Dagarna före premiären är tiden på året då förhoppningarna är som störst. Så också i år. Men detta år är jag långt osäkrare än jag brukar vara på truppens kapacitet. Visst finns det mycket oerhört spännande talang, framför allt offensivt, men beprövad allsvensk kvalitet är det betydligt mindre av. Känslan är att vi kan hamna på övre halvan, men också komma sist.
Nåja, så här ser jag på de olika lagdelarna inför premiären imorgon, uppdelat på positipnerna i årets 4-2-3-1.
Målvakt
Jag trodde att William Lykke skulle konkurrera ut Tim Rönning och bli förstavalet, för varför låna ut en målvakt om han riskerar att inte få speltid i klubben han lånas till? Men av allt att döma är det Tim Rönning som får chansen att för tredje säsongen i rad gå in som förstemålis i HBK.
Rönning är ingen usel målvakt, men det finns en anledning till att han båda de föregående säsongerna tappat platsen i startelvan.
Lykke kan man tyvärr inte heller räkna med som en stormålvakt, även om han naturligtvis har talang, annars skulle han inte få chansen i danska U21-landslaget. Nej, detta är ingen position som jag är helt trygg med.
Ytterbackar
Rami Kaib och André Boman är förstaalternativen, och det är två bra spelare med HBK-mått mätt. Bakom finns högst kapabla reserver som Joel Nilsson och Gustav Friberg. Skulle det behövas kan även Oliver Kapsimalis och Hjalmar Åberg rycka in här.
Både spets och bredd alltså – ytterbackarna är en position vi kan vara trygga med.
Mittbackar
Fyra mittbackar konkurrerar om två platser i startelvan och jag skulle säga att de fyra är tämligen jämngoda. Pascal Gregor är den som kanske håller högst klass och är närmast att vara given, men han är avstängd i premiären. Erko Tougjas, Filip Schyberg och Gabriel Wallentin har alla kvaliteter, men än så länge är det ingen jättehög klass på dem. Jag skulle gissa att alla fyra kommer att få en hel del speltid, bland annat eftersom hela kvartetten är varningsbenägen och de kommer att vara avstängda då och då. De största förhoppningarna kan knytas till Tougjas, som kanske kan bli en riktig general när han väl anpassat sig till Sverige.
Om det behövs finns även flera andra alternativ: Hjalmar Åberg, Gustav Friberg och Olle Johansson kan alla spela här. Bredden är inget problem alltså, men totalt sett är detta ingen stark position hos oss.
Defensiva innermittfältare
Nye kaptenen Rocco Ascone är HBK:s klart viktigaste spelare i mina ögon. En klass högre än alla andra och nu även med en rejäl försäsong i benen. Kan bli en sensation.
Bredvid lär vicekapten Joel Allansson hamna. Allanssons kvaliteter kan vi och med Ascone bredvid sig kommer han nog ännu mer till sin rätt.
Men Allansson är inte given. Aleksander Damnjanovic Nilsson ser ut att gå mot en ny vår och Niilo Mäenpää kan inte räknas bort. Båda två kommer säkert att få en hel del speltid.
Breddmässigt finns även alternativ som Vincent Johansson, Måns Andersson och Olle Johansson, men det blir nog inte mycket spel i HBK för någon av dem på den här positionen.
Totalt sett ändå både bra spets och bredd.
Offensiv innermittfältare
Otso Liimatta är en riktigt fin förstärkning, en av allsvenskans bästa i slutet på förra säsongen på sin position, dock tyvärr bara på lån i HBK. HP gissar att han inte startar i premiären, och det känns smått obegripligt. Sannolikt har HP fel, som så många gånger förr.
Hussein Carneil är Liimattas främsta konkurrent. Han har haft några struliga år, men verkar ha fått en fin start i HBK. Blir han så bra som det en gång förutspåddes har HBK gjort ett fynd, men det är fortfarande en rejäl chansning. Kanske skadar han sig på nytt och så är allt tillbaka på noll.
Vincent Johansson är ett annat alternativ och Rocco Ascone har ryckt in här, men passar nog bättre ett steg ner. Krisar det kanske även Niilo Mäenpää och Måns Andersson är möjliga att sätta in här.
Totalt sett: Mycket potential, men en hel del osäkerhet, med en spelare på lån och en annan skadebenägen.
Yttermittfältare
Här finns mycket spännande ynglingar i Oliver Kapsimalis och Marvin Illary. Både två har jag väldigt stora förhoppningar på efter försäsongen. Det går dock inte att förutsätta succé när det handlar om tonåringar.
Det är också svårtippat vem som får starta; andra alternativ är Ludvig Arvidsson, Joel Nilsson och Hussein Carneil. Emmanuel Yeboah är inte heller omöjlig att tänka sig här. På tillväxt står Daniel Koffi. Kanske kan Vincent Johansson få ett eller annat inhopp.
Mycket talang således, men mycket osäkerhet också. Vi minns hur det kändes inför allsvenskan 2021, med de två (relativt) unga Emil Tot Wikström och Samuel Kroon på ytterpositionerna. Båda hade gjort succé året före, men i allsvenskan gick det inte alls. Låt oss hoppas att årets ynglingar lyckas bättre.
Central anfallare
Omar Faraj har det snackats mycket om, men borträknat de fem mål han gjorde på Örjans vall i fjol så har han inte varit någon stor målskytt i sin karriär. Det är kanske inget problem bara någon annan (Illary, Kapsimalis, Carneil, Liimatta?) stiger fram och gör målen, men när vi har en enda central anfallare så får han gärna ha näsa för mål.
Malte Persson är ett annat alternativ. Egen produkt, som jobbar hårt. Kan mycket väl bli en habil allsvensk spelare, men inte heller han är någon målmaskin.
Emmanuel Yeboah har vi på lån några månader till. Han har tyvärr inte alls motsvarat förväntningarna, även om ingen kan klaga på hans arbetskapacitet. Ett enda mål i allsvenskan i fjol, och det kom på straff. Nej, Yeboah får nog nöja sig med inhopp i vår.
Jesper Westermark är också fortfarande kvar i truppen, men lär inte få speltid i år.
Totalt sett hade jag gärna sett en stabilare målskytt här, men besättningen på positionen får ändå ses som okej.
