Analys av truppen inför 2025

Truppbygget känns i år oklarare än vad det brukar göra vid den här tiden på året. Det är kanske inte så märkligt, med en relativt ny tränare som fått ta över en annan tränares felbyggda trupp och dessutom helt bytt spelsystem. De viktigaste pjäserna är emellertid nästan alla klara, men vi kan nog förvänta oss en hel del förändringar (spelare som kommer, går eller skriver nytt kontrakt) den närmaste tiden.

Målvakt
Dubbel-Tim delade på jobbet under 2024 och gjorde det bra. Båda målvakterna stod stundtals för fenomenala insatser, men sjönk också ner i formsvackor – och då var det inte dumt att ha en annan Tim att slänga in.
Rönning är gissningsvis förstanamn när 2025 inleds, med en stark säsongsavslutning bakom sig. Han har dessutom både åldern för sig och ett längre kontrakt, så på sikt är det klokare att satsa på honom.
Erlandssson har en skada att kämpa sig tillbaka från, men kan säkert ta upp kampen inom kort. Han har bara ett år kvar på kontraktet, vilket hade kunnat vara lite oroande, men med tanke på den nya skadan och hans tidigare skadehistorik så tror jag att risken är liten att han söker sig vidare.
Alexander Nielsen är, om han får förlängt, säkerligen en bra nummer 3.
Sammantaget är detta en position där vi har både spets och bredd.

Ytterbackar
I Johan Lindholms 3-4-3/5-4-1 är detta nyckelpositioner. Och vi har fyllt dem väl: Vincius Nogeira och André Boman är som klippta och skurna för wingbackarna. Med båda två igång från inledningen av säsongen och med den nya offensiva inriktningen kan det bli succé 2025.
Vem som ska täcka upp bakom är dock betydligt mer oklart. Några renodlade ersättare finns inte i truppen. Gustav Friberg är kanske, om Johan Lindholm värderar honom högre än vad företrädaren gjorde, ett alternativ till vänster. Lojale och mångsidige Villiam Granath kan säkert göra ett habilt försök på båda kanterna, möjligen också Gisli Eyjolfsson och Joel Allansson. Är det kris kan Bleon Kurtulus också spela här. Men ingen av dem är i närheten av att kunna leverera det som Vinicius och Boman gör.
Här finns alltså spets, men knappast bredd. Frågan är dock om det ens går att ha in en hyfsad reserv på ytterbacken, när det är så tydligt att Boman och Vinicius kommer att spela alla matcher de är tillgängliga? Jag tror inte det utan att vi i så fall får flytta runt andra spelare 

Mittbackar
Ante G har lagt av. Joseph Baffo lär inte skriva på nytt kontrakt. Marcus Olssons framtid har vi inte hört något om. I dagsläget finns alltså bara tre renodlade mittbackar, alla tre intressanta, men med begränsad rutin: Gabriel Wallentin, Bleon Kurtulus och nyförvärvet Filip Schyberg.
Det räcker naturligtvis inte långt när vi ska spela med tre mittbackar i startelvan. Åtminstone två till måste in. En av dem tror jag fortfarande blir Olsson, medan den andra bör hämtas in utifrån och ha allsvensk erfarenhet.
Gustav Friberg är också möjligen ett alternativ här, om han nu ingår i planerna 2025. Jonathan Svedberg har också gjort någon bra insats som mittback, men om han är HBK:are 2025 står skrivet i stjärnorna.
Här saknas alltså än så länge både spets och bredd – och hyfsat snart behöver de platserna fyllas.

Mittfält
Med den nya uppställningen är det inte helt enkelt att definiera mittfältet. Men om vi räknar med att det är de centrala positionerna i 3-4-3 så är det alltså två man som ska in här, med defensiva uppgifter som en viktig del av jobbet och spelupplägg en annan viktig pusselbit. Vem kan fylla de rollerna?
I mina ögon är det sex man med kontrakt som kan vara aktuella: Joel Allansson, Gisli Eyjolfsson, Niilo Mäenpää, Albin Ahlstrand, Villiam Granath och ynglingen Måns Andersson. Allansson gör jobbet mycket bra och de båda nordiska 2024-inköpen är fullt kapabla, men kanske bättre ett steg upp i banan. De tre sistnämnda är möjligen lite mer tveksamma – Ahlstrands defensiv kanske inte räcker till, Granath ska nog hellre ska ha en position där han får löpa mycket och Andersson är sannolikt inte redo att starta 2025.
Jonathan Svedberg var given här 2024, men har hintat att han inte är HBK:are 2025.
Totalt sett behövs det, för både breddens och spetsens skull, en man till här och jag skulle bli förvånad om det inte blir Iddrisu Moro som fyller den rollen.

Anfall
Är de två yttrarna i 3-4-3 anfallare eller mittfältare? Tja, det kan vara svårt att avgöra. Men i huvudsak har mittfältare använts här och i så fall det finns många spelare som kan fylla rollerna: Birnir Snær Ingason, Gisli Eyjolfsson, Niilo Mäenpää, Villiam Granath, Albin Ahlstrand och kanske också Måns Andersson. Mer renoldade anfallare finns det också gott om: Naeem Mohammed, Yannick Agnero, Alex Hall, Jesper Westermark, Rasmus Wiedesheim-Paul och Blair Turgott.
Vilka kommer då att starta? Agnero och Mohammed – om han kommer tillbaka i tidigare form – känns tämligen givna. Agnero blir mittanfallare och Mohammed får då utgå från en ytterplats. Dessa två känns oerhört spännande. Plats nummer tre på topp blir då en kamp mellan i första hand mittfältare, tror jag. Alltså: Ingason, Eyjolfsson, Mäenpää eller Granath.
Spets finns onekligen här i Agnero och Mohammed, men bredden är faktiskt för stor för att det ska vara hälsosamt. Trots att det är tre positioner som ska besättas har vi alldeles för många spelare här. Åtminstone två av dem som bara kan spela anfallare lär lämna innan serien sätter igång, spår jag. Förra årets tre floppnyförvärv i anfallet – RWP, Westermark och Turgott – ligger närmast till hands. Möjligen kommer Alex Hall också att lånas ut igen.

Kuriosa
Sedan någon gång på 1990-talet har vi alltid ställt upp med minst en egen produkt i startelvan. 2025 riskerar faktiskt att bli året då den fantastiska sviten spricker, eftersom sannolikt både Ante G och Jonathan Svedberg (tämligen givna i startelvan de senast åren) försvinner.
I mål tror jag som sagt att Tim Rönning ligger bäst till och förpassar HBK-produkten Tim Erlandsson till bänken. På ytterbackarna finns inga HBK-produkter. I mittförsvaret finns bästa HBK-chansen med både Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus, men bara Wallentin kan anses vara given i startelvan och han kan vara avstängd eller skadad. På mittfältet är Albin Ahlstrand och Måns Andersson kandidaterna. Om lillebror Ahlstrand utvecklas kan han kanske knipa en startplats, men det är långt ifrån säkert, och Andersson får vara glad om han får någon minut i allsvenskan alls. I anfallet är Alex Hall och RWP de enda HBK-produkterna och inte heller den duon kommer att få särskilt många chanser från start – om ens några.

Boman – julklappen vi redan räknat hem

Jag hade ju i princip redan räknat hem honom, men visst är det härligt att André Boman nu är HBK:are på riktigt. Han är en skicklig spelare och har även en karaktär som jag älskar – en spelare som kör ner huvudet och kör hårt, utan krusiduller.

Eftersom det är silly season så ryktas också spelare ut. Mängder med artiklar har skrivits om Yannick Agnero och ett eventuellt intresse från Sunderland. Alla artiklar verkar ha samma ursprung, denna ganska vaga och korta text från en ivoriansk sajt som avslutades med uppmaningar att tippa på en match. Visst kan det stämma att Sunderland är intresserade, men än så länge tar jag uppgifterna med ett kryddmålt salt.

En blixt från schyn

Det är en klassisk HBK-värning – ett namn ingen tänkt på förut och så plötsligt, som en blixt från skyn, är han presenterad: Filip Schyberg. Jag måste erkänna att mina kunskaper om nyförvärvety är högst begränsade, men jag får lita på Johan Lindholms bedömning. Både Lindholm och Schyberg själv pratar om att Schyberg ska ”växa in i den allsvenska kostymen”, och det är nog klokt resonerat, för våra nyförvärv från Skövde brukar ha svårt att göra något större intryck direkt.

Med Schyberg klar är vår kontrakterade mittbacksuppsättning tre man stor: Schyberg, Gabriel Wallentin och Bleon Kurtulus. Det är en orutinerad trio. Min gissning är att Marcus Olsson snart skriver på nytt kontrakt och kompletteras med ytterligare en mittback med gedigen allsvensk, eller motsvarade, erfarenhet.

Spekulationer och sanningar om truppen

Mer än tre veckor har gått sedan det allsvenska kontraktet säkrades. Än så länge har inte ett enda spelarnyförvärv tillkommit, men likväl har det hänt en hel del spännande saker. Och glädjande nog känns det som nuvarande ledning i allt väsentligt resonerar som jag själv gör.

Ett antal spelare har fått besked att de behöver lämna: Thomas Boakye samt de två utlånade Leo Hedenberg och Pontus Carlsson. Det är precis som förväntat.

Thomas Boakye har i många år varit en lojal och ytterst användbar truppspelare som kan kastas in lite varstans, men i år har han inte varit i närheten av att konkurrera, bara gjort några få inhopp och inte precis glänst i dem. De två utlånade har inte heller gjort ett sådant avtryck i de lägre divisionerna att de skulle ha någon reell chans att få hyfsat med speltid i HBK 2025.

Utgående kontrakt har också Joseph Baffo, Jonathan Svedberg, Alexander Nielsen och Marcus Olsson.

Baffo är en av de dyraste i truppen men har inte presterat på sin lönenivå. Det är nog till slut dags att säga adjö till honom. Jonathan Svedberg verkar också vilja röra på sig, vilket är synd – han är en nyttig spelare, en av numera ganska få egna produkter i startelvan och har potential att bli en riktigt HBK-legendar med sisådär 20 säsonger i klubben om stannar här hela karriären.

Marcus Olsson gjorde det riktigt bra under hösten, så det är svårt att se att han inte skulle ingå i truppen 2025. Och Alexander Nielsen kan säkert få förlängt som tredjemålis.

HP spekulerar också i att de tre misslyckade forwardsvärvningarna inför och under 2024 – RWP, Blair Turgott och Jesper Westermark – kan komma att lämna. Jag har ju ett par gånger påpekat att forwardskvoten är överfull 2025, så att minst två av dem sticker skulle inte förvåna. Trist dock att vi sannolikt investerat en hel del i sign on-bonusar och hyfsat höga löner på trion, och nu får vara glada om vi kan lämpa av dem gratis.

I övrigt tror jag inte att någon spelare lämnar – om vi inte får monsterbud på Vinicius eller Yannick Agnero.

Vad behöver vi då värva om dessa spekulationer blir verklighet?

Tja, en högerback behöver vi oavsett vem som lämnar. Och jag tror att André Boman är ytterst nära att skriva på. Han gillar att bo i Varberg, Elfsborg vill dumpa honom och HBK är överförtjusta. Att andra allsvenska klubbar nämns ska vi nog inte oroa oss för mycket av – han verkar klokt nog inse vikten av att vara i en klubb där han har en position som passar honom och där han får speltid.

Kanske kan vi också hämta in en ny back up-ytterback – varför inte Emil Salomonsson, som dumpats av IFK Göteborg och nu letar klubb i närheten av Varberg?

Mittbackar behövs också, om vi ska fortsätta att spela 3-4-3. Gustav Friberg kan säkert vara back up som vänster mittback, men minst en innerback av garanterat allsvensk klass måste också in för att komplettera Gabriel Wallentin, Bleon Kurtulus och Marcus Olsson. Personligen hade det inte känts fel om det blev Gustav Granath, som lämnat Västerås. Jag gillar Granath-brödernas inställning och det var trevligt när vi hade två av dem.

Jag hoppas också att det skulle vara möjligt att kontraktera Kevin Andersson Lönnergård, även om det nu sägs att han är på väg till Hammarby. Johan Lindholm borde kunna övertala honom om att chansen till allsvenskt spel är hyfsat stor hos oss, inte minst eftersom vi spelar med tre mittbackar.

Förutom försvaret då – var behövs nyförvärv? Tja, varken på målvaktsposten eller i anfallet. Men det kan behövas en mittfältsförstärkning, om nu Jonathan Svedberg lämnar.

Amir Al-Ammari, som får ytterst lite speltid i Polen, vore så klart trevligt, men jag tror att han dels har för hög lön där för att vara intresserad av HBK, dels säkert vill ge det lite mer än ett halvår.

Men kommer ni ihåg den där ghananske supertalangen som det var så mycket oklarheter kring? Iddrisu Moro kanske är den som blir spindeln i nätet på HBK:s innermittfält i vår. Och annars kanske vår gamle vän King Gyan har något annat ess i rockärmen – det sägs ju att det var han som låg bakom värvningen av hösten succélirare Yannick Agnero.

Och så avslutar vi med tränarbiten. Där verkar uppställningen nu i det närmaste vara komplett, med före detta Häcken-tränaren Hristian Cvetkovski. Jag måste erkänna att jag inte hade någon koll på honom, men visst låter det lovande att Johan Lindholm ser honom som en av Sveriges bästa spelarutvecklare. Häcken har ju onekligen varit bra på det, medan det känts som att den biten i princip legat för fäfot i HBK de senaste åren.