Det här var en match vi borde ha avgjort långt innan Åtvidaberg gjorde 1-2. Men med tanke på det sena baklängesmålet och med tanke på att vi fick ett numerärt överläge i princip till skänks så måste oavgjort trots allt ses som en vunnen poäng.
Förhandsartiklarna hade fokuserat på hur bra vi är hemma och hur dåliga Åtvid är borta. Jag fick faktiskt onda aningar efter att ha läst HÄB:s övermodiga text om att vi nu skulle hämta tre säkra pinnar. Det kändes i matchinledningen som att HBK-spelarna själva gått på det snacket och därmed gav Åtvid chansen att sätta det första målet.
Alexander Berntsson har hoppat in som anfallare ungefär en miljon gånger, men detta var väl första gången någonsin som det draget fungerade? Det var ju Berntsson som fick fram bollen som Fredrik Olsson stötte i mål till 2-2.
Och apropå Fredrik Olsson – nu har han ett målsnitt på ett mål varannan match som han spelat. Det är faktiskt till och med bättre än den hyllade Alexander Ruud Tveter. Underbart att ha en sådan måltjuv i laget.
Fredrik Liverstam stod på noll varningar efter 19 omgångar. Nu har han blivit varnad tre matcher i rad. Märkligt. Och tråkigt, eftersom han därmed är avstängd mot Öis i nästa omgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar