonsin haft så många målskyttar under en enda säsong? Jag tror knappt det.