Tankarna på HBK har varit få under de senaste veckorna. Det närmaste en påminnelse om klubben som jag känt var när jag såg Italien spela sin andra EM-match – och då syftar jag i huvudsak på italienarnas kläder, även om en och annan kanske skulle kunna blanda ihop Manuel Locatelli och Amir Al-Ammari.
Skämt åsido – det har ju hänt en del kring vår bollklubb också. Vår gamle spelare Marcus Olsson har rehabtränat med oss, spelat med U21 och kan möjligen bli aktuell igen för a-laget. Det skulle inte vara helt fel: Olsson har visserligen varit skadad, men han skulle kunna bli ett utmärkt alternativ som ytterback.
På just ytterbacken skulle det annars kunna bli lite tunt. Det låter som att Edvin Kurtulus vill sticka till ett annat lag. Dumt gjort av honom, skulle jag bedöma – det vore nog smartare att få en eller ett par säsonger som ordinarie i HBK först. Men Kurtulus verkar ofta ha bestämda tankar, som åtminstone för en utomstående ser ut att vara lätt självcentrerade. Han har ju till exempel tidigare sagt att han inte vill spela ytterback utan istället konkurrera som mittback, istället för att som de flesta andra säga: " Jag spelar där tränaren vill ha mig".
En annan möjlig "ersättare" till Edvin Kurtulus är Viktor Ljung, som nu till slut gjort comeback i a-laget. Mycket roligt för Ljung, men jag är tveksam till om han skulle klara av att gå in i allsvenskan nu. Vi får inte glömma att han inte spelat i en högstadivision på mer än fem år.
Dessutom har Samuel Kroon (efter en betydligt kortare frånvaro än Ljung) gjort comeback – och direkt visat sin farlighet. Härligt! Hoppas att han kan nå – och gärna överträffa – fjolårets succéprestationer.
Och så har Torbjörn Arvidsson lämnat oss. Jag unnar honom verkligen chansen att få uppleva ett utlandsäventyr. Och Hajduk i Split låter faktiskt rent underbart.
