Reflektioner efter genrepet

Vi möter ett allsvenskt lag – och släpper inte till en enda målchans under mer än 80 minuter. Visserligen har Elfsborg sedan i slutet av matchen något farligt skott, men försvarsspelet under den här försäsongen kan faktiskt inte betecknas som något annat än lysande, särskilt med tanke på att vi mött så många allsvenska lag.

Lysande är också Sadat Karims målskytte. Han, som alltså bara har en säsong i Superettan bakom sig, öser fullständigt in mål mot allsvenskt motstånd.

Och så fick jag med egna ögon se Dusan Djuric i en HBK-tröja för första gången på över 10 år. Han gjorde det helt okej, men konkurrensen på hans position är tuff och jag undrar hur många matcher han egentligen kommer att få starta i år.

Även Edvin Kurtulus såg jag för första gången i en seniormatch för HBK. Han såg rejäl ut och blir nog en bra back up på ytterbackspositionen.

Bra och dåliga nollor

Det blev 0-0 mot våra halländska grannar nere i Spanien. Det var tyvärr inte enda nollan – det var också noll webbsändningar från matchen och noll journalister på plats. Därför fick vi hålla tillgodo med en matchrapport författad utifrån ett samtal med vår tränare. Jag förstår faktiskt inte att HP och HN, som ju är samma bolag och har samma chefredaktör, misslyckas med att skicka åtminstone en journalist när storlagen i de båda tidningarnas upptagningsområden möts.

Noll förluster mot svenskt motstånd i år under ordinarie tid. Det är faktiskt riktigt imponerande, särskilt som vi mött fyra allsvenska lag.

Edvin Kurtulus spräckte sin nolla i antalet seniormatcher, och ska (enligt vår tränare) ha gjort en bra debut. Välbehövligt, för vi är riktigt tunna på ytterbackspositionerna, där Kurtulus – som jag förstått det – spelade.

Noll i betyg ger jag inte till dokumentären Blå – absolut inte. Jag gillar verkligen tanken bakom Blå och även om det ju är långt till nivån som ”Sunderland 'Til I Die” lagt fast så håller produktionen hög klass.  Men riktigt så översvallande som andra verkar vara är jag inte efter premiäravsnittet. Det var ju ganska tillrättalagt, och åtminstone jag ser en del problem i att en styrelseledamot är producent och att HBK:s kommunikatör är redaktör. Vad för slags kritik mot exempelvis styrelse- eller kommunikationsarbetet kommer att släppas igenom?

För övrigt var det ganska tragikomiskt att läsa HP:s chefredaktörs text om Blå. Viveka Hedbjörk menar alltså att dokumentären är att betrakta som ”vilket frilansjobb som helst”. Med andra ord: vi som läsare kan räkna med att det även i annan HP-journalistik finns intressekonflikter. Nästa gång blir det kanske en dokumentär om kommunpolitiken producerad av en politiker som HP köper in?

Obesegrade efter 90 – men utslagna

Precis som senast vi gick till kvarten pressade vi ett allsvenskt lag, men föll i slutskedet. Visst var det extra bittert att det var AFC-spelaren som skulle ha haft rött kort som avgjorde, men sådan är ju fotbollen.

Sadat Karim, Joel Allansson och Andreas Johansson – vilka nyförvärv vi har gjort!

Det ändrar ju ingenting, men det gladde mig ändå att höra AFC-spelaren i intervjun efter matchen erkänna att han han hade tur som fick spela vidare.

Vi har alltså mött tre allsvenska lag i cupen och inte förlorat efter 90 minuter mot något av dem. Jag känner mig riktigt förväntansfull inför seriepremiären.

Märkligt förresten att Hallandsposten inte kan se skillnad på våra två ghananer. Två av de tre missade chanserna i första halvlek som tidningen tillskriver Sadat Karim var det Thomas Boakye som hade.

Ingen parkerad buss mot bussbolaget

Våra kommande motståndare AFC har, som det bussbolag de i praktiken är, kuskat runt från ort till ort genom åren. Just nu har de parkerat i Eskilstuna. Vår mittfältare Pontus Silfwer passar på att, möjligen oavsiktligt, håna dem inför matchen. ”Vi ska inte åka dit och parkera någon buss”, slår han fast i intervjun på HBK:s hemsida. Trevligt, både den inställning och det faktum att vi inte är ett bussbolag.

Ett svullet knä, en spännande dokumentär och en fin akademi

Johan Oremo är knäskadad – ännu en gång. Riktigt tråkigt. Oremo har ju stundtals visat klass i HBK, även om skadorna begränsat hans speltid. Tyvärr är det tveksamt om vi kommer att få se honom i HBK igen, tror jag.

Igor Krulj öppnar nu för anfallslån. Det kan nog vara klokt. Även om truppsidan listar sex spelare som anfallare så är faktist minst hälften av dem mer mittfältare i dagens HBK.

Betydligt mer upplyftande var att se HBK:s planer på en dokumentärserie. Förutom att det som supporter ska bli otroligt spännande att se den så kan den kanske även få upp intresset för klubben, både lokalt och runt om i Sverige.

Och så är det naturligtvis riktigt kul att vår akademi fortsatt bedöms hålla högsta klass.

En budget eller en gissningslek?

Nej, inte kom det som en överraskning, men det är ändå trist att se att vi återigen – halvannat år efter Haksabanovic-försäljningen – har en ekonomi i gungning. Fyra miljoner kronor saknas för att budgeten för 2019 ska gå ihop, skriver HP. Men i mina ögon saknas betydligt mer, för de fyra miljoner kronorna är vad som fattas för att budgeten ska gå ihop efter att man redan skrivit upp publik-, match- och sponsorintäkter med ett par miljoner kronor. Ja, det känns faktiskt som att man först kritat ner resultatet på sista raden och sedan gissat/önskedrömt om hur pengarna ska komma in genom olika kanaler.

Så är jag orolig för HBK:s fortsatta existens? Nej, där börjar jag faktiskt bli luttrad.

Och så är alltså Per-Olof ”Pelle” Nilsson vår nya ordförande. Jag önskar honom lycka till och hoppas att han är rätt man på rätt plats.

Ett-ett gav ett avancemang

Ett-ett mot ett lag från ettan – nej, det är inget förstklassigt resultat. Men vad gör egentligen det, när det räcker för att ta oss vidare i cupen. Ett avancemang i en grupp med två allsvenska lag är faktiskt en riktigt stark prestation i sig.

Sadat Karim visar att vi nog inte behöver sakna Kosuke Kinoshita i år.

Jag vill dessutom uppmärksamma HP:s artikelserie om HBK:s ekonomi och relaterade frågor. Jag är ju tidvis kritisk mot lokaltidningen, så därför ska tidningen också få beröm när den gör något bra. Det är också glädjande att HP verkar ha insett att man ska behandla engagemanget på supportersajter som något positivt, som visar vad HBK-intresserade vill läsa om, istället för att inte låtsas om det.

En värvning jag beklagar

Han har nobbat oss ett antal gånger, han har haft ytterst svårt att ta en startplats i ett lag på nedre halvan av Superettan, han tar upp löneutrymme när vi har ett ekonomiskt ansträngt läge och han riskerar att hindra våra unga mittfältstalanger från speltid. Nej, jag är verkligen inte glad över att HBK nu öppnar stora famnen för Dusan Djuric. Men – som jag skrivit tidigare – när han nu är HBK:are igen så kommer jag självklart att ge honom mitt stöd när han bär de blåsvarta kläderna.

Långt ifrån planen händer också intressanta saker. Per-Olof Nilsson är föreslagen som ny ordförande. HP:s intervju med honom skrapar lite på ytan och ger inte någon speciellt tydlig bild av honom, men jag hoppas naturligtvis att han kan bli bra i rollen.

Lokaltidning utan lokalkännedom?

Den första HBK-match jag såg var mot IFK Göteborg 1989. Stefan Lindqvist fixade två straffar som Tommy Frejdh sköt in bakom Thomas Ravelli och satte sedan trean på egen hand. Att Göteborg reducerade i slutet betydde inget, segern var hur stabil som helst. Lindqvist var en riktig HBK-hjälte detta succéår, då vi faktiskt var nära att nå slutspelet som nykomlingar. Han gjorde till och med debut i landslaget som HBK:are samma år.

Döm om min förvåning när nu Hallandsposten i en ingress skriver att Lindqvist var "en viktig kugge på IFK Göteborgs centrala mittfältet (sic)", istället för att berätta om Lindqvists oerhört centrala funktion i HBK. HP väljer också märkligt nog att publicera en bild av honom i randig pyjamas, istället för exempelvis den egna arkivbild från den härliga sommardagen 1989 där jag själv syns i bakgrunden i publiken. Visserligen nämns i förbifarten att Lindqvist är Halmstadfostrad, men det är ju smått löjligt att lokaltidningen inte berättar mer om hans HBK-koppling.

I topp i gruppen!

Sist hade vi en tredjedel av truppen magsjuk. Då blev det bara en poäng mot allsvenskt motstånd. Nu, när det återigen vankades allsvenskt motstånd, var nästan alla friska – då blev det seger!

Vilka nyförvärv vi har gjort. Sadat Karim sylvass där framme, Joel Allansson högklassig på mitten och Ante G bättre än jag någonsin kunnat ana.

Måhända är jag lite för euforisk nu, men visst känns det som att i princip alla i startelvan hade kunnat ta plats i en allsvensk startelva? Och vi har ju också skickliga spelare på bänken i år.

Vi har alltså inte släppt in ett enda spelmål på två bortamatcher mot allsvenskt motstånd. Ohyggligt stabilt.

Härnäst på menyn: Karlstad BK, nykomlingar i tredjedivisionen. Inte kan vi väl missa gruppsegern mot dem, väl? Även om värmlänningarna gjort det riktigt bra hittills.