En gnällig och ryggradslös före detta hjälte

 ”Familjen kunde inte sova”, gnäller Sead Haksabanovic. En Sead Haksabanovic som befann sig på ett tryggt avstånd på sisådär 100 mil från fronten i Ukraina. Den front där tusentals människor dödats och miljontals familjer splittrats, när kvinnor och barn flyr medan alla män över 18 måste stanna kvar. En Sead Haksabonovic som själv har rötter i ett land där folkmord har genomförts av galna ledare.

Men Sead Haksabanovic ”har inte tänkt säga något” om alla dessa drabbade människor, som mördas och jagas iväg av den stat som han tjänar miljontals kronor i. Istället lyfter han fram hur viktigt att ”vara på god fot med laget /.../ för jag ska ju tillbaka dit” och säger att han själv ”inte är rädd för något”. Mörker.

Och apropå mörker: 0-4 mot Elfsborg gjorde ingen glad. Ska bli mycket intressant att se hur vi klarar oss i Superettan i år – kan bli både fågel, fisk och mittemellan känns det som.

Mörker, mörker och skratt

Det är krig i Europa och mitt HBK-intresse, som redan var på en låg nivå, håller sig nu i princip bara levande på sparlåga. Jag har personligen blivit nära berörd och denna blogg har fått låg prioritet.

Men likväl har det inte gått att undgå att notera vissa saker. Mest av det mörkare slaget. En storförlust mot svaga HIF, tunga skador i backlinjen, en Sead Haksabanovic som inte klarar av att uttrycka vanlig mänsklig anständighet, en Malkolm Nilsson som inte vill förlänga kontraktet, en RWP i ett annat svenskt lag.

Ett ljus i mörkret är ändå årsredovisningen: nästan fyra miljoner kronor plus är väldigt bra.

Till sist trots allt ett skratt! Tänk att man kan vara heltidsanställd som sportjournalist och inte ha en aning om hur man stavar till en spelare i regionens största lag. Det är ju inte första gången.

Fint, underkänt och felstavat

En fin insats och en (visserligen betydelselös) poäng borta mot Djurgården. Roligt att se. Och extra roligt att se ett par debutanter från start, Taulant Parallangaj och Kazper Karlsson, och en debutant i målprotokollet, Alexander Johansson.

Och ändå så får jag ge cupspelet underkänt, totalt sett. Prestationerna påminner alltför mycket om förra året: starka insatser som ger kryss mot storlag, och svaga insatser som inte ger seger mot lag som vi bör slå.

Imponerande förresten med de konsekventa felstavningarna på Taulant Parallangaj av HP:s journalist. Hur kan man anstränga sig så lite när man ska göra sitt jobb?