Analys av truppen inför premiären

2022 är vi tillbaka i Superettan, efter ännu en degradering. Nedflyttningen orsakades framför allt av svag offensiv.
Försäsongen har inte varit lovande. Visserligen gjorde vi fina resultat mot utländska lag i februari och vann mot ett svenskt lag i en lägre division i januari, men matchraden mot inhemskt elitmotstånd är usel. Vi har mött sex svenska elitlag, har noll segrar, två oavgjorda, fyra förluster och målskillnaden 2-11.
Anfallsspelet är alltså lika uddlöst som i fjol, samtidigt som försvaret krackelerat. Lägg till att flera viktiga spelare har eller har haft skadebekymmer och det är inte utan att jag är lite orolig inför premiären mot Öis på tisdag.
Men å andra sidan – tittar vi på truppen position för position känns den ruggigt stark med superettanmått mätt.

Målvakt
Malkolm Nilsson gjorde en fin allsvensk säsong i fjol och för första gången på många år känner jag att vi nu har en målvakt som kan vinna matcher åt oss. Lite oroande dock att han kanske har svårt att motivera sig och möjligen snart vill dra vidare. Reserven Malte Påhlsson duger gott just som reserv, men håller inte tillräckligt hög klass för att kunna ta över om Nilsson skulle dra vidare.

Ytterbackar
På vänsterkanten har Andreas Bengtsson härjat i princip ostörd ett par år. Bengtsson är habil, men ingen stjärna och väldigt endimensionell i sin spelstil. Nu får han konkurrens av rutinerade Marcus Olsson, som naturligtvis har kapacitet att bli ett lyft och även kan sporra Bengtsson. Samtidigt finns så klart risken att Olsson skadar sig igen.
Till höger lär Phil Ofosu-Ayeh vara förstaalternativet. Även han håller naturligtvis ruskigt hög klass, mätt i superettanmått – men kan även han snart vara skadad igen. Då lär Thomas Boakye träda in. Boakye har utvecklats under åren i HBK och även om han ibland misslyckas i de avgörande momenten gör han i princip alltid en godkänd insats, oavsett var han placeras.
Med tanke på att det på båda kanterna finns skadekänsliga spelare kan det därefter bli något tunt. Under försäsongen har unge Melvin Sjöland fått vikariera som ytterback. Andra möjliga alternativ är Joseph Baffo och Joel Allansson, även om de i första hand behövs på andra platser.

Mittbackar
Joseph Baffo och Andreas Johansson var ett av allsvenskans stabilaste mittbckspar förra året, och Baffo blev till och med uttagen till landslaget. I Superettan bör de dominera fullständigt.
Men även här ser jag risker, för även det även i år skrivs hyllningsartiklar om Ante G så har han under försäsongen varit småskadad. Det kan mycket väl vara så att hans kropp sätter stopp 2022. Mittbackskollegan Baffo har klarat sig från allvarliga skador senaste åren, men innan dess var han borta under flera år och vi kan inte utesluta en ny skada.
Bakom dem finns evige reserven Alexander Berntsson. Lojal och en jätte i luften – men hans utveckling har inte gynnats av den magra speltiden på senare år.
Taulant Parallangaj är uppflyttad från de egna leden. En frän spelare, som påminner om HBK:s mittbackar från storhetstiden kring millenieskiftet. Det ska bli spännande att se hans utveckling, även om det nog finns risk för ganska många kort och avstängningar.
Totalt sett. mycket hög klass, men varning för skador.

Yttermittfältare
Samuel Kroon och Emil Tot Wikström var fantastiska i Superettan 2020, men bleka i allsvenskan i fjol. Nu är duon tillbaka på den lägre nivån – kan det lossna igen? Vi får hoppas, men matcherna hittills under 2022 får mig att tvivla.
Simon Lundevall är också kvar. Lundevall har varit en stor flopp hittills, men vi önskar naturligtvis att han ska motbevisa oss och glänsa i år. Jag har dock väldigt svårt att se det hända – han känns seg, slö och oinspirerad.
Från ungdomsleden har vi plockat upp Pontus Carlsson, Albin Ahlstrand, Melvin Sjöland, Oscar Murro och Johan Gudmunsson som alla kan spela här. Framför allt den förstnämnda känns spännande, medan de andra nog får räkna med ytterst magert med speltid.
Dessutom kan både Erik Ahlstrand och Jonathan Svedberg ta steget ut, även om de i första hand ser ut att behövas på innermittfältet. Och Thomas Boakye kan så klart spela på båda kanterna, om han inte behövs i försvaret.
En nästan överdrivet stor bredd alltså, men finns spetsen? 

Innermittfält
Joel Allansson hade gått in i många allsvenska lag – men är skadad i premiären. Det är ett tungt avbräck, inte minst eftersom alla de övriga innermittfältsalternativen är betydligt mindre erfarna.
Erik Ahlstrand är fortfarande bara 20 år och kan bli en storspelare, men har ännu inte bevisat att han kan leva upp till våra förhoppningar.
Jonathan Svedberg var riktigt bra hösten 2020, men vilken klass håller han efter det långa skadeavbrottet?
Unge Kazper Karlsson har vi också stora förhoppningar på. Han kan säkert få bra med speltid i år. Pontus Carlsson kan spela även här. Längre bak i leden finns Albin Ahlstrand och Melvin Sjöland.
Även på innermittfältet är det alltså många som konkurrerar om platserna – men möjligen kan bristen på erfarenhet vara en black om foten.

Anfallare
Alltför få mål var huvudanledningen till att vi åkte ut förra året. Nu konkurrerar fyra spelare om två platser. Det är naturligtvis bra med konkurrens, men också ett svaghetstecken att ingen av dem är given.
Villiam Dahlström – med dokumenterad målfarlighet i Superettan – värvades in. Försäsongen skvallrar tyvärr inte om en kommande succé, även om det är för tidigt att avfärda honom. Min gissning är att Haglund kommer att ge sitt nyförvärv chansen i startelvan i inledningen av säsongen, nästan oavsett hur det går.
Sadat Karim är den av anfallarna som jag personligen rankar allra högst. Stark som en oxe och väldigt bra på att ta emot och hålla i bollen. Han har dock aldrig varit någon större målskytt i HBK:s tröja.
Alexander Johansson har däremot öst in mål i HBK:s tröja, hittills emellertid nästan bara i juniorsammanhang. Men i år är han den ende som gjort mer än ett mål under försäsongen. Kan det lossna för honom i år? Jag både tror och hoppas det.
Mikael Boman gjorde ingen bra säsong i fjol, men kan skylla på skador och sjukdom. Boman har, förutom under korta perioder, inte varit speciellt lyckad under denna andra HBK-sejour. Kan han få till det i år? Jag tvivlar.
Bakom dessa fyra finns ynglingen Johan Gudmundsson, men han får nog vara nöjd om han får göra någon minut överhuvudtaget i år.

En gnällig och ryggradslös före detta hjälte

 ”Familjen kunde inte sova”, gnäller Sead Haksabanovic. En Sead Haksabanovic som befann sig på ett tryggt avstånd på sisådär 100 mil från fronten i Ukraina. Den front där tusentals människor dödats och miljontals familjer splittrats, när kvinnor och barn flyr medan alla män över 18 måste stanna kvar. En Sead Haksabonovic som själv har rötter i ett land där folkmord har genomförts av galna ledare.

Men Sead Haksabanovic ”har inte tänkt säga något” om alla dessa drabbade människor, som mördas och jagas iväg av den stat som han tjänar miljontals kronor i. Istället lyfter han fram hur viktigt att ”vara på god fot med laget /.../ för jag ska ju tillbaka dit” och säger att han själv ”inte är rädd för något”. Mörker.

Och apropå mörker: 0-4 mot Elfsborg gjorde ingen glad. Ska bli mycket intressant att se hur vi klarar oss i Superettan i år – kan bli både fågel, fisk och mittemellan känns det som.

Mörker, mörker och skratt

Det är krig i Europa och mitt HBK-intresse, som redan var på en låg nivå, håller sig nu i princip bara levande på sparlåga. Jag har personligen blivit nära berörd och denna blogg har fått låg prioritet.

Men likväl har det inte gått att undgå att notera vissa saker. Mest av det mörkare slaget. En storförlust mot svaga HIF, tunga skador i backlinjen, en Sead Haksabanovic som inte klarar av att uttrycka vanlig mänsklig anständighet, en Malkolm Nilsson som inte vill förlänga kontraktet, en RWP i ett annat svenskt lag.

Ett ljus i mörkret är ändå årsredovisningen: nästan fyra miljoner kronor plus är väldigt bra.

Till sist trots allt ett skratt! Tänk att man kan vara heltidsanställd som sportjournalist och inte ha en aning om hur man stavar till en spelare i regionens största lag. Det är ju inte första gången.

Fint, underkänt och felstavat

En fin insats och en (visserligen betydelselös) poäng borta mot Djurgården. Roligt att se. Och extra roligt att se ett par debutanter från start, Taulant Parallangaj och Kazper Karlsson, och en debutant i målprotokollet, Alexander Johansson.

Och ändå så får jag ge cupspelet underkänt, totalt sett. Prestationerna påminner alltför mycket om förra året: starka insatser som ger kryss mot storlag, och svaga insatser som inte ger seger mot lag som vi bör slå.

Imponerande förresten med de konsekventa felstavningarna på Taulant Parallangaj av HP:s journalist. Hur kan man anstränga sig så lite när man ska göra sitt jobb?

Blågul hyllning enda höjdpunkten

HBK spelade i Ukrainas färger mot Brage. Det var dagens höjdpunkt.

Matchen som sådan innehöll få höjdpunkter för ett HBK-hjärta. Det var inte orättvist att Brage vann, även om utvisningen på Joseph Baffo – som i praktiken ledde till straffen som avgjorde matchen – var bisarr. Men det kan bli ett mycket tufft år i Superettan om vi ska vara så här tandlösa.

Vi kryssar vidare

Missade målchanser, alldeles för många kryss och oflyt med domare – så kan man sammanfatta HBK:s 2021. 2022 års tävlingssäsong inleds tyvärr med att vi upprepar de två förstnämnda.

Visst är 1-1 mot BP knappast någon katastrof, men det är lite oroande att både Villiam Dahlström och Sadat Karim brände högkaratiga lägen och att matchbilden såg ut som den ofta gjorde 2021: efter ledningsmål drog oss tillbaka, för att sedan – efter den väntade kvitteringen – återigen driva upp tempot, men utan att kunna fixa segermålet.

Kul dock att Pontus Carlsson fick göra tävlingsdebut.

Fina resultat och kategoriska avfärdanden

Smällen att vi åkte ur allsvenskan har varit tuff för mig att hantera. Trots att två månader gått så har jag fortfarande inte fått tillbaka särskilt mycket intresse för HBK. Men nu närmar sig tävlingsmatcherna och förhoppningsvis vaknar glöden igen.

Ett träningsläger i Portugal har avverkats, inklusive tre matcher med fina resultat: 1-2 mot FCK, 2-1 mot Vålerenga och samma siffror mot Brentfords B-lag. Detta är siffror som ett allsvenskt lag hade varit nöjda med och ett allsvenskt lag borde vi ju vara. Men frågan är hur mycket resultaten egentligen är värda – dels är det försäsong, dels är det motståndare av en kvalitet som vi inte kommer att träffa på i år.

Kanske mest intressant från lägret är faktiskt de liveintervjuer som HP gjort, men gömt undan på hemsidan. Som en extra service har jag samlat dem här: här är Marcus Olsson, här är Alexander Johansson, här är Mikael Boman, här är Samuel Kroon och här är Magnus Haglund.

Av allt intressant som framkommer så studsar jag till över Magnus Haglunds uttalande att han ändrat ”absolut ingenting” om han skulle få spela om 2021. Visst, vi hade otur och det var små marginaler som gjorde att vi trillade ur. Men vi trillade faktiskt ur. Då borde en tränare vara öppen för att fundera och reflektera över varför det gick som det gick – och i alla fall inte kategoriskt avfärda möjligheten att vi inte gjorde exakt allt rätt. 

Baffo och bakslag

Nyss bytte vi en ung back mot en gammal. Nu ryktas en back i det äldre spannet vara på väg bort: Joseph Baffo.

Det vore naturligtvis mycket synd. Baffo håller hög klass och om han försvinner blir det väldigt tunt i mittförsvaret, eftersom både Gabriel Wallentin och Isac Larsson har lånats ut. Ante G och Alexander Berntsson är så klart bra nog för att dominera Superettan, men bakom dem skulle alltså bara Taulant Parallangaj finnas. Det räcker inte och det gör att jag tvivlar på att vi släpper Baffo – om det inte kommer ett riktigt bra erbjudande, förstås.

I helgen har vi också passat på att få stryk av Varberg. Ingen bra prestation. Nordhallänningarna gjorde, precis som de brukar, sin motståndare dåliga. Men vi får inte glömma att vi hade nästan en hel möjlig premiärstartelva borta: Malkolm Nilsson,  Marcus Olsson, Phil-Ofosu Ayeh, Joel Allansson, Jonathan Svedberg, Samuel Kroon, Alexander Johansson och Sadat Karim saknades alla.

En gammal back in och en ung ut

Marcus Olsson skriver på kontrakt med oss och Isac Larsson lämnar på lån. Det får betecknas som positiva truppförändringar.

Olsson är naturligtvis en chansning, men precis som för Phil Ofosu-Ayeh på andra kanten har han hög kapacitet och kostar sannolikt inte så mycket. Visserligen tycker jag att Andreas Bengtsson duger gott och väl som vänsterback i Superettan, men kanske kan konkurrensen lyfta honom också.

Isac Larsson, som alltså nu lämnar, skrev på a-lagskontrakt redan 2017, men har aldrig varit nära att ta en plats i laget. Förhoppningsvis kan han utvecklas på lån i Ängelholm, annars är det nog tack och hej. 

Vi inleder med vinst

Två mål framåt och nyförvärvet Villiam Dahlström gör mål i debuten. Stabilt försvarsspel med en nolla bakåt. Några a-lagsdebuter. Totalt sett en helt okej säsongspremiär denna helg, även om motståndet inte var av elitklass.

Ett litet orosmoln dock – när både Ante G och Joel Allansson gått ut sjönk kvaliteten på HBK-spelet rätt rejält.